onsdag 30 november 2011

Vissa har inte tillräckligt att göra.

Önskar en sten i skon till den jobbige granne i vår bostadsrättsförening som:
 
1) Klagade på att vi under försäljningsvisningarna av lägenheten ställde ner kattillbehör i ett barnvagnsrum som inte används alls, då ingen i huset har småbarn. Vi märkte själva upp grejerna med en snäll lapp där vi skrev att vi var skyldiga och vart man kunde vända sig om man tyckte att grejerna var ivägen. Grannen tyckte dock att det var bättre att klaga anonymt via föreningen.
2) Klagade på att vi använde hissen så mycket när vi flyttade ut. Ja... in/utflyttning är väl ändå ett tillfälle när det borde vara fullt acceptabelt att använda hissen? Ska man bära 70 flyttkartonger och tunga möbler nerför trapporna kanske, bara utifall någon annan i de 8 övriga lägenheterna över marknivå kanske möjligen vill använda hissen för att ta sig de mäktiga 1-3 trapporna ner eller upp utan att behöva ägna sig åt olägenheten med att fråga flytthjälpen om de kan få gå emellan?
3) Klagade på att en lampa var tänd i vår lägenhet när vi inte var hemma. De ringde mig, de ringde Mattias, de slet och drog i dörren och funderade på att dra dit en låssmed... men HERREGUD, en 15W-lampa som står på i ett dygn kostar ca 30 öre. Telefonsamtalen till oss kostade säkerligen mer än så. I och för sig, lampan hade stått på i 2,5 dygn, så där var vi nästan uppe i en hel krona. Undrar hur den idioten till granne överlever december, när ljus står på i vart och vartannat fönster dygnet runt oavsett om folk är hemma eller inte?
 
Troligtvis är personen som klagat samma kärring som varje kväll tar en tur i källaren, slår av strömmen till alla avstängda tvättmaskiner och sätter arga lappar här och var.
 
Ja, vad kan man säga annat än att vissa inte har tillräckligt att göra och att det är så himla skönt att slippa dela hus med dessa nolifers.

fredag 25 november 2011

Juholts fyra punkter

Idag klämmer Juholt ur sig några punkter om vad sossarna vill, och jag ställer mig lite frågade till både innehållet och intentionerna.
 
1. Vi vill bryta den ökade segregationen i skolan och bygga Sverige starkt med en kunskapsbaserad ekonomi. För detta krävs att vi uppfyller två grundläggande mål: Att skapa ett utbildningssystem där samtliga elever når målen i grundskolan, och där alla som studerar i den svenska skolan har en fullständig gymnasieexamen före 25 års ålder. Det innebär också att vi som land skiftar synen på utbildning, från något man genomgår som ung och som ska bära en genom arbetslivet, till något som behövs kontinuerligt under hela ens yrkesverksamma liv.
 
Den första meningen som jag har markerat med fetstil är viktig, för detta mål kan lösas på två olika vis, antingen genom att sätta individuella mål för varje elev, eller genom att sätta gemensamma mål så lågt att vem som helst kan nå upp till dem. Om man ska översätta detta till idrott och säger "alla ska ta sig över ribban", ja, då behöver man antingen lägga ribban på backen och låta alla springa, gå, hoppa eller rulla över, eller också låta alla hoppa på valfri höjd.
 
Den andra meningen som jag har markerat med fetstil är också viktig, eftersom den innebär en förändring av någonting grundläggande: nämligen att gymnasiet idag är frivilligt. Det är lätt att glömma ibland, eftersom så oerhört många går gymnasiet, men det är faktiskt frivilligt. Det Juholt säger här är att gymnasiet också ska omfattas av skolplikten. Det är någonting som man inte bara kan häva ur sig i förbigående, dolt bakom andra sammanhang, utan någonting som man måste säga rakt ut om det är vad man menar. Det uppstår nämligen många frågor: vad är värdet av en examen om alla ska ha en innan de fyller 25? Vilka kvalitetskrav kan man hålla om en examen ska delas ut till alla? Vilka krav ställer man på individer? Är kravet att man ska sitta kvar i skolbänken tills man antingen har tagit sin examen eller fyller 25 och får en per automatik? Hur i hela världen kan man sätta kvalitetskraven LÄGRE än att alla ska ha en gymnasieexamen innan de fyller 25?!?
 
Det finns ingenting som känns färdigt, genomtänkt eller ens bra med Juholts första deklaration om vad sossarna ska syssla med. Det som sägs ovan är bara: "Alla ska med. Oavsett om de vill eller inte." Faktum är att detta om skolan osar av förvirring och en oförståelse för ungdomarnas behov. Att nå målet är värdelöst om målet är för lågt satt.
 
Jag är trött på alla dessa påstående om att "alla ska nå målen". Vilket skitsnack. Kan vi inte diskutera vad målen ska vara istället och konstatera att det måste löna sig att utbilda sig om det ska uppstå något intresse för "kunskapssamhället" i praktiken?
 
2. Vi vet att det enda sättet att bryta den höga arbetslöshet som bitit sig fast är att få näringslivet att växa så att det kan sätta fler i arbete. Även här är lösningett samarbete. Staten, näringslivet, forskning och fackföreningar måste arbeta tillsammans för att bygga Sverige starkt.
 
Jamen det var väl originellt. Har ni redan insett att näringslivet måste växa för att fler ska få jobb? Lite osäker på exakt varför fackföreningarna ska vara nödvändiga, men sure. Dock känns det lite diffust med att påstå att vi behöver samarbeta. Vad innebär det? För en socialist innebär ju ordet "samarbete" troligen att staten bestämmer? Hur ska man få näringslivet att växa? Jo: "Redan för 2012 budgeterar vi för samverkansprogram där arbetsmarknadens parter kan mötas och blicka framåt,"
 
Men så kul. Mötas och blicka framåt. Inte alls diffust. Låter ungefär som att planen är att lägga ett par miljoner på fikabröd, föreläsningar och taxiresor. Det skapar visserligen jobb inom hotell- och cateringbranschen. Är dessa framåtblickande möten kanske sossarnas svar på den sänkta restaurangmomsen?
 
Det hade varit lite mer intressant om Juholt hade tacklat några faktiska och konkreta utmaningar, till exempel hur vi kan hålla kvar näringslivet i landet när Kina konkurrerar med både billigare arbetskraft som bygger saker och bättre utbildade ingenjörer som konstruerar saker. 
 
3. Medborgarvärde ska sättas framför marknadsvärde. Samhälls- och individnyttan ska återigen sättas främst inom elförsörjning, järnväg, skola, bostäder, apotek och omsorg. Utan att upprepa de förfärande larmrapporter som har kommit under de senaste åren går det att slå fast att förändringarna i regelverken – oavsett om de är gjorda av socialdemokratiska eller borgerliga politiker – helt enkelt inte har fungerat.
 
Nu har jag ingen aning om vad som åsyftas. Återigen, väldigt väldigt diffust. Personligen upplever jag att samhälls- och individnyttan av att ha fått dygnetruntöppna apoteksfilialer i min närhet är oerhört stor, och att apoteksreformen uppfattas väldigt positivt av vanligt folk som nu slipper åka långa omvägar för att få tag på ipren och nässprej. Likaså skolan - det provas nya metoder och vi håller på att ifrågasätta och tänka om kring system som har varit huggna i sten alldeles för länge. När det gäller omsorg så hamnar kommunala vårdhem på listan över Sveriges 20 värsta, samtidigt som många uppskattar att själva kunna välja vilken vårdcentral de ska gå till. Vad betyder egentligen att samhälls- och individnyttan ska sättas främst? Att vi ska gå tillbaka till att inte få välja vilken vårdcentral vi ska gå till, utan tilldelas den som samhället (alltså sossarna) anser är nyttigast för individen att gå till? Att privata tandläkare ska få lägga ner och lämna över sina patienter till folktandvården, eftersom det är omoraliskt att de gör vinst genom att tillhandahålla vård i privat regi? Att staten ska fortsätta driva administrationstunga verksamheter med förlust ad infinitum, utan konkurrens och utan press på sig om att tänka om och hitta nya vägar?
 
Jag upplever medborgarvärde vara att jag får fatta mina egna beslut - oavsett om det gäller att starta företag inom vård eller skola, eller om det gäller att välja vilken vårdcentral jag ska gå till. Jag upplever att mitt medborgarvärde minskar om någon förbjuder mig att driva företag inom det jag är bra på, och att det minskar om någon annan fattar beslut om vilka tjänster jag får använda mig av.
 
4. Slutligen kommer vi återigen lyfta blicken. År av ekonomisk osäkerhet och idétorka har skapat en kvartalspolitik där den politiska debatten bara berör tiden fram till nästa budget. Viktiga investeringar över längre tid – främst inom vägar, järnvägar och kraftnät – har hamnat i skymundan.
 
...och till slut så ska man bygga saker. Såklart. Bygga infrastruktur är bra, men personligen kan jag kanske känna att om Tokholm behöver en utbyggd tunnelbana så kan väl Tokholmarna betala för den, och jag kan också känna att en höghastighetsbana mellan Göteborg och Borås kanske inte är det mest avgörande för Sveriges framtid. Självfallet ska vi förbättra vår infrastruktur, men vi ska inte bygga bara för byggandets skull, utan bygga med eftertanke och med en hållbar finansiering.
 
Allt som allt tycker jag att Juholts fyra punkter för vad sossarna ska syssla med känns väldigt diffusa och dåligt genomtänkta, samtidigt som det osar av gamla unkna sossetankar, särskilt punkten om skolan. Alla ska med... oavsett om de vill eller inte. Och för att ordna det så måste målen sänkas. Alla ska ha examen. Det är viktigare att alla kommer med än att vi förbättra kvaliteten.
 
Jag ska avsluta med att skriva några ord om vad Juholt skriver i sin inledning:
 
Men i Sverige ökar idag beroendet. Det fria valet minskas. Äldre blir beroende av sina barn för att få en värdig ålderdom. Barn blir beroende av sina föräldrar för att få en ordentlig utbildning. På punkt efter punkt får människor söka egna lösningar där politiken har avsagt sig ansvaret.
 
Det här resonemanget finner jag djupt stötande. Här förutsätter Juholt att det är politikernas ansvar att se till att barnen får utbildning och åldringarna vård. Han verkar se det som status quo att människor själva varken ska behöva eller ens uppmuntras till att ta något ansvar för sina egna familjemedlemmar. Den förälder som försöker ordna en bättre utbildning för sitt barn än vad kommunala skolan erbjuder gör tydligen något fel. Det är tydligen bättre att alla får lika dålig utbildning med lågt satta mål, än att vissa klarar sig bättre än andra.
 
Att behöva söka en egen lösning är bara negativt om man inte klarar av att söka, och för dessa individer är det självklart att det ska finnas färdiga lösningar - men för den som kan fatta sina egna val är det frihetsberövande att berövas det valet.
 
Klarar jag själv av att välja vårdcentral, tandläkare, skola och ålderdomshem så ska jag inte tvingas betala politikerna att göra det åt mig. För den som själv klarar av att välja så är det frihetsberövande att inte få fatta sina egna beslut.

Eken äntligen nere

Inatt föll det gravt rötskadade och knappt levande elände till ek som skulle ha självdött för länge sedan utan kryckor, men som ändå har engagerat aktivister från hela landet. Heja trädfällarna, tycker jag, som helt enkelt tillkallade polis och flyttade på de tröttsamma aktivisterna, som patetiskt nog försökte klättra upp i kronan i ett desperat försök att rädda det döende trädet. Om en röten gren hade knäckts när trädkramarna började klättra i trädet hade jag aldrig slutat skratta.
 
800 år är en respektabel ålder för ett träd. Träd är levande ting - de föds, de lever och när livet är slut så måste de få dö. Det är bara naturligt. Problemet med att vänta på att träd ska självdö i urbana miljöer är att folk kan bli skadade eller till och med dö när träden faller. Naturligtvis ser det också riktigt anskrämligt ut med gamla döende och ruttna och sönderympade träd.
 
Jag tycker att trädaktivisterna istället borde ha engagerat sig i vad som skulle planeras istället på ekens plats, och lagt ner tid och pengar på att försöka få hit ett så fint nytt träd som möjligt, så att detta en dag kan växa sig stort och ge skönhet och liv åt en grå gata. Naturen förnyar sig nämnligen, till skillnad från trädaktivister.

tisdag 22 november 2011

Smygande smutskastning av män i onödiga sammanhang.

Idag läste jag den här artikeln i Expressen om en 11-årig flicka utan giltig biljett som pga detta fick gå av tåget. Rätt eller fel, ska det verkligen finnas en åldergräns på att behöva en giltig biljett? Och vad ska man göra med barn och ungdomar som åker utan giltig biljett? Det ligger naturligtvis inte långt från tankarna att om man ska vara snäll och empatisk och inte slänga av barn/ungdomar utan biljett, så sitter det snart 12-åriga glin på tågen med fötterna på sätena och ingen biljett, som flinar mot konduktören och säger: "Du får inte slänga av mig, jag är barn, jag åker så mycket jag vill!
 
Men men, det där har jag inga svar på. Svår fråga. Däremot stör jag mig ohyggligt på tonen i artikeln, särskilt följande två stycken:
 
"- Det kanske värsta var att hon blev avslängd tillsammans med en äldre man som saknade biljett."

"– Hon bara grät och grät och visste inte vad hon skulle göra. Det fanns bara män på perrongen och hon visste inte vad hon skulle göra."
 
Okej, så det värsta var alltså att en annan passagerare, en äldre man, fick gå av samtidigt? Ursäkta mig, men vad är det för fel på äldre män? Är de farliga? Äckliga? Pedofiler? Alkisar? Vad exakt är problemet med att en man gick av samtidigt? Hur det ett problem att personen var av manligt kön och hade uppnått en respektabel ålder? Om man hade skrivit att "en gravt berusad man fick gå av samtidigt" hade jag förstått problemet. Och sedan, att det bara fanns män på perrongen? SO WHAT?!? Hade situationen varit bättre om det stått en kärring där någonstans?
 
Alla män är ju uppenbarligen pedofiler. De är farliga. Att en stund befinna sig på samma station som en man (eller gud förbjude, flera män!) är tydligen det värsta som kan hända. Tonen i artikeln är oroande och på något sätt väldigt typisk för de tider vi lever i - en tid då ordet "MAN" håller på att bli synonym till "VÅLDSMAN".
 
Jag tycker att föräldrarna till den här flickan för det första borde vara lite mer pålästa om hur biljetterna fungerar innan de låter henne åka tåg ensam, och för det andra tycker jag att de ska sluta upp med att uppfostra henne till att vara livrädd för män. Främlingar är främlingar, oavsett om det är män eller kvinnor, och man ska vara försiktig med dem. Man ska absolut inte sätta sig i en främlings bil eller följa med honom hem, oavsett hur snäll han eller hon verkar, men nog måste man våga fråga en främling var biljettautomaten finns om man ska klara av att resa ensam. Till och med om främlingen är en man.

Det känns så förbaskat onödigt att vi förväntas uppfostra nästa generation till att vara rädda för ena halvan av befolkningen. Det känns så sorgligt när journalister smyger in detta manshat i artikel efter artikel.

måndag 21 november 2011

"Deltidsfälla" ett begrepp som stör mig

När tidningarna skriver artiklar om "deltidsfällan" så sticker det i ögonen på mig. Jag uppfattar det som ett nedvärderande sätt att beskriva ett ofta medvetet livsval. Det normala är nämligen att tidningarna målar ut deltidssituationen som en fälla - någonting som man inte förmår ta sig ur, någonting som man ofrivilligt och smärtsamt sitter fast i. Visst kan det finnas sådana situationer, men till exempel i det här fallet så talar vi främst om kvinnor som väljer att gå ner i tid för att satsa på familjen - alltså ett medvetet val, eller, om man så vill, ett medvetet och informerat köp av familjetid.
 
I DN räknas det t.ex. ut att en kvinna som jobbar 75 procent med en genomsnittslön på 22 000 kronor förlorar 6228 kronor om året i tjänstepension om hon jobbar på det sättet i 10 år istället för heltid. Mmm, så kan man ju se det. Eller så kan man se det som att den här kvinnan medvetet väljer att till det fenomenala priset av en 519 kr / månad lägre pension i gengäld får ca 5000 timmar extra tid tillsammans med sina barn jämfört med någon som jobbar heltid. Ej medräknat övriga inkomstbortfall, då.
 
Jag blir så störd av alla dessa artiklar som antingen övertydligt eller subtilt förmedlar budskapet att meningen med livet är att optimera sin personliga pension. Det viktigaste tycks vara att pensionen blir så hög som möjligt och så lika partnerns pension som möjligt - inte att man får ut största möjliga lycka av livet på vägen till pensionen. Om en kvinna medvetet och till en kostnad väljer att spendera 5000 vakna kvalitetstimmar extra tillsammans med sina barn så är det inget att klandra henne för eller försöka få henne att känna sig fångad i en fälla för. Vaddå "deltidsfälla"?!? Kan man inte kalla det "mertidsfri" istället? 5000 timmar motsvarar över ett år i vaken tid. Hennes liv, hennes val. Jag önskar henne all lycka, och jag slår vad om att hon på ålderdomshemmet om många år kommer att tycka att det var värt kostnaden att få en bättre relation med sina barn och många fina minnen. Särskilt om hon och hennes man lägger upp en gemensam pensionsplan.
 
Det är dags att sluta nedvärdera kvinnors val genom att i debatten behandla dem som intelligensbefriade fåntrattar. Kvinnor kan fatta informerade val som främjar deras egen lycka, och valet att satsa mer på familjen och mindre på karriären är ett val lika gott som något och bättre än många. 

fredag 18 november 2011

Vinst eller skrytobjekt

En bra poäng i SvD idag angående privat och offentlig drift av äldrevården - en privat aktör kan man säga upp och byta ut, i princip över en natt - om aktören missköter sig. Men vilka möjligheter har vi att få till förändring på kommunalt skötta boenden som inte fungerar? Kommunen lär ju inte säga upp sig själv från skötseln av gamla, oavsett hur mycket de missköter sig. I värsta fall kan det gå många år och krävas byte av kommunstyre för att få till en förändring.

Det är bara att inse att de privata aktörernas intåg i äldrevården definitivt inte går smärtfritt, men det kan man heller inte förvänta sig. Det är oundvikligt att det kommer att dyka upp oseriösa aktörer innan det stabiliserar sig. Plåstret på såren är att en privat aktör kan bytas ut. Bytas bort. Straffas genom att man helt enkelt drar. Bli belagd med näringsförbud. Carema är uppsagda i Stockholm efter alla skandaler - men vem kan säga upp en kommun som inte sköter sig? Det råder ju absolut inte något happy-happy-tillstånd på alla kommunala äldreboenden bara för att de är kommunala. Vanvård förekommer även där och har gjort så under lång tid utan att man haft någon möjlighet att byta bort den kommunala aktören.

Möjligheten att byta bort och/eller bryta med en privat aktör gör en väldigt stor skillnad. Sköter de sig inte så åker de ut.

Med tiden kommer det att hjälpa oss att få till kvalitetsgarantier. Man kan ställa krav på privata aktörer. Man kan skriva in saker i kontrakten. Man kan granska och följa upp.

Folk hänger upp sig så mycket på vinster och på vem som tjänar pengar och ordet "privat" används ibland som skällsord. Man skäller mer på riskkapitalbolag som tar ut vinst än på kommunala beslutsfattare som åker till Karibien för att "studera äldrevård" eller använder den kommunala budgeten på ett slösaktigt vis. Hur många kommuner har inte uppfört skrytbyggen (t.ex. onödiga idrottsarenor eller stylade torg) samtidigt som de gamla äter torra veteskivor? Exakt samma problematik som finns i riskkapitalbolagen finns även inom kommunerna, men det känns som att folk har skygglappar på och inte vill veta något negativt om sina kära kommuner. "Vinst är dåligt" kommer som ett mantra - men vanskötsel är vanskötsel och spelar det egentligen någon roll om pengarna som inte används i vården hamnar i onödiga skrytobjekt som ingen vill ha eller i vinst? Kommunerna har stått för sin beskärda del av vanskötsel genom tiderna och de har slösat enorma summor på både det ena och det andra.

Sluta höja upp den kommunala vården till skyarna. Det är bra att den får konkurrens och såväl den kommunala som den privata vården måste granskas och följa samma regler. I rättvisans och konsekvensens namn borde en kommunal aktör som missköter sig lämna ifrån sig uppdraget på ett äldreboende där det har blivit klagomål och en privat aktör tas in istället.

En mystisk väg

Efter att ha flyttat har jag fått en ny väg att köra till jobbet. Det är en liten slingrig 70-väg som löper längst med foten av ett berg, med öppna slätten på andra sidan. De stora odlingarna nere på slätten lockar ner gott om vilt, så det är en smått farlig väg. Lokalbefolkningen har satt upp egna viltskyltar och de har också målat ansikten på träden längst med vägen, med färg som helljuset lyser upp. Det är en väldigt mystisk och mysig väg att köra, med trädansikten som träder fram i det dimmiga ljuset från strålkastarna. Man passerar ett träd som har knäckts, en riktigt sagoliknande stam som nästan känns som en slags varning till resande.

Det är en väldigt speciell vägsträcka med mycket personlighet. Det gör mig glad att det fortfarande finns sådana, och att allting inte är anonyma motorvägar.

Den jäkla eken

Det är mest bara bisarrt att man försöker bevara gamla ruttna träd som om de hade varit någon slags kulturskatt. Ja, gamla ekar är väldigt fina, men en ek är en livsform. Den föds, den lever och till slut dör den. Om ekar tillåts självdö (dvs när stammen knäcks av naturliga orsaker) i stadsmiljöer så kan de skada människor. Att göra stöttor och kryckor är knappast heller en värdig ålderdom för ett träd. Förtjänar inte folk att få titta på friska träd, istället för på sönderympade och sönderruttnande trädrester som bara står upp tack vare metallställningar?

Fäll eländet, plantera en ny fin ek som kan ge glädje år människor ända till år 3000, och gå vidare med livet.

Stella och Molly

Stella och Molly