tisdag 16 februari 2010

En semlas betraktelser om fildelning

Dagen till ära, tag en minut till att fundera över semlan.

Det är en oerhört enkel bakelse – en slät bulle med mandelmassa, grädde och florsocker. Det är ingen hemlighet hur man gör en semla och vem som helst klarar av att tillverka en semla. Ingredienserna finns tillgängliga i varenda affär just nu.



Ingen äger semlan som koncept. Ingen får någon royalty per sålt exemplar samt kompensationsskatt när vi köper mandelmassa och grädde.

Och ändå, trots att ingen äger semlan som koncept och trots att receptet är känt och varenda människa kan göra semlor själva, så säljer de som bara den och mängder av människor lever just nu på att baka och sälja semlor. Framgång i semmel-branschen får man genom att vara billig och/eller bäst och/eller att servera semlan vid rätt plats och rätt tidpunkt.

För att relatera detta till fildelning så har vi i båda fallen att göra med ett koncept som är så välkänt att vem som helst kan framställa ett eget exemplar. Det går inte att hemlighålla innehållet i en semla – i samma ögonblick som man säljer den så ger man också kunden receptet och möjliggör därmed för honom/henne att göra egna. Vill man leva på att sälja semlor så måste man alltså spela på annat än ensamrätten till exemplarframställning.

OM semlan hade varit upphovsrättsskyddad eller patenterad så anser jag att vem som helst fortfarande borde få baka semlor åt sig själva och sina vänner utan att behöva stämplas som tjuvar eller tvingas betala ersättning för förlorad försäljning, men att den som ville öppna en butik och sälja semlor skulle betala någon form av arvode till ”uppfinnaren” under en rimlig tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Varför patentera semlan då man bara behöver patentera vetemjölet.;)
Man hade varit svinrik om man lyckats med den bedriften. ^^

Stella och Molly

Stella och Molly