onsdag 20 oktober 2010

EU om mammaledighet

Om man ska tro DN så innebär det nya EU-förslaget att:

Mammor ska ha rätt till minst 20 veckors mammaledighet med 100% ersättning.
Mammor måste vara hemma de första 6 veckorna.

Såklart reageras det en del över detta. Själv kan jag tycka att 100% ersättning under den första perioden kan vara helt okej, om medlemsländerna kan få ihop det ekonomiskt. Det återstår att se. Jag tycker att det är bra att minsta antalet veckor som kvinnor har rätt till ökar överlag i EU.

Att just mamman måste vara hemma de första 6 veckorna känner jag mig dock lite mer skeptisk till. Tvång är aldrig en bra lösning. Visst finns det säkert nyblivna mammor som tvingas ut i arbetslivet alldeles för fort, men det är inte bra att gå för långt åt andra hållet heller. Trots allt finns det säkerligen familjer där mamman vill gå tillbaka till jobbet efter 3 eller 4 veckor medan partnern är hemma istället. För att inte tala om regnbågsfamiljer där det kanske finns två mammor, eller ingen mamma!

Jag tror inte att det kommer att göra kvinnor särskilt mycket mindre anställningsbara om man bara tänker lite på hur man marknadsför sig. Vi hade ett litet rollspel en gång när jag läste organisationsteori: en kille spelade intervjuaren (företaget) och en tjej spelade den som sökte jobb. Han började fråga om hennes familjesituation och hon sade att hon var 34 år, nygift och inte hade några barn än.

Läraren menade att det var intervjuaren (företaget) som gjorde fel när han frågade efter hennes situation. Jag argumenterade att man får förvänta sig att sådana frågor kommer upp och vinkla svaren till sin fördel. En nygift 34-årig kvinna som "inte har några barn än" är definitivt mindre anställningsbar än en 34-åring som är gift med en bankman, gillar att resa och precis har totalrenoverat sin centrumtvåa. Barn? Kanske någon gång i framtiden, men inte på ett bra tag, jag har jobbat med dem!

Läraren (en av de sämsta jag har råkat ut för) menade att jag hade fel och att det var intervjuaren som gjorde fel. Jag försökte då argumentera att man inte kan styra över vad han frågar, utan bara över sina egna svar och vilken bild man förmedlar med dem. Svarar man "sköt dig själv" eller "ingen kommentar" i en intervju så får man garanterat inte det jobbet.

Jag anser fortfarande att jag hade rätt. Man kan inte styra över vilka frågor man får på en intervju. Man kan bara styra över sina egna svar och man måste marknadsföra sig själv så bra man kan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer:

Elin sa...

Man kan ju knappast kontra med "så får du inte fråga" heller :)

Jag håller med dig, man får vända sina svar till det positiva. En lärare jag hade (i retorik, så det har ju en helt annan ingång) sa att om en arbetsgivare frågar: "Vilka är dina dåliga sidor?" Ska man försöka svara med saker som "Jag går ibland upp för mycket i jobbet", "Jag har så många idéer att jag har svårt att veta var jag ska börja" och liknande.

Anna Högberg sa...

Nä, ingen vill liksom anställa en bitsk feminist som är mer intresserad av att tillrättavisa intervjuaren än av att marknadsföra sig själv...

/A

msn00b sa...

Jag hållr med till fullo, jag har alltid fått den frågan på alla anställningsintervjuer, såklart att de inte får fråga så, såklart att de inte får basera sitt beslut på det men det gör de ju ändå. Man är mer än lovligt naiv om man tror att man inte kommer behöva lära sig hantera den typen av frågor, slipper man så fine men vad är oddsen? Bättre att vara förberedd.

Stella och Molly

Stella och Molly