söndag 7 februari 2010

Intern kritik och chain of command

Idag läste jag en värdefull post hos Magnihasa om tillgängligheten och öppenheten i Piratpartiet. Jag läste också några funderingar hos Teflonminne om de interna konflikterna med Mattias Bjärnemalm, som gick ut offentligt med kritik för att han inte fick tillräckligt med gehör för den internt.

Jag tror att en del av problemet är att många applicera gamla förväntningar på nya koncept. Jag minns en gammal Kalle Anka-seriestripp där Kalle och gänget har gett en diskmaskin till Farmor Anka. Hon blir först glad, men på kvällen när Kalle ringer för att fråga hur den fungerar, så är hon jättearg och beklagar sig över att maskinen är trasig - den har ju inte ens dukat av bordet!

I de gamla strukturerna så var det en stor process med att få tag i en partiledare, eller ens en styrelsemedlem. Möten skulle bokas, sekreterare kontaktas, sammandrag skrivas osv. Det fanns naturliga hinder för småkonflikter - de nådde sällan de högre nivåerna helt enkelt eftersom besväret med att ta dem uppåt inte vägdes upp av nyttan / tillfredställelsen med att få upprättelse över småsaker. Ungefär som att jag inte skulle komma på tanken att polisanmäla stölden av ett paket tuggummi.

Så på ett sätt var de gamla strukturerna självsanerande i någon utsträckning när det gällde småsaker, och dessutom fanns det ofta fler "kontrollsteg" där ärendet först hamnade hos någon sekreterare som sållade. Så även om någon skulle anmäla stölden av ett paket tuggummi så skulle det knappast nå upp till polischefens nivå.

Och här kommer det viktiga - vi har under en lång tid och i många sammanhang levt med dessa självsanerande system där ärenden ofta naturligt hamnar på rätt nivå, småsaker tenderar att sållas bort och de frågor som väl når upp till högsta nivå ofta har fått tillräcklig uppmärksamhet.

Detta skär sig naturligtvis fullständigt med ett system där man - på gott och ont - kan kommunicera med högsta nivå direkt även om de minsta saker. Om jag vill så kan jag beklaga mig direkt till partistyrelsen eller varför inte till vår EU-parlamentariker om antalet stavfel på Rick Falkvinges blogg. Det finns inga hinder emellan, och inget besvär som gör att jag måste tänka till innan jag går vidare.

Det har både bra och dåliga sidor. Det är mycket lättare att bli hörd och få låna ledningens öron en stund, men det i sig betyder inte att dessa kan ge ärendet den innebörd som det skulle ha fått i en mer traditionell struktur.

Det kan upplevas som frustrerande att man har vad man tycker är den viktigaste frågan i världen för partiet, och till och med får prata om den direkt med partiledaren, och att det sedan inte händer någonting. Men i mångt och mycket är det priset som vi betalar för en platt organisation med högt i tak.

Det ställer helt enkelt högre krav på den som för fram åsikter och kritik - det måste vara bra formulerat och framföras med rätt timing för att inte drunkna i bruset. Med de enorma informationsmängder som hanteras så tenderar folk nog att skumma förbi folk som skriker och svär - avfärdar dessa som "troll" eller "flamers" och istället lägger man sin uppmärksamhet på den lugnt framförda kritiken som kommer på rätt ställe och vid rätt tidpunkt.

Min uppmaning med det här inlägget är till alla som känner att kritiken ibland faller för döva öron. Fundera på om den har framförts på rätt ställe och i rätt form. Det kanske till exempel inte räcker med att ta en chatt med en styrelseledamot i en lokal chattkanal om ett viktigt ämne - man kanske borde skriva en motion till styrelsen?

Jag har fått en uppfattning om att styrelsen och ledningen ibland uppfattas som att vi inte lyssnar. Men jag tror att problemet snarare är att vi hör för mycket, vilket ofta gör det svårt att skilja på vad som bara är vanliga samtal och vad som är officiell kritik. Var därför gärna tydliga med om ni vill att någonting ska hända - nöj er inte med att uttrycka er åsikt och tro att det räcker.

Det värsta jag har observerat var en kille som uttryckte en åsikt i chattkanalen Piratfrågor (som på den tiden genererade ungefär 100 sidor backlogg om dagen) och var sur över att inte styrelsen hade agerat på det han uttryckt där - han hade ju noterat att flera styrelsemedlemmar satt i kanalen.

Ibland är problemet kanske att kritiken faller för döva öron, men från mitt perspektiv i styrelsen så upplever jag för det mesta det motsatta - att öronen är vidöppna och redo att lyssna, men att informationen kommer i så enorma och samtidigt fragmenterade flöden att man snart inte hör annat än de åsikter som har sammanställts och uttryckts på ett mer klassiskt vis. Och framförallt på ett lugnt och sansat vis.

Och jag upplever dessutom en frustration över en oundviklig bieffekt av att många av det klassiska systemets spärrar är borta - att små skitsaker blåses upp till stora problem helt enkelt eftersom det inte finns något besvärshinder längre. Ungefär som att polischefen i sin ambition att lyssna mer på folket har blivit fast med en uppsjö av ärenden av typen "någon tog mitt tuggummi, vad tänker du göra åt saken?" eller "någon trampade mig på tån på discot! misshandel!"

I den röran är det minst sagt en utmaning att hitta de röster som faktiskt har någonting viktigt och konstruktivt att säga.

Vi har en hel del jobb kvar både uppifrån och nerifrån - det är inte så enkelt som att styrelsen inte lyssnar. Det handlar om att vi har att göra med en ny struktur för informationsflöden och kommunikation, och att det kräver inlärning och anpassning från alla parter.

Ha tålamod.

Vi lär oss tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det är mycket kritik av kritikern nu. Det har varit några heta frågor där känslan är att styrelsen velat lägga locket på istället för att besvara kritiken. Jag håller med om att småsaker inte ska blåsas upp. När det gäller allvarliga frågor så föredrar jag att styrelsen agerar på något sätt. Nu är det förstås subjektivt vilka frågor som är tillräckligt viktiga. /Anders

Widham sa...

Ravenna - vi har startat en diskussion på forumet om detta som du gärna får delta i med ditt perspektiv.

http://forum.piratpartiet.se/Topic195595-83-1.aspx

Sargoth sa...

Åh, länkkärlek. <3

Och, än mer, ett mer praktiskt perspektiv på saken, som saknas i mitt inlägg.

+1 rent generellt, med andra ord. ^^

Anonym sa...

Ja, en del kritik av kritiken, men det tycker jag är motiverat. Ofta gnälls det mycket och folk är sura för att ingenting görs, men det är ofta inte så konstigt eftersom deras synpunkter inte nått fram.

Då är det inte fel på mottagaren utan på vägen.

Och det kan man inte lösa ensidigt.

samface sa...

Tråkigt att man fortsätter ha kritiken och kritikerna som utgångspunkt för hur vi löser problemet med att kritiken inte alltid tillvaratas på ett bra sätt. Om det är någon som har ansvar för det kan man tycka att det är styrelsen och partiledningen.

Anna Högberg sa...

Samface, att informationen kommer fram till rätt person är inte bara mottagarens ansvar. Det är någonting som vi bygger tillsammans, och där det måste finnas ett bra samspel mellan sändare och mottagare. Och det kan man inte bygga upp bara från den ena sidan.

Anonym sa...

Men om nu kritiken HAR nått fram till rätt person, även om den inte gjort det på optimalt sätt, då kan personen inte skylla på fel väg eller sändarens fel. Då är det dags att analysera och agera. Tycker jag. Ibland önskar man att någon kunde tala klarspråk och säga: "Det har kommit kritik från x i frågan y. Om det anser jag/vi z." Typ.
Jag tycker att senaste nyhetsbrevet från Anna Troberg var väldigt positivt. Mera sådant. /Anders

Ravenna sa...

Anonym / Anders, detta handlar inte om att skylla ifrån sig, utan om att synliggöra de problem som vi brottas med på vår sida om staketet. Man kan inte säga "Det har kommit kritik från X i fråga Y" om man inte uppfattar det som kritik, utan snarare som en diskussion eller ett samtal. Vi har inte mänsklig kapacitet till att ge officiella styrelsesvar på alla saker som vi diskuterar med varandra dagligen.

Jag tycker också mycket om sammanställningen som Anna T skickade ut, och jag hoppas att medlemmarna utnyttjar de möjligheterna som finns, så att vi bättre kan se vad som är diskussion och vad som är kritik som kräver ett svar.

Anonym sa...

Jag säger att OM kritiken nått fram så bör den beaktas och får svaret "... om man inte uppfattar det som kritik ...". /Anders

Stella och Molly

Stella och Molly