lördag 11 juni 2011

Vad betyder barnfattigdom?

Aftonbladet kör en kampanj mot "barnfattigdom" genom barnfattigbloggen. Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur de lyckas ta ett så allvarligt ämne som fattiga barn och lägga ett löjets skimmer över det hela. Särskilt märkligt är att man använder en relativ definition på fattigdom som enbart utgår från föräldrarnas inkomst - 60% under medianinkomsten. Enligt den definitionen är båda dessa barn fattiga:

1) Nisse, som bor i en dyr men sliten betonglägenhet mitt i en betongstad, i en stadsdel som är otrygg på grund av knarkarkrig. Mamman är storrökare och pappan är alkoholiserad. Båda är arbetslösa sedan 10 år tillbaka. Det är långt till skog och mark och vad man än ska göra kostar det pengar. Föräldrarna sitter både på gamla studielån och dyra kreditlån. Ekonomin är i botten.

2) Pelle, som bor med sina föräldrar och morföräldrar i ett generationsboende i en mindre hästgård på landet. Föräldrarna är visserligen arbetslösa sedan 1 år tillbaka, men det ser ljust ut framöver och i vilket fall kan man sysselsätta sig med gården och morföräldrarnas hästar. Inom gång/cykelavstånd finns badsjö, skog, kälkbacke, skidspår, svampställen mm. Hyran är låg och de flesta aktiviteter i närheten är gratis. Föräldrarna har inga lån och ekonomin är begränsad men i allra högsta grad stabil och tillräcklig.

Min fråga är, är verkligen båda dessa barn fattiga på grund av att föräldrarna har samma låga inkomst? Och vad betyder i så fall begreppet? Är det ens relevant att prata om fattigdom på detta vis, när begreppet plötsligt ska inkludera familjer som inte upplever sig själva som fattiga och som ingen som besökte dem skulle komma på tanken att kalla fattiga?

Många reaktioner på barnfattigbloggen är liknande: det här är inte fattigdom. Många är upprörda eftersom bloggen räknar med dem i fattigdomsstatistiken trots att de aldrig har kommit på tanken att de skulle vara fattiga. Andra är upprörda eftersom bloggen lägger ett löjets skimmer över verkliga problem genom att snöa in sig på att diskutera brist på lyxkonsumtion såsom utlandsresor, märkeskläder, mopedkörkort och annat.

Sedan kan jag dessutom tycka att barnfattigdom är ett uselt ord, särskilt som det används i relation till föräldrarnas inkomst. Barn har aldrig någon egen inkomst. De är lika fattiga allihop.

Man kan inte frikoppla barnens fattigdom från familjens fattigdom, och man kan inte kalla någon fattig bara baserat på inkomst. Utgifterna och omständigheterna är betydligt mycket mer avgörande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

msn00b sa...

Kunde inte sagt det bättre själv.

Stella och Molly

Stella och Molly