onsdag 1 september 2010

Digitalt ofredande

FP skriver en artikel i SvD om att vi måste göra någonting för att förhindra det "digitala ofredandet", och med detta menar man bland annat:

spridning av nakenbilder eller kränkande bilder utan tillstånd och författande av kränkande och nedsättande omdömen om andra i en digital miljö i syfte att såra.


Vidare skriver man:

Vi menar att det finns anledning att ge polis och åklagare möjlighet att begära ut de IP-adresser som ligger bakom digitalt ofredande, vilket är i princip omöjligt idag vid denna typ av kränkningar.


Vi kan konstatera att det här förslaget innebär att det i praktiken inte längre finns några möjligheter till anonymitet på nätet. Polisen ska alltså kunna begära ut IP-adresser om någon inte gillar någonting som någon har skrivit på Internet.

Men herregud.

Mina invändningar är som följer:

1) För att detta ska bli meningsfullt så måste IP-adresser loggas under lång tid - när du loggar in på facebook, din blogg, din email, överallt. Dvs man behöver en omfattande datalagring och operatörernas samarbete. Operatörerna är redan idag osamarbetsvilliga när det gäller att lämna ut IP-nummer i fildelningsmål. Det är osannolikt att de kommer att vara mer välvilliga när det gäller att lämna ut IP-nummer i förolämpningsmål.

2) En IP-adress är ett uselt identifikationsmedel. Jag kan logga in på facebook hemifrån, från jobbet, på den bärbara ute på stan, via mobilen, på biblioteket, hos kompisar... ja, överallt helt enkelt. För att inte tala om att jag är fullt kapabel till att publicera saker och ting via en digital mellanhand - ett IP-nummer som visade varifrån ett inlägg på min blogg har publicerats skulle t.ex. kunna peka på en server i Australien. Så vilken information skulle ett IP-nummer ge? Och varför skulle detta kunna lösa den här typen av brott? Det är ointressant och meningslös information.

3) Det finns redan i dag möjligheter att åtala för förtal eller ärekränkning, även när det gäller saker som har publicerats på nätet.

4) Det finns en enorm risk för ändamålsglidning med ett sådant förslag - tänk vad lätt man skulle kunna göra om definitionerna på vad man får begära ut IP-nummer för om det hela väl drar igång! Från början var det bara tal om "stordistributörerna" av upphovsrättsskyddat material, nu snackas det om vanliga fildelare och folk som använder Internet för att förolämpa varandra. Var tar det slut?

Piratpartiet säger nej till den här typen av kontrollsamhälle. Rösta lila i riksdagsvalet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 kommentarer:

Markus "LAKE" Berglund sa...

Jag tror du missade länken till själva artikeln. Men det är bra kommentarer du har, om än lite tekniska...

Jag skrev också om detta tidigare idag:

Cecilia Wikström (fp) fortsätter bekämpa den personliga integriteten

:-)

Taura-Tierno sa...

Jag tycker att det beror lite på exakt vad det gäller. Skulle något äckel monteret upp en kamera i badhusets omklädningsrum och sen sprida dessa över internet tycker jag att det vore en acceptabel anledning till att begära ut uppgifter om IP-adressen.

"kränkande och nedsättande omdömen om andra" tycker jag inte känns tillräckligt, däremot. Kan ju vara precis vad som helst.

WysiWyg sa...

1. "Från början var det bara tal om "stordistributörerna" av upphovsrättsskyddat material"

Intressant nog så var faktiskt upphovsrättslobbyn öppna från första början att de minsann inte tänkte nöja sig med "stordistributörerna". Jag vill minnas att jag tyckte det var så ofantligt roligt (och lite sorgligt att ingen "journalist" hoppade på det) när regeringen bedyrade vitt och brett att de bara skulle gå efter "stordistributörerna" och att man kunde "lita på" upphovsrättslobbyn, så sa faktiskt någon av lobbyisterna (minns inte om det var hon advokaten vars efternamn börjar på W eller om det var herr Pontén) att de tänkte gå efter folk som delat några ABBA-låtar.

2. @Taura-Tierno; antingen så skickar kameran bilderna direkt till personen, och ja då kan en IP-adress vara intressant, eller så måste nötet komma och hämta kameran, och då är det bara att vänta.

Det är en stor skillnad dock, eftersom i ett sådant läge kan man ha större förtroende för att IP-adressen tillhör förövaren.

Problemet ligger inte egentligen i att IP-nummer är väldigt dåliga på att identifiera personer, problemet ligger i att lagstiftare och domare tycks tro att det är som DNA eller något. Om lagstiftare/domare förstod att det är ytterst sällan som en IP-adress pekar ut en enskild användare så skulle faktiskt sådana här lagar kunna funka.

Stella och Molly

Stella och Molly