söndag 28 november 2010

Varför TPB-skadeståndet inte stämmer...

Hittade den här bilden hos Opassande... läs och begrunda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det antipiraterna egentligen är rädda för

Idag laddade jag upp min debutroman i några olika format samt lite extramaterial i form av bilder som bekanta från nätet har skapat till boken.

Jag laddade upp torrenten på The Pirate Bay och du kan hitta den här - enda problemet jag stötte på var att det var ett aber att försöka skriva in en svensk text på The Pirate Bay. Jävla ÅÄÖ.

Hur som helst, det är det här som den etablerade industrin är rädda för och det är därför som de försöker släcka ner The Pirate Bay och försöka kväva de mötesplatser som vi Internetanvändare själva har skapat för att dela kultur med varandra. Om vi själva kan skapa och byta kultur med varandra så minskar industrins roll och inflytande. De tappar sitt grepp. Förlagen får inte längre välja vad människor ska läsa. Musikproducenterna får inte längre välja vilken grupp som ska bli nästa stjärnskott. Filmmakarna får konkurrens från privatpersoner för första gången, nu när tekniken har kommit såpass långt att vem som helst kan skapa film billigt och enkelt - en omöjlighet för bara 20 år sedan.


"Brinnande Hav" från SilverSerpent


För oss författare så är upphovsrättsdiskussionen på många sätt märklig. Det är extremt få författare som får ett kontrakt på sin debutroman innan den är skriven - såvida man inte redan är en stor stjärna eller råkar ut för någonting extremt tragiskt á la Fritzl så är ingen intresserad av att betala oss i förskott för att skriva. Om vi vill skriva måste vi göra det själva, utan några garantier för att någon ens kommer att läsa det. De flesta manus hamnar i byrålådor - men de skrivs!

Varför skriver vi, om vi inte är garanterade någon ersättning? Hur ska vi få betalt? Vem ska ersätta mig för de tusentals timmar jag har lagt ner på det här manuset?

Det är skit jävla samma när jag sitter vid datorn och tio fingrar smiskar tangenterna i en rasande fart. Historien finns och den vill komma ut. Det är roligt och jag trivs och om folk efteråt säger att det de läste var bra så blir jag glad. Jag har aldrig någonsin haft en tanke på att jag skulle kunna försörja mig på att skriva svensk fantasy - troligen den minsta jäkla genren som finns. Det finns inte en enda människa i Sverige som kan leva på att skriva svensk fantasy. Marknaden är för liten.

Och ändå skrivs det. Det ligger andra drivkrafter bakom än de rent ekonomiska. Jag skrev för min egen skull, för att jag trivdes med det. Jag lät trycka boken (hos Vulkan) för att kunna känna att den var klar till slut så att jag skulle kunna gå vidare och jag delade ut den till världen för att en historia som inte blir läst är något oerhört tragiskt.

Tänk på alla historier som ligger inlåsta i byrålådor bara för att den som skapade dem inte fick ett godkännande av ett etablerat förlag - något som i flera genrer är lika sannolikt som att vinna på lotto, även om manuset är hur bra som helst.

Ekonomisk ersättning är inte en förutsättning för skapande. Om man förstår det, så förstår man också vilken kulturell revolution som vi är mitt uppe i. Det är skaparna själva som tar makten över sitt skapande nu.

Det är vår tid. Aldrig förr har det varit så lätt att skapa kultur som nu.

Media om TPB: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, DN2, DN3, DN4, SR, SVT, SVT2, Newsmill, AB, AB2, Expressen, Ex2, Idg,,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 26 november 2010

Godtyckligt skadestånd i The Pirate Bay-fallet

"Angående de höga skadestånden, som kan låta astronomiska, så poängterar hon att målsägarna inte ens fått hälften av det de begärt." Aftonbladet angående Boutz som var med och dömde TPB-killarna till 46 miljoner kronor i skadestånd och fängelse med medhjälp till upphovsrättsbrott, utan att ens ha utrett på ett riktigt sätt huruvida upphovsrättsbrott faktiskt har begåtts och i så fall i vilken omfattning.

Man har alltså tagit upphovsrättslobbyns påstående om hur mycket de har "förlorat" på nedladdningen (all tillgänglig oberoende forskning till trots) och justerat siffrorna lite godtyckligt och sedan dragit till med någonting. Man räknar med att folk ska acceptera det eftersom beloppet man höftade till med är lägre än det vansinnesbelopp som industrin grundlöst krävde.

Man har också återigen dömt för medhjälp utan att utreda huvudbrottet. Upphovsrättslobbyn PÅSTÅR att upphovsrättsbrott har begåtts, men varken tingsrätten eller hovrätten har utrett det verkliga brottet. Det som krävs innan man kan döma någon för medhjälp är ju att man först avgör frågan om huvudbrottet, och där har inte de berörda ens fått uttala sig. Man har bara hört den ena sidan.

Borde man inte fråga de som faktiskt har fildelat vilken rätt de eventuellt har att dela med sig av det berörda verket innan man fastställer att upphovsrättsbrott faktiskt har begåtts? Det kan väl aldrig i ett rättssamhälle räcka med att höra den ena sidan?

Lobbyns seger är för övrigt meningslös. Som alla vet så ligger fildelningen på rekordnivåer, samtidigt som det går bra för musik- och filmindustrierna. Jag tror nog faktiskt aldrig att jag har varit med om en dom som har varit så illa förankrad i det allmänna rättsmedvetandet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 22 november 2010

Tintin är rasist

När jag hittade den här artikeln så var det ett total WTF ögonblick. Någon håller alltså seriöst på och bråkar och stämmer folk för att en 80 år gammal barnbok har rasistiska inslag. Seriefiguren Tintin reser till Kongo, där invånarna framställs som "allmänt dumma och kolsvarta afrikaner".

Det må så vara (jag kommer inte ihåg detaljerna i just den här Tintin-boken), men eländet väcker flera frågor.Först och främst, hur långt fram i tiden ska vi kulturskapare kunna hållas ansvariga för innehållet i det vi skapar? Tintin skrevs/ritades som sagt för 80 år sedan, när det rådde en annan attityd i samhället gentemot invånarna i Kongo. Enligt samma logik kan man hävda att ett antal böcker och andra konstverk från 1910-talet skulle vara kvinnoförnedrande, trots att de bara skrevs enligt den kvinnosyn som då rådde i samhället. Och i vilket ljus hamnar då historisk fiktion? Måste alla filmproduktioner som behandlar en svunnen tidsålder knäppa publiken på näsan och förklara att "attityderna som visas i filmen var minsann fel!" eller kanske till och med vinkla filmen från ett nutida perspektiv?

Hur ska man kunna skapa någonting om perspektivet ständigt måste uppdateras så att det följer rådande lagar?

Vår historia är full av rasism, förtryck, krig och alla möjliga hemskheter. Även i forntiden så tillverkades kultur och den speglade den syn på rätt och fel som rådde i samhället. I gamla amerikanska konstverk så hittar man herrar och deras svarta slavar och det beskrivs i de texterna och bilderna som den naturliga ordningen. Ska sådan litteratur och annan konst förbjudas bara för att den inte överensstämmer med de ideal som vi har idag?

Vilket ansvar kommer att utkrävas av mig om 80 år, för de konstnärliga verk jag producerar idag? Vilka regler kommer att gälla år 2090?

Okej att man kanske möjligen kan sätta vissa krav på saker och ting som publiceras idag, på så vis att det inte är okej att sätta upp rasistiska affischer på torget, men kan vi verkligen ställa samma krav på konst som skapades för 80 år sedan? Bör vi över huvud taget ställa sådana krav på konst?

Kanske borde förbudet mot rasistiska konstyttringar anpassas till sitt sammanhang, så att det bara gäller om man använder materialet i ett rasistiskt sammanhang eller som propaganda.

En sak står i alla fall klar: vi kan inte skriva om historien.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 16 november 2010

Striden om Internet

Johan Axhamn, som är knuten till den upphovsrättsligt sponsrade intressesajten Netopia, skriver idag om sin vision om ett kastrerat Internet.

Vi kan väl titta på några märkligheter som han delar med sig av:

"Med oönskat material avses till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång."
Fundera en sekund över vad det är han skriver här. Städa lite i den krångliga meningen, så får vi till exempel fram "Information som uppmuntrar till otillbörlig marknadsföring." Menar människan verkligen att information som uppmuntrar till upphovsrättsintrång eller otillbörlig marknadsföring ska klassas som oönskat material i samma klass som barnpornografi och att Internetoperatörerna (de som tillhandahåller infrastrukturen) ska bära ansvar för att sålla bort detta från Internet?

Betänk att information som uppmuntrar till upphovsrättsintrång kan vara en guide till hur man använder två videoapparater för att kopiera en film på VHS.

Att den som sprider eller medverkar till spridning av oönskat material har ett ansvar följer av vanliga straff- och civilrättsliga bestämmelser. Vid överträdelser som sker via internet kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av Internets mellanhänder – så kallade internetleverantörer, vilka tillhandahåller uppkoppling mot Internet (internetabonnemang).

Enligt samma logik skulle man kunna resonera som följer:
Vid överträdelser som sker via postpaket kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av postgångens mellanhänder – så kallade paketombud, vilka tillhandahåller möjligheten att skicka och ta emot paket.

Internetoperatörerna ska inte vara ansvariga för den trafik de förmedlar. Det Johan Axhamn talar om i sin artikel är ingenting annat än avskaffandet av möjligheten för människor att kommunicera med varandra utan att informationen som man utbyter först måste godkännas av en censureringsnämnd.

Hur i hela världen detta skulle leda till att Internet skulle få lättare att utvecklas kan jag för mitt liv inte förstå. Internet är inte ett laglöst land - samma respekt för grundläggande mänskliga rättigheter måste gälla på Internet som i den verkliga världen. Så länge vi har budbärarimmunitet / meddelarskydd och så länge det inte är Postens ansvar vad du skriver i dina brev så ska samma sak gälla även på nätet.

Att vi ska bli berövade budbärarimmuniteten för att tillmötesgå kontrollivrare kallar inte jag rättssäkert i alla fall. Eller människovärdigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 10 november 2010

Förbjuden kultur och förbjudna tankar

Det är inte svårt att reagera över likheterna mellan förbudet mot viss kultur i nazityskland som inte fick visas för att den misshagade etablissemanget och dagens lagstiftning mot barnporr som även inkluderar tecknade verk.

I båda fallen handlade det i grund och botten om att viss konst förbjöds för att tankarna som konsten ansågs vara avsedd att frammana inte var accepterade av etablissemanget. Tankekontroll. Censur. Dikterad moral genom begränsning (eller till och med kriminalisering) av konsten.

Några serieskapare skriver på Aftonbladet att detta är dåligt, och de kommer (helt korrekt) fram till att detta skapar en ohållbar situation för konstnärer eftersom man inte kan avgöra var gränsen går - det är oerhört subjektivt. Men istället för att ropa efter en lagändring som ordnar detta så ropar idioterna... sorry, konstnärerna, på en granskningsnämnd som ska ta ställning till konstnärliga verk innan de släpps. Med andra ord en censureringsnämnd för serier och tecknat, som skulle avgöra vad som var godkänd kultur och inte.

Hade jag varit Knatten så hade ni fått se mitt huvud explodera nu.

Det finns så många problem med hela situationen att det är helt sanslöst. Vi kan börja med det mest uppenbara: oavsett hur äckliga vissa tycker att bilderna är så har inget brott begåtts mot någon, såvida inte konstnären målade av verkliga modeller. Ingen skadades när bilderna skapades. Möjligen kan vissa bli äcklade när de ser på bilderna (men i så fall vet jag ett antal skräckfilmsskapare som vi skulle kunna ställa inför rätta på samma grunder) och möjligen kan vissa få farliga tankar i huvudet (men i så fall skulle vi behöva censurera bort det mesta från kulturen - till och med Bibeln innehåller ju slakt, incest, tortyr och allt möjligt), men inget av detta är brottsligt.

Brott begår man med handling, inte med tanke.

Det är en vansinnigt farlig bana som vi är inne på med den svenska barnporrlagstiftningen. Den skapar en situation där brottet inte är vad man faktiskt gör, utan vad man tänker. Och i den världen som skapas nu så är det naturligtvis djupt ologiskt att det är kriminellt att tänka på barn i sexuella situationer, men så lagligt att tänka på mord att det nästan dagligen förekommer reklamfilmer i våra TV-apparater för våldsamma filmer som involverar diverse ohyggligheter.

Lagstiftning mot barnporr ska vara utformad för att skydda barn från övergrepp, inte för att skydda människor mot orena tankar.

(Ps, hej polisen! Ja, detta inlägg är taggat med "barnporr", så ni har säkert hittat hit!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 4 november 2010

Om lärartärhet och friskolor

Kan den mindre lärartätheten på friskolor möjligen bero på att friskolorna har något andra program än den kommunala skolan? Vissa program på gymnasiet har ju väldigt få elever per lärare (ofta praktiska program och specialprogram) medan andra klarar sig med en lärare på 30-35 personer. Beroende på vilka program som friskolan tillhandahåller så kan måttet på lärartäthet därmed vara svårt att relatera till något verkligt. Kanske man kan diskutera lärartäthet baserat på program istället, i fallet med gymnasier? Borde ersättningen till skolorna kanske också beräknas baserat på programutbud på något vis?

I artikeln så skriver Sten Svensson att lärartätheten kan ligga under 6 lärare per 100 elever på friskolor som ägs av stora koncerner. Jaha, säger jag. 6 lärare per 100 elever är ca 16-17 elever per lärare.

På lågstadiet var vi 15 i min klass.
På mellanstadiet var vi 29-30.
På högstadiet var vi 30 men hade mycket undervisning i grupper om 20.
På gymnasiet var vi 36.

Inte sedan lågstadiet har jag själv upplevt en lärartäthet i praktiken som har varit så god som 6 lärare per 100 elever, och jag gick hela vägen genom kommunala skolor. Vissa av dem var riktigt dassiga. Om lärartätheten är så mycket bättre där än på friskolorna, var är lärarna? Kanske på specialprogram för elever som behöver en lärare var? Det lär snedvrida bilden ganska så rejält.

Sten skriver i artikeln: Så länge det finns en elev som inte nått målen på en skola borde då ingen vinst kunna delas ut utan då ska den eleven ha resurserna till undervisning.

Trams, säger jag. Det enda som detta uppmuntrar till är att sätta målen så lågt att till och med den värsta dumskallen skulle klara sig. Alternativt till att man sätter för höga betyg. Om man skulle tvingas vräka all vinst över de svagaste eleverna - vilken friskola vill då ta emot svaga elever? Ibland är det inte brist på resurser som är problemet utan brist på tid och/eller felaktiga undervisningsmetoder.

Jag anser att den som inte når målen i kärnundervisningen ska gå om och att mer specialresurser istället ska läggas på de duktiga eleverna. Jag anser att lärartäthet är ett högst ofullständigt mått på hur bra/dåligt en skola fungerar - man måste se till en helhetsbild och inte hänga upp sig på det exakta beloppet i kronor som någon tjänar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 2 november 2010

Var mer flexibla istället

I Aftonbladet ondgör sig ordföranden i lärarnas riksförbund över att föräldrar väljer att ta semester med barnen på andra tider än när barnen har lov, vilket gör att en del barn missar en eller ett par veckor i skolan vissa år.

Jag tycker att det absolut är helt okej och att det till och med borde uppmuntras att ta semester på andra tider än höstlovet. Skolorna måste vara såpass flexibla att barn kan missa 1-2 veckor av undervisningen. Det kan hända vem som helst av en mängd olika anledningar och det måste skolan kunna hantera inom rimliga gränser!

Alla vuxna kan/får inte ta ledigt exakt samtidigt för att kunna vara med sina barn på höstlovet. Det går inte. Vi som arbetar utanför skolvärlden har inget höstlov och alla kan inte lägga sin semester på exakt samma vecka. Vi får inte vara lediga exakt samtidigt allihop för våra arbetsgivare.

Vi kan också diskutera den ekonomiska aspekten: ALLT är dyrare på höstlovet. Särskilt resor. Det är i princip bara välbärgade familjer som har råd att åka bort tillsammans på höstlovet. Men det är väl chill, barn från enklare hem förtjänar väl inte att resa någonstans med familjen? Eller? Har man inte råd att åka bort när det är som allra dyrast så ska man stanna hemma och göra en utflykt till folkparken bara för att läraren inte ska behöva anpassa undervisningen till individernas behov?

En veckas undervisning eller två är ingen katastrof. Det klarar vem som helst av att ta igen och de allra flesta måste ta igen vid något tillfälle på grund av sjukdom eller andra omständigheter man inte råder över. Skolan måste därför erbjuda den flexibiliteten i utbildningen och ställa krav på den som har varit borta.

Jag inser att det kan vara svårt för en person från skolvärlden (där man har sommarlov, höstlov, jullov, sportlov och påsklov) att förstå sig på verkligheten och vardagen för "vanliga" heltidsarbetande vuxna som bara har 5 veckors semester totalt på hela året, att det kan vara omöjligt av en rad skäl (inte minst ekonomiska) att alltid ta ut sin semester på de mest populära veckorna när allting är som allra dyrast och alla andra på arbetsplatsen också vill ha ledigt.

Total Beauty säger det bra: Jag kan inte ta ledigt när helst det passar lärarna. Jag måste ta ledigt när det passar jobbet, barnen och barnens far!

Självfallet finns det fler saker som avgör när man tar ut semester och åker bort än bara lärarnas terminsplanering! Klarar inte lärarna av att hantera att normalbegåvade elever missar 1-2 veckors undervisning, så är det lärarna det är fel på och inte familjerna.

Personligen tror jag också att en vecka med familjen i Grekland eller Turkiet kommer att betyda mer för barnen i längden och vara mer allmänbildande än att tillbringa en normal vecka i den svenska skolan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 1 november 2010

Jaha, och vad har det för negativa effekter?

I DN idag kan man läsa en gnällartikel om att allt färre respekterar 30- och 50-hastighetsgränserna. Jaha, säger jag. Så fler kör för fort? Okej, men artikeln svarar inte på den naturliga följdfrågan: har detta beteende lett till fler olyckor? I så fall hur många? Det man ondgör sig över i artikeln är att folk kör för fort som om det i sig var något dåligt, och över att man ibland kan ha svårt att ta sig ut på trafikerade vägar.

Personligen anser jag att man många gånger har 30- eller 50-gränser i onödan på platser där det hade varit mer lämpligt med 40/50 eller 70, alternativt att smacka upp ett övergångsställe och/eller trafikljus istället för att ha en onödigt låg hastighetsbegränsning som människor inte följer för att de bara upplevs som onödiga och frustrerande hinder.

Hastighetsgränserna ska vara rätt satta. Inte för högt och inte för lågt.


Vintertid är bra fånigt

Förra veckan var det sommartid. Då var det mörkt när jag åkte till jobbet och ljust när jag kom hem.

Den här veckan är det vintertid. Idag var det mörkt när jag åkte till jobbet och det kommer att vara mörkt när jag kommer hem.

Vintertid är bra fånigt! Vad är poängen? Att det ska bli marginellt ljusare på förmiddagen i ett par veckors tid - när man ändå är på jobbet och inte kan njuta av ljuset?

Vi borde köra samma tid året om. Vintermorgonen är ändå mörk - bättre att ha lite ljus kvar på eftermiddagen istället!

Stella och Molly

Stella och Molly