söndag 5 september 2010

Ohly gör mig mörkrädd

Föräldrar ska dela exakt lika på föräldradagarna, tycker den minst sagt obehagliga Ohlyckan. Det är en jämställdhetsfråga. Mammor kan väl pumpa och gå tillbaka till jobbet direkt! Inte ska man behöva stanna hemma för att amma, inte. Den kvinna som faktiskt vill amma sitt eget barn har Fel, är emot jämställdhet och ska omgående dumförklaras.

Det känns precis som om Ohly har läst Michael Endes roman "Momo", men istället för att sympatisera med Momo måste han ha hejat på tidstjuvarna och deras gråa tillvaro. Det är en bok man minns - familjerna flyttar till effektiva människomagasin och barnen stängs in på anstalter så fort som möjligt så att föräldrarna kan jobba och spara så mycket tid som möjligt. Tiden som man tillbringar tillsammans som familj är noga uträknad, optimerad och klockad.

En mer vrickad människa än Ohly får man faktiskt leta efter.

Att föräldrar kanske vill dela olika föräldradagarna mellan olika barn har inte slagit människan. Kanske får mamman fler dagar med första barnet och pappan fler med andra? Inte heller verkar det ha gått upp för honom att det kan vara fysiskt och/eller psykiskt jobbet för kvinnor att syssla med det där med graviditet och barnafödande, och att de i många fall kan behöva lite längre tid hemma än pappan, som trots allt inte behöver göra särskilt mycket för att det ska bli ett barn.

Man kan också undra var Ohlyckans förslag skulle lämna ensamstående mammor. Skulle de i så fall bara få halva tiden hemma? Borde inte föräldradagarna snarare utgå från barnet?

Jämställdhet, gapas det om. Vad i hela världen har man för nytta av jämställdhet om familjen inte kan få det att gå runt ekonomiskt? Vi kan inte äta jämställdhet och jämställdhet betalar inte hyran.

Det känns som att Ohlyckan inte bara omyndigförklarar oss, utan också dumförklarar oss. Det är som att han tror att det bara finns ett svar på hur man ska leva, en mall som är godkänd att leva efter, och i den mallen så jobbar alla exakt lika många timmar per dag, tar exakt lika långa ledigheter, tjänar exakt lika mycket pengar och uppfostrar sina barn på exakt samma vis.

Det är som om valet att ha den ena föräldern hemma medan den andra jobbar inte är godkänt. Vi ska inte få fatta det valet. Om mannen råkar vara en VD och kvinnan en lågavlönad städerska så ska han likförbaskat tvingas hem och sitta och amma med lösbröst så att hon kan gå tillbaka till sin "karriär". I jämställdhetens namn.

Vi har nog olika uppfattningar om vad jämställdhet är.

För mig är inte jämställdhet att män och kvinnor ska tvingas göra exakt samma saker och jobba exakt lika mycket, oavsett om de gillar det eller inte. Jag ser inget egenvärde i att vi låtsas vara likadana när vi är olika på en hel del vis. Det finns skillnader mellan män och kvinnor, och jämställdhet för mig innebär att vi försöker skapa ett samhälle där det är okej att vara olika så att vi kan ta tillvara på våra olikheter - inte att skapa ett samhälle där vi ska låtsas vara likadana.

Föräldraförsäkringen ska utgå från barnet, tycker jag. Inte från föräldrarna. Varje barn borde få ett visst antal dagar som föräldrar (eller andra närstående familjemedlemmar) kan vara hemma hos barnet. Jag tycker att varje familj själva helt och hållet ska få förfoga över sina dagar.

Det måste faktiskt få vara okej att välja familjen över karriären. Även om man är kvinna.

Vänsterns syn på familjepolitik börjar göra mig riktigt mörkrädd. Man ser det som ett straff att barn är hemma hos sina föräldrar, barnpassningsinstituten ska hålla öppet dygnet runt, föräldradagarna ska kvoteras för att optimera jämställdhetsstatistiken, amningen ska ersättas med flaska och pump och barnen ska redan från vaggan hinkas in i tunnelbanedagis som leder vidare till en kravlös flumskola utan betyg. Hemma står två tidtagarur som säkerställer att mamma och pappa delar exakt lika på hushållssysslorna.

För

i

helvete

Det ÄR verkligen Michael Endes skräckvision från "Momo".

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

Elin sa...

Jag blir också mörkrädd av Ohlys många skrämmande utfall. Undrar lite stilla om han var hemma lika länge (kort tid) som sin fru med deras barn... eller om politiken var viktigare.

Stella och Molly

Stella och Molly