Ravennas blogg

Anna studenter är inte handikappade

2012-01-24T07:51:00.001+01:00

Idag har DN en artikel om Sveriges minsta studentbostad - 8,8 kvm i en liten stuga i Lund. Det är compact living med en loftsäng, litet pentry och gott om hyllplats överallt. Smarta lösningar. Hyran hamnar runt 2500 kr i månaden, vilket kan låta dyrt (det är vad jag betalade för mitt studentrum 1999, och det var på ca 20 kvm), men man ska tänka på att detta är ett nybygge. Ser man till nybyggena i Linköping så hamnade de uppåt 3500-4000 kr per månad för en etta. Mellanskillnaden är väldigt värdefull för en student, som troligen prioriterar kurslitteratur och sociala aktiviteter över ett flådigt boende.

Dock får man inte bygga såhär egentligen. Enligt Boverkets regler om tillgänglighet och handikappanpassning så ska en etta normalt vara runt 25 kvadrat. Sånt blir jag irriterad på. Alla är inte handikappade. Alla behöver inte handikappanpassningar. Det är väl inte svårare än att man kan bygga ett proportioneligt antal handikappbostäder och ge handikappade företräde till dessa vid kursstart - kanske en stuga av 10 kan vara handikappstugor.

Självfallet kanske detta ställer till problem om man skulle ha en handikappad kompis och vilja hänga i just sin egen stuga - vilket kan försvåra för handikappade att delta i det sociala livet. Men herregud! Studenter är påhittiga och man har nog inte några större sociala samlingar i en stuga på 9 kvadrat. Troligen går man till en gemensam lokal istället eller hänger hos den som har störst lägenhet. Det vet man ju själv hur det var - inte hade vi förfest i mitt studentrum när en i gruppen bodde i en tvåa!

Man hittar vägar runt det där. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. För att förbättra bostadssituationen för studenter så måste man bygga litet och kompakt - skita i att handikappanpassa allting. Det finns ingen rim och reson i att bygga handikappsettor på 25 kvadrat på en yta som man skulle kunna bygga 3 småettor på till en försumbart högre kostnad.

Jag vet hur det är att vara student, och man är inte villig att betala 1500 kronor i månaden av lånade
pengar för att få en handikappanpassning som man inte behöver. Man kan handikappanpassa det sociala livet efter behov istället - det är gratis.

Bilden nedan skamlöst stulen från DN, vars fotograf nu måste leva som en student och käka nudlar pga alla pengar han förlorar när du laddar min blogg.

Aktieägare bär kostym

2012-01-04T12:11:00.000+01:00

Det här var nog det mest inspirerande och träffande jag har läst på länge.

Det handlar om en kulturskapares uppvaknande från vänsterdrömmen. Den tar upp människosyn, grupptryck, identitetskris och jag känner såväl igen mig. Inte i mig själv, för vänster har jag aldrig varit, utan i kollegor och bekanta. Jag jobbar på ett stort industriföretag i en liten småstadshåla som varit sossig sedan urminnes tider. Det är som ett litet Norrland i söder och det är starkt här. Fabrik. Arbetare. Fack. Solidaritet. Någonstans finns den där Makten som man ska hata - för så har man växt upp. Man kritiserar De Rika Aktieägarna på fikarasten, som med sina avkastningskrav står för så mycket ondska - och sedan går man tillbaka till sin dator för att kolla utvecklingen på sina aktier. Man tipsar andra om hur man kan låna kvitton av varandra för att lura Skattmasen (då är man smart och kan klappa sig själv på ryggen) och i nästa andetag krisiterar man De Där Privata Jävlarna som skatteplanerar "bara för att tjäna pengar". Man vabbar sista fredagen innan semestern, efter att på torsdagen ha ondgjort sig över hur förkastligt det är att regeringen jagar fuskare. För det gäller ju att utnyttja systemet själv. Fuska, det är något som andra gör. Själv är man smart.

Solidaritet - det är något som man pratar om, men som andra ska stå för. Som bevis på att man själv är solidarisk så har man kvittot på fackavgiften att visa upp.

Jag har svårt att få ihop den världsbilden ibland. Jag möter i princip dagligen killar i blåställ som pratar om aktier och hur mycket de har tjänat på dem - och i nästa stund ondgör sig över privata aktieägare med avkastningskrav. Det är som om de inte förstår att det är de själva som är aktieägarna. Det är som om de inte får ihop bilden med aktieägare i blåställ. Det är som om de tror att Företag är någonting omänskligt, någonting som finns oberoende av de tänkande och kännande människor som driver företagen. En ond kraft.

En aktieägare, han är en rik och fet tjänsteman i kostym. Så länge man själv går klädd i blåställ (och betalar sin fackavgift) så är man tydligen ingen aktieägare som placerar sina tillgångar för att tjäna pengar. Man är fortfarande en arbetare. God. Med rätt åsikt. Någonstans (var?) finns fortfarande den där Makten. Och Kapitalet. Men inte här. Här sitter bara en arbetare i sitt blåställ...

...med kvitto på att han betalat sitt solidariska tionde i form av fackavgiften.

Frisktandvård som försäkring eller ekonomiskt sänke

2011-12-28T08:42:00.001+01:00

Frisktandvård är en försäkring, inget annat

Idag finns det ett par artiklar i DN om tandvård. Man jämför priset och skriver lite om frisktandvård eller tandvårdsprenumeration, där man alltså kan betala en fast avgift per år för all tandvård. Låter ju bra. Det lät till och med så bra att jag gick och gjorde en undersökning för ett par år sedan för att se om jag kunde ta ett avtal.

Jotack, ca 6000 kr ville de ha, över 3 år, för att försäkra mina tänder. Det är ca 2000 kr / år.
"Varför så mycket?" frågade jag. "Så mycket har jag bara en enda gång köpt tandvård för på ett år."
"Mjo," sade tandläkaren lite svävande... "du är ju 30... och så du ju 3 visdomständer kvar... och så det här påbörjade hålet här."
"Ja," sade jag. "Det där påbörjade hålet har sett likadant ut sedan 2003, det sade du ju själv nyss när du kollade på plåtarna. Och för 2000 kronor om året så skulle jag behöva dra en visdomstand om året för att det ska löna sig. Det ska mycket till för att det ska inträffa."
"Mjooo..." fortsatte tandläkaren svävande... "men det här är ju vad vi kan erbjuda. Det är ju inte alla som tjänar på de här avtalen..."

Japp. Han erkände det själv. Alla tjänar inte på de här frisktandvårdsavtalen och när han märkte att jag var ekonomiskt medveten och hade koll på mina kostnader så gav han upp att försöka sälja avtal till mig. Jag gråter inte - de senaste två åren har jag snittat runt 500 spänn per år - alltså ungefär priset av en undersökning med lite rensning av tandsten inräknat min årliga rabatt. Hittills har jag alltså sparat i runda slängar 3000 kronor på att inte ta ett frisktandvårdsavtal, bara på två år. Det räcker till några lagningar, det!

Jag vill uppmana folk att inte gå på de här avtalen om ni inte får en redigt bra deal - de fungerar precis som försäkringarna på monitorer och laptops som försäljarna lurar på dig i elektronikaffären. Du får betala en häftig månads- eller årskostnad och med största sannolikhet så kommer du inte att behöva utnyttja försäkringen. Varken elektronikaffären eller tandläkaren vill gå back på att försäkra dig, så självfallet får du betala mer (ibland betydligt mer) än vad de tror att du kommer att kosta under försäkringstiden. För mig var scenariot att de i princip ville ha betalt fullpris på förhand för behandlingar som jag troligtvis inte kommer att behöva.

Försäkringar är som casinospel - du kan ha tur, men huset vinner för det mesta. Spara istället, så har du pengar att ta av när monitorn eller tanden går sönder.

Blir rånare arbetslösa?

2011-12-19T13:23:00.001+01:00

Handels är upprörda över att många anställda i butiker upplever att arbetsmiljön är otrygg. Deras lösning är att ta bort kontanthanteringen i butikerna - dvs använda slutna kontanthanteringssystem.

Dessa system är dyra och många små butiker har inte råd att installera dem.

Jag undrar vad de anställda skulle svara om de hade följande val i enkäten:

x) Jag föredrar att ha ett jobb att gå till trots viss otrygghet.

x) Jag föredrar att butiken lägger ner, att jag förlorar jobbet, att rånerisken ökar på gator och torg, samt att villainbrotten ökar.

Personligen tror jag inte på någon tvingande lagstiftning på området. Det är inte realistiskt att påtvinga butikerna sådana kostnader, som de skulle behöva ta ut över kunderna för att inte gå under. Risken för rån tror jag helt enkelt är något man får leva med i butikerna, men man kan minska den upplevda risken genom att utbilda personalen bättre i hur de hanterar sådana situationer.

Den som är villig att begå brott för att få tag i kontanter snabbt, den hittar andra källor. En rånare blir inte arbetslös bara för att butikerna installerar säkerhetssystem. Fungerar det inte att råna butiker så går man kanske på människors hem istället eller rånar dem vid bankomaten. Om vi mot förmodan skulle få ner butiksrånen till noll, men personrånen och villainbrotten skulle öka lavinartat i andra vågskålen, skulle det vara en vinst eller förlust? Särskilt givet den kostnad som installationen av säkerhetssystemen medför. Om det kostar mer, men inte ökar tryggheten i samhället som helhet, är det värt det?

Lucia-ponken

2011-12-12T15:13:00.001+01:00

Jag förstår inte den här genushetsen som uppstår varje Lucia, där genusivrarna skriker efter att pojkar/män ska få gestalta Lucia. I mina ögon är det lika bisarrt som att skrika och gapa efter en bystig negress som åskguden Tor eller varför inte en geriatriker i rollen som Helena av Troja? Vissa figurer har vissa former i vårt kulturella arv som är värda att bevara. Annat är inte seriöst och det är respektlöst gentemot kulturen. Helt okej när man är riktigt liten att inte ta så seriöst på det (Luciatågen på lågstadiet kan ju ha hur många Lucior som helst), men vid någon punkt så behöver väl ändå barnen i skolan lära sig om historierna bakom Lucia, varför man firar, varför formen ser ut som det gör, vilka traditioner som ligger bakom och vilka berättelser som bevaras på detta vis. Det vore inte seriöst med en skäggig Lucia! Lika lite som det vore seriöst att framföra ett skådespel baserat på Illiaden, med en gammal gubbe i rollen som den åtråvärda pangbruden Helena. Har man en ambition att vara seriös i framställningen av ett kulturellt verk, då kan man inte komma dragandes med genus- eller diskrimineringsdravlet. Det finns gott om manliga roller i alla skådespel - hjältar, riddare, alla roller mellan högt och lågt! Varför kan inte Lucia få vara kvinna?

– Jag kan inte komma på någonting annat i skolan där killar och tjejer väljs till något på grund av kön, har Loke kommenterat saken i Sydsvenska Dagbladet, vars läsare nu kräver en "lex Loke".

Men herregud, Loke-ponken, har du gått döv och blind genom skolan? I varenda skådespel och pjäs finns det manliga och kvinnliga roller. Om dessa byts ut blir det humorspex och inte en seriös och traditionell föreställning. Lyft näsan ur genusmanualen och inse att tradition och kultur är viktiga värden, och att genustramset inte trumfar allt i samhället. En vacker och finstämd tradition som Lucia är inte rätt tillfälle att väcka genusdebatt, lika lite som 1a maj (traditionellt sjunger en manskör) är rätt tillfälle att kräva en mixad kör. Det går inte att hävda sin "genusrätt" utan att förstöra upplevelsen för åhörarna. Vi vill ha en flicka som Lucia och en manskör som sjunger våren välkommen.

Vem skäms över vem, Strömbäck?

2011-12-12T09:32:00.001+01:00

Per Strömbäck skäms över att bo i en "skurkstat" där ingen fällts pga IPRED-lagen. Ja, man undrar just vad det är för en människa som skulle tända på att några slumpvis utvalda ungdomar av miljonen svenska fildelare fick sina liv förstörda med miljonböter på grund av att de ägnat sig åt att byta musik och film med varandra - en vana som funnits sedan kassettbandets intåg på marknaden för sisådär 50 år sedan - en helt normal och socialt accepterad vana som man kan diskutera med sina kollegor på kafferasten.

Vad är det för en människa som ser helt normala människor som skurkar?

Hade det varit kommersiella pirater som han jagade hade jag haft viss förståelse för uttalandet - och då tänker jag på pirater i stil med sådana som man ser överallt nere i Asien, där de säljer DVD-skivor med 20 nedladdade filmer på för 25 spänn.

Nej, de skurkar som Strömbäck skäms över, det är skurkar såsom du och jag, som tycker att det är helt normalt beteende att vilja visa bra filmer för sina vänner, inviga kompisar och familj i bra musik man har hittat, eller varför inte låna ut en bok till någon istället för att skicka honom till Bokia för att köpa sin egen. De skurkar han skäms över, det är samma människor som för 15 år sedan satt vid sin kassettradio med handen på record-knappen för att spela in sina favoritlåtar från radion och sedan bandade av de bästa inspelningarna till varandra.

Personligen skäms jag över att bo i samma land som Strömbäck och andra antipirater som är så totalt fjärmade från verkligheten att de ser skurkar i kulturellt intresserade medelsvenssons.

/Anna

Orimliga summor till e-boksutlåning?

2011-12-07T10:47:00.000+01:00

Biblioteken har fått en chock av e-boksersättningarna. Inte så konstigt, när de ska betala hela 20 kronor per digital utlåning, istället för de 1,26 kr som de betalar per utlånad pappersbok. Vansinne, kan man tycka, att det ska vara så stor skillnad, särskilt som en e-bok kräver väldigt lite förvaringsutrymme - det räcker med en datatekniker på service för att hantera väldigt många lån som "i verkligheten" skulle ha behövt hanteras av ett antal bibliotekarier som håller ordning, administrerar manuellt, märker, tar hand om böckerna och gör allt annat som bibliotekarier gör med sina dyrgripar. För att inte tala om att man slipper hugga ner träd och faktiskt trycka eländet.

Personligen anser jag att ersättningen som ska betalas ut per "utlånad" e-bok är fullkomligt vansinnig. Det hade gott räckt med samma ersättning som för ett fysiskt exemplar, dvs 1 krona och 26 öre. Kostar det verkligen 20 kronor per utlåning av en e-bok, då har man ett alldeles för dyrt system. Det är inte rimligt att vi skattebetalare (som finansierar biblioteken) ska betala så mycket för att folk ska kunna läsa Zlatans historia på datorn.

Vem betalar för Norrland?

2011-12-07T09:30:00.001+01:00

Det är ju kul att slå fast att alla i Sverige ska ha tillgång till telefon. Det är väl ändå självklart anno 2011. Den mer intressanta följdfrågan blir bara: vem ska betala? Juholt verkar vilja lägga notas hos företagen (t.ex. Telia, tre och Tele2) med krav om 100% täckning av landet. Konsekvensen? Jo, den operatör som bygger stolpar ut i glesbygden får naturligtvis en skyhög nota som deras kunder (vi) får betala för. Fem abonnemang á 200 kronor i månaden från en liten by i glesbygden betalar knappast för en mobilmast. Det får vi andra betala för i så fall genom höjda månadskostnader.

Ett alternativ är skattesubventioner, men är det rimligt att östgötar ska tvingas betala för utbyggnad av telenätet i djupaste norrland? Vi har andra infrastrukturella kostnader här nere (dyrare el, till exempel) som norrlänningarna inte sponsrar åt oss.

Kanske är den bästa lösningen någonting i stil med en kommunal utbyggnad där kommunen bygger masterna och sedan erhåller kompensation motsvarande de nya abonnemangsavgifterna från den operatör som hanterar trafiken tills utbyggnaden har gått jämnt ut. På det sättet drabbas inte andra kunder och kommunen får själv ansvara för de lokala svårigheterna med infrastruktur i sina områden. Kanske kan man till och med göra en sådan utbyggnad istället för att bygga en ny onödig jättearena eller klassikern "försköna torget".

Självklart ska alla ha telefon/internet anno 2011, frågan är bara vem som ta notan. Jag tycker inte att det är någon självklarhet att det är vi kunder till redan utbyggda nät som ska ta notan - tvärt om anser jag att det borde ligga ett kommunalt ansvar i att få igång och underhålla en fungerande lokal infrastruktur.

Signaturen Danieltm i kommentarsfältet på DN säger något klockrent som svar på Juholts floskel om att vi ska vara medborgare i ett land istället för kunder på en marknad: Ja istället för kunder på en marknad där alla betalar för vad de vill ha så blir vi medborgare i ett samhälle där staten bestämmer vad vi ska betala för.

Vissa har inte tillräckligt att göra.

2011-11-30T09:13:00.001+01:00

Önskar en sten i skon till den jobbige granne i vår bostadsrättsförening som:

1) Klagade på att vi under försäljningsvisningarna av lägenheten ställde ner kattillbehör i ett barnvagnsrum som inte används alls, då ingen i huset har småbarn. Vi märkte själva upp grejerna med en snäll lapp där vi skrev att vi var skyldiga och vart man kunde vända sig om man tyckte att grejerna var ivägen. Grannen tyckte dock att det var bättre att klaga anonymt via föreningen.

2) Klagade på att vi använde hissen så mycket när vi flyttade ut. Ja... in/utflyttning är väl ändå ett tillfälle när det borde vara fullt acceptabelt att använda hissen? Ska man bära 70 flyttkartonger och tunga möbler nerför trapporna kanske, bara utifall någon annan i de 8 övriga lägenheterna över marknivå kanske möjligen vill använda hissen för att ta sig de mäktiga 1-3 trapporna ner eller upp utan att behöva ägna sig åt olägenheten med att fråga flytthjälpen om de kan få gå emellan?

3) Klagade på att en lampa var tänd i vår lägenhet när vi inte var hemma. De ringde mig, de ringde Mattias, de slet och drog i dörren och funderade på att dra dit en låssmed... men HERREGUD, en 15W-lampa som står på i ett dygn kostar ca 30 öre. Telefonsamtalen till oss kostade säkerligen mer än så. I och för sig, lampan hade stått på i 2,5 dygn, så där var vi nästan uppe i en hel krona. Undrar hur den idioten till granne överlever december, när ljus står på i vart och vartannat fönster dygnet runt oavsett om folk är hemma eller inte?

Troligtvis är personen som klagat samma kärring som varje kväll tar en tur i källaren, slår av strömmen till alla avstängda tvättmaskiner och sätter arga lappar här och var.

Ja, vad kan man säga annat än att vissa inte har tillräckligt att göra och att det är så himla skönt att slippa dela hus med dessa nolifers.

Juholts fyra punkter

2011-11-25T10:01:00.001+01:00

Idag klämmer Juholt ur sig några punkter om vad sossarna vill, och jag ställer mig lite frågade till både innehållet och intentionerna.

1. Vi vill bryta den ökade segregationen i skolan och bygga Sverige starkt med en kunskapsbaserad ekonomi. För detta krävs att vi uppfyller två grundläggande mål: Att skapa ett utbildningssystem där samtliga elever når målen i grundskolan, och där alla som studerar i den svenska skolan har en fullständig gymnasieexamen före 25 års ålder. Det innebär också att vi som land skiftar synen på utbildning, från något man genomgår som ung och som ska bära en genom arbetslivet, till något som behövs kontinuerligt under hela ens yrkesverksamma liv.

Den första meningen som jag har markerat med fetstil är viktig, för detta mål kan lösas på två olika vis, antingen genom att sätta individuella mål för varje elev, eller genom att sätta gemensamma mål så lågt att vem som helst kan nå upp till dem. Om man ska översätta detta till idrott och säger "alla ska ta sig över ribban", ja, då behöver man antingen lägga ribban på backen och låta alla springa, gå, hoppa eller rulla över, eller också låta alla hoppa på valfri höjd.

Den andra meningen som jag har markerat med fetstil är också viktig, eftersom den innebär en förändring av någonting grundläggande: nämligen att gymnasiet idag är frivilligt. Det är lätt att glömma ibland, eftersom så oerhört många går gymnasiet, men det är faktiskt frivilligt. Det Juholt säger här är att gymnasiet också ska omfattas av skolplikten. Det är någonting som man inte bara kan häva ur sig i förbigående, dolt bakom andra sammanhang, utan någonting som man måste säga rakt ut om det är vad man menar. Det uppstår nämligen många frågor: vad är värdet av en examen om alla ska ha en innan de fyller 25? Vilka kvalitetskrav kan man hålla om en examen ska delas ut till alla? Vilka krav ställer man på individer? Är kravet att man ska sitta kvar i skolbänken tills man antingen har tagit sin examen eller fyller 25 och får en per automatik? Hur i hela världen kan man sätta kvalitetskraven LÄGRE än att alla ska ha en gymnasieexamen innan de fyller 25?!?

Det finns ingenting som känns färdigt, genomtänkt eller ens bra med Juholts första deklaration om vad sossarna ska syssla med. Det som sägs ovan är bara: "Alla ska med. Oavsett om de vill eller inte." Faktum är att detta om skolan osar av förvirring och en oförståelse för ungdomarnas behov. Att nå målet är värdelöst om målet är för lågt satt.

Jag är trött på alla dessa påstående om att "alla ska nå målen". Vilket skitsnack. Kan vi inte diskutera vad målen ska vara istället och konstatera att det måste löna sig att utbilda sig om det ska uppstå något intresse för "kunskapssamhället" i praktiken?

2. Vi vet att det enda sättet att bryta den höga arbetslöshet som bitit sig fast är att få näringslivet att växa så att det kan sätta fler i arbete. Även här är lösningett samarbete. Staten, näringslivet, forskning och fackföreningar måste arbeta tillsammans för att bygga Sverige starkt.

Jamen det var väl originellt. Har ni redan insett att näringslivet måste växa för att fler ska få jobb? Lite osäker på exakt varför fackföreningarna ska vara nödvändiga, men sure. Dock känns det lite diffust med att påstå att vi behöver samarbeta. Vad innebär det? För en socialist innebär ju ordet "samarbete" troligen att staten bestämmer? Hur ska man få näringslivet att växa? Jo: "Redan för 2012 budgeterar vi för samverkansprogram där arbetsmarknadens parter kan mötas och blicka framåt,"

Men så kul. Mötas och blicka framåt. Inte alls diffust. Låter ungefär som att planen är att lägga ett par miljoner på fikabröd, föreläsningar och taxiresor. Det skapar visserligen jobb inom hotell- och cateringbranschen. Är dessa framåtblickande möten kanske sossarnas svar på den sänkta restaurangmomsen?

Det hade varit lite mer intressant om Juholt hade tacklat några faktiska och konkreta utmaningar, till exempel hur vi kan hålla kvar näringslivet i landet när Kina konkurrerar med både billigare arbetskraft som bygger saker och bättre utbildade ingenjörer som konstruerar saker.

3. Medborgarvärde ska sättas framför marknadsvärde. Samhälls- och individnyttan ska återigen sättas främst inom elförsörjning, järnväg, skola, bostäder, apotek och omsorg. Utan att upprepa de förfärande larmrapporter som har kommit under de senaste åren går det att slå fast att förändringarna i regelverken – oavsett om de är gjorda av socialdemokratiska eller borgerliga politiker – helt enkelt inte har fungerat.

Nu har jag ingen aning om vad som åsyftas. Återigen, väldigt väldigt diffust. Personligen upplever jag att samhälls- och individnyttan av att ha fått dygnetruntöppna apoteksfilialer i min närhet är oerhört stor, och att apoteksreformen uppfattas väldigt positivt av vanligt folk som nu slipper åka långa omvägar för att få tag på ipren och nässprej. Likaså skolan - det provas nya metoder och vi håller på att ifrågasätta och tänka om kring system som har varit huggna i sten alldeles för länge. När det gäller omsorg så hamnar kommunala vårdhem på listan över Sveriges 20 värsta, samtidigt som många uppskattar att själva kunna välja vilken vårdcentral de ska gå till. Vad betyder egentligen att samhälls- och individnyttan ska sättas främst? Att vi ska gå tillbaka till att inte få välja vilken vårdcentral vi ska gå till, utan tilldelas den som samhället (alltså sossarna) anser är nyttigast för individen att gå till? Att privata tandläkare ska få lägga ner och lämna över sina patienter till folktandvården, eftersom det är omoraliskt att de gör vinst genom att tillhandahålla vård i privat regi? Att staten ska fortsätta driva administrationstunga verksamheter med förlust ad infinitum, utan konkurrens och utan press på sig om att tänka om och hitta nya vägar?

Jag upplever medborgarvärde vara att jag får fatta mina egna beslut - oavsett om det gäller att starta företag inom vård eller skola, eller om det gäller att välja vilken vårdcentral jag ska gå till. Jag upplever att mitt medborgarvärde minskar om någon förbjuder mig att driva företag inom det jag är bra på, och att det minskar om någon annan fattar beslut om vilka tjänster jag får använda mig av.

4. Slutligen kommer vi återigen lyfta blicken. År av ekonomisk osäkerhet och idétorka har skapat en kvartalspolitik där den politiska debatten bara berör tiden fram till nästa budget. Viktiga investeringar över längre tid – främst inom vägar, järnvägar och kraftnät – har hamnat i skymundan.

...och till slut så ska man bygga saker. Såklart. Bygga infrastruktur är bra, men personligen kan jag kanske känna att om Tokholm behöver en utbyggd tunnelbana så kan väl Tokholmarna betala för den, och jag kan också känna att en höghastighetsbana mellan Göteborg och Borås kanske inte är det mest avgörande för Sveriges framtid. Självfallet ska vi förbättra vår infrastruktur, men vi ska inte bygga bara för byggandets skull, utan bygga med eftertanke och med en hållbar finansiering.

Allt som allt tycker jag att Juholts fyra punkter för vad sossarna ska syssla med känns väldigt diffusa och dåligt genomtänkta, samtidigt som det osar av gamla unkna sossetankar, särskilt punkten om skolan. Alla ska med... oavsett om de vill eller inte. Och för att ordna det så måste målen sänkas. Alla ska ha examen. Det är viktigare att alla kommer med än att vi förbättra kvaliteten.

Jag ska avsluta med att skriva några ord om vad Juholt skriver i sin inledning:

Men i Sverige ökar idag beroendet. Det fria valet minskas. Äldre blir beroende av sina barn för att få en värdig ålderdom. Barn blir beroende av sina föräldrar för att få en ordentlig utbildning. På punkt efter punkt får människor söka egna lösningar där politiken har avsagt sig ansvaret.

Det här resonemanget finner jag djupt stötande. Här förutsätter Juholt att det är politikernas ansvar att se till att barnen får utbildning och åldringarna vård. Han verkar se det som status quo att människor själva varken ska behöva eller ens uppmuntras till att ta något ansvar för sina egna familjemedlemmar. Den förälder som försöker ordna en bättre utbildning för sitt barn än vad kommunala skolan erbjuder gör tydligen något fel. Det är tydligen bättre att alla får lika dålig utbildning med lågt satta mål, än att vissa klarar sig bättre än andra.

Att behöva söka en egen lösning är bara negativt om man inte klarar av att söka, och för dessa individer är det självklart att det ska finnas färdiga lösningar - men för den som kan fatta sina egna val är det frihetsberövande att berövas det valet.

Klarar jag själv av att välja vårdcentral, tandläkare, skola och ålderdomshem så ska jag inte tvingas betala politikerna att göra det åt mig. För den som själv klarar av att välja så är det frihetsberövande att inte få fatta sina egna beslut.

Eken äntligen nere

2011-11-25T07:40:00.001+01:00

Inatt föll det gravt rötskadade och knappt levande elände till ek som skulle ha självdött för länge sedan utan kryckor, men som ändå har engagerat aktivister från hela landet. Heja trädfällarna, tycker jag, som helt enkelt tillkallade polis och flyttade på de tröttsamma aktivisterna, som patetiskt nog försökte klättra upp i kronan i ett desperat försök att rädda det döende trädet. Om en röten gren hade knäckts när trädkramarna började klättra i trädet hade jag aldrig slutat skratta.

800 år är en respektabel ålder för ett träd. Träd är levande ting - de föds, de lever och när livet är slut så måste de få dö. Det är bara naturligt. Problemet med att vänta på att träd ska självdö i urbana miljöer är att folk kan bli skadade eller till och med dö när träden faller. Naturligtvis ser det också riktigt anskrämligt ut med gamla döende och ruttna och sönderympade träd.

Jag tycker att trädaktivisterna istället borde ha engagerat sig i vad som skulle planeras istället på ekens plats, och lagt ner tid och pengar på att försöka få hit ett så fint nytt träd som möjligt, så att detta en dag kan växa sig stort och ge skönhet och liv åt en grå gata. Naturen förnyar sig nämnligen, till skillnad från trädaktivister.

Smygande smutskastning av män i onödiga sammanhang.

2011-11-22T09:38:00.001+01:00

Idag läste jag den här artikeln i Expressen om en 11-årig flicka utan giltig biljett som pga detta fick gå av tåget. Rätt eller fel, ska det verkligen finnas en åldergräns på att behöva en giltig biljett? Och vad ska man göra med barn och ungdomar som åker utan giltig biljett? Det ligger naturligtvis inte långt från tankarna att om man ska vara snäll och empatisk och inte slänga av barn/ungdomar utan biljett, så sitter det snart 12-åriga glin på tågen med fötterna på sätena och ingen biljett, som flinar mot konduktören och säger: "Du får inte slänga av mig, jag är barn, jag åker så mycket jag vill!

Men men, det där har jag inga svar på. Svår fråga. Däremot stör jag mig ohyggligt på tonen i artikeln, särskilt följande två stycken:

"- Det kanske värsta var att hon blev avslängd tillsammans med en äldre man som saknade biljett."

"– Hon bara grät och grät och visste inte vad hon skulle göra. Det fanns bara män på perrongen och hon visste inte vad hon skulle göra."

Okej, så det värsta var alltså att en annan passagerare, en äldre man, fick gå av samtidigt? Ursäkta mig, men vad är det för fel på äldre män? Är de farliga? Äckliga? Pedofiler? Alkisar? Vad exakt är problemet med att en man gick av samtidigt? Hur det ett problem att personen var av manligt kön och hade uppnått en respektabel ålder? Om man hade skrivit att "en gravt berusad man fick gå av samtidigt" hade jag förstått problemet. Och sedan, att det bara fanns män på perrongen? SO WHAT?!? Hade situationen varit bättre om det stått en kärring där någonstans?

Alla män är ju uppenbarligen pedofiler. De är farliga. Att en stund befinna sig på samma station som en man (eller gud förbjude, flera män!) är tydligen det värsta som kan hända. Tonen i artikeln är oroande och på något sätt väldigt typisk för de tider vi lever i - en tid då ordet "MAN" håller på att bli synonym till "VÅLDSMAN".

Jag tycker att föräldrarna till den här flickan för det första borde vara lite mer pålästa om hur biljetterna fungerar innan de låter henne åka tåg ensam, och för det andra tycker jag att de ska sluta upp med att uppfostra henne till att vara livrädd för män. Främlingar är främlingar, oavsett om det är män eller kvinnor, och man ska vara försiktig med dem. Man ska absolut inte sätta sig i en främlings bil eller följa med honom hem, oavsett hur snäll han eller hon verkar, men nog måste man våga fråga en främling var biljettautomaten finns om man ska klara av att resa ensam. Till och med om främlingen är en man.

Det känns så förbaskat onödigt att vi förväntas uppfostra nästa generation till att vara rädda för ena halvan av befolkningen. Det känns så sorgligt när journalister smyger in detta manshat i artikel efter artikel.

"Deltidsfälla" ett begrepp som stör mig

2011-11-21T15:06:00.001+01:00

När tidningarna skriver artiklar om "deltidsfällan" så sticker det i ögonen på mig. Jag uppfattar det som ett nedvärderande sätt att beskriva ett ofta medvetet livsval. Det normala är nämligen att tidningarna målar ut deltidssituationen som en fälla - någonting som man inte förmår ta sig ur, någonting som man ofrivilligt och smärtsamt sitter fast i. Visst kan det finnas sådana situationer, men till exempel i det här fallet så talar vi främst om kvinnor som väljer att gå ner i tid för att satsa på familjen - alltså ett medvetet val, eller, om man så vill, ett medvetet och informerat köp av familjetid.

I DN räknas det t.ex. ut att en kvinna som jobbar 75 procent med en genomsnittslön på 22 000 kronor förlorar 6228 kronor om året i tjänstepension om hon jobbar på det sättet i 10 år istället för heltid. Mmm, så kan man ju se det. Eller så kan man se det som att den här kvinnan medvetet väljer att till det fenomenala priset av en 519 kr / månad lägre pension i gengäld får ca 5000 timmar extra tid tillsammans med sina barn jämfört med någon som jobbar heltid. Ej medräknat övriga inkomstbortfall, då.

Jag blir så störd av alla dessa artiklar som antingen övertydligt eller subtilt förmedlar budskapet att meningen med livet är att optimera sin personliga pension. Det viktigaste tycks vara att pensionen blir så hög som möjligt och så lika partnerns pension som möjligt - inte att man får ut största möjliga lycka av livet på vägen till pensionen. Om en kvinna medvetet och till en kostnad väljer att spendera 5000 vakna kvalitetstimmar extra tillsammans med sina barn så är det inget att klandra henne för eller försöka få henne att känna sig fångad i en fälla för. Vaddå "deltidsfälla"?!? Kan man inte kalla det "mertidsfri" istället? 5000 timmar motsvarar över ett år i vaken tid. Hennes liv, hennes val. Jag önskar henne all lycka, och jag slår vad om att hon på ålderdomshemmet om många år kommer att tycka att det var värt kostnaden att få en bättre relation med sina barn och många fina minnen. Särskilt om hon och hennes man lägger upp en gemensam pensionsplan.

Det är dags att sluta nedvärdera kvinnors val genom att i debatten behandla dem som intelligensbefriade fåntrattar. Kvinnor kan fatta informerade val som främjar deras egen lycka, och valet att satsa mer på familjen och mindre på karriären är ett val lika gott som något och bättre än många.

Vinst eller skrytobjekt

2011-11-18T12:13:00.001+01:00

En bra poäng i SvD idag angående privat och offentlig drift av äldrevården - en privat aktör kan man säga upp och byta ut, i princip över en natt - om aktören missköter sig. Men vilka möjligheter har vi att få till förändring på kommunalt skötta boenden som inte fungerar? Kommunen lär ju inte säga upp sig själv från skötseln av gamla, oavsett hur mycket de missköter sig. I värsta fall kan det gå många år och krävas byte av kommunstyre för att få till en förändring.

Det är bara att inse att de privata aktörernas intåg i äldrevården definitivt inte går smärtfritt, men det kan man heller inte förvänta sig. Det är oundvikligt att det kommer att dyka upp oseriösa aktörer innan det stabiliserar sig. Plåstret på såren är att en privat aktör kan bytas ut. Bytas bort. Straffas genom att man helt enkelt drar. Bli belagd med näringsförbud. Carema är uppsagda i Stockholm efter alla skandaler - men vem kan säga upp en kommun som inte sköter sig? Det råder ju absolut inte något happy-happy-tillstånd på alla kommunala äldreboenden bara för att de är kommunala. Vanvård förekommer även där och har gjort så under lång tid utan att man haft någon möjlighet att byta bort den kommunala aktören.

Möjligheten att byta bort och/eller bryta med en privat aktör gör en väldigt stor skillnad. Sköter de sig inte så åker de ut.

Med tiden kommer det att hjälpa oss att få till kvalitetsgarantier. Man kan ställa krav på privata aktörer. Man kan skriva in saker i kontrakten. Man kan granska och följa upp.

Folk hänger upp sig så mycket på vinster och på vem som tjänar pengar och ordet "privat" används ibland som skällsord. Man skäller mer på riskkapitalbolag som tar ut vinst än på kommunala beslutsfattare som åker till Karibien för att "studera äldrevård" eller använder den kommunala budgeten på ett slösaktigt vis. Hur många kommuner har inte uppfört skrytbyggen (t.ex. onödiga idrottsarenor eller stylade torg) samtidigt som de gamla äter torra veteskivor? Exakt samma problematik som finns i riskkapitalbolagen finns även inom kommunerna, men det känns som att folk har skygglappar på och inte vill veta något negativt om sina kära kommuner. "Vinst är dåligt" kommer som ett mantra - men vanskötsel är vanskötsel och spelar det egentligen någon roll om pengarna som inte används i vården hamnar i onödiga skrytobjekt som ingen vill ha eller i vinst? Kommunerna har stått för sin beskärda del av vanskötsel genom tiderna och de har slösat enorma summor på både det ena och det andra.

Sluta höja upp den kommunala vården till skyarna. Det är bra att den får konkurrens och såväl den kommunala som den privata vården måste granskas och följa samma regler. I rättvisans och konsekvensens namn borde en kommunal aktör som missköter sig lämna ifrån sig uppdraget på ett äldreboende där det har blivit klagomål och en privat aktör tas in istället.

En mystisk väg

2011-11-18T08:10:00.001+01:00

Efter att ha flyttat har jag fått en ny väg att köra till jobbet. Det är en liten slingrig 70-väg som löper längst med foten av ett berg, med öppna slätten på andra sidan. De stora odlingarna nere på slätten lockar ner gott om vilt, så det är en smått farlig väg. Lokalbefolkningen har satt upp egna viltskyltar och de har också målat ansikten på träden längst med vägen, med färg som helljuset lyser upp. Det är en väldigt mystisk och mysig väg att köra, med trädansikten som träder fram i det dimmiga ljuset från strålkastarna. Man passerar ett träd som har knäckts, en riktigt sagoliknande stam som nästan känns som en slags varning till resande.

Det är en väldigt speciell vägsträcka med mycket personlighet. Det gör mig glad att det fortfarande finns sådana, och att allting inte är anonyma motorvägar.

Den jäkla eken

2011-11-18T08:05:00.001+01:00

Det är mest bara bisarrt att man försöker bevara gamla ruttna träd som om de hade varit någon slags kulturskatt. Ja, gamla ekar är väldigt fina, men en ek är en livsform. Den föds, den lever och till slut dör den. Om ekar tillåts självdö (dvs när stammen knäcks av naturliga orsaker) i stadsmiljöer så kan de skada människor. Att göra stöttor och kryckor är knappast heller en värdig ålderdom för ett träd. Förtjänar inte folk att få titta på friska träd, istället för på sönderympade och sönderruttnande trädrester som bara står upp tack vare metallställningar?

Fäll eländet, plantera en ny fin ek som kan ge glädje år människor ända till år 3000, och gå vidare med livet.

Rätt till heltid ett stolpskott

2011-10-12T09:55:00.001+02:00

Jag blir väldigt förvånad när jag läser att alliansen i Tokholm ska införa rätt till heltid för kommunalanställda. Tja, vi kan ju väldigt enkelt gå igenom vad det innebär i praktiken:

Folk kommer att få sparken. Antalet timmar som behövs arbetas blir inte fler bara för att folk kräver att få jobba mer. Kräver en person att få jobba fler timmar måste dessa timmar tas från någon annan. Som då får sparken pga arbetsbrist. Jobben koncentreras till färre, som jobbar fler timmar vardera. Troligen hamnar timmarna hos de äldre arbetstagarna som inte kan sparkas lika lätt pga LAS. Det blir svårare för unga att ta sig in på marknaden.

För att inte överbemanna på tider på dygnet då personal inte behövs så använder man sig ofta av olika mycket personal på olika tídpunkter, t.ex. har man fler personer som arbetar på morgonen när alla patienter ska upp ur sängen och ha frukost, och färre som arbetar mitt i natten när de flesta sover. Ingen vill bli väckt klockan 2 på natten för att duscha eller äta en måltid för att det passar personalens schema, och att överbemanna är slöseri med skattepengar. Samtidigt finns det regler kring dygns- och veckovila för personalen. Ska man jobba heltid så kan man inte jobba hur som helst, man måste ha lediga dagar och dygnsvila. Om folk börjar kräva heltider så kommer det därför leda till att de som inte jobbar heltid måste ta de sämre arbetstiderna. En halvtid kan läggas upp väldigt flexibelt, en heltid är svårare att lägga upp för dygnet-runt-bemanning pga arbetstidsrätten.

Slutligen kan man också undra hur det ska fungera i praktiken. Om man anställer någon på 25%, kan då den personen efter en vecka komma och kräva heltid? Har man råd med detta? Troligen inte. Min tanke är att man löser problemet genom att några heltidsanställda anställs av kommunen och att man lägger ut övriga tjänster till Nisse och Nissa på Manpower. En annan arbetsgivare än kommunen lär nämligen inte omfatta samma rätt till heltid. Utläggning på konsultfirmor lär också sänka lönerna till arbetstagarna.

Resultatet lär alltså bli uppsägningar, mer arbetsbörda på färre personer, svårare att komma in på kommunala arbeten, fler konsulter i relation till direktanställda, lägre löner till arbetstagarna utan att man sparar motsvarande kostnad, samt sämre scheman för deltidsarbetande. Briljant. Jag ser ingenting positivt med detta annat än för de som kräver och får sin heltid på andras bekostnad.

Det låter bra med "rätt till heltid". Tills man tänker igenom följderna. Är det inte då bättre att det finns ett antal deltidstjänster som folk kan börja på för att komma in på marknaden, och sedan får företräde till de heltidsmöjligheter som uppstår?

Fruktkrig i skolan

2011-10-12T09:25:00.001+02:00

Jag tror jag avlider. En förälder har klagat på att en skola har haft en fruktstund med barnen, och det är tydligen dåligt eftersom det kostar pengar för föräldrarna. Min första tanke är att samma föräldrar om något år kommer att klaga på att de behöver köpa gympakläder till barnen och att skolan inte är avgiftsfri så länge det är krav på att man ska delta i gymnastiken i särskilda kläder. Nästa steg blir väl att klaga på kläder och skor överhuvudtaget (barnen har ju krav på kläder på sig i skolan - men skolan ska vara avgiftsfri - alltså måste väl skolan betala för kläder och skor åt barnen? För att inte tala om glödlampor hemma så att barnen kan göra läxan.)

Det är själva undervisningen som ska vara avgiftsfri, inte kringgrejer såsom kläder, frukt, skor, glödlampor och annat man behöver för att kunna delta i och hänga med i undervisningen. Så länge det inte är tvång att ha med en frukt utan bara en uppmuntran så tycker jag inte att man kan klaga. Jag har själv varit lärare och haft klasser med fruktstund och sett 8-åringar dela med sig till varandra när någon hade glömt sin frukt. Jag har också sett hur positiva effekter man får av att ta en frukt på förmiddagen för att hålla energin uppe till lunch. Fruktstunden kan man ofta kombinera med lite "klassnack" där man pratar igenom veckan och barnen får berätta om vad som har varit roligt och vad de har lärt sig, eller om vad de ska göra till helgen.

Jag tycker att man ska försöka ta till sig att det är nyttigt att äta frukt och att ett barn faktiskt bör äta en frukt (minst) om dagen, och att man lika gärna kan äta den i skolan som hemma. Man får också försöka ta till sig att det faktiskt finns budgetalternativ, t.ex. en morot, en riskaka eller en hembakad russinkaka... eller om man köper ett nät säsongsfrukt (t.ex. clementiner) på rea så kan man få ner kostnaden till 0,50 - 1 kr per frukt. Man kan också hjälpas åt i klassen om man är lite kreativ och be eleverna som bor i villa (och troligen slänger flera hundra kilo frukt varje år) att ta med sig en hink då och då. Ett enda stort äppelträd producerar mer frukt än vad en enda familj rimligtvis kan trycka i sig utan att spy av leda - så varför inte dela med sig? Ekonomi är ingen ursäkt - det går att skicka med barnet en morot eller fynda frukt på rea. Om man tar sig tid så kan man utan större problem skicka med barnet någonting varje dag till en kostnad av 10-20 kronor i månaden. Det är värt det och det går ihop sig oavsett hur tight ekonomi man har. Visa mig den budget där det inte går att klämma in den här kostnaden! Det kan inte rimligtvis vara en fråga om att man inte har råd, utan om att man antingen är snål eller inte klarar av att lägga upp en budget där man prioriterar nyttighet och hälsa. Att ge sina barn tillgång till frukt borde inte räknas som en extrautgift, utan som en basutgift. Det spelar ingen roll om man äter frukten hemma eller i skolan.

Fördelen med att barnen får ta med sig egen frukt är ju också att det ger mer variation och att föräldrarna kan anpassa efter smak. Skulle skolan stå för det så skulle det garanterat bli samma sorts smaklösa äpplen varje dag, och den som inte gillar äpplen skulle det vara kört för. Dessutom skulle väldigt mycket frukt behöva slängas. En familj kan kvalitetskontrollera och köpa 5 fina äpplen för veckans förbrukning, men en skola kan inte kvalitetskontrollera 5000 äpplen i veckan. Skolan skulle behöva köpa in extra äpplen och få mycket frukt över. Det blir heller inte gratis med frukt bara för att skolan står för den. Skolan finansieras nämligen av skattepengar. Skillnaden skulle bli att alla skattebetalare får stå för notan för frukten istället för föräldrarna själva... men det verkar visst som att vissa föräldrar inte vill ha något ekonomiskt ansvar för sina barn... alls.

Familjen som anmälde skolan hade tydligen 3 barn. Det innebär att de får totalt 3754 kronor i månaden av skattebetalarna i barnbidrag. Det motsvarar 1251 kronor per barn. Kom inte och säg att 1251 kronor i månaden inte räcker till att hålla en unge med frukt, och kom inte och gnäll om att vi skattebetalare ska betala ännu mer bara för att vissa är för snåla för att unna barnen en frukt under skoltid. Föräldraskapet är (tro det eller ej) inte avgiftsfritt.

Jag avslutar med ett citat från Hannoia: Frukt till barn är ingen skolavgift, det är nånting man får räkna med när man blir förälder.

Är det utanförskap man mäter?

2011-09-20T09:24:00.001+02:00

Idag hade Aftonbladet en artikel om utanförskap. Utanförskapet är 1,2 miljoner människor, menar man, och det har bara minskat med 37 000 sedan alliansen tillträdde. Som exempel tar man upp ett gäng människor varav de flesta har varit arbetslösa 0-4 månader. En 25-åring har valt en väldigt udda karriär (munspelare) där det inte finns jobb (skola om dig då!) och en är en pensionär som extraknäcker för att dryga ut en knaper kassa. En har precis fått jobb efter 4 månaders arbetslöshet (så vad gör han alls i artikeln?)

Är detta utanförskap? Är man "utanför" och "ute i kylan" för att man går arbetslös ett par månader? Definierar man utanförskap på det sättet är det självklart att det blir vansinnigt höga siffror. Jag var arbetslös nästan 3 månader förra året, från mitten av maj till mitten av augusti. Det nya jobbet var fixat i mitten av juni, efter ca 5 veckors arbetslöshet. Jag var tydligen "i utanförskap" förra året. Jag fanns högst troligen med i statistiken över människor som är "utanför". Min period "ute i kylan" innefattade lite lätt arbetssökande (sökte totalt 3 jobb innan jag fick träff), en tre veckors semester i Thailand och många trevliga sommardagar hemma i Sverige som tillbringades vid badstranden med en bytta jordgubbar. Jag hade a-kassa under större delen av perioden, och då vår hyra och övriga omkostnader var låga så var det inga som helst problem med ekonomin. Jag hade en del att göra med ideella engagemang. Jag skrev lite på mina böcker, bloggade, vilade upp mig, träffade vänner, plockade blåbär och tog det allmänt lugnt. Jag var inte det minsta utanför, men ändå fanns jag nog faktiskt med i den här eländiga statistiken över människor "i utanförskap" 2010.

Jag tycker att det är dags att skärpa till sig och komma med en relevant definition av utanförskap. Man hamnar inte i verkligt utanförskap bara för att man går på a-kassa ett par månader, bryter armen och missar några veckors jobb, eller har låg inkomst under en period. Utanförskap, i min värld, är ett begrepp som syftar på människor vars livssituation har begränsat dem i samhället över en lång tid, inte på människor som har en tillfällig svacka på några månader.

Sedan kan man också fundera över det här med att "utanförskapet" har minskat med "bara" 37 000 människor. För att sätta det i perspektiv så har vi lågkonjunktur, och då brukar utanförskapet normalt öka, inte minska, så även om minskningen inte är enorm så finns det uppenbarligen dolda siffror här - människor som skulle ha blivit utanför under andra omständigheter. För att sätta det ytterligare i perspektiv så är 37 000 människor motsvarande en ganska normal svensk mellanstor stad. Vi pratar alltså om en hel stad full med människor som nu kan anses vara "inne i värmen" igen.

Fundera dels över vilken betydelse siffrorna för utanförskap egentligen har om man inkluderar människor som mig - som satt på stranden en sommar med en bytta jordgubbar i ett tillfälligt glapp mellan jobb.

Källkritik FTW

2011-07-18T20:16:00.003+02:00

I ett tämligen lysande inlägg på Newsmill går Per Hagwall igenom lite källkritik av Juholts påstående om att 26 000 barn i svenska skolor inte kan se tavlan pga att de saknar glasögon (som ett inlägg i debatten om barnfattigdom).

Kontentan av det hela är att Juholt har utgått från en statistisk undersökning som bygger på väldigt märkliga frågeställningar och inte bär med sig någon jämförbarhet från år till år, och att det hela leder fram till matematiskt omöjliga resultat.

Personligen HAR jag råkat ut för att sitta ca en vecka på högstadiet utan glasögon. Mina gick sönder på stranden en dag och det tog ca en vecka att få nya. Jag lånade ett par av mammas gamla och satte mig längst fram. Jag var väldigt begränsad den veckan och kunde som bäst ana mig till tavlan utan glasögon och se hjälpligt vad som stod genom de lånade glasen som dock gav mig huvudvärk. Men, det fungerade i en vecka tills de nya kom.

Jag skulle dock vilja påstå att det är sällan som behovet av nya glasögon för ett barn blir så kritisk som när ett av mina glas helt enkelt sprack. Oftast handlar det om att man börjar se lite suddigt med de gamla eller kanske får huvudvärk av att ha fel skärpa. Det är småjobbigt, men man fixar det under några veckors tid eftersom man gradvis har vant sig vid försämringen. Placeringen i klassrummet är också avgörande. Ett barn med litet till måttligt synfel kan se tavlan om han/hon sitter längst fram - en enkel och beprövad teknik som de flesta lärare tillämpar om något barn måste vänta på sina glasögon, för att underlätta situationen. Det är jobbigt att ha fel styrka, men det är sällan ett akut problem. Har man synfel så förvärras ju synen vanligen gradvis över en längre tid - så länge kroppen och ögonen växer och ändrar form. Det är liksom inte så att man vaknar upp en tisdag som 9-åring och BIIING!! så ser man sämre än faster Agda.

Om man väntar lite med att köpa nytt så gissar jag att det normala är att man väntar för att planera in det i nästa månadsbudget - dvs att det kanske i normalfallet handlar om några veckors väntan för att passa familjens budget. Några veckors väntan är ytterst hanterbart för någon med synfel så länge man fortfarande har sina gamla glas kvar.

Så, inte bara är siffrorna fel utan problemet är också överdrivet över alla proportioner. Det är för de allra flesta barn hanterbart att vänta några veckor på nya glas (eller på sina första glas), och bara för att man inte har rätt styrka så betyder det inte att man inte ser tavlan - det finns nämligen olika grader av närsynhet och astigmatism och alla andra synfel man kan tänkas ha. Själv har jag upplevt alla grader från "oj, jag behövde tydligen glasögon, det visste jag inte", till att ha skärpa ungefär 4 centimeter från näsan och att se allting bortom detta som oformliga blobbar - en förtjusande kombination av närsynthet och astigmatism. Idag skulle jag vara fullkomligt handikappad utan glasögon, men det var inte förrän uppåt gymnasiet som det blev så illa. Liksom hos de flesta med synfel så förvärrades min syn gradvis och under låg- och mellanstadiet hade jag inte haft några större problem med att hantera några veckor utan glas eller med mina gamla glas.

Jag tycker att det är viktigt, om inte minst för de drabbade barnens skull, att man diskuterar relevanta frågor med ett relevant underlag. Hur många barn sitter egentligen en månad eller mer i skolan med grova synfel som inte rättas till av ekonomisk skäl? Man hjälper inte dessa barn genom att försöka lura i allmänheten att de är fler till antalet än vad de egentligen är. Det enda man åstadkommer är att dumförklara sig själv och ta billiga politiska poäng hos de redan frälsta.

Läs även andra bloggares åsikter om synfel, juholt, granska, källkritik, barnfattigdom

Konsten att jämföra äpplen och päron (och att slösa bort pengar)

2011-07-15T12:09:00.001+02:00

I den här artikeln tittar man på vad det kostar att semestra i Sverige, mer specifikt tittar man på en vecka i Stockholm med Skansen, Gröna lund och lite övriga aktiviteter. Aftonbladets vinkel är att det är billigare att semestra utomlands än i Sverige. Men allt blir dyrt om man planerar en resa utan att tänka på ekonomin! Funderar man lite över Stockholmsbudgeten, så visst, man vill göra några aktiviteter och utflykter när man är där, men måste man verkligen äta på restaurang tre gånger om dagen + äta dyrt fika ute varje dag? Särskilt märkligt blir det när man har budgeterat för vandrarhem, men inte utnyttjar vandrarhemmets möjligheter att laga enklare måltider.

Man kommer fram till summan 19450 kronor för en familj 2 vuxna + 2 barn för 7 dagar i Stockholm. Som sagt, med tre mål om dagen + fika på restauranger och serveringar - som om detta vore det normala! Och, såklart, ondgör man sig över hur dyrt Sverige är.

Om man istället väljer att bete sig med lite mer ekonomiskt ansvar och utnyttjar sitt vandrarhem för att laga frukost på morgonen, äter en lättare lunch eller fika från en mataffär och äter ute EN gång om dagen istället för 3 gånger varje dag, så kommer man snabbt ner ett antal tusenlappar. Särskilt frukost på café för 50 kronor per person (dvs 200 kronor per dag) känns totalt onödigt när man bor på vandrarhem - hur svårt är det att köpa med sig bröd, pålägg, juice och kaffe för en veckas förbrukning när man har tillgång till kök och kyl? Och måste man verkligen äta både lunch och middag på restaurang alla dagar i veckan? Räcker det inte med en lättare lunch - kanske en grillad kyckling och baguetter eller mackor, frukt och yoghurt - om man ska äta på restaurang på kvällen? Eller kanske äter man ute på dagen och fixar sedan middag/kvällsmat på vandrarhemmet.

Fascinerande är även jämförelsen i systerartikeln, där man jämför en semester i Sverige inkluderande besök på Kolmårdens djurpark, Astrid Lindgrens värld, Solliden, något slott och shopping och uteluncher och det ena med det andra... med att hälsa på släktingar i Pisa?

Det är naturligtvis fullständigt irrelevant och vansinnigt att göra denna jämförelse och konstatera att det är billigare att sitta och snylta på italienska släktingar i Pisa än att åka land och rike runt i Sverige, bo på stugor eller hotell och göra alla dyra aktiviteter man hittar på sin väg. Lika relevant som att jämföra en skidsemester i Frankrike med att besöka familj i Borås - om man vänder på det på det sättet, är utlandet fortfarande billigast?!?

Rese/transportkostnaden för att åka till Pisa med familjen hamnade på 7000 kronor. Jämför man detta med att hälsa på släktingar i Borås för kanske 1000 kronor i bensinpengar... vilket är billigast då? Och jämför man kostnaden för Kolmården och Astrid Lindgrens värld och det ena med det andra i Sverige, med att flyga till Italien och åka runt mellan orter, äta ut tre gånger om dagen, bo på hotell, betala entréer till museeum och vattenparker och djurparker... vilket är billigast då?

Jämför man äpplen och äpplen så är Sverige naturligtvis billigast - om än med lite sämre väder.

Vad betyder barnfattigdom?

2011-06-11T09:25:00.003+02:00

Aftonbladet kör en kampanj mot "barnfattigdom" genom barnfattigbloggen. Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur de lyckas ta ett så allvarligt ämne som fattiga barn och lägga ett löjets skimmer över det hela. Särskilt märkligt är att man använder en relativ definition på fattigdom som enbart utgår från föräldrarnas inkomst - 60% under medianinkomsten. Enligt den definitionen är båda dessa barn fattiga:

1) Nisse, som bor i en dyr men sliten betonglägenhet mitt i en betongstad, i en stadsdel som är otrygg på grund av knarkarkrig. Mamman är storrökare och pappan är alkoholiserad. Båda är arbetslösa sedan 10 år tillbaka. Det är långt till skog och mark och vad man än ska göra kostar det pengar. Föräldrarna sitter både på gamla studielån och dyra kreditlån. Ekonomin är i botten.

2) Pelle, som bor med sina föräldrar och morföräldrar i ett generationsboende i en mindre hästgård på landet. Föräldrarna är visserligen arbetslösa sedan 1 år tillbaka, men det ser ljust ut framöver och i vilket fall kan man sysselsätta sig med gården och morföräldrarnas hästar. Inom gång/cykelavstånd finns badsjö, skog, kälkbacke, skidspår, svampställen mm. Hyran är låg och de flesta aktiviteter i närheten är gratis. Föräldrarna har inga lån och ekonomin är begränsad men i allra högsta grad stabil och tillräcklig.

Min fråga är, är verkligen båda dessa barn fattiga på grund av att föräldrarna har samma låga inkomst? Och vad betyder i så fall begreppet? Är det ens relevant att prata om fattigdom på detta vis, när begreppet plötsligt ska inkludera familjer som inte upplever sig själva som fattiga och som ingen som besökte dem skulle komma på tanken att kalla fattiga?

Många reaktioner på barnfattigbloggen är liknande: det här är inte fattigdom. Många är upprörda eftersom bloggen räknar med dem i fattigdomsstatistiken trots att de aldrig har kommit på tanken att de skulle vara fattiga. Andra är upprörda eftersom bloggen lägger ett löjets skimmer över verkliga problem genom att snöa in sig på att diskutera brist på lyxkonsumtion såsom utlandsresor, märkeskläder, mopedkörkort och annat.

Sedan kan jag dessutom tycka att barnfattigdom är ett uselt ord, särskilt som det används i relation till föräldrarnas inkomst. Barn har aldrig någon egen inkomst. De är lika fattiga allihop.

Man kan inte frikoppla barnens fattigdom från familjens fattigdom, och man kan inte kalla någon fattig bara baserat på inkomst. Utgifterna och omständigheterna är betydligt mycket mer avgörande.

Läs även andra bloggares åsikter om barnfattigdom, barnfattigbloggen, reaktioner, fattigdom, idioti, aftonbladet

Fas 3 utan alternativ?

2011-06-11T08:29:00.003+02:00

Riksdagen vill att regeringen ska stoppa fas 3 - men regeringen planerar inget idiotstopp, vilket jag känner är positivt. Fas 3 eller liknande jobb har funnits oerhört länge i någon form men under olika namn - sossarna hade sin egen version som var ännu mer meningslös. Det finns helt enkelt inga vettiga alternativ till praktik för den som är långtidsarbetslös och det är bättre att den sker ute på verkliga företag än på kommunala vuxendagis.

Om man har varit arbetslös väldigt länge så tror jag inte på utbildning eller coaching som åtgärd - utan på praktik. Det vore att hån att sätta människor som har varit arbetslösa i t.ex. 5 år på att träna på CV-skrivning. Har man inte lyckats skaffa sig själv ett jobb på så lång tid, då tror jag att det är absolut kritiskt att man kommer in på en riktig arbetsplats igen, vänjer sig vid att gå till en arbetsplats, får rutiner och kollegor och aktuella meriter. DET är vad som behövs för att de här människorna ska bli anställningsbara - inte mer bidrag. Mer användbar utbildning kan vara av intresse i ett tidigt skede, men då gäller det att vara på hugget och komma igång direkt.

Det positiva med fas 3 tycker jag är att de som har detta behov av praktik kommer ut på VERKLIGA arbetsplatser och inte på kommunala nonsenssysslor som inte ens har en chans att ge en användbar merit. Fas 3-platserna är varierade - på gott och ont. Vissa platser är säkerligen en version av vuxendagis, medan andra har möjligheter att bidra på arbetsplatsen. Visst finns det företag som missbrukar, men det finns också företag som sköter sig och tar det på allvar.

Det negativa tycker jag är att man har granskat för dåligt (vilket man håller på att rätta till), att ersättningen till företagen är för hög (det går också att rätta till), att praktiken kan vara för länge (det går också att rätta till) och att man av rädsla för undanträngningseffekt inte låter dem utföra "riktiga" sysslor - vilket kräver lite av en omtänk om man vill fixa.

Jag tror att undanträngningseffekten visserligen finns (dvs att företag hellre tar emot praktikanter än anställer, vilket kan göra det svårare att få jobb), men jag tror inte att den är så stort som 1:1, dvs jag tror INTE att ett praktikjobb alltid tränger undan ett anställningstillfälle. Dessutom kan man ytterligare minska effekten genom att begränsa till att företag kan ta emot t.ex. en praktikant per 25 anställda eller liknande. På det sättet kan det ändå absolut vara värt att låta praktikanter utföra verkliga sysslor - det ger riktiga meriter, man får en verklig chans att visa vad man kan och undanträngningseffekten blir inte så stor (och det som blir får vara värt det för att ge erfarenhet och meriter till de som bäst behöver det).

I min mening borde företagen också kunna ta emot praktikanter gratis om de har någon syssla de behöver ha utförd. Att betala företagen var idé värd att pröva, men jag tycker att det är uppenbart att företag i knipa använder en för generös ersättning för att dryga ut kassan.

Oavsett så tycker jag att det är bra om regeringen inte gör någon panikåtgärd alldeles innan de stänger för semestern. Jag anser att fas 3 behöver trimmas och fixas, inte skrotas totalt. Vad skulle man i så fall ersätta det med? Skicka hem långtidsarbetslösa till soffan eller nonsenskurser i CV-skrivning istället för att försöka få ut dem på verkliga arbetsplatser?

Grundtanken med fas 3 är enormt bra - att få ut långtidsarbetslösa på verkliga arbetsplatser istället för in i nonsensåtgärder. Fas 3 behöver trimmas, inte skrotas. Kör med lägre ersättning till företagen, mindre möjligheter för företagen att missbruka systemet, vettigare sysslor och kortare tider som man får ha en praktikant (2 år är löjligt långt).

Läs även andra bloggares åsikter om fas 3, arbetslinjen, arbetsmarknadspolitik, arbetslöshet

Oj oj oj, vilken ekonomisk inkompetens

2011-06-03T14:36:00.003+02:00

Den så kallade "Barnfattigbloggen" som påstår sig handla om barnfattigdom, men hittills mest har handlat om ekonomiska felprioriteringar á la att köpa nöjesresor på kredit och våndan över att inte kunna kunna köpa märkeskläder eller lägga tiotusentals kronor på studentskivor, har träffat ett nytt lågvattenmärke med den här postningen, som förklarar att fattigdomsgapet ligger på 15 miljarder kronor och man menar att om man bara betalade ut dessa pengar så att alla som låg mer än 60% under medianinkomsten kom upp till 60%-nivån, så skulle barnfattigdomen försvinna.

Jag brukar inte uttrycka mig religiöst, men idag:

Å. Herre. Gud.

Vi kan ju sysselsätta en eller två hjärnceller (kanske till och med tre) med att analysera vad som skulle hända om alla som inte nådde upp till 60% av medianinkomsten fick pengar upp till detta tämligen godtyckliga belopp:

Människor skulle inte arbeta för mindre lön än så, vilket skulle leda till ökad arbetslöshet och konkurser, alternativt att lönerna pressades upp. Enkelt förklarat, får man t.ex. 12 000 kronor för att vara hemma och göra vad man vill så jobbar man inte för mindre än 13 000 kronor, troligen inte för mindre än 14-15 eftersom arbete innebär omkostnader för transport, kläder och annat. Går man inte plus på att jobba jämfört med att inte jobba så vill man normalt inte jobba. Så enkelt är det. Därför, höjer man beloppet som människor får för att inte jobba så pressar det upp lönerna. Högre löner leder till att företagen måste ta mer betalt för sina produkter. Plötsligt kostar en Big Mac 100 spänn. Tjenare, inflationen!

Med andra ord, att försöka lösa fattigdomsproblemet genom att helt enkelt slänga mer och mer bidrag på alla som ligger under en viss inkomst leder oundvikligen till ökad arbetslöshet och inflation. Typiskt DÅLIGA saker.

Men, att komma på sånt här kräver ju såklart att man tänker mer än ett steg framåt.

Sorry, "barnfattigbloggen", men att försöka lösa problemet med fattigdom genom att öka arbetslösheten och skynda på inflationen känns inte särskilt konstruktivt.

Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, ekonomi, prioriteringar, barnfattigdom, politik

Bostadsbristen för studenter

2011-05-20T13:26:00.003+02:00

Läste idag ytterligare en artikel som beklagar sig över bristen på bostäder, den här gången för studenter. Bostadssituationen för studenter är lite speciell. Något förenklat så kan vi beskriva situationen på de flesta studieorter som krisartad i augusti - det är inte ovanligt att studenter får bo på soffor, i gympasalar eller till och med tälta under de första veckorna på terminen. Sedan händer dock någonting - studenter byter boenden när de har lärt känna sin nya stad. De flyttar ihop, byter studieort, byter program till en annan del av staden och vill därför flytta osv. Framåt november så är det knappast någon brist på studentbostäder och vissa månader står bostäder till och med tomma. För att inte tala om månaderna juni-juli! Många avslutar ju sina kurser i maj och har inget behov av studentbostad juni/juli, så bostäderna står ofta tomma under sommaren.

Att belastningen på studentlägenheter är så ojämn över året skapar naturligtvis alla möjliga problem. Bristen är stor i augusti när alla behöver ett boende, men samtidigt så är det orealistiskt att tro att man kan bygga bort en bostadsbrist som bara existerar under en eller två av årets tolv månader. Man skulle få mängder med bostäder som bara stod tomma under stora delar av året och det skulle vara svårt eller omöjligt att fylla dem med andra hyresgäster om de samtidigt ska vikas undan för nästa kull studenter - att överbygga studentbostäder skulle helt enkelt skapa skenande kostnader och troligen höja hyrorna.

Nej, jag tror inte att rätt lösning är att gnälla på regeringen om att man ska bygga bort studentbostadsbristen. Istället tror jag att universiteten själva kan lösa problemen genom att jämna ut sin verksamhet över året. I Linköping börjar t.ex. vårdutbildningarna på vårterminen - kanske skulle fler utbildningar börja i januari istället för i augusti. Inte bara skulle detta ta udden av bostadskrisen i augusti, det skulle också öppna dörren för sökande som vill ha ett halvår mellan gymnasium och högskola, kanske resa eller jobba lite innan de återgår till skolan.

En annan intressant lösning är att möjliggöra distansstudier under den första terminen. Med dagens IT-mognad i hemmen så är det absolut möjligt att skapa ett hemstudiealternativ till salsundervisningen om man lägger upp kurserna rätt inom programmet. En streamad videofeed från föreläsningarna kombinerat med inlämnings- eller gruppuppgifter som kan göras över nätet skulle kunna ersätta undervisning på plats i många kurser som inte innehåller några praktiska moment. Om man lade distansvänliga kurser under den första terminen och möjliggjorde hemstudier, så skulle studenter som inte får tag i bostad direkt kunna följa undervisningen från annan ort och flytta till studieorten när bostadssituationen lugnar ner sig framåt oktober.

Det finns många lösningar som universiteten kan stå för. Visst behövs det fler studentbostäder på många håll, kanske särskilt i Stockholm, men på de flesta orter är problemet ojämnt över året. Det känns ogenomtänkt att försöka lösa ett så ojämnt problem med en så permanent lösning som nybyggnation.

Läs även andra bloggares åsikter om universitet, bostadsbrist, boende, studier, debatt

Hasta la vista, Spotify

2011-04-16T08:29:00.003+02:00

Spotify ska nu stympa sin gratistjänst. Det blir begränsningar på hur många timmar man kan lyssna med ett gratiskonto och begränsningar på hur många gånger man kan spela samma låt. Vissa användare lär alltså drabbas hårdare än andra, särskilt de som använder Spotify för att spela bakgrundsmusik under en längre tid, eller de som gillar att lyssna på sina favoriter. Kvar blir en stympad version som enbart kan användas för sampling, dvs att lyssna runt och prova olika låtar.

Max 10 timmar i månaden får man lyssna utan att betala, vilket motsvarar i snitt 20 minuter om dagen. Man får heller inte lyssna på samma låt mer än 5 gånger.

Genom att stympa gratistjänsten och göra den helt oduglig för den som faktiskt vill använda Spotify för att lyssna på sin favoritmusik, så hoppas man på att folk istället ska köpa betalkonton för 49 eller 99 kronor i månaden, vilket blir ca 600 eller 1200 kronor om året - ganska mycket pengar för musik som man inte får behålla. Spotify kan ju när som helst ändra sitt utbud eller lägga ner sina tjänster.

Som jag ser det så var Spotify en dålig tjänst redan innan. Man kunde inte spara musiken, man kunde inte ta den med sig i vilken spelare man ville, användarinterfacet sög. Det var på alla sätt sämre än att ladda ner musik, förutom att det var marginellt enklare att upptäcka ny musik så länge man satt vid en uppkoppling och lyssnade - och man visste precis vad man letade efter.

Tvingas man att betala för att få en fungerande tjänst så försvinner poängen med Spotify. Jag tror inte att Spotify kommer att stendö på fläcken, men jag är övertygad om att detta kommer att skicka ut mängder med användare på nätet att leta efter ett bättre alternativ, och jag är övertygad om att ett bättre alternativ finns eller kommer att dyka upp, vilket i längden kommer att förpassa Spotify till ett obskyrt hörn av Internet.

Hasta la vista, Spotify.

Läs även andra bloggares åsikter om Spotify, idioti, fildelning, Internet, musik

Kriminaliseringen av fildelning gjorde kassettavgiften till ett moraliskt problem

2011-04-16T08:15:00.003+02:00

Innan fildelning var olagligt så kunde man möjligen godta kassettavgiften på en principiell nivå för vissa prylar. Alla visste att saker och ting kopierades och att det som användes i första hand var CD-skivor och kassettband. Visst, en del privat användning av eget material förekom, men kassettavgiften på en skiva eller ett band var ganska försumbar, det handlade om några få kronor.

Någonting hände dock när fildelning blev ett brott. Då övergick kassettavgiften från att vara ett påslag för ett accepterat fenomen man visste förekom, till att vara en straffskatt för brott. Däri ligger en väldigt stor moralisk skillnad. Att betala ett påslag på skivor och kassetter för lite försäljningssvinn till kopiering som man inte själv orsakar, det är något helt annat än att betala en straffskatt för ett brott som man inte är dömd för.

Därtill har kassettavgiften nu expanderat in på alla möjliga lagringsmedia och blir mer och mer skiljd från sitt ursprungliga koncept. Nu gapar man efter alla media som kan användas för att lagra, inte bara de som vanligtvis används på det viset, t.ex. mobiltelefoner.

Kassettavgiften är djupt omoraliskt i och med att den är en produktskatt som vi betalar för att "ersätta" någon för brott som han/hon tror (men inte vet) begås av människor som kanske eller kanske inte använder sig av dessa prylar. Det är faktiskt, ironiskt nog, själva kriminaliserandet av fildelningen som har fått kassettskatten att gå från irriterande till djupt omoralisk.

Tänk om man köpte en hammare på Byggmax och fick betala ett misshandels-påslag!
Tänk om man köpte en säck på Coop och fick betala ett stöld-påslag!
Tänk om man köpte ett redovisningsprogram på Komplett och fick betala ett redovisningsbrottspåslag!
Tänk om man köpte ett pack kondomer på Apoteket och fick betala ett våldtäktspåslag!
Tänk om man köpte en penna på Bokia och fick betala ett ärekränkningspåslag!
Tänk om man köpte en hårddisk på OnOff och fick betala ett upphovsrättsbrottspåslag!

Just det... vänta lite nu. Vi betalar faktiskt idag straffskatt för brott vi inte är dömda för. Just när det gäller upphovsrättsbrott, som tydligen ska ha en särställning i rättsväsendet.

Brott ska man dömas för innan man avkrävs böter. Punkt.

Läs även andra bloggares åsikter om rättshaveri, böter, fildelning, piratpartiet, kassettavgift,

Ska Piratpartiet bli det nya bidragspartiet?

2011-03-25T15:08:00.003+01:00

Det pratas en hel del om medborgarlön i PP just nu, och jag har så mycket att säga att jag knappt vet var jag ska börja. Vi kanske kan börja med att förklara medborgarlön.

Medborgarlön är en bidragslinje som innebär att bidrag betalas ut inte bara till alla som behöver, utan kravlöst till alla som vill ha och inte jobbar tillräckligt mycket, till exempel hemmafruar, studenter, World of Warcraft-spelare och soffliggare. Detta innebär i praktiken att de arbetande måste beskattas ännu hårdare för att kunna försörja ännu fler.

Tanken är att detta ska gå runt ekonomiskt genom att man 1) sparar in en del pengar på administration om man helt enkelt slutar att ställa krav på människor och kontrollera vem som faktiskt har rätt till / behov av bidrag, 2) genom att folk istället för att jobba förhoppningsvis ägnar en del av sin tid åt att skriva artiklar på Wikipedia, vara kreativa på nätet, skapar musik och mjukvara - ni vet, sånna där sysslor som eventuellt kanske möjligen leder till ett mervärde för någon någonstans, vilket kanske möjligen eventuellt leder till en förbättring av någonting någonstans i världen, vilket kanske möjligen eventuellt ger något konstruktivt och/eller materiellt tillbaka till något samhälle. Problemen med detta resonemang är naturligtvis att en stor del av administrationen sysslar med annat än bara utbetalningar och därför måste finnas kvar ändå (samt att många kommer att behöva mer än "grundlönen", t.ex. vid sjukdom - vilket medför att väldigt många av fallen fortfarande måste hanteras administrativt), och även att förbättringar någonstans i världen inte nödvändigtvis för resurser tillbaka till det svenska samhället (som betalar notan).

Denna röra tycks vissa i PP vilja ge sig in i, utan att ha en matchande utbildningspolitik, immigrationspolitk, landsbygdspolitik, bostadspolitik, import/exportpolitik och arbetsmarknadspolitik. Vissa försöker lyfta ut medborgarlön ur sitt sammanhang och driva linjen utan att ta hänsyn till konsekvenserna för politiken på andra områden. Detta med medborgarlön är en MASSIV förändring av alla aspekter av samhället. Det är ingenting man kan driva utan en komplett politik som täcker in alla områden. Rick Falkvinge föreslår t.ex. att minimilönen ska slopas, vilket skulle göra det möjligt för företag att anställa medborgarlöntagare som vill tjäna lite extra för extremt låg lön. Bidragspolitik i kombination med lönedumpningspolitik, med andra ord. Ger vi oss in i detta med bidragspolitik och lönedumpning, ja, då kan vi inte längre säga att vi inte tar ställning i fördelningspolitiska frågor.

Något som jag reagerar starkt över är att det som drog mig till PP från början var att partiet var neutralt mellan höger och vänster. Om man ger sig in på en bidragslinje i den här stilen så blir det omöjligt att bibehålla den neutraliteten. Medborgarlön är någonting som går tvärt emot arbetslinjen på väldigt många nivåer - i ett system med medborgarlön så kan man inte ställa några krav på arbetssökande, det blir frivilligt att arbeta och söka jobb, det blir frivilligt att söka upp socialen om man får problem med ekonomin, man kan inte ställa krav på att folk ska flytta till de platser där det finns jobb, hemmafru blir återigen ett vanligt yrke, studenter behöver inte längre ta någon ekonomisk risk (vilket förlänger genomloppstiden på utbildningarna och fördyrar utbildningsväsendet), och integrationspolitiken, ja, vad som händer med den vill jag inte ens sia om - vill vi verkligen ha en situation där folk invandrar hit och blir försörjda utan krav på motprestation? Vad ska krävas för att bli medborgare i så fall?

Miljöpartiet var ett tag inne på medborgarlön, men skrev av det som en dålig idé när de insåg att det främst skulle användas som ett hemmafrubidrag - och den insikten ligger det mycket sanning i.

Sagor från livbåten skriver väldigt klokt:

"Grunden för vårt samhälles ekonomiska fortlevnad är att flertalet folk skapar något har ett materiellt värde. Det har inte ens med kapitalism att göra, principerna kan lätt översättas tillbaka till stenåldersnivån. Eller för att dra en one-liner – fixa mat eller svält!!!
En positiv sak med vårt moderna samhälle är att vi har valet att stödja de som är oförmögna att klara av detta själva. Möjligheten är dock helt avhängig av att gemensamma resurser finns att tillgå, det i sin tur är avhängigt av att tillräckligt många bidrar till de gemensamma resurserna. Ju färre som bidrar, desto mer måste var och en av de kvarvarande bidra med."

Som de flesta inser så befinner vi oss redan idag (med skatter i världstoppen och en åldrande befolkning) i en situation där få måste försörja många. Medborgarlön skulle oundvikligen leda till att färre skulle arbeta med någonting som skapar materiellt värde, alltså att ännu färre skulle behöva försörja ännu fler. Uppdateringar av Wikipedia och att bygga vidare på varandras Excel-macron i all ära, men man måste skilja på aktiviteter som skapar ett konkret, materiellt värde och aktiviteter som inte gör det. Jag kan lägga ner en hel dag på att formulera den perfekta Wikipedia-artikeln om den fiktiva planeten Erna - och det kanske kan ge någon människa någonstans lite nöje, men det är ingenting som på något konkret vis bidrar till min egen eller någon annans överlevnad. För att översätta det till en one-liner: Att dekorera sin egen vägg skapar inte mat på bordet!!!

En del menar att det finns ont om jobb och att de som inte vill jobba därför inte heller ska behöva göra det, men jag vill mena att det visst finns jobb. Faktiskt att det till och med finns gott om jobb. Frågan är bara hur man matchar de arbetslösa mot de jobb som finns på ett bra sätt, hur man stimulerar fram nya jobb som för oss framåt som samhälle och hur man möjliggör för människor att ta jobb som idag inte blir gjorda på grund av att höga skatter på tjänster förhindrar köp. Det finns väldigt mycket man kan göra genom att justera regler och skatter, jobba med utbildningsväsendet, matcha utbildningar bättre mot företagens behov och skapa ett bättre företagsklimat. Antalet arbeten är ingen konstant - det ändras hela tiden och det kan växa. Jobb kommer och går beroende på konjunkturer, kostnadsläge, effektiviseringar och tillväxt.

Bidragssystem skapar passivitet. Det vet vi. Ju mer bidrag vi får och ju mer lönsamt (relativt sett) det blir att inte jobba, desto mindre jobbar vi. Det vet vi också. Med tanke på dagens läge där det redan är problem med passivitet, utanförskap och att allt färre måste försörja allt fler så vore det oerhört destruktivt att driva en bidragslinje som belönar passivitet och utanförskap och till och med gör det till en rättighet att bli försörjd av andra bara för att man känner för det, inte orkar flytta till jobben eller inte vill dra ett hundår för att få erfarenhet och meriter.

Rick Falkvinge vill försöka få det till att medborgarlön varken är höger eller vänster, men jag säger rätt ut att medborgarlön är en bidragslinje som går tvärt emot alliansens arbetslinje och att en medborgarlön på agendan skulle placera PP till vänster. Därtill så är systemet helt oförenligt med ett liberalt synesätt, som bygger på att alla människor i möjligaste mån ska ha beslutanderätt över sitt eget liv och sina egna tillgångar. Varje ingrepp i den individuella friheten bör kunna motiveras av att den är nödvändig för den gemensamma välfärden.

I fallet med medborgarlön pratar vi inte om ett ingrepp som är nödvändigt för den gemensamma välfärden. Det är, för det första, ytterst tveksamt huruvida det bidrar till den gemensamma välfärden att skapa fler hemmafruar, professionella World of Warcraft-spelare, soffliggare och linux-nördar som redigerar varandras programkod. För det andra så är det väldigt tveksamt hur det kan vara rätt och riktigt att medelst tvångsmedel ta ifrån mig en del av min inkomst och använda den till att finansera kottmålning, uppdatering av VBA-macron, sminkbloggar... med andra ord tvingas jag i så fall genom inkomstskatten att betala för skapandet av produkter som jag inte vill ha.

Hur kan det vara liberalt att tvinga mig att finansiera skapandet av icke nödvändiga produkter som jag inte vill ha? Hur kan det vara liberalt att plocka in en allt större del av medborgarnas inkomster och cirkulera tillbaka dem med modifikationer till de medborgare och i den utsträckning som man för stunden anser politiskt fördelaktigt? Hur kan det vara liberalt att bygga ett system som endast fungerar så länge den sociala kontrollen håller arbetsmoralen uppe? Ju mindre inblandning staten har i medborgarnas plånbok, desto mer makt ligger hos folket. Medborgarlön flyttar allt mer makt bort från folket i och med att staten får allt mer makt över pengaflödet och allt fler blir beroende av inkomster som staten ger dem.

Vissa får det säkerligen bättre - människor som idag slåss med socialen eller bråkar om sjukförsäkringar, men man måste inse att en medborgarlön på t.ex. 7000 kronor per månad inte skulle räcka för den som är sjuk och behöver mediciner mm. Med andra ord - striden skulle inte försvinna, den skulle bara flyttas lite grann. I och med att kostnaderna för systemet skulle öka så skulle det mycket möjligt bli så att det skulle bli svårare för den som behöver extra hjälp att faktiskt få detta.

Visst finns det vissa intressanta idéer i det hela - visst finns det ett värde i att försöka minska administrationen och visst finns det ett värde i att minska trösklarna in på arbetsmarknaden, och visst måste vi hitta fiffiga sätt för folk att kunna försörja sig på kreativa sysslor, men inget av detta måste ske genom att införa medborgarlön, med alla risker och negativa faktorer som detta medför. Administrationen kan effektiviseras utan att skattebetalarna måste betala för alla som vill raida WoW på heltid. Trösklarna in på arbetsmarknaden kan sänkas utan att man börjar hinka ut pengar till arbetslösa alkoholister utan att någonsin träffa dem ansikte mot ansikte. Försörja sig helt eller delvis på att skapa kultur kan man göra om man är duktig nog, helt utan att löntagarna ska tvingas betala för varenda tondöv idiot som vill lira Iron Maiden på ukelele.

Nej, jag tror inte på idén medborgarlön och jag tror att det skulle vara ett stolpskott av episka proportioner för Piratpartiet. Pirater, det är ingen rättighet att bli försörjd av andra. Oavsett hur mycket ni gillar att blogga och nörda runt på Internet, så är det ingenting som skattebetalarna ska stå för. En bra idé bär sig själv, och gör den inte det så får man syssla med sin hobby på fritiden.

Någon som skriver bra och tänkvärt om arbetslinjen och medborgarlön är Daniel Nordling. Läs honom!

Läs även andra bloggares åsikter om medborgarlön, bidrag, bidragslinjen, arbetslinjen, arbetslöshet, kritik, flum, politik

Om kärnkraft och farorna med alternativen

2011-03-16T07:40:00.004+01:00

Dags att bryta bloggtystnaden här, med några kommentarer om naturkatastrofen i Japan.

Det är många som skriker och gapar om hur farlig och ond kärnkraften är, men det känns som att de helt saknar perspektiv på vad som har hänt och vad riskerna är, såväl som vad riskerna med alternativen är.

Tuxie's Dungeon reder ut väldigt bra:

Fukushima var ett över 40 år gammalt kärnkraftverk som var planerat att läggas ner när katastrofen inträffade. Jämfört med moderna kärnkraftverk var konstruktionen och säkerheten primitiv.
Trots detta lyckades det motstå ett av de kraftigaste jordskalv som har uppmätts i modern tid utan större problem, samt ett flertal efterskalv nästan lika kraftiga som jordbävningen som ödelade Haiti.
Det klarade nästan av den efterföljande 10 meter höga tsunamin också, samma tsunami som malde ner nästan allt runtomkring till slamsor och placerade bussar och fartyg ovanpå trevåningshus. Det som gick sönder var pumparna till kylningen.
Orsaken till att problemen eskalerade var att dieselaggregaten som skulle ge ström till reservpumparna till kylsystemet slutade att fungera efter ett tag.

Dessutom måste man ta i beaktande att vi människor faktiskt kan hantera en del strålning utan att ta skada - vi utsätts ständigt för bakgrundsstrålning och då och då utsätts vi för högre koncentrerade doser, t.ex. när vi röntgas på sjukhus eller hos tandläkaren. När det gäller de halter som har uppmätts vid Fukushima-reaktorn så tycks de ligga på nivå med en röntgen och stadigt minska. Det innebär att man inte ska uppehålla sig i ruinernas absoluta närhet, men kommer man en bit bort så finns det ingen orsak att vara rädd för liv och lem.

Om vi jämför detta med de faror som vattenkraft medför så blir skillnaden slående. När dammen Banqiao i Kina sprack sönder år 1975 så dog 200 000 människor när flodlandet nedanför dammen översvämmades efter ett ovanligt kraftigt regnväder. 26 000 dog av själva översvämningen, ytterligare 145 000 dog av svält och epidemier efteråt. I Tjernobylolyckan 1986 så uppskattar man att ca 4000 människor miste livet. Ändå är det kärnkraften som folk hetsar mot och inte vattenkraften - trots att farorna med en havererad damm är betydligt mycket större och svårare att kontrollera än när det gäller en havererad reaktor. Och ska vi snacka "ren" och "god" och "förnybar" vattenkraft, varför inte ta upp Three Gorges Dam som dämmer upp Yangtze-floden... ni vet, det där lilla byggprojektet som gjorde att 23 miljoner kineser helt enkelt fick flytta på sig när deras små städer och byar helt sonika svämmades över när dammen byggdes. Därtill dör folk då och då på grund av att jorden runt omkring floden har blivit instabil, t.ex. 30 människor i den här incidenten när en buss fastnade i ett jordskred. Ändå är det ingen som ropar efter att vi ska riva upp de svenska fördämningarna och avskaffa vattenkraften - det vore absurt. Lika absurt är det att ropa efter att avskaffa den svenska kärnkraften på grund av en katastrof som inträffade på andra sidan klotet under omständigheter som aldrig skulle uppstå i Sverige. Tro det eller ej, men vare sig Kattegatt eller Östersjön är några riskzoner för tsunamis.

Det är även värt att notera att när det gäller vindkraft så är inte ens detta helt säkert! Det uppskattas att det mellan 1990 och 2007 inträffade nästan 400 olyckor på vindkraftverk, varav 45 med dödlig utgång (1 i Sverige). Det är inte lika dramatiskt som en sprucken damm eller en havererad reaktor, men om man tror att vindkraften inte kostar liv så är man tyvärr bara naiv. Många olyckor har att göra med den farliga arbetsmiljö som det trots allt är att klättra runt på en gigantisk snurra. Vindkraftverk behöver alltså inte ens haverera för att vara farliga.

Frågan är också vad kärnkraftshatarna tror att Japan kan göra. Japan har 55 kärnreaktorer som ger ström åt 128 miljoner människor, bosatta på en nära nog fullt bebyggd ö med tämligen begränsade möjligheter till att dela infrastruktur med det asiatiska fastlandet och extremt små möjligheter att upplåta land till vind- och solparker, samt ont om floder att dämma upp.

Nej, det bästa man kan göra är att lära sig av vad som gick fel och successivt ersätta de gamla verken med moderna och säkrare kärnkraftverk på mindre utsatta platser. När allt är inräknat så förutser jag att den här kärnkraftolyckan kommer att visa sig vara oerhört mycket lindrigare än om en damm hade brustit eller om tsunamin hade pulveriserat ett vindkraftverk och slungat in tusentals lösa blad över landet. Faktum är att jag än så länge tror på att själva strålningen inte kommer att kräva några liv. Ändå kommer den olyckan sannolikt att överskugga alla de liv som släcktes av tsunamin och folk kommer att spela på människors rädsla och använda olyckan som argument mot kärnkraft.

För att avsluta citerar jag Tuxie's igen:

Det största problemet med kärnkraften i Sverige är att vi ända sedan början av 80-talet har haft ett förbud mot att utveckla den. Det innebär att vi sitter med mycket omordernare och osäkrare kärnkraftverk än vi skulle kunna ha haft annars.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, vattenkraft, el, energi, vindkraft, miljö, japan, olycka, tsunami

Att pröva eller inte pröva betyg

2011-02-12T07:58:00.003+01:00

När man diskuterar huruvida elever ska få överklaga sina betyg måste man ta följande två saker med i beräkningarna:
1) Lärarkåren innehåller en och annan idiot
2) Lärare kan göra fel, precis som alla andra

För att understryka detta kan jag berätta om en gymnasielärare jag hade - han satte konsekvent högre betyg på alla tjejer, för vi "var bättre på lektionerna". Jag hade exakt samma provresultat på alla prov som killen jag satt bredvid - jag fick ett svagt MVG, han fick ett starkt G. För samma resultat. Visserligen var detta en kurs i språk, så det muntliga måste få ha sin betydelse, men så mycket bättre var jag inte. Alltså: det finns lärare som gör fel och elevers möjlighet att överklaga eller pröva upp sina resultat är mycket begränsade idag, även om det finns lärare som hjälper till inofficiellt med extra omprov.

För att rätta till detta finns det två olika lösningar som diskuteras. Den ena är att eleven ska kunna överklaga. Rektorn (som inte behöver vara utbildad i betygssättning eller ens tala språken det gäller) ska därefter granska lärarens betygsunderlag och ompröva betyget. I så fall blir det enbart det skriftliga som blir bedömt - man kan inte vid en granskning i efterhand se till hur bra eller dålig eleven var på lektionen, såvida man inte börjar spela in varenda lektion. Det är uppenbart att detta förfarande enbart skulle sålla fram en typ av felaktiga betygssättningar: när läraren har haft ett skriftligt underlag som säger en sak och sedan har satt ett lägre betyg. Till exempel skulle det kunna handla om elever som skriver bra resultat på tyskaproven, men inte kan förstå ett enda ord när man försöker säga någonting till dem och vars muntliga repertoar är begränsad till "achtung" och "ein bier bitte". En sådan elev ska naturligtvis inte ha MVG, även om han har skrivit MVG på proven - men en granskning skulle troligen peka mot ett oförtjänt högre betyg.

Detta innebär att lärarens dokumentationsplikt måste öka. För att underlaget ska gå att bedöma i efterhand skulle läraren, i princip, behöva skriva ner efter varje lektion vilka elever som har utmärkt sig i de muntliga momenten. Det säger sig självt att detta skulle öka arbetsbördan enormt. Varifrån ska tiden tas? Från eleverna eller från förberedelserna? Och hur kommer man runt problemet med att sådan dokumentation blir i allra högsta grad subjektiv? Läraren jag berättade om ovan, han tyckte att alla tjejer var bättre på lektionerna. Om han skulle ha skrivit det i ett underlag, hur skulle någon annan kunna bevisa att det inte var så?

Dessa prövningar skulle också innebära att man INTE skulle fånga upp betyg som är felaktiga på grund av att eleven har höjt sin kunskapsnivå markant under kursens gång. Låt säga att man i början av året får IG och G på proven, sedan skärper man till sig och i slutet av kursen ligger man på MVG-nivå. Vid en granskning skulle man fortfarande då vägas ner av de IGn och Gn som man kämpade med i början av kursen, och man skulle sluta på ett lägre betyg trots att ens nuvarande nivå är högre.

Nej, det finns naturligtvis ett enklare sätt än granskning av gammalt material, som dessutom plockar fram flera olika typer av felaktigt satta betyg: att eleven som är missnöjd får en möjlighet att tenta upp sina betyg och därmed får en chans att visa vad han/hon kan inför mer än bara en lärare. Detta skulle kunna fungera på så sätt att man efter att ha erhållit sitt betyg lämnar in ett överklagande och därefter få man göra ett omfattande ämnesprov, eventuellt med muntliga delar om det är en kurs med muntliga moment. Dessa prov skulle kunna påminna om de nationella proven.

På det sättet skulle den elev som har förbättrat sina kunskaper under kursens gång kunna få en chans att på nytt visa helheten i vad han/hon kan. Det är fullkomligt vanvettigt att man inte ska kunna visa vid ett senare tillfälle att man har lärt sig de där glosorna man missade på ett prov under hösten, eller att man inte ska kunna få en andra chans att visa att man visst behärskar pythagoras sats - man kanske inte gjorde det vid det första provtillfället, men det ska väl ändå vara vad man kan vid kursens slut som räknas?

De stora problem med överklagningar/granskningar som jag ser det är att det är dyrt, det ser till förfluten kunskap och inte till nuvarande, det ökar dokumentationsbördan och arbetsbelastningen på lärarna enormt mycket, det missar kritiska moment såsom muntliga och det lägger ansvaret för betygssättningen på en administrativ chef som inte behöver ha någon lärarutbildning alls. Jag skulle också tippa på att det skulle skapa en tendens hos lärarna att sätta snälla betyg, för att man inte ska behöva drabbas av problem på skolan.

Fördelarna med att göra någon form av tenta är att det är relativt billigt (det kräver en enda rättning / bevittning och inte en hel termins dokumentationsarbete), det ser till nuvarande kunskap och inte till förfluten, det gör det möjligt att hantera den extra arbetsbördan med hjälp av nya tjänster istället för att lägga på fler arbetsuppgifter på de gamla, det kan innefatta muntliga moment och det lägger ansvaret för att bevisa vilket betyg som är det rätta på rätt plats - hos eleven.

Sedan är frågan vilken typ av hinder som man ska sätta upp för tentan, så att inte alla elever bara gör det slentrianmässigt eftersom de inte har något att förlora på det. Ska det finnas en kostnad? Det slår ju i så fall hårt mot fattiga familjer som inte har råd att överklaga. Nej, snarare tror jag på att göra provets omfattning och schemaläggning såpass opraktisk för eleven att det i sig blir avskräckande. Jag tror t.ex. inte att jättemånga elever skulle vilja tillbringa en hel helg i skolan om de inte på allvar var intresserade av att höja sina betyg. Oseriösa prov går dessutom fantastiskt fort att rätta - jag har t.ex. varit med om att rätta prov där eleverna endast har svarat rätt på en enda fråga... sitt namn. Jösses, ibland var inte ens det rättstavat och skrivet på korrekt ställe. Om sådana elever skulle vilja försöka tenta upp sina betyg bara för att jävlas med skolan så kan jag lova att de proven blir snabbrättade.

Kort sagt, jag tycker att elever ska ha rätt att få överklaga sina betyg, men jag tycker INTE att det överklagandet ska leda till en granskning av betygsunderlaget (det ändrar ju inte på sig) utan att det ska leda till möjligheten att göra någon form av tentamen för att bevisa sina kunskaper.

Läs även andra bloggares åsikter om skolan, skolsystemet, betyg, betygssättning, betygssystem, lärare

Jag fick ett körsbär

2011-01-10T18:38:00.002+01:00

Jag fick ett körsbär av msnoob och det är dags att lägga upp det för allmän beskådan. ^^ Det känns jätteroligt att få den lilla bemärkelsen, och det är bara tråkigt att jag inte kan lista skicka det raka vägen tillbaka till msnoob, för dit hade jag skickat den direkt om jag hade fått den från något annat håll!

I utmärkelsen ingår fyra to-do’s

Tacka den du fick den av
Kopiera utmärkelsen till din blogg
Dela med dig av tre saker du gillar till dina läsare
Skicka utmärkelsen till fem bloggar du tycker förtjänar den

Så till tre saker som jag gillar... (i ingen speciell ordning)

Bra historier.

Det spelar egentligen ingen roll om historien kommer förpackad som en film, en bok eller ett spel, den kan förmedlas på så många olika sätt. Det viktiga är att den inspirerar och skapar någonting nytt i min lilla värld.

Thailand i lågsäsong.

Det är varmt och för det mesta soligt, vädret är lagom, man kan köra forsränning dagarna när det regnar, allting är superbilligt, lokalborna är lugna och allting kan få ta sin tid, inga köer eller stressiga horder av turister, samt att det såklart är jättevackert! Vi har varit där två gånger i lågsäsong nu och det blir säkerligen fler gånger i framtiden.

Katter.

Ett hem är inte ett hem förrän det bor minst en katt där!

Och till fem bloggar som förtjänar den... (i ingen speciell ordning)

Mary in Malawi - lillasyster bloggar från ett sjukhus i Lilongwe i Malawi där hon jobbar som hjälparbetare/sjuksköterska och skriver en riktigt bra (och ibland rörande) historia om livet (och döden) där nere i Afrika.

Yami och pandorna - en sjukt bra blogg helt enkelt!

Magnihasa - En av de trevligaste pirataktiga bloggarna.

Undrentide - Elin skriver och bloggar väldigt trevligt och läsvärt om skrivande.

Vilse i vitterheten - vitter skriver bra och jag hoppas att hon skriver mer. =)

Grattis på 5-årsdagen Piratpartiet!

2011-01-01T20:58:00.003+01:00

Idag fyller Piratpartiet 5 år!

På 5 år har vi växt från ingenting till partiet med Sveriges största ungdomsförbund, vi har tagit oss in i EU-parlamentet, vi har ställt upp i två riksdagsval och vi gör vårt bästa för att hålla viktiga frågor vid liv i debatten.

Grattis!

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, födelsedag, 5 år, eu-parlamentet, riksdagsval

Lokala "problem" med bussturer...

2011-01-01T20:02:00.004+01:00

Några ur vårdpersonalen i Lindö i Norrköping klagar på att det inte går några bussturer till området på helger, vilket gör att de som inte har körkort har svårt att ta sig till jobbet. Lindö ligger ca 3,5 kilometer från Djäkneparksskolan, vilket är den närmaste trafikerade hållplatsen på helger.

Jag känner mest en djup suck komma smygande. Det finns så många alternativ till buss!

Samåkning - borde fungera rätt så bra, det är säkerligen fler som bor inne i stan och det borde gå att ordna ett samåkningsschema på hemmet. Svensk samåkningstjänst är för övrigt en bra tjänst! (Där hittade jag min samåkningsnisse, en kille som visade sig bo två kvarter bort, jobbade i huset bredvid mitt och hade samma arbetstider.)
Cykla - fungerar alldeles utmärkt större delen av året.
Gå - från Djäkneparksskolan är det bara 3,5 km till vårdhemmet ifråga. Det tar knappt 40 minuter att traska, 30 om man är hurtig. Kanske inget man vill göra varje dag, men det är knappast något problem att gå någon gång i månaden eller två (tvärt om så låter det som nyttig vardagsmotion!)
Taxi - Om nu inget av ovanstående fungerar och man absolut inte kan få lift av familjemedlemmar, så går det ju i undantagsfall att ta en taxi.
Ta körkort - det är en bra idé om man jobbar konstiga tider utanför stan.

Jag vill också notera att i kommunen så får elever på högstadiet och uppåt bara busskort om de bor minst 5 kilometer från skolan. Bor de närmare så förväntas de ta sig till skolan själva, vanligtvis genom att cykla, fem dagar i veckan hela läsåret. Jag har med det som bakgrund svårt att se varför det skulle vara ett oöverkomligt problem för de i vårdpersonalen som saknar körkort att gå eller cykla 3,5 kilometer när de har helgskift.

Ursäkta, men det känns inte rimligt att ha en hel busslinje som ska betjäna området tidigt på söndagsmorgonar så att det passar vårdpersonalens schema, bara så att de ska slippa lägga ut en hundring på taxi någon sällsynt gång när inget annat alternativ klaffar. Jag kan inte tänka mig att det finns något underlag för en busslinje ut till ett bostadsområde runt klockan 6-7 på helgerna.

Mitt råd: samåk eller skaffa cykel. Det är inte hela världen att cykla några kilometer någon gång ibland, inte ens på vintern. En billig begagnad cykel kan man till och med ha stående i stan om man kommer med tåg - ett trevligt och bra sätt att ta sig runt i staden man jobbar i!

Östgötatrafiken är inte mitt favorittrafikbolag, men här ger jag dem faktiskt en poäng. Man måste inte köra bussturer ut till varenda avkrok dygnet runt alla dagar i veckan. Alltid finns det någon som inte vill lägga pengar på ett körkort, tycker att det är jobbigt att cykla, inte har tid att gå, inte kan ordna samåkning och tycker att det tar emot att lägga pengar på taxi.

Läs även andra bloggares åsikter om gnäll, norrköping, östgötatrafiken, tidtabell, kommunen, lokalt

Kvotera inte mitt lego!

2010-12-28T16:28:00.005+01:00

Ibland vill jag bara spy på feminister. Nu senast gnälls det om att legolådan innehåller för många manliga legogubbar och att kvinnorna och männen i legovärlden gör olika former av arbeten på ett ojämlikt sätt.

Göran Hägglund ger svar på tal när han skriver att vi inte kan lagstifta om lego-gubbar.

Jag bara undrar... hur handlingsförlamade är egentligen dagens föräldrar?

Med handlingsförlamning så syftar jag på... att om man nu tycker att det är ett problem att lego innehåller för lite flickor, varför kan man inte själv ta sig en spritpenna och måla på läppar på legopersonen, eller själv köpa hår som man knäpper på huvudet på dem? Eller kanske till och med ta lite garn och limma på knoppen, om nu kvinnligheten sitter i håret. Eller varför inte köpa ett tjejpack och ett killpack och blanda själv om man nu anser att barnen blir traumatiserade av att leka med annat än en 50/50-fördelning mellan skägg och långt hår?

Hur vet man förresten ens om en legoperson är en pojke eller flicka? De är normalt skalliga och bär tröja och byxor. Kan det kanske vara så att det är barnens egen fantasi som avgör ifall det är pojkar eller flickor som man leker med? Jag vet inte hur det är med er, men jag lekte i alla fall att några av mina neturala legogubbar var flickor.

Jag ser lite rött när man gnäller på att lego vänder sig till pojkar som vill ha "allt från groteska rymdmonster till vidunderliga undervattensskepp", medan det finns ett mycket smalt sortiment för flickorna som vill ha ett legosjukhus med kvinnliga läkare.

KOM IGEN!!!

Jag gör följande två reflektioner:

1) Om en produkt inte säljer tillräckligt bra så måste den få försvinna ur sortimentet, även om det är en tjejprodukt. Det är fullt möjligt att lego som koncept är mer tilltalande för pojkar, och det saknas på inget sätt andra leksaker som vänder sig till flickor. Lego är dessutom mycket anpassningsbart och den som är lite påhittig kan bygga sitt eget sjukhus eller för den delen sin egen hästhage eller sminkstudio i lego - det är liksom det där med att bygga själv som är lite grejen med lego! Man måste inte leka bara med färdiga byggsatser.

2) Jag lekte med lego. Jag hade inte så många specialsatser, mest var det neutralt lego som man kunde bygga vad man ville av. Vi hade också två riddarborgar, en grå och en svart. Nästan alla gubbarna var gubbar / riddare, men jag tror att vi hade en prinsessa som man kunde rädda. Jag känner mig inte det minsta traumatiserad av bristen på damer i riddarborgarna och jag tyckte att det var jätteroligt att leka krig med de båda borgarna.

Jag tycker att det är oerhört töntigt att gnälla över att legot inte är tillräckligt kvoterat, när lego är den leksak som är MEST ANPASSNINGSBAR i hela världen! Man kan bygga precis vad som helst av lego och leka vilka lekar som helst. Men det har kanske inte slagit gnällmammorna som agiterade över legogubbarnas dominans att man kan tänka själv också, använda sin fantasi och en spritpenna, samt visa sitt nöje eller missnöje med plånboken.

Det är varken politikernas (eller legos) uppgift att kompensera barnen för föräldrarnas brist på fantasi.

Läs även andra bloggares åsikter om lego, feminism, idioti, politik, göran hägglund, KD

En alvedon, tack!

2010-12-28T12:40:00.001+01:00

Med anledning av att användandet av värktabletter ökar så skriker oppositionen efter åldergräns för att handla receptfria läkemedel. På en ytlig nivå kanske det känns vettigt, men om man funderar lite djupare så undrar man snart vad syftet är och om det inte finns bättre sätt att uppnå det syftet. Till exempel så informeras det mycket om alkohol och rökning i skolorna, men informeras det om värktabletter och deras biverkningar? Följer skolsköterskor upp återkommande fall av huvudvärk ordentligt?

Det riktiga problemet är väl ändå att unga mår dåligt, och inte att de tar piller. Problemen försvinner inte för att man gör det svårare att få tag i piller - mår man dåligt på det viset så tar det sig uttryck på ett annat vis. På min tid (90-talet) hade vi t.ex. ett gäng tjejer på skolan som skar sig med rakblad. Vi hade också folk på skolan som använde alvedon ihop med sprit för att det skulle "slå bättre", så det där med att missbruka alvedon är knappast ett nytt fenomen.

När det gäller 18-årsgränsen så kan jag känna att... mjeh. Särskilt effektivt skulle det nog inte vara. Den som vill kan säkerligen få tag i det ändå, då många behöver värktabletter innan de fyller 18, och samtidigt så komplicerar man folks vardagsliv när man som förälder tvingas "köpa ut" värktabletter till sin 17-åring.

Vissa verkar vara helt och hållet emot receptfritt och självmedicinering. Man dumförklarar människan och visar på fall av missbruk. Titta, säger man. De här flickorna missbrukar alvedon! Då måste vi göra det svårare för alla att få tag i tabletterna. Människan är uppenbarligen dum. Det här problemet kan vi inte lösa genom information, utan bara med restriktioner.

Öhm.

Jag är ärligt talat rätt så trött på att systemen utformas på ett sätt som dumförklarar människan och tar ifrån henne val, ansvar och konsekvenser. Ska vi verkligen behöva en lapp från en läkare som säger att vi får äta ipren mot huvudvärk? Ska man verkligen behöva fylla 18 för att själv kunna köpa värktabletter mot mensvärk, när man normalt får mens runt 13-14 års ålder?

Att vissa missbrukar tabletterna är olyckligt, men det är ett problem som jag är övertygad om att man bäst löser med hjälp av information och genom att angripa orsakerna bakom istället för att försöka hindra folk från att behandla symptomen. Att göra det svårare att köpa tabletter är dessutom ett oerhört trubbigt verktyg när det gäller enkla vardagsprodukter som de allra flesta behöver då och då och alla har i handväskan.

Sedan kan man också ifrågasätta sensationsvärdet i att fler flickor än pojkar i åldern 14-16 år äter värktabletter. Mig veteligen är det en bra mycket större andel av flickorna i den åldern som lider av mensvärk än pojkarna och därför kan det vara ganska så naturligt att flickorna äter mer värktabletter.

Man ska också tänka på att ökad konsumtion inte automatiskt innebär onödig konsumtion. Det kan också innebära att vi inte konsumerade tillräckligt tidigare. Jag har haft huvudvärk tidigare utan att ta värktabletter - helt enkelt för att jag inte hade några hemma vid tillfället och apoteket var stängt eller otillgängligt. Nu finns de på macken på hörnet som är öppen dygnet runt, så jag slipper det problemet. Att jag konsumerar något fler värktabletter nu är därför bra - det innebär att jag lider mindre.

Man kan ju aldrig gardera sig mot att en karta tabletter kommer bort, att sambon tar de sista tabletterna och glömmer skriva upp ipren på veckans shoppinglista eller att man använder såpass sällan att ett paket hinner gå ut. Förr eller senare inträffar det oundvikligen att man står utan värktabletter när man verkligen behöver dem. Förr, om det inträffade på en söndag, då var man rökt. Om det inträffade på andra dagar så tog det över en timme att ta sig fram och tillbaka till ett apotek. Nu finns lösningen nere på hörnet dygnet runt.

Det är en redig förbättring av livskvaliteten. Att det sedan missbrukas, det får man hantera på ett annat sätt än att göra det svårare att få tag i tabletterna. Att göra det svårare att få tag i tabletterna är, ironiskt nog, en åtgärd som attackerar symptomen istället för sjukdomen.

Det kom en julklapp?

2010-12-28T07:47:00.001+01:00

Det här nyhetsbrevet är värt att uppmärksamma och återges i sin helhet. Med anledning av läckta Wikileaks-dokument så reder Rick Falkvinge ut hur och i vilken omfattning som påtryckningar från USA har legat bakom jakten på fildelare och de lagändringar på det upphovsrättsliga området som vi har drabbats av de senaste åren.

Piratpartiets NYHETSBREV
25 DECEMBER 2010

Det kom en julklapp?

God fortsättning, alla!

Några dagar innan jul fick jag ett paket med några telegram ur WikiLeaks' stora samling, "som kanske kunde intressera mig", av en anonym källa. De hade publicerats delvis av SVT tidigare.

Men det var vad som inte hade publicerats av SVT som var rena sprängstoffet. Det tog mig fyra dagar att förstå vad jag precis hade fått i svart på vitt, och jag har fortfarande inte smält det. Kortfattat: varenda lag, varenda utredning som varit fientlig mot nätet, ungdomar och medborgarrätter här i Sverige de senaste åren har varit beställningsjobb av USAs regering och amerikanskt näringsliv. Vi anade att det var så, men hade trott att det kanske kommit lite härifrån och lite därifrån. Det var fel. Det var koordinerat och den svenska regeringen hade fått en checklista att bocka av, och beskrivs i diplomattelegrammen som "mycket samarbetsvillig" och "är helt med på noterna".

Sedan 2006 har vi påstått att datalagring, polismetodutredning, utredningen som ville stänga av folk från nätet (Renforsutredningen), den politiska rättegången och förföljelsen av The Pirate Bay, IPRED och FRA alltihop är del i en större helhet, en sammanhängande helhet som är styrd av amerikanska intressen. Det har låtit konspiratoriskt i överkant. Rentav löjligt. Vi har menat att den amerikanska regeringen jagar på en systematisk nedmontering av medborgarrätter i Europa och på andra platser för att amerikanska företags dominans inte ska riskeras, och då framför allt på upphovsrätts- och patentområdet.

Men plötsligt stod det där i svart på vitt. Så långt att de tjänstemän på Justitiedepartementet som har skrivit själva lagtexten till IPRED, tjänstemän som jag har namngivit och kritiserat, har varit på ambassaden och fått instruktioner.

Det här blir ett lite långt nyhetsbrev, för jag tänker gå igenom dokumenten i detalj. Om du inte känner att du vill läsa mycket just nu, så räcker den här meningen:

Piratpartiet hade rätt i precis allt. Jakten på vanliga Svensson som delar musik och film med varandra har legat bakom den största nedmonteringen av medborgarrätter i modern tid, och amerikanska intressen har legat bakom allting.

Sprid gärna det här brevet på alla sätt som går: skicka vidare till vänner och bekanta, posta i forum, på bloggar, Facebook, twittra om det, etc. Åh, och prata om det också.

För den som vill ha mer kommentarer i stället för hårda referensdokument rekommenderar jag Christian Engströms blogginlägg "Foliehatten av för Sveriges marionettregering".

I mitten av härvan finns diplomattelegrammet Stockholm 09-141, som rekommenderar att Sverige inte svartlistas av USA på den s.k. Special 301-listan, och motiverar varför. Special 301 är en lista som USA sätter ihop varje år som pekar ut länder som de anser inte vara tillräckligt tillmötesgående för amerikansk industri. En majoritet av världens befolkning står med på listan, bland annat Kanada och Spanien. Ganska hyvens sällskap att vara i.

Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar -- detta beskrivs ingående i boken Information Feudalism om hur Trips-avtalet och WTO kom till för den som är intresserad av detaljer. Rent praktiskt fungerar det så att branschorganisationerna i USA går till det amerikanska näringsdepartementet, som i sin tur går till det amerikanska utrikesdepartementet, som går till ambassaderna, som i sin tur pratar med regeringar, bland annat den svenska, och kräver lagändringar för att gynna de amerikanska företagen.

Det låter som science fiction, eller hur? Men här är dokumenten. Det här dokumentet kommer från upphovsrättsindustrins branschorganisation IIPA, som i huvudsak består av skiv- och filmbolag. De har listat sex krav på den svenska regeringen, som står att finna i det länkade dokumentet:

- Gör det möjligt att stänga av medborgare från Internet utan eller i väntan på rättegång (så kallad "injunctive relief" på juristspråk) och inför IPRED på ett sätt så att upphovsrättsindustrin kan få ut IP-adresser.
- Åtala personerna bakom The Pirate Bay så långt det absolut är möjligt.
- Öka antalet poliser som bara arbetar med att jaga vanliga fildelare.
- Påbörja en storskalig kampanj för att få bukt med fildelning och pirater.
- Säkerställ att rättighetsinnehavare kan få skadestånd [från fildelare] snabbt och enkelt.
- Avskaffa budbärarimmuniteten så att Internetleverantörer blir ansvariga när upphovsrättsintrång sker över deras nät, och att sådant stoppas i själva överföringen.

Vi känner igen allt det här, eller hur? Med ett undantag, så ser det ut som den checklista som svenska regeringen har följt. Ambassaden förklarar till och med undantaget.

Telegrammet Stockholm 09-141 lyder (i översättning), med mina kommentarer:

1. Stockholmsambassaden rekommenderar att Sverige fortsätter att stå på bearbetningslistan i stället för svarta listan i år. Vi är medvetna om att branschorganisationerna IIPA [upphovsrättsindustrin] och PhRMA [läkemedelsindustrin] tycker annorlunda. Vi baserar vår rekommendation på:

– Framstegen som den svenska regeringen har gjort på fem av de sex punkter som IIPA identifierade förra året och som vi givit till den svenska regeringen;

[Ricks kommentar: De skriver rakt ut att regeringen har fått en checklista.]

– Den känsliga inrikespolitik som regeringen behöver hantera när man slår ner mot fildelning. Regeringen kämpar, med goda avsikter, mot en högljudd ungdomsrörelse och ett negativt medieklimat. Till exempel vill vi lyfta fram risken att Piratpartiet väljs in i EU-Parlamentet senare i år.

[Ricks kommentar: Det är tydligen "en högljudd ungdomsrörelse" som kämpar för grundläggande medborgarrätter.]

2. Vi går här igenom de framsteg som Sverige har gjort i den checklista som vi gav till regeringen förra året. Ambassaden fortsätter att arbeta väldigt konstruktivt med svenska regerinen, och har bra tillgång till och ett bra arbetsklimat med tjänstemän på beslutande och arbetande nivåer. Det som gjorts sedan förra årets genomgång stärker lagarna för att kämpa mot fildelning. Rättegången mot The Pirate Bay sker just nu i Stockholms Tingsrätt. Sista rättegångsdagen är 4 mars, och domen kan väntas på eller omkring 25 mars.

[Ricks kommentar: Ambassaden skriver att de har bra tillgång till tjänstemän. I andra telegram namnger de vilka, och det är bland annat mannen som skrev lagtexten till IPRED.]

3. [...] Justitiedepartementet, som har huvudansvaret för de här frågorna, är helt med på våra noter och vet vad som står på spel. De slåss just nu med Näringsdepartementet om nästa lämpliga steg för att slå ner på fildelning. Nu när IPRED äntligen kommer att ta effekt den 1 april, och det snart kommer att finnas en tingsrättsdom i Pirate-Bay-målet, så kommer Justitiedepartementet att ge uppmärksamhet åt andra nyckelfrågor, framför allt frågan om hur Internetleverantörer ska kunna hållas ansvariga [för det som folk skickar i deras nät]. [...]

[Ricks kommentar: det står alltså i klartext att Justitiedepartementet och Ask arbetar för att avskaffa budbärarimmuniteten och göra Internetleverantörer ansvariga för vad deras kunder gör, så att vi ska få en kraftig form av censur utanför lagen. Det här är ett av de allvarligaste hoten som finns mot Internets grundläggande principer idag. Notera också skrivningen om att Justitiedepartementet sitter i USAs knä i de är frågorna.]

4. [...] Ambassaden har givit en lista med saker att åtgärdas till den svenska regeringen där amerikanska regeringen hade hoppats att se framsteg under 2008.

5. Åtgärdslistan under [det så kallade] Special-301-initativet innehöll rekommendationer i sex områden. Sveriges regering har agerat, i olika omfattning, i fem av dessa områden. En genomgång av detta följer i följande paragrafer.

[Här kastar jag om paragrafernas ordning lite, så att vi kan jämföra med checklistan från amerikanska upphovsrättsindustrins branschorganisation IIPA, och jag tar med den som referens. Siffrorna framför textstycket finns alltså i diplomattelegrammet och markerar vilket textstycke som refereras. Checklistans punkter tas uppifrån och ner i IIPAs lista.]

Checklistan säger:

Gör det möjligt att stänga av medborgare från Internet utan rättegång eller i väntan på rättegång (så kallad "injunctive relief" på juristspråk) och...

Ambassaden säger:

7. Injunctive relief: den enda punkten utan framsteg är nummer två på listan, "injunctive relief". Svenska regeringen vidhåller att det finns tillräckliga åtgärder i svensk lagstiftning, och avser inte att lägga nya lagförslag. (Notera att [upphovsrätts]industrins påståenden om motsatsen stöddes av Renforsutredningen, en utredning som skulle undersöka fildelningssituationen. Svenska regeringen har meddelat att den inte kommer att gå vidare med Renforsutredningen.)

Ricks kommentar:

Renforsutredningen var det lagförslag som uttryckligen ville stänga av medborgare från nätet utan rättegång. Dess sekreterare, Johan Axhamn, lobbar just nu hårt för att införa censur utanför lagen genom en annan av dessa sex punkter.

Checklistan säger:

...och inför IPRED på ett sätt så att upphovsrättsindustrin kan få ut IP-adresser.

Ambassaden säger:

8. Implementation av IPRED: Lagen godkändes av riksdagen den 25 februari, och den nya lagstiftningen tar kraft den 1 april 2009. De politiska känsligheterna gjorde slutskedet av lagförslagets hantering väldigt känslig för Alliansregeringen. Mycket av debatten och förhandlingarna har skett i öppenhet, och enskilda riksdagsledamöter har hamnat under enormt tryck. Att lagen gått igenom är därför en mycket större seger för Sveriges regering än vad det kan verka. Stora förändringar, jämfört med det ursprungliga lagförslaget:

– lagen kommer inte att vara retroaktiv. [...]

– domstolen kommer att göra en proportionalitetsbedömning, det vill säga, väga behovet från rättighetsinnehavaren att få reda på identiteten bakom internetabonnemanget mot integritetsaspekterna för den personen. Lagen säger att en viss nivå av upphovsrättsintrång måste ha skett för att informationen ska lämnas ut. I normalfallet, så skulle detta inträffa då intrånget består av uppladdning av en enda film eller musikstycke [...]

– Lagen innehåller text om att regeringen avser att observera och bedöma hur lagen används [...]

Ricks kommentarer:

Här är det två saker som är värda att notera. För det första, så är det tydligt att USA och ambassaden låg bakom hela de kontroversiella delarna av IPRED (delen om att lämna ut abonnentuppgifter är nämligen frivillig i EU-direktivet). För det andra ska man dra öronen åt sig när regeringen pratar om "storskaliga fildelare", för här står i svart på vitt vad det betyder: att ladda upp en enda film eller låt, sådant som två miljoner svenskar gör dagligen.

Notera också tonen av besvikelse över att lagen inte gjordes retroaktiv.

Checklistan säger:

Åtala personerna bakom The Pirate Bay så långt det absolut är möjligt.

Ambassaden säger:

12. Efter razzian mot The Pirate Bay den 31 maj 2006, så diskuterades fildelning intensivt i Sverige. Medieklimatet var huvudsakligen, och är fortfarande, ofördelaktigt för de ställningstaganden som gjorts av rättighetsinnehavarna och USAs regering. Razzian mot The Pirate Bay framställdes som att svenska regeringen hade vikit sig för tryck från USA. Den känsliga situationen gjorde det svårt, om inte kontraproduktivt, för ambassaden att lägga sig i den offentliga diskussionen om upphovsrätt. Bakom kulisserna har ambassaden arbetat bra med alla intressenter. Efter 18 månaders förundersökning, så väckte åklagaren åtal mot fyra individer för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen på grund av deras aktivitet med att administrera bittorrent-webbsidan The Pirate Bay. Målet hörs just nu i tingsrätten i Stockholm, och sista förhandlingsdagen är den 4 mars. Domen förväntas på eller omkring den 25 mars, alltså före Special-301-genomgången är slutförd. Notera dock att vi förväntar oss att domen kommer att överklagas till högre instans, vilket innebär att den slutliga domen inte kommer att vara känd på flera år.

Ricks kommentar:

Redan när razzian kom den 31 maj, så framkom det tydliga indikationer på att USA hade tryckt på. Det gick dock inte att bevisa. Nu står det i svart på vitt på en åtgärdslista, tillsammans med kommentaren att justitiedepartementet helt är med på noterna och är mycket samarbetsvilliga.

Ambassaden skriver också hem att de har arbetat bakom kulisserna med "alla intressenter". Några av dessa namnges i andra diplomattelegram, bland annat målsägarsidan i Pirate-Bay-rättegången.

Checklistan säger:

Öka antalet poliser som bara arbetar med att jaga fildelare.

Ambassaden säger:

10. Polis och åklagare: det finns nu två heltidsåklagare som arbetar med upphovsrättsfrågor. Poliser har utbildats, men vi har förstått att de inte får ge upphovsrättsfrågor någon uppmärksamhet. De är tillbaka på sitt vanliga jobb i sina polisdistrikt, där det finns andra prioriteter. Vi har förstått att åklagarna har flaggat för att detta är ett problem för deras arbete -- de sitter fast med en backlogg av gamla ärenden utan stöd från undersökande poliser. Åklagarna ber om undersökande poliser som är vikta på heltid åt immaterialrättsfrågor [upphovsrättsfrågor], idag finns det inget sådant. Justitiedepartementet har upprepade gånger frågat Rikspolischefen hur han planerar att åtgärda dessa brister. Även om statsförvaltningen inser behovet, så kommer budgeten för nästa år troligen inte att innehålla kraftigt höjda anslag till polisväsendet, givet det ekonomiska läget. Det här är ett område där ambassaden kan arbeta med statsförvaltningen och [upphovsrätts]industrin för att belysa vilket stort genomslag som kan fås av ytterligare resurser till detta område.

Checklistan säger:

Påbörja en storskalig kampanj för att få bukt med fildelning och pirater.

Ambassaden säger:

11. Utbildning av allmänheten: På hösten 2008, så skickade regeringen/Justitiedepartementet ut nytt utbildningsmaterial, primärt riktat mot ungdomar, som kommer att distriberas brett i svenska skolor. Justitieminister Asks personal överväger just nu för- och nackdelar med att engagera enskilda ministrar i den offentliga debatten. Givet all den negativa uppmärksamhet som kommit runt IPRED-lagen och Pirate-Bay-rättegången, så har beslutet hittills varit att hålla en låg profil. Statsförvaltningen medger att det finns en verklig risk att fönstret för debatt förlorades för flera år sedan, när ledande politiker inte tog debatten. Hur man lägger sig i vid den här tidpunkten är en känslig fråga.

Ricks kommentarer:

Vi kritiserade det här materialet när det kom ut. Justitiedepartementet skickade ut "läromedel" med ensidig upphovsrättspropaganda som skolmaterial! Det hade inte hänt tidigare, och jag kritiserade materialet på punkt efter punkt för att vara politiskt vinklat, bara berätta halva historien eller bitvis direkt felaktigt. Nu vet vi att det var beställt av USA.

Exempel på text ur materialet finns på i det här tidigare blogginlägget. Det är en ren partsinlaga från upphovsrättsindustrin som skickas ut som opartiskt läromedel.

Checklistan säger:

Säkerställ att rättighetsinnehavare kan få skadestånd [från fildelare] snabbt och enkelt.

Ambassaden säger:

9. Att ge polis och åklagare rätt till identitetsuppgifter bakom IP-adresser [internetabonnemang] för individer misstänkta för upphovsrättsintrång av lägre dignitet, det vill säga bötesbrott i stället för fängelsebrott: Justitiedepartementet har också arbetat mot målet att ändra lagstiftningen så att polis och åklagare kan komma åt identiteter bakom IP-adresser i de fall där brottet som mest kan ge böter, snarare än fängelse. Den vanliga svenska termen för denna sorts brottslighet är "mindre allvarliga brott". För närvarande, så får brottsbekämpande tjänstemän bara ut sådan information om upphovsrättsintrånget kan ge fängelse. Regeringen/Justitiedepartementet har gått med på att ändra lagen, och ändringen bakades in i en utredning som skulle föreslå de nödvändiga stegen för en sådan förändring. Förändringarna plockades nyligen ut från resten av utredningen, och presenterades i förväg för Justitieminister Ask sent i januari 2009. Även om den långsamma lagstiftningsprocessen är en besvikelse, så har regeringen/Justitedepartementet redan gått med på de nödvändiga förändringarna som kommer att stärka de utredande möjligheterna för brottsbekämpande tjänstemän.

Ricks kommentarer:

Detta är datalagringen. Detta är den så kallade "steg 2″ av datalagringen som Beatrice Ask presenterade förra torsdagen -- när trafikdatalagringen gick från att bara gälla grova brott till att även gälla bötesbrott som fildelning. Det är alltså inte ett inaktuellt telegram, utan regeringen håller fortfarande på att bocka av sin checklista.

Nu kan riksdagen åtminstone, med facit i hand, rösta ner det här beställningsjobbet från främmande makts näringsintressen.

Checklistan säger:

Avskaffa budbärarimmuniteten så att Internetleverantörer blir ansvariga när upphovsrättsintrång sker över deras nät, och att sådant stoppas i själva överföringen.

Ambassaden säger:

6. Industrikonsultation och ansvar för Internetleverantörer: Svenska regeringen höll en serie industrimöten under sommaren och hösten 2008, med det uttryckliga målet att diskutera en frivillig industriöverenskommelse mellan internetleverantörer och rättighetsinnehavare. Industrikontakter rapporterade att internetleverantörerna var ovilliga (de hävdade att det var omöjligt) att agera på detta sätt frivilligt. Den första förhandlingsrundan avslutades under hösten 2008. Justitiedepartementet jobbar för närvarande internt med att få till en andra förhandlingsrunda med en tydlig morot att komma till resultat, det vill säga, hot om lagstiftning om en uppgörelse inte nås. Det finns visst motstånd i Näringsdepartementet mot detta, och förhandlingar pågår på seniora nivåer inom regeringskansliet.

Ricks kommentarer:

Det här är ett av de fulaste sätten att förstöra Internet som vi känner det. Om budbärarimmuniteten försvinner, om internetleverantörer görs ansvariga för vad deras kunder kommunicerar, så kommer de att censurera nätet hårt och skoningslöst helt utanför lagen. Det är precis som om Posten skulle göras ansvarig för vad som fraktas i brev, eller som om telebolag skulle hållas ansvariga för medhjälp till brott som planerats i telefon. De skulle bara tillåta vissa förutbestämda, godkända och ofarliga saker att sägas. "Tryck 1 för att säga hej då.". Annars skulle själva de hållas till ansvar för allt som sades.

Konceptet är helt främmande. Det enda som egentligen hjälper någorlunda mot fildelning är att döda hela Internet, och det här skulle vara en sådan åtgärd. Christopher Kullenberg kommenterar mer ingående.

Upphovsrättsindustrins lobbyorgan Netopia arbetar intensivt med påtryckningar kring just detta och kallar det för "mellanhandsansvar" för att få det att låta positivt.

Avslutande kommentarer

Så här har vi det. Allt i svart på vitt.

Detta tar, som Christian Engström skriver, lite tid att smälta. Men nu vet vi att politikerna ljög, hela tiden. Allt var enkla beställningsjobb för att kränka svenska medborgare för att gynna amerikansk industri. Precis som vi har sagt ända sedan 2006, men inte riktigt haft belägg för att allt hängt ihop så här tydligt.

Skicka gärna vidare det här på alla sätt som går.

Hörs snart igen,
Rick

Kommentarer?

Kommentarer på det här brevet är alltid välkomna, och kan postas i forumet. Det går bra att posta anonymt.

Detta är ett nyhetsbrev från Piratpartiet, som skickas ut till medlemmar i Piratpartiet och andra intresserade. Du kan välja vilka brev/utskick du vill ha och inte genom att logga in på PirateWeb, eller klicka på den här länken.

Vem är far till alla barnen?

2010-12-21T09:51:00.001+01:00

Det är en väldigt ovanlig och speciell situation som SvD skriver om, där en nybliven pappa måste bli stämd av sin son och sedan stämma sin sjuka sambo för att få vårdnad om sitt barn. Problemet är att han bara var sambo med mamman, som har insjuknat svårt, och de hade inte gjort upp någonting juridiskt kring faderskapet i förväg. I artikeln skrivs bland annat:

– Jag tycker att systemet med att erkänna faderskap är fel. Samhället uppmuntrar att man ska ta ansvar som pappa, men fäder har inte samma rättigheter som mödrar. Jag vill ju bara ta hand om mitt barn, säger han.

Och det är klart att man förstår, men det finns en rad tunga fördelar med ett system där det är mamman måste fatta ett beslut. Lagen idag är väldigt tydlig, den säger att när mamman inte är i stånd att fatta beslut måste faderskapsfrågan upp i domstol.

Det anser jag vara det enda rimliga, och det kokar ner till de olika funktioner vi har. Mamman är -faktiskt- den enda person som man på ett objektivt sätt kan vara säker på är förälder till barnet utan att behöva utföra några tester eller en juridisk process. Hon födde barnet, därför är hon dess mor. Därav är det rimligt att hon betraktas som den enda föräldern tills dess att man ordnat upp det juridiska kring faderskapet, om det inte redan är ordnat.

Oavsett vilken relation hon har haft till sin pojkvän (om han har flyttat in, om de har dejtat, om de har haft en one night stand... ) så är det enbart mamman som man kan vara säker på. Och det är -faktiskt- bara hon som vet vem eller vilka som kan vara far till barnet. Därför är det rätt och riktigt att hon avgör frågan, och om hon inte kan så måste det falla på rättsväsendet. Annars får vi en situation där det är möjligt för män som är skrivna på samma adress att knalla in på sjukhuset och plocka med sig ett barn hem om mamman inte är i stånd att säga ifrån. Trots allt är det det enda som samboskap egentligen säger: vi bor tillsammans på samma adress.

Det är -inte- tillräcklig grund för att det ska räknas som ett faderskap!

Nej, vissa situationer är helt enkelt så sällsynta att man inte kan anpassa reglerna efter dem. Vill man bli officiellt erkänd som far redan i förväg så finns det faktiskt någonting tämligen enkelt man kan göra innan man skaffar barn tillsammans... mmm, just det, man kan agera lite ansvarsfullt och skriva någonting juridiskt på förhand. Det går ju att ordna med faderskapspapprena redan under graviditeten!

Det oansvariga i sammanhanget tycker jag inte är samhällets regler för faderskap, utan snarare alla dessa par som skaffar barn ihop utan att ordna med någonting juridiskt. Liksom, hallå, ni ska ha ett barn ihop men hur ska omgivningen kunna veta vilken relation ni har om ni inte skriver någonting juridiskt? Pelle som bor hos Stina kanske bara är en kompis som har sovit på soffan, eller så finns det en annan man i bilden som är den riktige partnern. Att skaffa barn tillsammans är det största gemensamma steget man kan ta i livet - ordna upp det juridiska om ni är i en stadig relation!

Jag vet att det är värsta modegrejen att skaffa barn i fria samborelationer... man lever i något slags låtsasäktenskap där man köper varsinn ring, flyttar ihop, skaffar ungar... men man skippar ofta de juridiska bitarna med att göra upp kring testamenten och ägande och barn och hus och fan och hans moster. Att gifta sig är en behändig paketlösning på dessa frågor, som i sin grundutformning ger ett standardpaket när det gäller allt det juridiska kring en gemensam vardag. Vill man inte gifta sig så måste man, IMHO, ta ansvar genom att ersätta det paketet med andra uppgörelser. Särskilt om det finns barn med i bilden.

Jag vet inte riktigt varför många är så rädda för det juridiska och hur man kan leva i någon liten fluffig bubbla där man liksom bara tror att allt ordnar sig ändå även om man inte skriver några avtal. Skärp er, människor! Ta reda på vilka lagar och regler som berör er och skriv de avtal som behövs så att ni får som ni vill om någonting inte går som planerat. Det kallas ansvarstagande och tyvärr finns det en stor brist på detta nuförtiden.

Smala modeller stör mindre än smalt sortiment

2010-12-14T14:25:00.001+01:00

Jag stör mig inte så mycket på att H&Ms modeller ser ut som representanter för Anonyma Anorektiker. Visst förstår jag att andra gör det, och visst saknar jag normalviktiga modeller, men whatever. Det är bara reklam.

Något som stör mig bra mycket mer är H&Ms usla storlekssortiment. I en normalstor H&M-butik i en vanlig stad så går de vanliga kollektionerna sällan över storlek 40 i praktiken. Ibland kan man ha tur och se en 42a på räcket. Den sportiga kollektionen och något enstaka plagg kan mööööjligen gå upp till 44/46, men då finns det sällan mer än en skjorta eller byxa att välja på. Och, ja, 44/46 är lätt övervikt, men knappast mer extremt än XS, som passar lätt underviktiga. Och XS finns det verkligen gott om på H&Ms räcken!

Big is Beautiful-kollektionen finns ju... typ. Tältformade klänningar och tunikor (ofta med horribla tantmönster). Vanligtvis hänger det bara motsvarande storlek 50 och uppåt på den avdelningen. Kläderna har absolut ingen form. Säkerligen passar de bra för tjocka personer, men var finns kläderna för oss kurviga kvinnor?

Inte på H&M i alla fall.

De "vanliga" kollektionerna är anpassade för kvinnor utan höfter och bröst. En A- eller B-kupa fungerar de för, men när kläderna ökar i storlek så ökar de i storlek lika mycket på alla håll, vilket oundvikligen leder till att de hänger som säckar över rygg och axlar om de är stora nog att rymma ett par bröst framtill (där vi normalt förvarar dem). Och de "stora" kollektionerna är anpassade för kvinnor som vill dölja snarare än visa sina former.

Av de vanliga klädkedjorna är både Lindex och Kappahl långt mycket bättre än H&M på att anpassa sina kläder för vanliga kvinnor. H&M verkar ha låst in sig i någon slags idealisering av den 12-åriga fjortiskroppen, alternativt den formlösa tjockisen som är desperat nog att klä sig i vad som helst som har rätt storlek.

Var finns kläderna för kvinnoformade kvinnor? Dvs vi som inte kan trycka ner oss i skjortor som är tänkta för B-kupor men ändå inte vill gå runt klädda i ett tält?

Någon borde slå H&M i skallen och få dem att starta kollektionen Shapes are Beautiful och börja producera snygga skjortor för kvinnor med F-kupa. Samt att man borde låta de vanliga kollektionerna gå upp till 48 istället för att sluta runt 40-42 - det finns idag ett stort glapp hos H&M mellan de vanliga kollektionerna som slutar på 40/42 och de stora kollektionerna som börjar runt 48/50.

Vad sker i rättsstaten?

2010-12-13T20:30:00.003+01:00

Per Gudmundsson skriver idag i SvD:

I en rättsstat skannar man inte av facebook. Däremot jagar man dem som hotar rättstaten. I den jakten grips tyvärr även oskyldiga. Men det som utmärker rättsstaten, är att de oskyldiga sedan släpps.

Låt mig fundera igenom det här inlägget... han menar alltså att det i en rättsstat är helt okej att gripa oskyldiga människor... hålla dem (hur länge?) i förvar... medan man utreder... vänder ut och in på deras privatliv... analyserar deras kontakter... hindrar dem från att arbeta... förstör deras rykten... men allt detta är chill, bara man släpper dem efteråt?

Det är ju just detta som skiljer en rättsstat från en polisstat!!!

I en rättsstat så har individen ett rättsligt skydd gentemot staten och en grundförutsättning för en rättsstat är att man är oskyldig tills man har bevisats vara skyldig.

En polisstat däremot, kan beskrivas som en stat där en maktfullkomlig poliskår upprätthåller ordningen med hjälp av godtyckligt övervakande, censur, frihetsberövande, angiveri osv, utan att medborgarna har tillbörligt skydd från en rättsinstans.

Jag tycker -faktiskt- att det som herr Gudmundsson kallar för "rättsstat" låter mer likt en polisstat. Det som utmärker en rättsstat är INTE att den som bedöms vara oskyldig med tiden (hur lång tid är okej?) sedan släpps, utan att man behandlas som oskyldig tills man har bevisats skyldig, att man har ett rättsligt skydd gentemot staten, och att godtyckligt övervakande, censur osv INTE används som maktmedel mot medborgarna för att hålla ordning i samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, rättsstat, polisstat, övervakning, FRA, FRA-lagen, replik

Både fildelning och skidåkning är stöld, tydligen

2010-12-12T13:34:00.003+01:00

Jag ser rött när jag läser den här "artikeln" från Johan Esk.

Han argumenterar (i ett nötskal) att det kostar skattebetalarna att preparera skidspår, och han menar att det därmed är en form av stöld att vi åker i dem gratis. Han drar också en extremt märklig parallell till fildelning när han skriver:

I det gamla var det självklart att spänna på sig ett par skidor och dra ut när, var och hur som helst utan att betala en spänn för det.

I det nya är det självklart för vissa att ladda ner och hämta hem allt från nätet utan att vara i närheten av några kontokortssiffror.

Det sista är en sjukt, socialt accepterad form av stöld. Folk snor något andra jobbat fram.
Det första är fortfarande tillåtet nyttjande – för oss som inte behöver betala.

Jag skulle då vilja poängtera för herr Esk att i den gamla världen var det självklart att man kunde spela in musik från radion, låna CD-skivor av varandra, spela in film från TVn, koppla ihop två videoapparater och göra backuper av sina videoband, göra mixade band och byta med varandra, skriva av matlagningsrecept och skicka till varandra på vykort, ta med sig en bergsprängare till stranden osv... utan att någon för den sakens skull kallade det för STÖLD!!! och införde lagar som tillät privata intressen att söka igenom folks videohyllor, godtyckligt undersöka innehållet på deras kassettband och lagföra dem om de inte kunde visa kvitton på innehållet, övervaka deras postgång och förbjuda dem från att spela musik på stranden.

Sedan vill jag fortfarande ha förklarat för mig på ett begripligt sätt hur jag "stjäl" någonting genom att jag lyssnar på ett musikstycke över nätet, jämfört med om jag lånar en skiva från en kompis och lyssnar på den. Eller hur jag "stjäl" någonting genom att ladda ner ett avsnitt av Big Bang Theory från nätet istället för att spela in det från TVn. Var försvinner det någonting?

Jag skulle också vilja poängtera för herr Esk att förmågan att ta betalt för någonting står i direkt relation till "ägarens" möjlighet att ta betalt. I slalombackar kan du inte ta betalt för själva åkningen - däremot kan du ta betalt för tillträde till liften. Ja, faktiskt är det så. Det är inte åkningen i sig vi betalar för - ingen kan hindra dig från att gå upp på berget och åka ner. Oavsett hur mycket det kostar att pista och lägga upp snö i backen, så kan du inte kräva betalt för människor bara för att de vill åka ner, såvida du inte sätter upp stängsel och avspärrningar och tar betalt för själva tillträdet till berget.

Däremot kan man självfallet ta betalt för parkering, tillträde till liften, hyra av skidor, mat, boende och allt annat runt omkring.

När det gäller skidåkning ute i det fria så kan man inte spärra av spåren. Det hör liksom till konceptet med att vara ute i naturen. Att börja spärra av naturen och säga att "här får du bara vistas om du betalar, för här har vi kört med en spårmaskin", det vore att ogiltigförklara allemansrätten.

Lika idiotiskt som att tro att man kan kräva betalt av bärplockare för att de utnyttjar krattade stigar, eller ta betalt av badgäster för att de utnyttjar badplatser som hålls i ordning med skattepengar.

När det gäller aktiviteter i naturen så kan man inte kräva betalt av människor för att man utnyttjar dessa om man inte också spärrar av spåren från allmänheten. Däremot kan man självfallet ta betalt för saker runt omkring, såsom parkering, tilltugg, vallning osv.

Jag skulle slutligen väldigt gärna vilja att herr Esk förklarade för mig varför skidåkare ska betala för att nyttja skidspår som hålls i ordning med hjälp av skattepengar, men badgäster inte ska betala för tillträde till badplatser som hålls i ordning med hjälp av skattepengar, och varför vandrare i skog och mark inte ska betala för krattning av stigar. Varför ska inte joggare betala för tillträde till elljusspår? Varför ska inte cyklister betala för snöröjning av cykelbanor?

Varför i hela världen ska jag som skattebetalare stå för att kommunen ska hålla i ordning en badplats som jag inte nyttjar? VA???!?? Ska dessa badgäster obehindrat kunna fortsätta att gratis nyttja frukten av mitt hårda arbete?

Johan "dumskalle" Esk, svaret är naturligtvis att det ligger i vårt gemensamma intresse att allemansrätten finns kvar, och att kommunerna gör satsningar på motion, natur och friskvård. Allemansrätten är någonting fint och motion i natur och mark (oavsett om det gäller skidåkning, simning, jogging osv) är någonting som är bra för oss och som det är bra att våra skattepengar går till att tillgängliggöra istället för att var och en får betala för de motionsspår som man vill ha.

Läs även andra bloggares åsikter om motion, Piratpartiet, fildelning, idioti, johan esk, stöld, skidåkning

Äkta man lyssnar på sin fru (OMG)

2010-12-08T17:31:00.004+01:00

Jag tycker att det är oerhört fascinerande vilken nyhet det har blivit att Fredrik Reinfeldt lyssnar på sin fru.

WTF, liksom.

Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, fredrik reinfeldt, filippa, politik, val 2010, media

Hetsjakten mot dubbdäck

2010-12-06T11:17:00.001+01:00

Centern föreslår att den som kör med dubbdäck ska betala extra avgifter för skadorna på miljön. I så fall vill jag veta följande:

1) Vilka åtgärder kommer man att vidta för pengarna och hur blir miljön bättre av att den som har råd kan köpa sig fri från ansvar?
2) Varför skyller man över huvud taget på dubbdäcken när mängder av rapporter visar att persontrafikens påverkan på de här partiklarna är försumbar? Är det verkligen utrett bortom rimlig tvivel att det är dubbarna som är boven?
3) Kommer bilister som inte använder dubbdäck i så fall att få betala extra för de halkolyckor som de orsakar?

På is är det dubbat som gäller, era svampsniffande miljöpuckon! Dubbdäck är överlägsna på isiga vägar. Dubbdäck är en säkerhetsfråga i det klimat som vi lever i och säkerligen finns det andra åtgärder man kan vidta för att bättra på miljön nära bilvägar med mycket trafik... till exempel bygga bort fotgängarna från trafiken med tunnlar och gångbroar, fixa bättre ventilation, dimensionera om vägarna eller leda om en del av trafiken.

Istället för att piska, piska, piska, ta och leta upp en liten jävla morot någonstans, någon gång, i en enda miljöfråga! Istället för att straffa de som kör med dubbat, vad sägs om att införa en friktionsdäckspremie vid inbyten eller sänka momsen på friktionsdäck?

Jag kör själv dubbat. Det är awesome. Vägarna är isiga i ödemarken mellan Norrköping och Finspång, och står det mot förmodan någon astmatisk vägsniffare vid Svärtinge-avfarten och störs av partiklarna på pin kiv, så får den personen skylla sig själv.

Medborgarlön utan medborgaransvar

2010-12-05T13:22:00.005+01:00

Det har varit en hel del snack för medborgarlön från profilpersoner inom Piratpartiet de senaste dagarna och det är på tiden att det blir bemött.

Jag känner mig nämligen väldigt kritisk till både medborgarlön i sig, och till hur detta skulle relatera till piratpolitik. Faktum är att jag skulle vilja kategorisera medborgarlön som utopistiskt flum.

Det finns ett enkelt samband - om det relativt sett blir mindre lönsamt att jobba och lättare att leva utan att bidra till samhället, så kommer fler att välja detta alternativ. Det måste man vara bra naiv för att inte förstå sig på. Förutom de som faktiskt behöver stöd av andra så skulle man också få en grupp som frivilligt väljer att leva på andra och kan göra detta obehindrat eftersom medborgarlön förutsätter att man släpper på kontrollerna. Och däri ligger den enda fördelen med medborgarlön - enklare och billigare administration. Notera "billigare". Inte "billig". Stora delar av socialen, FK och AF skulle fortfarande behöva finnas kvar eftersom de instanserna sysslar med mer än bara att betala ut ersättning och bedöma ansökningar.

(Man skulle dessutom missa att fånga upp alla som behöver annan hjälp än rent finansiell - de som idag fångas upp av soc i samband med att de söker socialbidrag. Det kan röra sig om narkomaner eller dysfunktionella familjer. Om man bara sätter in pengar på kontot till alla som vill utan frågor eller möten så träffar man aldrig på de som behöver hjälp. Tro det eller ej, men socialen gör faktiskt nytta också och mötena med handläggare fyller en viktig funktion. Jag vet att det inte är vidare PK att tala om andra typer av socialbidragstagare än de stackars oskyldiga människor med otur som hamnar där av misstag eller på grund av att allt är regeringens fel, men det är faktiskt så att det finns många socialbidragstagare som har någon form av problem som gör att de inte kan hantera sin vardag och/eller sin ekonomi på ett normalt sätt.)

Detta är inte en allt-eller-inget-argumentation som Magnihasa skriver om, det är helt enkelt ett konstaterande att om det blir lättare att leva på andra så kommer fler att välja det alternativet. Inte alla, men fler.

Att fler ska leva på färre innebär att det blir dyrare för de som faktiskt arbetar. Skatterna måste höjas för att finansiera kalaset. Allt färre ska betala för allt fler. Det är en fasligt dålig modell att kombinera med ett samhälle som redan har problem med en åldrande befolkning. Och oavsett hur bra man mår av att sitta hemma och göra det man vill, ta lite foton och vara lite kreativ på nätet, så bidrar inte sådant till den gemensamma välfärden.

Tommie Gran skriver:

Om vi tar Wikipedia som exempel, så kan jag sitta hela dagarna och redigera artiklar (eller någon halvtimme om jag känner för det) och lyfta en futtig men anständig lön. Hur bidrar detta till potten av medborgarlön?

Det gör det naturligtvis inte och jag har väldigt svårt att acceptera en syn på samhället där man tycker att det är okej att sitta och arrangera kottar medan andra arbetar och ställer maten på bordet. För att vara fair, i just fallet med Wikipedia kan man möööööjligen tänka sig svaret att någon någonstans på ett företag sitter och letar efter en artikel om lyftkranar och hittar den artikeln som Tommie ovan skrev, vilket besparar företaget en kursavgift och därmed ger en kostnadsbesparing... men som sagt, det är bra naivt att tro att merparten av det vi skulle syssla med skulle leda till sådant. Och det förklarar inte varför man inte lika gärna kan redigera Wikipedia på fritiden om man tycker att det är kul.

Till syvende och sist så måste man naturligtvis översätta de här systemen till en personlig nivå för att kunna förstå dem. Ta vilket försäkringssystem som helst - det kan beskrivas som att tio vänner lägger en slant var i en kruka och den som råkar illa ut får använda pengarna i krukan. Det fungerar och accepteras av alla så länge alla bidrar till potten i krukan (till och med om man bidrar efter förmåga och inte med ett absolut belopp), och så länge man använder potten till det syfte som avses. Om pengarna i krukan är till för reparationer eller skador, så accepterar inte gruppen att man tar för sig och drar till Thailand för att man kände att man behövde relaxa lite.

Den sociala kontrollen som existerar i små personliga system måste på något vis översättas till de anonymiserade och storskaliga systemen för att vi ska uppleva dem som rimliga. Därav gör man kontroller innan man ger någon pengar ur krukan, och ställer vissa krav på motprestation. Den som har 2 miljoner på banken anses t.ex. inte behöva ta pengar ur den gemensamma krukan. Inte heller den som vägrar att ens försöka bidra till potten. Det skulle inte accepteras i den lilla gruppen att någon som är ung och frisk helt enkelt sade: "Nej, jag skiter i er, bitches, jag tänker inte söka jobb eller göra någonting för att fylla på krukan, jag tänker sitta här och arrangera kottar och jag tänker ta pengar ur krukan när jag känner för det."

När det gäller medborgarlön så är det också relevant att ta upp frågan om kvinnofällan. Vårdnadsbidraget har redan fått kritik för att vara just detta, med effekten att kvinnor stannar hemma och sköter om barnen istället för att arbeta. Det är lätt att förstå även där, att om det relativt sett blir mindre fördelaktigt att ha båda föräldrarna i arbete så ökar chansen/risken att man väljer att ha en förälder hemma... troligast kvinnan. Risken är stor att medborgarlön skulle bli ett steg tillbaka mot ett samhälle där fler familjer skulle leva på en inkomst och fler kvinnor hamnade i beroendeställning igen, såväl till samhället som till sin man.

För att inte tala om vilka problem det skulle innebära för integrationspolitiken... vågar man undra vad som skulle hända med SD i nästa val om vi införde ett system som tillät arbetslösa nysvenskar att leva på andra utan kontroll, krav eller granskning?

Varsågod, välkommen till Sverige, här har du 8000 kronor i månaden utan krav, puss och kram från de svenska arbetarna. Ta gärna hit din familj och alla kusiner, vi har så mycket pengar att vi inte vet vad vi ska göra av dem! Ju fler som sitter på svensk mark och redigerar Wikipedia och spelar Iron Maiden på ukelele, desto bättre.

Okej, nu var jag lite fånig. Men det finns en poäng där. I ett system med medborgarlön, vad ska man kräva för att någon ska bli medborgare? Det är inte oproblematiskt, och det är en aspekt av det hela som jag ännu inte har sett någon lyfta. Kan någon ML-förespråkare svara på den frågan?

Vidare skapar medborgarlön också problem för utbildningssystemet. Idag har vi ett incitament hos studenterna att ta sig igenom sin utbildning inom rimlig tid och att tänka igenom sina studieval ordentligt, eftersom det är förknippat med finansiell risk att utbilda sig. Om man tar bort den finansiella risken och helt enkelt ger alla som vill utbilda sig en hög med pengar så uppstår följande effekter:
1) Det blir snordyrt för de som jobbar (uppenbarligen)
2) Fler vill studera och fler vill studera längre
3) Genomloppstiden på utbildningarna ökar när den ekonomiska pressen försvinner
4) Betygskraven trycks upp i taket när trycket på utbildningarna ökar
5) Fler väljer utbildningar som inte leder till jobb

"Problemen" som man avser lösa med medborgarlön finns det lättare lösningar på. Att administrationen är tung och krånglig på soc och FK kan man ordna på andra vis, t.ex. genom att strukturera om myndigheterna och eventuellt slå ihop delar av dem samt skriva nya och bättre reglementen. Problem med att arbetena inte räcker till alla som vill jobba kan man bearbeta genom diverse olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och korrigeringar av moms och skatter - se på RUT-avdraget, till exempel, som krympte skattekilen mellan konsumenter och producenter och öppnade upp en helt ny marknad med mängder av nya jobb. Kanske det kan vara så enkelt att högskattesystemet är illa anpassat till tjänstesamhället? Med lägre skatter på tjänster så gör man det lättare för människor att köpa och sälja tjänster till varandra, vilket sätter fart på ekonomin och skapar fler jobb.

Medborgarlön är främst ett sätt att få andra att betala för ens fritidsintressen. Det är ett system som skulle trycka upp skatterna i taket, sabotera utbildningssystemet, skapa en kvinnofälla och högst troligen få ekonomin att haverera. Vi skulle hamna i en ond cirkel där skatterna måste höjas för att möta kraven från de som inte vill arbeta, där det blir mindre och mindre lönsamt att arbeta och där bidragsberoendet skulle öka lavinartat. Medborgarlön är inte bara utopistiskt flum, det är den ultimata bidragslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om medborgarlön, flum, idioti, vänstern, politik, kritik, kvinnofälla, piratpartiet

Niqab i skolan?

2010-12-02T10:20:00.001+01:00

DN resonerar som så att det är skillnad på teoretiska och praktiska utbildningar när det gäller vilken klädsel som passar sig på utbildningen. Man skriver:

Men det finns ett stort hål i DO:s argumentering: Barnskötarutbildningen är en yrkesutbildning med stora praktiska inslag. Den som inte gör sin praktik har inte fullföljt utbildningen. Och eftersom praktiken utgör en del av utbildningen är det mycket rimligt att ställa villkoret att de som vill gå barnskötarprogrammet ska ha en klädsel som inte döljer ansiktet.

Det ligger lite grann i detta... men bara på ytan. Det är inte troligt att en kvinna i niqab kan fullborda sin utbildning, och det är inte troligt att en kvinna i niqab kommer att få jobb inom sitt utbildningsområde i Sverige, men inget av detta är skäl att neka någon utbildning. Så länge kvinnan ifråga är medveten om svårigheterna (omöjligheterna) med att få jobb i den klädseln så ser jag inget problem i det här avseendet med att hon utbildar sig och följer de teoretiska momenten.

Man kan trots allt använda även halvfärdiga utbildningar till mycket annat än bara till att jobba inom just det fältet. Att ha en halv utbildning i ryggen är bättre än att ha ingen utbildning i ryggen, och de teoretiska kurser som man kan fullborda iklädd niqab kan mycket väl vara av stort värde när det ska sökas jobb.

Man ska heller inte underskatta möjligheterna att få jobb utomlands om familjen flyttar. Ska en kvinna pga sin klädsel nekas att delta i en utbildning i Sverige med motivationen att det är osannolikt att hon får jobb här efteråt? Naturligtvis inte. Det är upp till henne om hon vill läsa utbildningen på de villkoren. Kanske bor familjen bara i landet under några år och har planer på att flytta hem efteråt - eller kanske öppnas en dag ett muslimskt friskoledagis som hon kan arbeta på?

Sedan säger jag inte att jag tycker att niqab i skolan är okej. Det tycker jag inte. Om religionen är sådan att den hindrar kvinnor och män från att umgås, då är det religionen det är fel på och utövningen av den som man måste ändra på. Vi ska såklart inte acceptera och anpassa oss till förtryckande och könssegregerande traditioner som andra för med sig. Här i Sverige så pratar män och kvinnor med varandra och vi tittar på varandras ansikten. Det är en viktig del av kommunikationen här i landet och det är en del av vårt språk.

MEN vi får aldrig basera argumentationen kring slöjans vara eller icke vara i skolan på kvinnans möjligheter att få jobb efteråt. Debatten måste handla om andra saker, för hennes möjligheter att få jobb kan ändras i efterhand om hon flyttar, klär sig annorlunda eller blir accepterad mot alla odds.