fredag 25 mars 2011

Ska Piratpartiet bli det nya bidragspartiet?

Det pratas en hel del om medborgarlön i PP just nu, och jag har så mycket att säga att jag knappt vet var jag ska börja. Vi kanske kan börja med att förklara medborgarlön.

Medborgarlön är en bidragslinje som innebär att bidrag betalas ut inte bara till alla som behöver, utan kravlöst till alla som vill ha och inte jobbar tillräckligt mycket, till exempel hemmafruar, studenter, World of Warcraft-spelare och soffliggare. Detta innebär i praktiken att de arbetande måste beskattas ännu hårdare för att kunna försörja ännu fler.

Tanken är att detta ska gå runt ekonomiskt genom att man 1) sparar in en del pengar på administration om man helt enkelt slutar att ställa krav på människor och kontrollera vem som faktiskt har rätt till / behov av bidrag, 2) genom att folk istället för att jobba förhoppningsvis ägnar en del av sin tid åt att skriva artiklar på Wikipedia, vara kreativa på nätet, skapar musik och mjukvara - ni vet, sånna där sysslor som eventuellt kanske möjligen leder till ett mervärde för någon någonstans, vilket kanske möjligen eventuellt leder till en förbättring av någonting någonstans i världen, vilket kanske möjligen eventuellt ger något konstruktivt och/eller materiellt tillbaka till något samhälle. Problemen med detta resonemang är naturligtvis att en stor del av administrationen sysslar med annat än bara utbetalningar och därför måste finnas kvar ändå (samt att många kommer att behöva mer än "grundlönen", t.ex. vid sjukdom - vilket medför att väldigt många av fallen fortfarande måste hanteras administrativt), och även att förbättringar någonstans i världen inte nödvändigtvis för resurser tillbaka till det svenska samhället (som betalar notan).
Denna röra tycks vissa i PP vilja ge sig in i, utan att ha en matchande utbildningspolitik, immigrationspolitk, landsbygdspolitik, bostadspolitik, import/exportpolitik och arbetsmarknadspolitik. Vissa försöker lyfta ut medborgarlön ur sitt sammanhang och driva linjen utan att ta hänsyn till konsekvenserna för politiken på andra områden. Detta med medborgarlön är en MASSIV förändring av alla aspekter av samhället. Det är ingenting man kan driva utan en komplett politik som täcker in alla områden. Rick Falkvinge föreslår t.ex. att minimilönen ska slopas, vilket skulle göra det möjligt för företag att anställa medborgarlöntagare som vill tjäna lite extra för extremt låg lön. Bidragspolitik i kombination med lönedumpningspolitik, med andra ord. Ger vi oss in i detta med bidragspolitik och lönedumpning, ja, då kan vi inte längre säga att vi inte tar ställning i fördelningspolitiska frågor.
Något som jag reagerar starkt över är att det som drog mig till PP från början var att partiet var neutralt mellan höger och vänster. Om man ger sig in på en bidragslinje i den här stilen så blir det omöjligt att bibehålla den neutraliteten. Medborgarlön är någonting som går tvärt emot arbetslinjen på väldigt många nivåer - i ett system med medborgarlön så kan man inte ställa några krav på arbetssökande, det blir frivilligt att arbeta och söka jobb, det blir frivilligt att söka upp socialen om man får problem med ekonomin, man kan inte ställa krav på att folk ska flytta till de platser där det finns jobb, hemmafru blir återigen ett vanligt yrke, studenter behöver inte längre ta någon ekonomisk risk (vilket förlänger genomloppstiden på utbildningarna och fördyrar utbildningsväsendet), och integrationspolitiken, ja, vad som händer med den vill jag inte ens sia om - vill vi verkligen ha en situation där folk invandrar hit och blir försörjda utan krav på motprestation? Vad ska krävas för att bli medborgare i så fall?
Miljöpartiet var ett tag inne på medborgarlön, men skrev av det som en dålig idé när de insåg att det främst skulle användas som ett hemmafrubidrag - och den insikten ligger det mycket sanning i.

Sagor från livbåten skriver väldigt klokt:
"Grunden för vårt samhälles ekonomiska fortlevnad är att flertalet folk skapar något har ett materiellt värde. Det har inte ens med kapitalism att göra, principerna kan lätt översättas tillbaka till stenåldersnivån. Eller för att dra en one-liner – fixa mat eller svält!!!
En positiv sak med vårt moderna samhälle är att vi har valet att stödja de som är oförmögna att klara av detta själva. Möjligheten är dock helt avhängig av att gemensamma resurser finns att tillgå, det i sin tur är avhängigt av att tillräckligt många bidrar till de gemensamma resurserna. Ju färre som bidrar, desto mer måste var och en av de kvarvarande bidra med."

Som de flesta inser så befinner vi oss redan idag (med skatter i världstoppen och en åldrande befolkning) i en situation där få måste försörja många. Medborgarlön skulle oundvikligen leda till att färre skulle arbeta med någonting som skapar materiellt värde, alltså att ännu färre skulle behöva försörja ännu fler. Uppdateringar av Wikipedia och att bygga vidare på varandras Excel-macron i all ära, men man måste skilja på aktiviteter som skapar ett konkret, materiellt värde och aktiviteter som inte gör det. Jag kan lägga ner en hel dag på att formulera den perfekta Wikipedia-artikeln om den fiktiva planeten Erna - och det kanske kan ge någon människa någonstans lite nöje, men det är ingenting som på något konkret vis bidrar till min egen eller någon annans överlevnad. För att översätta det till en one-liner: Att dekorera sin egen vägg skapar inte mat på bordet!!!

En del menar att det finns ont om jobb och att de som inte vill jobba därför inte heller ska behöva göra det, men jag vill mena att det visst finns jobb. Faktiskt att det till och med finns gott om jobb. Frågan är bara hur man matchar de arbetslösa mot de jobb som finns på ett bra sätt, hur man stimulerar fram nya jobb som för oss framåt som samhälle och hur man möjliggör för människor att ta jobb som idag inte blir gjorda på grund av att höga skatter på tjänster förhindrar köp. Det finns väldigt mycket man kan göra genom att justera regler och skatter, jobba med utbildningsväsendet, matcha utbildningar bättre mot företagens behov och skapa ett bättre företagsklimat. Antalet arbeten är ingen konstant - det ändras hela tiden och det kan växa. Jobb kommer och går beroende på konjunkturer, kostnadsläge, effektiviseringar och tillväxt.
Bidragssystem skapar passivitet. Det vet vi. Ju mer bidrag vi får och ju mer lönsamt (relativt sett) det blir att inte jobba, desto mindre jobbar vi. Det vet vi också. Med tanke på dagens läge där det redan är problem med passivitet, utanförskap och att allt färre måste försörja allt fler så vore det oerhört destruktivt att driva en bidragslinje som belönar passivitet och utanförskap och till och med gör det till en rättighet att bli försörjd av andra bara för att man känner för det, inte orkar flytta till jobben eller inte vill dra ett hundår för att få erfarenhet och meriter.

Rick Falkvinge vill försöka få det till att medborgarlön varken är höger eller vänster, men jag säger rätt ut att medborgarlön är en bidragslinje som går tvärt emot alliansens arbetslinje och att en medborgarlön på agendan skulle placera PP till vänster. Därtill så är systemet helt oförenligt med ett liberalt synesätt, som bygger på att alla människor i möjligaste mån ska ha beslutanderätt över sitt eget liv och sina egna tillgångar. Varje ingrepp i den individuella friheten bör kunna motiveras av att den är nödvändig för den gemensamma välfärden.
I fallet med medborgarlön pratar vi inte om ett ingrepp som är nödvändigt för den gemensamma välfärden. Det är, för det första, ytterst tveksamt huruvida det bidrar till den gemensamma välfärden att skapa fler hemmafruar, professionella World of Warcraft-spelare, soffliggare och linux-nördar som redigerar varandras programkod. För det andra så är det väldigt tveksamt hur det kan vara rätt och riktigt att medelst tvångsmedel ta ifrån mig en del av min inkomst och använda den till att finansera kottmålning, uppdatering av VBA-macron, sminkbloggar... med andra ord tvingas jag i så fall genom inkomstskatten att betala för skapandet av produkter som jag inte vill ha.
Hur kan det vara liberalt att tvinga mig att finansiera skapandet av icke nödvändiga produkter som jag inte vill ha? Hur kan det vara liberalt att plocka in en allt större del av medborgarnas inkomster och cirkulera tillbaka dem med modifikationer till de medborgare och i den utsträckning som man för stunden anser politiskt fördelaktigt? Hur kan det vara liberalt att bygga ett system som endast fungerar så länge den sociala kontrollen håller arbetsmoralen uppe? Ju mindre inblandning staten har i medborgarnas plånbok, desto mer makt ligger hos folket. Medborgarlön flyttar allt mer makt bort från folket i och med att staten får allt mer makt över pengaflödet och allt fler blir beroende av inkomster som staten ger dem.
Vissa får det säkerligen bättre - människor som idag slåss med socialen eller bråkar om sjukförsäkringar, men man måste inse att en medborgarlön på t.ex. 7000 kronor per månad inte skulle räcka för den som är sjuk och behöver mediciner mm. Med andra ord - striden skulle inte försvinna, den skulle bara flyttas lite grann. I och med att kostnaderna för systemet skulle öka så skulle det mycket möjligt bli så att det skulle bli svårare för den som behöver extra hjälp att faktiskt få detta.

Visst finns det vissa intressanta idéer i det hela - visst finns det ett värde i att försöka minska administrationen och visst finns det ett värde i att minska trösklarna in på arbetsmarknaden, och visst måste vi hitta fiffiga sätt för folk att kunna försörja sig på kreativa sysslor, men inget av detta måste ske genom att införa medborgarlön, med alla risker och negativa faktorer som detta medför. Administrationen kan effektiviseras utan att skattebetalarna måste betala för alla som vill raida WoW på heltid. Trösklarna in på arbetsmarknaden kan sänkas utan att man börjar hinka ut pengar till arbetslösa alkoholister utan att någonsin träffa dem ansikte mot ansikte. Försörja sig helt eller delvis på att skapa kultur kan man göra om man är duktig nog, helt utan att löntagarna ska tvingas betala för varenda tondöv idiot som vill lira Iron Maiden på ukelele.
Nej, jag tror inte på idén medborgarlön och jag tror att det skulle vara ett stolpskott av episka proportioner för Piratpartiet. Pirater, det är ingen rättighet att bli försörjd av andra. Oavsett hur mycket ni gillar att blogga och nörda runt på Internet, så är det ingenting som skattebetalarna ska stå för. En bra idé bär sig själv, och gör den inte det så får man syssla med sin hobby på fritiden.

Någon som skriver bra och tänkvärt om arbetslinjen och medborgarlön är Daniel Nordling. Läs honom!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 16 mars 2011

Om kärnkraft och farorna med alternativen

Dags att bryta bloggtystnaden här, med några kommentarer om naturkatastrofen i Japan.

Det är många som skriker och gapar om hur farlig och ond kärnkraften är, men det känns som att de helt saknar perspektiv på vad som har hänt och vad riskerna är, såväl som vad riskerna med alternativen är.

Tuxie's Dungeon
reder ut väldigt bra:
  • Fukushima var ett över 40 år gammalt kärnkraftverk som var planerat att läggas ner när katastrofen inträffade. Jämfört med moderna kärnkraftverk var konstruktionen och säkerheten primitiv.
  • Trots detta lyckades det motstå ett av de kraftigaste jordskalv som har uppmätts i modern tid utan större problem, samt ett flertal efterskalv nästan lika kraftiga som jordbävningen som ödelade Haiti.
  • Det klarade nästan av den efterföljande 10 meter höga tsunamin också, samma tsunami som malde ner nästan allt runtomkring till slamsor och placerade bussar och fartyg ovanpå trevåningshus. Det som gick sönder var pumparna till kylningen.
  • Orsaken till att problemen eskalerade var att dieselaggregaten som skulle ge ström till reservpumparna till kylsystemet slutade att fungera efter ett tag.
Dessutom måste man ta i beaktande att vi människor faktiskt kan hantera en del strålning utan att ta skada - vi utsätts ständigt för bakgrundsstrålning och då och då utsätts vi för högre koncentrerade doser, t.ex. när vi röntgas på sjukhus eller hos tandläkaren. När det gäller de halter som har uppmätts vid Fukushima-reaktorn så tycks de ligga på nivå med en röntgen och stadigt minska. Det innebär att man inte ska uppehålla sig i ruinernas absoluta närhet, men kommer man en bit bort så finns det ingen orsak att vara rädd för liv och lem.

Om vi jämför detta med de faror som vattenkraft medför så blir skillnaden slående. När dammen Banqiao i Kina sprack sönder år 1975 så dog 200 000 människor när flodlandet nedanför dammen översvämmades efter ett ovanligt kraftigt regnväder. 26 000 dog av själva översvämningen, ytterligare 145 000 dog av svält och epidemier efteråt. I Tjernobylolyckan 1986 så uppskattar man att ca 4000 människor miste livet. Ändå är det kärnkraften som folk hetsar mot och inte vattenkraften - trots att farorna med en havererad damm är betydligt mycket större och svårare att kontrollera än när det gäller en havererad reaktor. Och ska vi snacka "ren" och "god" och "förnybar" vattenkraft, varför inte ta upp Three Gorges Dam som dämmer upp Yangtze-floden... ni vet, det där lilla byggprojektet som gjorde att 23 miljoner kineser helt enkelt fick flytta på sig när deras små städer och byar helt sonika svämmades över när dammen byggdes. Därtill dör folk då och då på grund av att jorden runt omkring floden har blivit instabil, t.ex. 30 människor i den här incidenten när en buss fastnade i ett jordskred. Ändå är det ingen som ropar efter att vi ska riva upp de svenska fördämningarna och avskaffa vattenkraften - det vore absurt. Lika absurt är det att ropa efter att avskaffa den svenska kärnkraften på grund av en katastrof som inträffade på andra sidan klotet under omständigheter som aldrig skulle uppstå i Sverige. Tro det eller ej, men vare sig Kattegatt eller Östersjön är några riskzoner för tsunamis.

Det är även värt att notera att när det gäller vindkraft så är inte ens detta helt säkert! Det uppskattas att det mellan 1990 och 2007 inträffade nästan 400 olyckor på vindkraftverk, varav 45 med dödlig utgång (1 i Sverige). Det är inte lika dramatiskt som en sprucken damm eller en havererad reaktor, men om man tror att vindkraften inte kostar liv så är man tyvärr bara naiv. Många olyckor har att göra med den farliga arbetsmiljö som det trots allt är att klättra runt på en gigantisk snurra. Vindkraftverk behöver alltså inte ens haverera för att vara farliga.

Frågan är också vad kärnkraftshatarna tror att Japan kan göra. Japan har 55 kärnreaktorer som ger ström åt 128 miljoner människor, bosatta på en nära nog fullt bebyggd ö med tämligen begränsade möjligheter till att dela infrastruktur med det asiatiska fastlandet och extremt små möjligheter att upplåta land till vind- och solparker, samt ont om floder att dämma upp.

Nej, det bästa man kan göra är att lära sig av vad som gick fel och successivt ersätta de gamla verken med moderna och säkrare kärnkraftverk på mindre utsatta platser. När allt är inräknat så förutser jag att den här kärnkraftolyckan kommer att visa sig vara oerhört mycket lindrigare än om en damm hade brustit eller om tsunamin hade pulveriserat ett vindkraftverk och slungat in tusentals lösa blad över landet. Faktum är att jag än så länge tror på att själva strålningen inte kommer att kräva några liv. Ändå kommer den olyckan sannolikt att överskugga alla de liv som släcktes av tsunamin och folk kommer att spela på människors rädsla och använda olyckan som argument mot kärnkraft.

För att avsluta citerar jag Tuxie's igen:

Det största problemet med kärnkraften i Sverige är att vi ända sedan början av 80-talet har haft ett förbud mot att utveckla den. Det innebär att vi sitter med mycket omordernare och osäkrare kärnkraftverk än vi skulle kunna ha haft annars.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly