söndag 28 november 2010

Det antipiraterna egentligen är rädda för

Idag laddade jag upp min debutroman i några olika format samt lite extramaterial i form av bilder som bekanta från nätet har skapat till boken.

Jag laddade upp torrenten på The Pirate Bay och du kan hitta den här - enda problemet jag stötte på var att det var ett aber att försöka skriva in en svensk text på The Pirate Bay. Jävla ÅÄÖ.

Hur som helst, det är det här som den etablerade industrin är rädda för och det är därför som de försöker släcka ner The Pirate Bay och försöka kväva de mötesplatser som vi Internetanvändare själva har skapat för att dela kultur med varandra. Om vi själva kan skapa och byta kultur med varandra så minskar industrins roll och inflytande. De tappar sitt grepp. Förlagen får inte längre välja vad människor ska läsa. Musikproducenterna får inte längre välja vilken grupp som ska bli nästa stjärnskott. Filmmakarna får konkurrens från privatpersoner för första gången, nu när tekniken har kommit såpass långt att vem som helst kan skapa film billigt och enkelt - en omöjlighet för bara 20 år sedan.


"Brinnande Hav" från SilverSerpent


För oss författare så är upphovsrättsdiskussionen på många sätt märklig. Det är extremt få författare som får ett kontrakt på sin debutroman innan den är skriven - såvida man inte redan är en stor stjärna eller råkar ut för någonting extremt tragiskt á la Fritzl så är ingen intresserad av att betala oss i förskott för att skriva. Om vi vill skriva måste vi göra det själva, utan några garantier för att någon ens kommer att läsa det. De flesta manus hamnar i byrålådor - men de skrivs!

Varför skriver vi, om vi inte är garanterade någon ersättning? Hur ska vi få betalt? Vem ska ersätta mig för de tusentals timmar jag har lagt ner på det här manuset?

Det är skit jävla samma när jag sitter vid datorn och tio fingrar smiskar tangenterna i en rasande fart. Historien finns och den vill komma ut. Det är roligt och jag trivs och om folk efteråt säger att det de läste var bra så blir jag glad. Jag har aldrig någonsin haft en tanke på att jag skulle kunna försörja mig på att skriva svensk fantasy - troligen den minsta jäkla genren som finns. Det finns inte en enda människa i Sverige som kan leva på att skriva svensk fantasy. Marknaden är för liten.

Och ändå skrivs det. Det ligger andra drivkrafter bakom än de rent ekonomiska. Jag skrev för min egen skull, för att jag trivdes med det. Jag lät trycka boken (hos Vulkan) för att kunna känna att den var klar till slut så att jag skulle kunna gå vidare och jag delade ut den till världen för att en historia som inte blir läst är något oerhört tragiskt.

Tänk på alla historier som ligger inlåsta i byrålådor bara för att den som skapade dem inte fick ett godkännande av ett etablerat förlag - något som i flera genrer är lika sannolikt som att vinna på lotto, även om manuset är hur bra som helst.

Ekonomisk ersättning är inte en förutsättning för skapande. Om man förstår det, så förstår man också vilken kulturell revolution som vi är mitt uppe i. Det är skaparna själva som tar makten över sitt skapande nu.

Det är vår tid. Aldrig förr har det varit så lätt att skapa kultur som nu.

Media om TPB: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, DN2, DN3, DN4, SR, SVT, SVT2, Newsmill, AB, AB2, Expressen, Ex2, Idg,,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

12 kommentarer:

HugeHedon sa...

Spännande!

Angående "fri kultur" och licensiering därav. Du har valt en Creative Commons-licens ser jag (på nedladdningssidan). En variant som inte medger spridning för kommersiellt syfte, d.v.s "NC", Non-Commercial?

Jag är inte kulturskapare eller så, men råkade i dagarna snubbla in på sajten QuestionCopyright.org , och läsa om vissa argument emot att använda den licensieringen, och att det i många fall kan vara "bättre för alla" om man använder en CC licens utan NC eller ND (No-Deriviatives allowed).


Läs gärna detta:
http://freedomdefined.org/Licenses/NC -- The Case for Free Use: Reasons Not to Use a Creative Commons -NC License

(som jag hittade via:
* http://questioncopyright.org/CC-branding-confusion
* http://questioncopyright.org/four_freedoms_for_free_culture )

Känner du till dessa argument? Hur har du tänkt?

Anna Högberg sa...

Jag tycker att det är en väldigt intressant och relevant diskussion för vissa former av kultur, såsom artiklar, musikstycken, kod, bilder osv. Det vi pratar om här är en hel roman på 300+ sidor som är en enhet. En extrem övervikt av det som läggs ut på Internet är "kortare" skapelser och gällande sådana så ser jag absolut bara fördelar med att inte ha NC.

Så nej, jag tycker inte att det är okej att andra människor går in och pillar och ändrar i texten, och jag tycker inte att det är okej att använda den kommersiellt i den här formen.

Om något förlag skulle vilja förhandla med mig om kommersiella rättigheter, så kommer det i så fall att gälla en annan version av verket. Det ligger i romanens natur att den förändras i samarbete med redaktörer, till skillnad från t.ex. en bild som man i så fall vanligen är intresserad av att använda i den form som man hittade den i.

Anonym sa...

Det har i varje fall aldrig varit lättare att sprida och byta kultur med varandra än nu. Skapa vet jag inte, vissa typer möjligen. Själva skapandet förändras över tiden, men svårt att säga att det är lättare vid någon enskild tidpunkt.

Hursomhelst - jag håller med dig om det mesta. Men upphovsrätten som den ser ut idag är ju inget hinder för det du beskriver. Om du vill använda andra vägar än förlag, hindrar inget dig. För den skull behöver vi ju inte tvinga andra att låta bli att gå förlagsvägen. En allmän missuppfattning är att upphovsrätten i sig hindrar och låser in. Det gör den inte. Möjligen används den i det syftet av vissa aktörer. Vill vi få till en vettig balans måste den enskilde kulturskaparens upphovsrätt stärkas mot industrin.

HugeHedon sa...

Aha, uppfattat. Intressant poäng angående de olika "typerna" av verk.

Du vill inte att man skall "remixa" verket heller, det missade jag förut. Det är alltså en CC Attribution Non-Commercial No Derivatives: CC-BY-NC-ND vi talar om?

Från http://creativecommons.org/about/licenses : This license is the most restrictive of our six main licenses, allowing redistribution. This license is often called the “free advertising” license because it allows others to download your works and share them with others as long as they mention you and link back to you, but they can’t change them in any way or use them commercially.

Ungefär som "vanlig copyright", med skillnaden att du explicit tillåter icke-kommersiell fildelning, typ?

Att inte vilja bli remixad eller "deriverad".. Hmm, ja, det känns naturligt att man inte vill att "andra människor går in och pillar och ändrar i texten" och försöker sprida en ändrad version antar jag. Fast vore det inte sjukt häftigt också..? Du skulle ju fortfarande få creddet för ursprungsversionen (under en CC-BY-SA till exempel). Och tänk om någon skulle vilja sätta upp storyn på teater-scenen, filma den, eller göra whatever med den? Men å andra sidan, som du är inne på, folk kan ju faktiskt kontakta dig om de vill göra sånt.

Att inte tillåta kommersiell spridning.. Tänk om en litteraturtidning vill skicka med en CD med din bok på? Det får de inte nu. Hmm. Det finns säkert ganska många exempel på "bra" saker som förhindras av NC-klausulen. Å andra sidan, man vill ju inte att ett bokförlag trycker upp romanen och säljer den för normalpris utan att ge ersättning till dig -- tänk om det blir storsuccé!? Trots att boken finns att ladda ner fritt. Fast då kommer andra förlag också vilja -- och kunna -- trycka upp boken. Och det borde finnas möjlighet för dig att tjäna pengar på endorsement, donationer, merchandise -- och du kanske skulle få massor av gratishjälp med detta p.g.a den enorma good-will som licensen skulle ge..?

Nina Paley på QuestionCopyright.org har gjort en film, "Sita Sings the Blues", (kostnad $270,000 tror jag) som hon släppt under CC-BY-SA, d.v.s utan NC- och ND-klausuler. Hon har dokumenterat tydliga riktlinjer för hur artister kan bygga affärsmodeller kring "fri kultur". Och hon menar att det funkar utmärkt. Se här (gör det!):
http://questioncopyright.org/sita_distribution

Jag ska själv försöka förstå hur Paley tänker. Intressant område. Lycka till!

Anna Högberg sa...

Anonym, betänk i så fall bokbranschen. Författaren har inget att säga till om när det gäller huruvida biblioteken får köpa in och låna ut våra böcker. Det allmänas nytta anses gå före i fråga om böcker. Den författare som inte vill ha sin bok på bibblan har inget val. Den författare som inte vill att människor lånar böcker av varandra har heller inte något val - rätten att byta och låna ägodelar av varandra trumfar författarens "rätt" att bestämma över boken.

Varför skulle det vara annorlunda med andra kreationer? Varför är bibliotek okej men inte fritt tillgängliga musiksamlingar?

Anna Högberg sa...

HugeHedon, om någon skulle vilja göra en teater eller blir så engagerad att han/hon vill trixa med texten... varför kan då inte dessa människor vända sig till mig med en enkel fråga?

Jag skulle inte säga nej om någon ville göra teater. Jag skulle vilja hjälpa till och anpassa manuset och komma med idéer! Om någon vill hjälpa till med bearbetning av texten så är jag på och ger gärna ut en version 2.0 med den personen creddad för jobbet.

Däremot skulle jag bli svårt störd om någon bestämde sig för att dra upp en teaterföreställning baserat på min bok och inte ens orkade säga hej till mig...

Om något förlag tror på boken såpass mycket att de vill trycka den, då vill jag vara delaktig i den processen. Oavsett hur osannolikt det är så vill jag INTE tillåta ett scenario där vilket förlag som helst kan ta texten utan att inkludera mig och misshandla den tills den liknar Twilight så mycket att man kan kränga den till kåta fjortisar.

Sedan måste man också ta genren i beaktande. Svensk fantasy är litet. Extremt litet. Det finns inte en enda svensk fantasybok som någonsin har tryckts upp av mer än ett förlag och nått ut till massorna. Så jag köper inte riktigt att jag stänger mig för den möjligheten - den har aldrig funnits.

Det är inte en Stig Larsson-roman eller en Harry Potter-grej vi snackar om, det är en mörk och halvnördigt episk fantasyroman.

HugeHedon sa...

Fair enough! (Fast fundera på om du inte vill dra ner på tidsbegränsningen lite. Detta ditt episka verk är ju licensierat "NC-ND" fram till 70 år efter din död, väl? Vad sägs om tio år, sen fritt? Är det inte så Piratpartiet föreslår att den vanliga upphovsrätten skall fungera? Då kan väl inte du vara sämre ;-) BY-delen, attributionen, kan man ju ha för evigt.) Lycka till!

Dennis Nilsson sa...

Din torrent-länk på TPB fungerar inte.

Anna sa...

Dennis, jag vet, upptäckte det igår! Morr. Listar inte ut vad som är fel, tydligen fungerar det i Linux. I'm such a noob.

HugeHedon, själv är jag starkt kritisk till PPs förslag på korta skyddstider (5 år) eftersom det är illa anpassat för litteratur - PPs förslag är anpassat till snabba kreationer såsom bild och ljud som har ett enda steg i sin livscykel och kan nå en global marknad direkt i sin ursprungliga form. Innan man hinner översätta en roman till engelska är redan halva PPs föreslagna tid borta. Böcker är långsamma former av kultur... särskilt om man skriver på ett litet språk.

Själv förespråkar jag snarare en skyddstid i storleksordningnen 20-25 år, alternativt olika skyddstider på olika typer av kulturella verk. Det kanske inte är bra att ha samma upphovsrättsliga regler för en 1000-sidig roman och ett mobiltelefonsfoto?

Jag ska dock betänka det där med tidsbegränsning till nästa bok. ^^ Vad som händer med min upphovsrätt efter att jag är borta kan jag kanske också reglera i ett testamente?

HugeHedon sa...

Ja.. det vore ju faktiskt en rätt cool poäng om du satte en licens på ditt verk som överensstämmer med vad du anser skulle vara en lämplig generell upphovsrätt för verket i fråga (oaktat vad PP tycker om du så vill). Typ alltså CC-BY-NC-ND i 20 eller 25 år, därefter CC0 kanske (d.v.s det som i vissa länder kallas "public domain" -- helt fritt). Om jag nu förstått saker rätt.

Den licens du valt nu är ju faktiskt mer restriktiv än så (eftersom du inte begränsat skyddstiden). Blir inte det nästan lite tokigt? Du riskerar ju att bli anklagad för att inte "leva som du lär"?

Jag har ingen aning, men skulle gissa att du i ett testamente kan ange att licensen för dina verk skall ändras i händelse av din bortgång.

HugeHedon sa...

Aargh, jag råkade i förra kommentaren ange min email-adress så att den "syns". Skulle du kunna ta bort den, Anna? Tack på förhand :-)

HugeHedon sa...

(Eller menade jag kanske att verket efter 20-25 år skulle gå över i typ CC-BY snarare än CC0? Attributionskravet skall ju inte försvinna, det tycker väl ingen)

Stella och Molly

Stella och Molly