fredag 25 november 2011

Eken äntligen nere

Inatt föll det gravt rötskadade och knappt levande elände till ek som skulle ha självdött för länge sedan utan kryckor, men som ändå har engagerat aktivister från hela landet. Heja trädfällarna, tycker jag, som helt enkelt tillkallade polis och flyttade på de tröttsamma aktivisterna, som patetiskt nog försökte klättra upp i kronan i ett desperat försök att rädda det döende trädet. Om en röten gren hade knäckts när trädkramarna började klättra i trädet hade jag aldrig slutat skratta.
 
800 år är en respektabel ålder för ett träd. Träd är levande ting - de föds, de lever och när livet är slut så måste de få dö. Det är bara naturligt. Problemet med att vänta på att träd ska självdö i urbana miljöer är att folk kan bli skadade eller till och med dö när träden faller. Naturligtvis ser det också riktigt anskrämligt ut med gamla döende och ruttna och sönderympade träd.
 
Jag tycker att trädaktivisterna istället borde ha engagerat sig i vad som skulle planeras istället på ekens plats, och lagt ner tid och pengar på att försöka få hit ett så fint nytt träd som möjligt, så att detta en dag kan växa sig stort och ge skönhet och liv åt en grå gata. Naturen förnyar sig nämnligen, till skillnad från trädaktivister.

Inga kommentarer:

Stella och Molly

Stella och Molly