torsdag 9 september 2010

När strävan efter jämställdhet skapar lidande

Få artiklar i jämställdhetsdebatten har varit så korkade som dagens från Aftonbladets Malin Wollin. I sin artikel så jämför hon föräldrar som vill bestämma över sina föräldradagar själva med barn som själva vill välja att äta onyttig mat, och hon menar att eftersom just hon valde på ett sätt som hon i efterhand kände var fel, så borde ingen få välja.

Valet är en illusion och föräldrar är inkompetenta, är andemeningen, så vi kan lika gärna ta valet ifrån dem officiellt. Hon ropar efter lagstiftning som kan hindra människor från att fatta fel val när det gäller vem som ska vara hemma längst med barnen.

Min spontana reaktion är att den här Malin kanske borde gå till tingsrätten och få sig själv omyndigförklarad? På det viset så slipper hon göra sina egna val, men jag kan fortfarande fatta mina egna val.

Visst är det fascinerande när sådana spån skriver artiklar som dumförklarar varenda människa som fattar beslut som inte överensstämmer med det statistiska genusidealet?

Och visst är det fascinerande när jämlikhetsfanatiker skriker och gapar om att alla ska leva på samma sätt, oavsett om det passar dem eller inte? Kan inte en sådan fanatiker vara snäll och kommentera här och berätta hur en egenföretagare som är mjölkbonde tar sju månaders föräldraledigt? Ska korna hysas in på vandrarhem medan han byter blöjor eller ska hela gården läggas på is tills barnet kan hinkas in på dagis? Han kanske inte ska skaffa barn alls?

Jag tror att vi helt enkelt har olika definitioner på vad jämlikhet betyder.

För en del verkar jämlikhet i frågan om genus betyda "alla ska göra exakt samma saker och kön spelar ingen roll", men för mig betyder jämlikhet i fråga om genus: "alla skall ha lika goda förutsättningar för att fatta sina egna val i livet och vi respekterar de skillnader som finns mellan könen."

I min värld betyder jämlikhet att det är okej att vara arbetande kvinna, men också att det är precis lika okej att vara hemmafru. Det betyder dessutom att man förstår och respekterar att män och kvinnor fyller olika biologiska funktioner, vilket medför att vi som grupper har lite olika förutsättningar.

Målet borde inte vara att försöka få alla att agera exakt lika, utan att försöka skapa goda möjligheter för människor oavsett hur de väljer att leva. Lever vi i en fri demokrati som vuxna människor så ska det inte behövas klåfingriga politiker som bestämmer över hur vi ska dela upp sysslorna i vår vardag för att vi ska vara lyckliga.

Det står för alla tänkande människor fullkomligt glasklart att om man förbjudet människor från att dela föräldradagar med varandra, så kommer färre föräldradagar att tas ut och barnet kommer att få mindre tid med sina föräldrar. Hur är det bättre för någon? Att ta ut 50/50 fungerar säkert för en del, men långt ifrån alla befinner sig i så likartade situationer i livet att detta fungerar i praktiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

Linda sa...

Otroligt bra skrivet! Att säga att jag blir stum i denna dumma debatt är att ljuga. Men jag får leta efter ord. Det är helt otroligt att det finns folk som verkligen tror på sånt där dravel..

Tack för ett bra inlägg ang denna frågan. En fråga som ofta får mig att se rött!!

Stella och Molly

Stella och Molly