onsdag 4 januari 2012

Aktieägare bär kostym

Det här var nog det mest inspirerande och träffande jag har läst på länge.
 
Det handlar om en kulturskapares uppvaknande från vänsterdrömmen. Den tar upp människosyn, grupptryck, identitetskris och jag känner såväl igen mig. Inte i mig själv, för vänster har jag aldrig varit, utan i kollegor och bekanta. Jag jobbar på ett stort industriföretag i en liten småstadshåla som varit sossig sedan urminnes tider. Det är som ett litet Norrland i söder och det är starkt här. Fabrik. Arbetare. Fack. Solidaritet. Någonstans finns den där Makten som man ska hata - för så har man växt upp. Man kritiserar De Rika Aktieägarna på fikarasten, som med sina avkastningskrav står för så mycket ondska - och sedan går man tillbaka till sin dator för att kolla utvecklingen på sina aktier. Man tipsar andra om hur man kan låna kvitton av varandra för att lura Skattmasen (då är man smart och kan klappa sig själv på ryggen) och i nästa andetag krisiterar man De Där Privata Jävlarna som skatteplanerar "bara för att tjäna pengar". Man vabbar sista fredagen innan semestern, efter att på torsdagen ha ondgjort sig över hur förkastligt det är att regeringen jagar fuskare. För det gäller ju att utnyttja systemet själv. Fuska, det är något som andra gör. Själv är man smart.
 
Solidaritet - det är något som man pratar om, men som andra ska stå för. Som bevis på att man själv är solidarisk så har man kvittot på fackavgiften att visa upp.
 
Jag har svårt att få ihop den världsbilden ibland. Jag möter i princip dagligen killar i blåställ som pratar om aktier och hur mycket de har tjänat på dem - och i nästa stund ondgör sig över privata aktieägare med avkastningskrav. Det är som om de inte förstår att det är de själva som är aktieägarna. Det är som om de inte får ihop bilden med aktieägare i blåställ. Det är som om de tror att Företag är någonting omänskligt, någonting som finns oberoende av de tänkande och kännande människor som driver företagen. En ond kraft.
 
En aktieägare, han är en rik och fet tjänsteman i kostym. Så länge man själv går klädd i blåställ (och betalar sin fackavgift) så är man tydligen ingen aktieägare som placerar sina tillgångar för att tjäna pengar. Man är fortfarande en arbetare. God. Med rätt åsikt. Någonstans (var?) finns fortfarande den där Makten. Och Kapitalet. Men inte här. Här sitter bara en arbetare i sitt blåställ...
 
...med kvitto på att han betalat sitt solidariska tionde i form av fackavgiften.

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra skrivet! Känner igen mig i så mycket av detta. Min tanke är ofta "stackars lurade Svenskar som gått på sossarnas mytbilder under alla dessa år. Har själv invandrarbakgrund från Finland och har aldrig fattat detta självbedrägeri.

Stella och Molly

Stella och Molly