söndag 5 december 2010

Medborgarlön utan medborgaransvar

Det har varit en hel del snack för medborgarlön från profilpersoner inom Piratpartiet de senaste dagarna och det är på tiden att det blir bemött.

Jag känner mig nämligen väldigt kritisk till både medborgarlön i sig, och till hur detta skulle relatera till piratpolitik. Faktum är att jag skulle vilja kategorisera medborgarlön som utopistiskt flum.

Det finns ett enkelt samband - om det relativt sett blir mindre lönsamt att jobba och lättare att leva utan att bidra till samhället, så kommer fler att välja detta alternativ. Det måste man vara bra naiv för att inte förstå sig på. Förutom de som faktiskt behöver stöd av andra så skulle man också få en grupp som frivilligt väljer att leva på andra och kan göra detta obehindrat eftersom medborgarlön förutsätter att man släpper på kontrollerna. Och däri ligger den enda fördelen med medborgarlön - enklare och billigare administration. Notera "billigare". Inte "billig". Stora delar av socialen, FK och AF skulle fortfarande behöva finnas kvar eftersom de instanserna sysslar med mer än bara att betala ut ersättning och bedöma ansökningar.

(Man skulle dessutom missa att fånga upp alla som behöver annan hjälp än rent finansiell - de som idag fångas upp av soc i samband med att de söker socialbidrag. Det kan röra sig om narkomaner eller dysfunktionella familjer. Om man bara sätter in pengar på kontot till alla som vill utan frågor eller möten så träffar man aldrig på de som behöver hjälp. Tro det eller ej, men socialen gör faktiskt nytta också och mötena med handläggare fyller en viktig funktion. Jag vet att det inte är vidare PK att tala om andra typer av socialbidragstagare än de stackars oskyldiga människor med otur som hamnar där av misstag eller på grund av att allt är regeringens fel, men det är faktiskt så att det finns många socialbidragstagare som har någon form av problem som gör att de inte kan hantera sin vardag och/eller sin ekonomi på ett normalt sätt.)

Detta är inte en allt-eller-inget-argumentation som Magnihasa skriver om, det är helt enkelt ett konstaterande att om det blir lättare att leva på andra så kommer fler att välja det alternativet. Inte alla, men fler.

Att fler ska leva på färre innebär att det blir dyrare för de som faktiskt arbetar. Skatterna måste höjas för att finansiera kalaset. Allt färre ska betala för allt fler. Det är en fasligt dålig modell att kombinera med ett samhälle som redan har problem med en åldrande befolkning. Och oavsett hur bra man mår av att sitta hemma och göra det man vill, ta lite foton och vara lite kreativ på nätet, så bidrar inte sådant till den gemensamma välfärden.

Tommie Gran skriver:

Om vi tar Wikipedia som exempel, så kan jag sitta hela dagarna och redigera artiklar (eller någon halvtimme om jag känner för det) och lyfta en futtig men anständig lön. Hur bidrar detta till potten av medborgarlön?
Det gör det naturligtvis inte och jag har väldigt svårt att acceptera en syn på samhället där man tycker att det är okej att sitta och arrangera kottar medan andra arbetar och ställer maten på bordet. För att vara fair, i just fallet med Wikipedia kan man möööööjligen tänka sig svaret att någon någonstans på ett företag sitter och letar efter en artikel om lyftkranar och hittar den artikeln som Tommie ovan skrev, vilket besparar företaget en kursavgift och därmed ger en kostnadsbesparing... men som sagt, det är bra naivt att tro att merparten av det vi skulle syssla med skulle leda till sådant. Och det förklarar inte varför man inte lika gärna kan redigera Wikipedia på fritiden om man tycker att det är kul.

Till syvende och sist så måste man naturligtvis översätta de här systemen till en personlig nivå för att kunna förstå dem. Ta vilket försäkringssystem som helst - det kan beskrivas som att tio vänner lägger en slant var i en kruka och den som råkar illa ut får använda pengarna i krukan. Det fungerar och accepteras av alla så länge alla bidrar till potten i krukan (till och med om man bidrar efter förmåga och inte med ett absolut belopp), och så länge man använder potten till det syfte som avses. Om pengarna i krukan är till för reparationer eller skador, så accepterar inte gruppen att man tar för sig och drar till Thailand för att man kände att man behövde relaxa lite.

Den sociala kontrollen som existerar i små personliga system måste på något vis översättas till de anonymiserade och storskaliga systemen för att vi ska uppleva dem som rimliga. Därav gör man kontroller innan man ger någon pengar ur krukan, och ställer vissa krav på motprestation. Den som har 2 miljoner på banken anses t.ex. inte behöva ta pengar ur den gemensamma krukan. Inte heller den som vägrar att ens försöka bidra till potten. Det skulle inte accepteras i den lilla gruppen att någon som är ung och frisk helt enkelt sade: "Nej, jag skiter i er, bitches, jag tänker inte söka jobb eller göra någonting för att fylla på krukan, jag tänker sitta här och arrangera kottar och jag tänker ta pengar ur krukan när jag känner för det."

När det gäller medborgarlön så är det också relevant att ta upp frågan om kvinnofällan. Vårdnadsbidraget har redan fått kritik för att vara just detta, med effekten att kvinnor stannar hemma och sköter om barnen istället för att arbeta. Det är lätt att förstå även där, att om det relativt sett blir mindre fördelaktigt att ha båda föräldrarna i arbete så ökar chansen/risken att man väljer att ha en förälder hemma... troligast kvinnan. Risken är stor att medborgarlön skulle bli ett steg tillbaka mot ett samhälle där fler familjer skulle leva på en inkomst och fler kvinnor hamnade i beroendeställning igen, såväl till samhället som till sin man.

För att inte tala om vilka problem det skulle innebära för integrationspolitiken... vågar man undra vad som skulle hända med SD i nästa val om vi införde ett system som tillät arbetslösa nysvenskar att leva på andra utan kontroll, krav eller granskning?

Varsågod, välkommen till Sverige, här har du 8000 kronor i månaden utan krav, puss och kram från de svenska arbetarna. Ta gärna hit din familj och alla kusiner, vi har så mycket pengar att vi inte vet vad vi ska göra av dem! Ju fler som sitter på svensk mark och redigerar Wikipedia och spelar Iron Maiden på ukelele, desto bättre.


Okej, nu var jag lite fånig. Men det finns en poäng där. I ett system med medborgarlön, vad ska man kräva för att någon ska bli medborgare? Det är inte oproblematiskt, och det är en aspekt av det hela som jag ännu inte har sett någon lyfta. Kan någon ML-förespråkare svara på den frågan?

Vidare skapar medborgarlön också problem för utbildningssystemet. Idag har vi ett incitament hos studenterna att ta sig igenom sin utbildning inom rimlig tid och att tänka igenom sina studieval ordentligt, eftersom det är förknippat med finansiell risk att utbilda sig. Om man tar bort den finansiella risken och helt enkelt ger alla som vill utbilda sig en hög med pengar så uppstår följande effekter:
1) Det blir snordyrt för de som jobbar (uppenbarligen)
2) Fler vill studera och fler vill studera längre
3) Genomloppstiden på utbildningarna ökar när den ekonomiska pressen försvinner
4) Betygskraven trycks upp i taket när trycket på utbildningarna ökar
5) Fler väljer utbildningar som inte leder till jobb

"Problemen" som man avser lösa med medborgarlön finns det lättare lösningar på. Att administrationen är tung och krånglig på soc och FK kan man ordna på andra vis, t.ex. genom att strukturera om myndigheterna och eventuellt slå ihop delar av dem samt skriva nya och bättre reglementen. Problem med att arbetena inte räcker till alla som vill jobba kan man bearbeta genom diverse olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och korrigeringar av moms och skatter - se på RUT-avdraget, till exempel, som krympte skattekilen mellan konsumenter och producenter och öppnade upp en helt ny marknad med mängder av nya jobb. Kanske det kan vara så enkelt att högskattesystemet är illa anpassat till tjänstesamhället? Med lägre skatter på tjänster så gör man det lättare för människor att köpa och sälja tjänster till varandra, vilket sätter fart på ekonomin och skapar fler jobb.

Medborgarlön är främst ett sätt att få andra att betala för ens fritidsintressen. Det är ett system som skulle trycka upp skatterna i taket, sabotera utbildningssystemet, skapa en kvinnofälla och högst troligen få ekonomin att haverera. Vi skulle hamna i en ond cirkel där skatterna måste höjas för att möta kraven från de som inte vill arbeta, där det blir mindre och mindre lönsamt att arbeta och där bidragsberoendet skulle öka lavinartat. Medborgarlön är inte bara utopistiskt flum, det är den ultimata bidragslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

21 kommentarer:

Anonym sa...

Dina argument är helt korrekta OM man utgår från det samhälle vi hade för femtio år sedan, när det FANNS jobb åt alla.

I dag är den globala arbetslösheten över en miljard människor och den förväntas öka till två miljarder inom en generation. Dessa människor lever redan på prestationslösa bidrag, kriminalitet, religiös welfare eller svälter ihjäl. Allt utom det sistnämna innefattar redan kostnader för samhället, fördelade över mängder av oöverskådliga transferreringssystem även om man bara räknar på nationsnivå.

hannes sa...

And are there any negative effects?

Anna Högberg sa...

Anonym, nej, de är korrekta om man utgår från det samhälle vi har idag.

Man löser inte problemen med den globala arbetslösheten genom att permanentera den. Tvärt om, man förvärrar problemen.

Mogge sa...

Nja, anonym, där har du direkt fel. Faktum är att medborgarlön fungerar sämre och sämre ju högre arbetslösheten blir. Hög arbetslöshet ger att färre jobbar för fler och att man dels får en tung skattebörda på de som jobbar och dels en låg ML till de som inte jobbar. ML i en situation med hög arbetslöshet och en åldrande befolkning vore, som A tar upp i bloggen, katastrofalt. Det är sämsta möjliga förutsättningar för en fungerande medborgarlön.

Ju fler som har behov av medborgarlön (eller vill ha det), desto viktigare är det att man granskar och ställer krav på motprestation.

wertigon sa...

Fast dagens samhälle har runt 30% arbetslöshet (om man räknar med alla i arbetsför ålder som inte har jobb, det inkluderar de som studerar). Vad som är ännu värre är att många ungdomar idag står helt utanför arbetslinjen. Detta är dock förståeligt - Inget företag vill betala för någon som de vet att de måste träna upp i ett till två år när de kan få en redan tränad veteran till samma lön.

Att slå sig in på arbetsmarknaden idag är tufft, och det kommer inte bli lättare för de som står utanför. Jobben räcker helt enkelt inte till. Arbete finns det gott om, men samhällets fortsatta effektivierande och automatiserande gör att arbetslinjen inte går att hålla.

Det är därför jag tror att medborgarlönen kan vara vettig. Jag har en bekant, ensamstående mor, sjukpensionär. Hon måste varje månad vara väldigt försiktig med pengarna för att få det att gå ihop. Hon kan aldrig unna sig någonting extra, till och med en så banal sak som att beställa hem varsin pizza till familjen hotar att förstöra ekonomin för den månaden. Ord kan inte förmå den hopplöshet vad gäller deras ekonomiska situation, men hon kämpar ändå.

Min poäng är, att *det är inte kul att leva på den nivån*. De flesta människor som lever på existensminimum, och en medborgarlön ÄR per definition existensminimum, kommer skaffa sig ett jobb om de ens har möjlighet till det. Behovet är således fortfarande ekonomiskt, men det är snarare viljan till ett bättre liv än kampen för överlevnad som driver dig att söka jobb.

Anna Högberg sa...

wertington, siffran 30% är så bisarr att jag inte ser en enda intressetomte. En stor andel av dessa 30% SKA vara arbetslösa, eftersom vi har ett behov av högutbildade i samhället. Utan studier får vi inte några ingenjörer, läkare, lärare eller rymdforskare.

30% är därför en fullkomligt irrelevant siffra.

Jobben skulle räcka till, OM det var lättare och billigare att anställa, ingångslönerna var lägre, det fanns vettiga lärlingsprogram och gymnasiet erbjöd fler yrkesanpassade program. Betydligt pålitligare och vettigare åtgärder än att ge ungdomarna pengar i näven utan krav på motprestation!

Din ensamstående sjukpensionär skulle inte få situationen förbättrad av medborgarlön. Den skulle inte ens förändras. Hon är redan beroende av andra och medborgarlönen skulle hamna på ungefär den nivån.

Det är helt okej att leva på den nivån för många. Jag har gjort det själv. Jag hade mycket tid över, spelade mycket Wow, skrev romaner och hade det allmänt trevligt med många kompisar i liknande situation. Bodde i kollektiv eller egen lägenhet. Skaffade katt. Reste till Turkiet. Pluggade och varvade med lite extraknäck. Så, nej, jag köper inte "det är inte kul att leva på den nivån"-argumentet - för det kan det vara. Det kan faktiskt vara bra mycket bättre än att jobba heltid.

Jag skulle t.ex. bra mycket hellre gå tillbaka till den nivån än att jobba på Burger King igen.

Mogge sa...

werttington, att din vän har det svårt är ett problem som man inte löser genom att göra det möjligt för fler att leva på potten med pengar som hon tvingas vara med och dela på.

Ju fler som vill bli försörjda av andra, desto mindre pengar blir det över till de som faktiskt behöver hjälp.

Arbetslinjen är en förutsättning för att de som verkligen behöver hjälp ska ha det bra.

tt sa...

@Anna:

Vad anser du om arbetstidsförkortning?

Numera är vi ju vana vid 40 timmars normalarbetstid / vecka, trots att det är en ganska modern reform, rent historiskt.

Med tanke på den produktivitetsökning, som är ett resultat av den nya teknik som Piratpartiet förhåller sig till, vore det kanske logiskt om vi kunde minska arbetstiden till exempelvis 35 tim. / vecka?

Och på det sättet frigöra tid för kulturella strävanden, välgörande ändamål, eller rent personliga målsättningar eller studier.

Viktualiebrodern sa...

Dysfunktionella familjer. Det var precis nyckelordet i min spontana tvekan mot medborgarlön också.

Medborgarlön tycks förutsätta en allmän rationalitet som helt enkelt inte finns.

Allraminst finns rationalitet hos de som klarar sig sämst i samhället.

Och de har dessutom ofta fler barn. Medborgarlön tror jag innebär att fler barn måste tvångsomhändertas, alternativt att samhället struntar i dem. Dysfunktionella familjer behöver konsulthjälp, inte pengar i handen och "Lycka till. Köp rådgivning om du prioriterar det före mat och medicin - It's your life!"

Viktualiebrodern sa...

För övrigt - efter en eventuell oljetopp och minskad "produktivitet" finns ingen arbetslöshet. Tror jag.

wertigon sa...

"werttington, att din vän har det svårt är ett problem som man inte löser genom att göra det möjligt för fler att leva på potten med pengar som hon tvingas vara med och dela på."

Min poäng var inte att belysa hur synd det är om min kompis, utan att det suger att vara på botten. Lever du enbart på medborgarlön ÄR du, per definition, på botten. Och är du på botten tar du dig antagligen bort därifrån, lär dig ett yrke och börjar jobba, eller så stannar du kvar för all evighet. Den mänskliga stoltheten ber dig att stå upp och arbeta.

"Ju fler som vill bli försörjda av andra, desto mindre pengar blir det över till de som faktiskt behöver hjälp."

Och här har vi pudelns kärna. Logiken säger detta. Det är logiskt att tänka så. Och ändå undrar jag...

Logiken bakom medborgarlön är att *alla får socialbidrag*, vilket är en uträknad summa som ska räcka för en månads levnadsomkostnader, men inte så mycket mer. Notera att
detta ÄVEN gäller den som arbetar.
Våra arbetsgivare betalar in mängder av pengar till A-kassa och arbetsgivaravgifter. Är inte detta en form av medborgarlön?

Jag tycker man bör utreda hur mycket av en "medborgarlön" man redan har i dagens samhälle som är dolt bakom avgifter, A-kassa, bidrag, rot, rut och mycket mycket annat. För vem vet, det kanske visar sig att vi redan HAR medborgarlön?

Att bara avfärda det för att man tror att alla kommer ligga och pilla navelludd för att leva på existensminimum i all evighet, är ungefär lika dumsnålt som att dra in studiebidragen för utbytesstuderande* i Sverige...

- Per "wertigon" Ekström

* Det är betydligt mer kostsamt att föda upp ett barn än att lära en duktig arabisk läkare prata svenska, men det är en diskussion för en annan gång...

Isak Gerson sa...

Det känns lite 1800-tal att du bara värdesätter det arbete som skapar ekonomiskt värde. I - for one - är skitglad över att människor får kulturbidrag och konstnärslöner för att skapa konst jag kan njuta av, att så många lyckats försörja mig nog att de inte bara skrivit tillräckligt med öppen kod för att få min dator att gå helt gratis, utan flera tusen andra operativsystem också. Jag älskar att samhället har finansierat så många forskare som tillfört till den gemensamma globala kunskapen.

Anonym sa...

Vissa låter säkert bli att jobba. Frågan är om de blir fler än de som idag jobbar med att administrera fördelningen i nuvarande system.
Speciellt som det går 4 medborgarlöner på en byråkratlön.

Anonym sa...

@Anna: Du har fattat minst en sak fel med medborgarlön - det där om att ju färre som arbetar, desto högre skattetryck på de som arbetar. Det är naturligtvis inte hållbart, så det är en halmgubbe du argumenterar mot. Ett fungerande system kräver i princip att "omfördelningsprocenten" är låst så att du när du arbetar är garanterad att du inte kommer att betala mer än X% till systemet med medborgarlön. Om för få väljer att arbeta så sjunker ersättningen, vilket gör att systemet är självreglerande. Jobbar ingen så kommer alla att svälta. Det är ingen som påstår att medborgarlön är ett sätt att trolla fram pengar ur tomma intet.

Vad gäller den ökning av ej arbetande du oroar dig över, så känns det som om du är helt okritiskt till proportionerna. Vi kommer ju till exempel att rationalisera bort en massa arbete också, så det är på intet sätt givet att resultatet av ekvationen blir det du oroar dig för. Visst kanske det är tufft för diverse byråkrater när vi konstaterar att det de gör helt enkelt inte efterfrågas i samhället och att vi inte tänker betala ut en rejält tilltagen tjänstemannalön till dem längre, men om en bråkdel av dem sätter igång och gör något som genererar en vinst för samhället så är det totalt sett en vinst.

Anna Högberg sa...

Ska se hur mycket jag hinner svara på här!

tt, jag tycker absolut att det är relevant att ta en diskussion om arbetstid. Vi har förhållandevis långa arbetsdagar i Sverige, kanske i onödan. I många länder är 35 timmar normen. Det är en diskussion som jag tycker att vi kan och bör ta, då vi ligger förhållandevis högt idag och en arbetstidsreform nog skulle gå att förankra hos folket.

Anna sa...

Viktualiebrodern, "Dysfunktionella familjer behöver konsulthjälp, inte pengar i handen och "Lycka till. Köp rådgivning om du prioriterar det före mat och medicin - It's your life!" "

Tack för den reflektionen! Precis så känner jag, men tyvärr är det som sagt inte PK att tala högt om att socialbidragstagare många gånger faktiskt har problem och att systemet med granskning och kontroller tjänar till att fånga upp de problemen.

Förespråkare för ML - hur ska man fånga upp de som har problem som man inte aktivt söker hjälp för, om man aldrig träffar de som behöver hjälp?

Anna sa...

wertington, jag håller inte med om att man är på botten bara för att man lever på, kring eller under riksnormen.

Jag har levt på riksnormen.
Jag har levt kring riksnormen.
Jag har levt under riksnormen - till och med ganska mycket under den, under en period när jag arbetade deltid och fick ut ca 4800 kronor i månaden (med en hyra på 3200 kr inkl el mm).

Jag levde under dessa förhållanden under en tämligen lång tid (över 5 år sammanhängande tid på eller nära riksnormen).

Och jag håller inte med dig om att den livsstilen var botten. Tvärt om. Jag hade det bra.

Att arbeta på delad halvtid på ett flottigt skitjobb för skitlön, DET var botten. Hela dagarna gick åt och jag tvingades jobba natt varannan vecka med ett patetiskt tillägg om 11 kronor per timme... jag fick hål i tänderna och gick upp i vikt på grund av kosten. Och jag fick ut försumbart mer i månaden än jag skulle ha fått om jag hade varit hemma och sysslat med det jag ville syssla med.

DET var botten.

"Den mänskliga stoltheten ber dig att stå upp och arbeta" säger du. Bullshit, säger jag. Det finns jobb som jag inte skulle göra av någon annan anledning än att det gav mig signifikant mycket mer pengar än att vara hemma.

Blir skillnaden i lön för liten gentemot att vara hemma, så finns det många jobb som helt enkelt inte skulle bli utförda.

Anna sa...

Isak, jag värdesätter inte bara arbete som skapar ekonomiskt värde. Jag värdesätter många andra former av arbete också.

Däremot anser jag det vara en förutsättning för en fungerande ekonomi att den som kan lägger EN DEL av sin tid på ett arbete som skapar ekonomiskt värde.

Konstnärslöner håller jag inte med dig om. Jag anser att konst antingen ska bära sina egna kostnader eller utföras på fritiden. Tycker att det är awesome att regeringen avskaffade de där livstidslönerna för konstnärer.

Anna sa...

Anonym skrev: "Vissa låter säkert bli att jobba. Frågan är om de blir fler än de som idag jobbar med att administrera fördelningen i nuvarande system."

Det enkla svaret är att ja, det blir fler. Om inte annat så därför att du måste räkna med studenterna. Där har du 300 000 individer bara på högskolorna som skulle behöva bli försörjda. Antagligen uppåt en halv mille om man räknar in andra former av studenter.

Anna sa...

Anonym 13:51, nej, det är inte fel att säga att ju färre som arbetar desto högre skattetryck.

För att det ska vara någon slags poäng med ML (alls) så behöver man nämligen en lägstanivå som motsvarar dagens riksnorm. Kan ML gå ner under detta så blir man likförbaskat inte av med någon administration och/eller granskning - då uppstår nämligen behovet av kompletterande bidrag för att komma upp till riksnormen.

Med andra ord, det finns i praktiken en lägstanivå på ML. Och ju färre som jobbar, desto dyrare blir det att upprätthålla systemet.

Ditt resonemang skulle enbart hålla om ML i teorin kunde sjunka till noll, eftersom du missar att ta hänsyn till att det behövs en lägstanivå.

Dessutom... att ersätta dagens system med ett system som självregleras genom att människor svälter då och då... tycker du att det låter som en förbättrad välfärd? Att den som är hjälplös och beroende av bidrag kan få beloppet sänkt till nivåer som orsakar svält och sjukdomar, bara för att för få människor valde att jobba det året?

Ursäkta, men jag har svårt att se hur ett system som självregeleras genom att människor börjar svälta är en förbättring mot idag. Särskilt inte med tanke på hur trögt ett sådant system är. Det kan ta många månader att få ett jobb och vända en svacka i ekonomin - hur ska man hantera det i närtid? Låta människor svälta om de inte hittar jobb direkt eller?

Nej, naturligtvis så måste vi ha kvar en lägstanivå motsvarande dagens riksnorm. Och då är det inte alls någon "halmgubbe" som jag tar upp... att ju färre som arbetar, desto dyrare blir det för dem.

Jerker Montelius sa...

Tack Anna

Jag argumenterade med liknande argument på Chritian Engströms blogg.

Stella och Molly

Stella och Molly