söndag 12 september 2010

Om sympati och integritet

I Piratpartiets forum dyker det upp en fråga om hur det är förenligt med PPs värnande om integriteten att vi uttalat stod bakom The Pirate Bays beslut att inte ta bort länken till den torrent som innehöll obduktionsbilder på Max och Sara Janestig.

Där kan man bara ge ett svar:

Utredningen var offentliggjord och allmänt tillgänglig. När information väl har publicerats så kan den inte "avpubliceras", särskilt inte på ett godtyckligt vid av de som driver en söktjänst på Internet. Det är inte infrastrukturen som ska ta ställning till eller ansvar för brottsoffers integritet, utan naturligtvis den som tillgängliggör utredningen till att börja med. Om någonting opassande trycks i en tidning så är det redaktören för tidningen som man ska vända sig till, och varken privatpersoner som byter tidningar med varandra, biblioteken där tidningarna kopieras, kiosken som säljer tidningarna eller budet som kör tidningarna till kiosken.

Det är just därför man i vår informationsålder måste vara försiktiga med vad som publiceras. I fallet med brottsoffer är det en extra svår balansgång eftersom brottsoffrens integritet (tyvärr) måste balanseras mot rättssäkerhet. Ett rättssystem där allmänheten inte kan granska utredningar kan inte anses vara särskilt rättssäkert - då får vi nämligen ett system där människor döms bakom lyckta dörrar baserat på information som samhället aldrig kan bedöma.

Klart är i alla fall att det idag ligger en större vikt än någonsin på att den som publicerar eller tillgängliggör brottsutredningar och annat känsligt material måste iaktta större försiktighet än tidigare.

I samma post i forumet så anklagas också Piratpartiet för att inte uttrycka idéer om hur man förhindrar fall i stil med Assanges - dvs att man utmålas som en brottsling i media innan man är dömd. Där känns det som att trådstartaren bara är oinsatt. Vi i Piratpartiet anser att det är extremt allvarligt att någon hängs ut i pressen på grund av en anklagelse. Att målas ut som brottsling är i sig ett straff som kan få extremt stora konsekvenser för den enskilde och hans/hennes anhöriga, särskilt när det gäller känsliga brott såsom sexualbrott.

Man ska behandlas som oskyldig tills man har bevisats skyldig, och där tycker jag att vi måste lägga ett större ansvar på media och klargöra skillnaden mellan misstänkt och dömd för dagens journalister.

För att sammanfatta -
1) att bli uthängd som brottsmisstänkt är en kränkning och ett straff i sig självt
2) förvaltarna av infrastruktur får inte beläggas med ansvar att hindra människor från att ta del av offentliggjort material


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Värt att notera är att om en kändis begår eller är misstänkt för ett brott, kan man se ett pixelerat ansikte och namnet ges inte ut i tidningen. Assange är en måltavla (eller hjälte) för många, men ändå bara misstänkt. Det blir ocensurerade bilder på hans feja och Assanges namn hamnar överallt.

Stella och Molly

Stella och Molly