tisdag 23 februari 2010

Biograf gnäller

En brittisk biograf bojkottar Alice i Underlandet för att Disney släpper filmen på DVD redan efter 12 veckor. Anledningen? Jo, man gnäller om att man behöver mer tid att visa filmen på bio innan DVDn släpps. Helt diffust argumenterar man att "alla vet" att biografer måste ha ett försprång före andra försäljningskanaler. Man har vidare investerat stora pengar i att 3D-anpassa biografen och därför vill man inte att folk ska köpa den på DVD istället för att se på bio.

Min lägenhet är inte 3D-anpassad, era *#"%#" PUCKON!!!!

Om jag går och ser Alice i Underlandet på bio så blir det för att uppleva den i 3D. Det kan jag inte göra hemma, oavsett hur tidigt eller sent DVDn släpps.

Det övergår mitt förstånd varför vissa i filmbranschen har så svårt att förstå att det man går på bio för är att få filmupplevelsen i stort format, bra kvalitet och på så sätt att de senaste effekterna kommer till sin rätt. Plus att det är socialt och roligt att gå på bio.

Ett av Disneys argument för en tidig dvd-release är att man vill minska den illegala nedladdningen av ”Alice i underlandet”.

Men heja Disney! Ni har FÖRSTÅTT principen med att det bästa sättet att få folk att köpa original är att vara ute i god tid, så att de inte hinner tröttna på att vänta och skaffar det på egen hand istället. Synd bara att ni inte har förstått att 12 veckor fortfarande är alldeles för lång tid i Internetvärlden.

Det är synd att biografnissarna inte förstår att en biovisning, en DVD-skiva och en nedladdning är tre helt olika produkter. Fortsätt att 3D-anpassa era biografer, pimpa upp dem, och förstå att det ni konkurrerar med är kvalitetsupplevelsen och inte genom att ha något slags låtsasmonopol på filmerna, där teorin är att folk går på bio bara på grund av brist på alternativ.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 21 februari 2010

När är det tillräckligt, anti-internet-byrån?

Det har inte ens gått ett år sedan IPRED infördes och gav privata intresseorganisationer mer långtgående rättigheter än polisen. Ändå kan man nu konstatera att den lagen är efter sin tid och inte är tillräcklig för att man ska kunna utpressa fildelare effektivt. Är det verkligen en surprise att utvecklingen har gått framåt sedan tiden med Kazaa och Direct Connect? Man tänkte visst inte på Torrents när man stiftade den där lagen. För att inte tala om de anonymitetstjänster som nu är på gång...

Anti-internet-byrån med Tyrannosaurus Pontén i spetsen kräver därför ännu hårdare lagstiftning. Nu vill man ha någonting som liknar franska HADOPI-lagen och ålägga operatörerna att skicka ut varningsbrev och hantera rättsskipningen på nätet.

Karl Sigfrid (m)
reagerar såklart och vill att alla partier som ställer upp i valet är tydliga med sin åsikt i frågan. Bra initiativ!

Piratpartiet är EMOT hårdare lagstiftning mot fildelare. Vi är även emot den lagstiftning som kriminaliserar fildelning och anser att icke-kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material måste legaliseras. Vi ser ingen nytta med att hävda bestämmanderättigheter över privat kopiering som sker utan kommersiella syften, och vi ser ingenting positivt med teknik- och kulturfientlig lagstiftning som försöker upprätthålla föråldrade affärsmodeller genom att skapa rädsla och syndabockar.

När är det tillräckligt, anti-internet-byrån?

Jag kan svara på det.

Dessa demokratifientliga idioter kommer inte att ge sig förrän de godtyckligt kan titta in i varje människas dator och vi måste legitimera oss för att komma ut på nätet. Och till och med då kommer de gnälla över att de vill ha mer.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ansvar över kroppen och snoppen

Igår läste jag en debatt på aftonbladet om det här med att bli pappa mot sin vilja. Historien i korthet är att en kille ha skrivit en bok som har startat debatten. Hans historia är att han hade oskyddat sex med någon tjej som han knappt kände, hon blev gravid, och sedan tyckte han att det var traumatiskt att hon valde att behålla barnet. Malin Wollin kommenterar med en egen artikel där hon menar att det utgör ett övergrepp att tvinga någon att bli pappa mot sin vilja.

Hur kan man på allvar anse att en kvinna begår övergrepp på en man om hon inte respekterar hans vilja när det gäller hennes kropp och hennes liv? Kan en kvinna verkligen begå övergrepp på en man genom att vägra att utsätta sig för en abort, som är en fysiskt påfrestande och ofta psykiskt traumatisk operation?

Att det ytterst är kvinnan som fattar beslut om sin egen kropp är en nödvändighet. Man kan gnälla om jämställdhet och att det ska vara 50/50 och allt det där, men det är inte applicerbart i det här fallet när det är kvinnan som gör 100% av jobbet med att faktiskt producera barnet när processen väl har startats. Det är hennes kropp, heller hälsa, kanske hennes liv, hennes ekonomi, hennes utbildning, hennes arbete osv som ytterst står på spel. Att hon har rätt att bestämma över sin egen kropp är en integritetsfråga, och en superviktig sådan.

Mannen gör såklart en viktig (och trevlig) del i processen, men oavsett hur mycket jämställdhetsivrarna tjuter så är det bara att inse: det kvinnan gör för att skapa ett barn är på en helt annan nivå.

Därför blir jag mest förbannad och mörkrädd på alla dessa kommentarer som dök upp på de andra artiklarna - folk som anser att mannen ska kunna frånskriva sig allt ansvar, inklusive ekonomiskt, för barnet han har skapat bara genom att informera kvinnan om att han inte vill ha något barn. På sätt och vis får man förstå "logiken" bakom denna åsikt - kvinnan fattar beslutet om att föda barnet utan att han har något att säga till om, alltså ska han inte drabbas ekonomiskt.

Men det är naturligtvis bara nys.

För det första så har mannen och kvinnan redan fattat ett gemensamt beslut när de hoppade i säng. Det finns en risk/chans att det leder till barn oavsett hur skyddad man är. Och som man måste man leva med att det finns en risk/chans att kvinnan väljer att behålla barnet om det blir något. Det är i det skedet som man begår den handling som man sedan kanske måste ta ansvar för.

För det andra så är inte abort en möjlig utväg för alla kvinnor, av personliga skäl, religiösa skäl, sociala skäl, eller kanske hälsomässiga eller etiska skäl - det är heller inte alltid en graviditet upptäcks i tid för att man ska kunna utföra en okomplicerad abort. Det är inte säkert att kvinnan har något alternativ, och att mannen då ska kunna lämna henne i sticket ekonomiskt och inte ta sin del av ansvaret bara för att han inte känner för att bli pappa är en rent förkastlig ståndpunkt.

För det tredje så är det en medeltida syn på saker och ting som lägger allt ansvaret för preventivmedel på kvinnan. Om mannen inte behöver ta något ansvar för eventuella barn om han inte vill, varför skulle han vara lika noga med preventivmedel? Jag är tyvärr säker på att fler oönskade barn skulle skapas om mannen kunde frånsäga sig allt ekonomiskt ansvar om kvinnan valde att föda ett barn som han inte önskade sig. "Hörru, nu har vi sex tjejen, men blir det barn är det helt ditt problem för jag vill inte ha någon unge."

Och för det sista (vilket kanske egentligen är det viktigaste) så måste man också tänka på barnet som trots allt blir till. Det är inte lätt att leva som ensamstående mamma (kanske mycket ung sådan) utan någon form av försörjningsstöd som underlättar med alla kostnader som barnet för med sig. Det känns helt fel att barnet ska behöva växa upp fattigt (kanske på existensminimum) och med resurser från bara en förälder bara för att pappan inte ville bli pappa.

Vill man inte bli far så kanske man inte ska ha oskyddat sex med kvinnor som man knappt känner? Eller så kanske man ska sterilisera sig med en reversibel procedur?

Bara Bella frågar:
Är det rimligt att begära att en man ska ta ansvar för ett val han inte gjort?
På det svarar jag: Bella, mannen valde att ha sex. Såvida inte kvinnan tvingade honom till detta eller stal hans armé av småkillar på annat vis, så har han redan gjort ett val och av det valet kan ett barn bli resultatet.

Kvinnans val, bådas ansvar. Det är, på gott och ont, så det måste vara.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 20 februari 2010

Arena Vänersborg besegrad

I min hemstad har det oerhört smaklösa skrytbygget Arena Vänersborg (kvartsmiljardprojektet som hyllar Sporten (särskilt bandyn) och smälldes upp granne med nedgångna skolor i desperat behov av resurser) har nu fått stryk av vintern.

Facebook-gruppen Hata Arena Vänersborg viker sig av skratt.

Man kanske skulle investerat i skolan istället, så att vi fick kompetenta ingenjörer med kunskap om tryck, hållfasthet och belastningsproblematik? Eller varför inte kunskap om att man riskerar människoliv om man är för snåla för att underhålla sina skrytbyggen?

Spiken i kistan för ett alltigenom pinsamt projekt. Liten snöstorm välter ofta stort skrytbygge.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 19 februari 2010

Kommer vargen nu?

Kommer vargen nu? Verkligen?

Tror jag hinner dö av tristess av att läsa svinis-artiklar innan jag hinner så mycket som hosta av själva svinis.

Allvarligt, vem orkar läsa fler artiklar om svininfluensan? Antingen så har man väl vaccinerat sig vid det här laget, eller också kommer man inte att göra det. Finns det inget att skriva om med högre nyhetsvärde? Kanske har någon av prinsessorna skaffat ny frisyr?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

IT som skolämne?

Folkpartiet vill stärka IT-utbildningen i grundskolan. Det tycker jag är ett bra förslag.

Jag jobbade under mina studier som lärarvikarie till och från i 7-8 år, ibland på heltid en termin och ibland strötimmar här och var. Jag har sett mycket, och besökt de flesta skolor i Linköping med omnejd. Jag kan vittna om att datorerna inte riktigt har funnit sin plats i undervisningen än.

Jag upplevde ofta att de andra lärarna visste för lite om datorer, men antog att eleverna visste mer och släppte därför ofta eleverna helt fria när det kom till datorer. Lärarna hade ofta problem med att granska och värdera det som eleverna sedan producerade. En del såg inte skillnad på fem minuters kopieringsjobb och fem timmars eget skrivande.

Eller så hade man viss datorundervisning, men den var uppbyggd på ett så underligt vis att man inte riktigt träffade någon målgrupp - att lära sig använda Word var komplicerat för vissa och helt oerhört frustrerande lätt för andra. Det fanns sällan något utrymme för att tillgodose olika kunskapsnivåer, och ofta föregicks inte datorundervisningen av en maskinskrivningskurs. (Jag har bevittnat pekfingervalser hos ungdomar långt upp i högstadieåldern).

Internet och datorn fungerar inte riktig så att man bara kan slänga in en 10-åring i den världen och förvänta sig att hon kan skriva snabbt, söka kunskap, sålla i kunskapen och tillgodogöra sin kunskapen samtidigt som hon ska lära sig att behärska vår tids i särklass viktigaste sociala och kunskapssamlande verktyg.

Jag tror att det skulle vara hälsosamt att ha IT som ett eget skolämne och integrera det bättre i undervisningen, och jag tror att Piratpartiet skulle kunna ha en hel del att bidra med där. Att se Internet som ett verktyg för kunskap och kommunikation är bra, men ska detta in i undervisningen så behövs också perspektiv på Internet som en demokratisk grund, yttrandefrihetsperspektiv, etiska perspektiv och säkerhetsperspektiv. Och då pratar jag inte bara om säkerhet från virus och grooming, utan också om säkerhet från övervakning och kartläggning av vanor.

Jag tvivlar inte en sekund på att det behövs en bättre plan för IT-undervisning i skolan, och att göra IT till ett eget ämne är en fantastisk början. Kanske är det mer värdefullt för eleverna att lära sig att verkligen använda datorns potential, än att de lär sig vilken kökskniv man ska använda för att hacka paprika eller hur man bäst diskar en gjutjärnspanna. Eller kanske man kan ta lite tid från att klippa och klistra?

IT är ett av de nya ämnen som jag skulle vilja se i skolan, redan från mellanstadiet och uppåt, som en röd tråd genom grundutbildningen.

Sedan borde man lägga in vardagsekonomi på schemat också i de högre klasserna... men det kan vi ta en annan gång.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 17 februari 2010

Debatt om konstnärslön

Regeringen vill göra om konstnärslönen. I ett nötskal så har man tidigare (om man har lyckats utmärka sig tillräckligt och stryka rätt personer medhårs) kunnat få en garanterad lön på 18 000 kr / månad livet ut, alltså så bra villkor som det över huvud taget går att få som konstnär, och bättre än de flesta andra som bidrar på mer konstruktiva vis till samhället. Lön livet ut och jobba med mer eller mindre flummiga konstprojekt när/om du känner för det. Vem skulle säga nej till sådana villkor?

Under en tid kan det såklart vara motiverat att sponsra olönsamma konstprojekt som ligger i det allmännas intresse, men jag har svårt att se varför man behöver garantera inkomst i mer än 5-10 år för att uppnå detta. Varför behöver man ens ge människor lön så länge, när det normala (och logiska) hade varit att låta dem ansöka om projektpengar eller stipendium, precis som alla andra frilansare som vill göra något särskilt?

Jag sjunger helhjärtat med i kritiken mot konstnärslönen och hävdar följande:
x) Konstnärslönen har spelat ut sin roll – idag produceras och tillgängliggörs (tack vare Internet) enorma mängder kultur som inte skapas i vinstsyfte.
x) Icke lönsamma projekt kan man i stor utsträckning syssla med på fritid eller deltid.
x) Det är hämmande för konsten att sponsra ett fåtal skapare över lång tid, jämfört med att sponsra ett större antal skapare på kortare tid.
x) Jag är säker på att även de allra konstigaste konstnärer kan producera någonting som säljer emellanåt. Det kan vara motiverat att göra icke-lönsam kultur i perioder, men knappast på heltid resten av livet. Det är väl ändå inte orimligt att begära att de ska varva lönsamt arbete med sina ideella, dåliga eller olönsamma konstyttringar?

Ge pengarna till olika Creative Commons-projekt istället, eller ge dem till Peter Sunde och gänget! De har gjort mer för kulturen de senaste åren än alla dessa 157 konstnärsstofiler har gjort tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

"Experterna" förstår inte fildelning

Jag läste idag en artikel i Aftonbladet om livet efter The Pirate Bay-rättegången som jag tänkte kommentera, eftersom den till stora delar var mycket dum:
”– Omedelbart efter domen försvann de flesta svenska Bittorrent-trackers, det vill säga sajter där man hjälper andra att ladda ner material. Ett fåtal finns kvar och vi försöker beta av dem just nu, säger juristen Henrik Pontén vid Svenska Antipiratbyrån.”
Jag har inte observerat någon dramatisk förändring åt något håll, utöver att ett gäng små hobbytrackers försvann. Såvitt jag kan bedöma så fungerar torrent-sajterna precis som de gjorde i mars 2009. Någon har försvunnit, någon har tillkommit, men det fina med torrent-trackers är att jag som användare inte behöver bry mig och att man oftast inte behöver gå runt på olika sajter eftersom moderna bittorrent-program har egen sökfunktion och skiter blankt i trackerns eventuella nationalitet. The Pirate Bay har dessutom börjat med magnets links, som fungerar ypperligt och ersätter trackers, som inte längre behövs. En ökning eller minskning av antalet svenska torrent-trackers har inte ett jota att göra med tillgängligheten på material. Dessutom vill jag påpeka att herr Pontén uppenbarligen inte förstår skillnaden mellan en tracker och en sajt. The Pirate Bay har t.ex. lagt ner sin tracker, men sajten finns kvar.

”– Det blev en kraftig nedgång av illegal nedladdning i april förra året, framförallt av musik och film, men även av tv-program, säger analytikern Jens Häger. ”
Sanning med modifikation, för någonting som analytikern Jens Häger utelämnar är att Internettrafiken sedan länge är tillbaka på nivån som rådde innan april 2009 och nu ökar friskt.
”– Där ser man även effekter av Ipred-lagen men också av Spotify. Eftersom det nu finns bra lagliga alternativ verkar många tycka att det inte är värt risken att använda illegala tjänster, säger Jens Häger och fortsätter: ”

Jens Häger tror att det är tjänsterna som är illegala. Hmm. Intressant. Det är ungefär lika upplyst som att hävda att det är vägen som är illegal för att någon har kört för fort på den.
”Enligt Jens Häger har flera nedladdningstjänster stabiliserats på en lägre nivå än innan Ipred-lagens inträdelse 1 april förra året. ”

Och flera har stabiliserats på en högre nivå. Verkligen en briljant man, den här Jens Häger, som säger de mest uppenbara säger. Dooooooh, vissa sajter har mindre trafik nu än 2009. Doooooooh. Ungefär lika lysande som att påpeka att trafiken på Storgatan har minskat något, utan att nämna att den har ökat med motsvarande trafikmängd på den parallella Norrvägen.
”– Den första effekten av Ipred har klingat av. Men folk upplever att det är större risk att fildela nu än tidigare. Det är inte bara antalet fildelare som har minskat, folk har också blivit mer selektiva med vad de laddar ner. Dessutom har utbudet på fildelningsarenan har blivit sämre. ”

Utbudet på fildelningsarenan har blivit sämre? Det var ju märkligt med tanke på att den innehåller lika mycket som 2009, plus nästan all musik, film, spel, program och serier mm som har getts ut sedan dess. Inklusive allt som har getts ut under creative commons, vilket inte är lite. Jens Häger kanske skulle surfa lite innan han uttalar sig? Dessutom kanske han skulle fundera över att folk kanske redan har laddat ner mycket av det gamla materialet och nu mest är ute efter nya saker? Är det vad han menar med att fildelarna har blivit mer selektiva? Eller är det kanske så att nedladdningstiden har minskat, så att man inte behöver ladda ner så mycket i förebyggande syfte längre? Jag vet många som laddade ner dygnet runt en gång i tiden, när det kunde ta många timmar eller till och med dygn att få ner en långfilm. Nu ploppar en film ner på 5 minuter, så nu laddar de bara ner det som de vill se just för tillfället och lagrar mindre på hårddisken i förebyggande syfte.
”– Från att nedladdningen ökade under fem års tid visade undersökningen från 2009 ett tydligt trendbrott. Jämfört med undersökningen från 2008 slutade nedladdningen att öka i april förra året. Så någonting har hänt, säger projektledaren Janne Elvelid. ”

Återigen, man kanske skulle titta på vad som hände efter april 2009 också? Ja, den slutade temporärt att öka i april, men sedan tog den fart igen. Pew pew!
”För upphovsrättsinnehavarna innebar den uppmärksammade Pirate Bay-domen ett stärkt självförtroende. Det anser advokat Johan Åberg som är verksam inom immaterialrätt.
– Det var en framgång för upphovsrättsinnehavarna.”

…och ett bakslag för demokratin, rättssamhället, kreatörerna, kulturkonsumenterna och medborgarna i allmänhet. Men JIPPPI för upphovsrättsinnehavarna! Hipp hipp hurra!
”Domen och resonemanget bidrog till att de drabbade bolagen nu har gått vidare och har försökt polisanmäla fler fildelare, säger han.
– Jag tror att den trenden kommer att sprida sig i det västerländska rättssamhället.”

Ligger det något egenvärde i att polisanmäla många fildelare? Den som anmäler flest vinner något? Och hur är det bra att trenden att polisanmäla folk för att dela med sig av kultur till varandra sprider sig i samhället?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 16 februari 2010

Hyckleri eller sund demokratisk process?

Idag toppar vi nyheterna med internt valfusk. Jag tänker inte kommentera mycket om valfusket i sig, det tycker jag redan att vi har bemött på ett bra sätt och den som orsakade det hela är inte längre medlem i partiet.

Dock uppstod det här och var diskussioner kring huruvida det utgör dubbelmoral eller till och med hyckleri att vi kontrollerar IP-nummer i en valprocess, när vi samtidigt kämpar mot att operatörer ska spara och logga människors IP-nummer och tillhörande korrespondens. Gör vi samma sak som vi kritiserar? Är detta ett integritetsintrång?

Nej.

En demokratisk valprocess måste oundvikligen åtföljas av vissa säkerhetsåtgärder för att vara just demokratisk. När vi röstar i riksdagsvalet så visar vi till exempel legitimation och bockas av i en lista. Gjorde vi inte det skulle vi kunna gå och rösta hundra gånger på olika platser, eller varför inte bara stjälpa i femtusen valsedlar i urnan på en gång? Det vore inte demokrati. Alla får bara en röst var, och det är viktigt att hålla koll på detta. Det är inte en integritetskränkning att kontrollera så att alla bara röstar en gång. Däremot hade det varit en integritetskränkning av episka proportioner om man höll koll på hur folk röstade och loggade detta.

Alla fungerande valsystem som sköts över nätet har någon slags funktion som kontrollerar dubbletter via IP-nummer – annars skulle någon kunna sitta och trycka på skicka-knappen dygnet runt och få varje skickning registrerad som en giltig röst (den digitala motsvarigheten till att stjälpa en hel drös valsedlar i urnan). Utan en sådan grundläggande kontroll hade vi lika gärna kunnat slänga upp en omröstning på Facebook och låta folk rösta med sina husdjur och gossedjur som fullvärdiga medlemmar.

Riksdagslistorna ligger till grund för ett demokratiskt val på högsta nationella nivå, och det är helt oerhört viktigt att vi använder en så säker och demokratisk process som möjligt. PUL §10 ger rätten att behandla personuppgifter som behövs för att fullgöra avtal med folk. T.ex. att hantera röstning i interna val.

Jag ser inga problem med att vi, eller något annat parti, har en röstlängd eller stämmer av IP-nummer så att det inte rullar in dubbletter. Det är också, slutligen, värt att poängtera att IP-numren inte var kopplade till någon person eller medlemskap och att det inte var möjligt att se hur någon medlem hade röstat. ”Avslöjandet” gick förenklat till som så att vi noterade att det hade drösat in en mängd medlemmar från samma IP-nummer, och att underligt många röster satte samma person på förstaplats. Rösterna i sig var självfallet avidentifierade, så vi kunde inte se vem som hade röstat på vem. Men personen som hade röstats upp kontaktades, erkände, hjälpte oss på ett konstruktivt vis att få en bild av vad som hade hänt, och lämnade partiet. Jag är mycket imponerad av hur bra han hjälpte oss och jag önskar honom all lycka framöver.

Det handlar alltså varken om IP-spårning eller integritetsintrång. Det handlar om att ha fungerande rutiner för en digital demokratisk valprocess och en god kommunikation såväl internt som externt när det uppstår avvikelser. Detta var mer klassiskt detektivarbete än någonting annat. För att ”översätta” situationen till en mer traditionell situation så var detta på nivå med om en myndighet skulle notera att ett femtiotal rekommendationer kom in under olika namn, men på samma Hello Kitty-brevpapper och skrivna i samma handstil. Då är det helt naturligt för myndigheten att ta ett snack med personen som dessa brev rekommenderade.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En semlas betraktelser om fildelning

Dagen till ära, tag en minut till att fundera över semlan.

Det är en oerhört enkel bakelse – en slät bulle med mandelmassa, grädde och florsocker. Det är ingen hemlighet hur man gör en semla och vem som helst klarar av att tillverka en semla. Ingredienserna finns tillgängliga i varenda affär just nu.



Ingen äger semlan som koncept. Ingen får någon royalty per sålt exemplar samt kompensationsskatt när vi köper mandelmassa och grädde.

Och ändå, trots att ingen äger semlan som koncept och trots att receptet är känt och varenda människa kan göra semlor själva, så säljer de som bara den och mängder av människor lever just nu på att baka och sälja semlor. Framgång i semmel-branschen får man genom att vara billig och/eller bäst och/eller att servera semlan vid rätt plats och rätt tidpunkt.

För att relatera detta till fildelning så har vi i båda fallen att göra med ett koncept som är så välkänt att vem som helst kan framställa ett eget exemplar. Det går inte att hemlighålla innehållet i en semla – i samma ögonblick som man säljer den så ger man också kunden receptet och möjliggör därmed för honom/henne att göra egna. Vill man leva på att sälja semlor så måste man alltså spela på annat än ensamrätten till exemplarframställning.

OM semlan hade varit upphovsrättsskyddad eller patenterad så anser jag att vem som helst fortfarande borde få baka semlor åt sig själva och sina vänner utan att behöva stämplas som tjuvar eller tvingas betala ersättning för förlorad försäljning, men att den som ville öppna en butik och sälja semlor skulle betala någon form av arvode till ”uppfinnaren” under en rimlig tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

söndag 14 februari 2010

Flattr me

Jag ser med spänning fram mot lanseringen av Flattr, en liten smidig tjänst för mikrobetalningar. Om jag har förstått det rätt så fungerar det så att man sätter upp en överföring om en summa per månad, kanske 20 kronor, och när man surfar runt och hittar en bra sajt med en Flattr-knapp så trycker man få den och skaparen får en del av de 20 kronorna.

Jag ser detta som ett underbart enkelt initiativ som kommer att göra det möjligt att stödja de kreatörer som man tycker om, oavsett om det handlar om bloggare, författare, musiker, fotografer eller filmmakare. Idag använder jag paypal på min författarsajt för att folk som läser min fria e-bok ska kunna lämna lite kärlek, men tänk vad mycket lättare om folk bara kunde trycka på en knapp?

PLiiiiiiiNG! Här har du lite kärlek.

Jag kommer i alla fall att slänga upp Flattr på www.vangrind.se och på den här bloggen så snabbt det bara går. Det är just sådana här initiativ som jag tycker att man ska stödja, och bästa sättet att stödja är genom att delta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Datalagringsdirektivet för dummies

Igår gjorde Rick Falkvinge ett jättebra nyhetsbrev som i några tydliga och klara punkter sammanfattar datalagringsdirektivet. Vi tror på att sprida information, så jag posta punkterna även här, och jag vill även uppmana andra att göra samma sak. Vi behöver sprida tydlig information om vad det här direktivet egentligen innebär.
  1. Alla dina telefonkontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
  2. Alla dina SMS-kontakter registreras och sparas i minst ett halvår.
  3. Alla dina e-mail! registreras och sparas på samma sätt. (Ja, du läste rätt. Journalistförbundet, dags att vakna.)
  4. Alla gånger du varit uppkopplad på Internet från ditt eget abonnemang registreras med klockslag och IP-adress.
  5. Varje gång du ringer eller SMSar någon, så registreras varifrån och klockslag. Det där “varifrån” gäller alltså även mobiltelefoner. Mobiltelefoner blir statliga spårsändare som gör att staten kan ta fram en karta över hur du rört dig i din vardag det senaste året. Staten får alltså långt mer information om dig än du kommer ihåg själv.
Värt att notera är att det här EU-direktivet är svenskt i sitt ursprung och att både högern och vänstern avser införa det i Sverige. Det är just sådana här saker som gör mig övertygad om att det är rätt att rösta pirat. Oavsett hur bra skolpolitik eller vårdpolitik de båda blocken har, så vägrar jag att använda min röst till att ställa mig bakom att den här typen av kränkningar sätts i system mot befolkningen.

Det är som om vi levde under en främmande ockupationsmakt och inte i ett demokratiskt samhälle.

En röst gammalpartierna, vilket gammelparti det än är, är en röst på att införa ovanstående.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 12 februari 2010

Kan vi lita på polisen?

Incidenter som den här gör mig mörkrädd. En journalist blir trakasserad av två civilklädda poliser när han tar bilder i tunnelbanan. Polisen blir mycket otrevlig och hävdar att journalisten bryter mot PUL när han lägger ut bilderna på nätet.

Det är rent ut sagt förfärligt. Läs killens blogginlägg, det är direkt skrämmande!

Samtidigt läser man gång på gång nya rubriker om hur polisen ska få mer resurser för att jaga fildelare... det skapar en riktigt obehaglig bild av polisen som ett terrorinstrument riktat mot oskyldiga snarare än medborgarnas skydd mot brott.

Magnihasa skriver mycket läsvärt om vad som händer när polisens uppgifter skiftas från att lösa och förhindra brott till att hålla befolkningen i schack och godtyckligt ingripa mot helt vanliga människor som lever normala liv.

För i helvete.

Varför sysslar polisen med att mulla runt i tunnelbanan och trakassera journalister eller spåra fildelare medan verkliga brott förblir olösta?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Är du rädd, Hökmark?

Gunnar Hökmark är verkligen ute och cyklar när han menar att Swift-avtalet (som innebär att USA får gå in och rota i DIN bankinformation om de misstänker dig för att, till exempel, ha köpt en krukväxt i en affär som sköts av en släkting till en misstänkt terrorist) är nödvändigt för att man ska kunna skydda den enskildes integritet mm.

I terrorismens namn, såklart. Och envägs, naturligtvis, vi skulle ju inte få tillgång till amerikanernas information.

Men jag ser det inte som att min integritet är hotad av terrorismen. Inte heller mitt liv - jag bedömer risken att någon skulle få för sig att terrorbomba Linköpings universitet, minera E4an mellan Linköping och Norrköping eller kapa en spårvagn som astronomisk. Jag förstår inte hur det skulle minska min icke-existerande rädsla för terror att släppa in USA i mina banktransaktioner.

Men jag är däremot rädd för giriga idioter med övervakningsmani som tillåts hamstra personlig information om mig i terrorbekämpningens namn. Särskilt amerikanska sådana.

Visst gör terrorister hemska saker runt om i världen. Då och då. Inte särskilt ofta. Och kalla mig gärna naiv, men jag tror inte att vare sig övervakningskameror, FRA-lagar eller öppnad bankinformation är lösningen på problemet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 10 februari 2010

Stockholmsmisstag

Idag var jag i Stockholm, dels i affärer och dels för att bli fotograferad inför Piratpartiets riksdagskampanj.

Jag har ett par reflektioner angående misstag som man kan göra i Stockholm:

1) Tydligen är T-centralen och centralen två helt olika saker. Jag stämde möte vid centralen och ställde mig vid T-centralen. Det var dåligt. För att minnas detta misstag skall jag framöver påminna mig själv om skillnaden mellan sprit och T-sprit.

2) Jag hänvisade vid två separata tillfällen till tunnelbanan som "spårvagnen", på min vackra västgötska dialekt som går åt det göteborgska hållet. Den första gången klarade jag mig undan med lite skratt, men när jag senare på dagen frågade en slumpvis människa om spårvagnen gick till centralen så fick jag en väääääldigt märklig blick följd av en låååång tystnad, i vilken jag hörde de osagda orden: "Åk hem till Avenyn med dig, utböling!"


Jag vill nu varna andra för att göra samma misstag. Eller, egentligen inte. Jag skulle gärna vilja vara närvarande när en stockholmare gick fram till en riktigt stor göteborgsk knutte och frågade på tydligaste stockholmska efter tuben.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Spotify vattnas ur?

Warner bryter samarbetet med Spotify och Last.fm. De vill inte längre att deras musik ska finnas tillgänglig gratis och vill istället satsa på betaltjänster. De tror inte att det ligger någon framtid i gratistjänster.

Det tror inte jag heller, om de stora aktörerna ska bete sig på detta vis. Risken finns att fler följer i Warners spår, fegar ur från gratistjänsterna och själva satsar på mer eller mindre misslyckade försök att sälja nedladdningar själva.

Låt mig dela med mig av detta lilla korn av vishet:

Gratisanvändarna är inte intresserade av att betala, och om ni inte tillhandahåller en tjänst som fyller deras behov så kommer de att använda sig av alternativa tjänster. Dvs dela musiken med varandra.

Tänk er att Bonnier drog sig ur samarbetet med biblioteken, gjorde hela sitt sortiment otillgängligt för utlåning och startade ett eget hyrbibliotek. Vilken höjdaridé. Eller?

När man väl har vant sig vid att kultur är fritt tillgänglig så kan man inte vrida tillbaka tiden. På gott och ont. Hänger man inte med i utvecklinen så är det ett välförtjänt bye-bye.

Alla (förutom distributören) förlorar på att kulturen inte finns fritt tillgänglig på nätet. Både artister och publik.

Personligen tror jag att Spotify är en bubbla. Det är hett nu, men jag tror att det kommer att vara lika ute som Lunarstorm innan det ens börjar närma sig att komma upp i samma funktionalitet som vilken laglig torrentsajt som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 7 februari 2010

Intern kritik och chain of command

Idag läste jag en värdefull post hos Magnihasa om tillgängligheten och öppenheten i Piratpartiet. Jag läste också några funderingar hos Teflonminne om de interna konflikterna med Mattias Bjärnemalm, som gick ut offentligt med kritik för att han inte fick tillräckligt med gehör för den internt.

Jag tror att en del av problemet är att många applicera gamla förväntningar på nya koncept. Jag minns en gammal Kalle Anka-seriestripp där Kalle och gänget har gett en diskmaskin till Farmor Anka. Hon blir först glad, men på kvällen när Kalle ringer för att fråga hur den fungerar, så är hon jättearg och beklagar sig över att maskinen är trasig - den har ju inte ens dukat av bordet!

I de gamla strukturerna så var det en stor process med att få tag i en partiledare, eller ens en styrelsemedlem. Möten skulle bokas, sekreterare kontaktas, sammandrag skrivas osv. Det fanns naturliga hinder för småkonflikter - de nådde sällan de högre nivåerna helt enkelt eftersom besväret med att ta dem uppåt inte vägdes upp av nyttan / tillfredställelsen med att få upprättelse över småsaker. Ungefär som att jag inte skulle komma på tanken att polisanmäla stölden av ett paket tuggummi.

Så på ett sätt var de gamla strukturerna självsanerande i någon utsträckning när det gällde småsaker, och dessutom fanns det ofta fler "kontrollsteg" där ärendet först hamnade hos någon sekreterare som sållade. Så även om någon skulle anmäla stölden av ett paket tuggummi så skulle det knappast nå upp till polischefens nivå.

Och här kommer det viktiga - vi har under en lång tid och i många sammanhang levt med dessa självsanerande system där ärenden ofta naturligt hamnar på rätt nivå, småsaker tenderar att sållas bort och de frågor som väl når upp till högsta nivå ofta har fått tillräcklig uppmärksamhet.

Detta skär sig naturligtvis fullständigt med ett system där man - på gott och ont - kan kommunicera med högsta nivå direkt även om de minsta saker. Om jag vill så kan jag beklaga mig direkt till partistyrelsen eller varför inte till vår EU-parlamentariker om antalet stavfel på Rick Falkvinges blogg. Det finns inga hinder emellan, och inget besvär som gör att jag måste tänka till innan jag går vidare.

Det har både bra och dåliga sidor. Det är mycket lättare att bli hörd och få låna ledningens öron en stund, men det i sig betyder inte att dessa kan ge ärendet den innebörd som det skulle ha fått i en mer traditionell struktur.

Det kan upplevas som frustrerande att man har vad man tycker är den viktigaste frågan i världen för partiet, och till och med får prata om den direkt med partiledaren, och att det sedan inte händer någonting. Men i mångt och mycket är det priset som vi betalar för en platt organisation med högt i tak.

Det ställer helt enkelt högre krav på den som för fram åsikter och kritik - det måste vara bra formulerat och framföras med rätt timing för att inte drunkna i bruset. Med de enorma informationsmängder som hanteras så tenderar folk nog att skumma förbi folk som skriker och svär - avfärdar dessa som "troll" eller "flamers" och istället lägger man sin uppmärksamhet på den lugnt framförda kritiken som kommer på rätt ställe och vid rätt tidpunkt.

Min uppmaning med det här inlägget är till alla som känner att kritiken ibland faller för döva öron. Fundera på om den har framförts på rätt ställe och i rätt form. Det kanske till exempel inte räcker med att ta en chatt med en styrelseledamot i en lokal chattkanal om ett viktigt ämne - man kanske borde skriva en motion till styrelsen?

Jag har fått en uppfattning om att styrelsen och ledningen ibland uppfattas som att vi inte lyssnar. Men jag tror att problemet snarare är att vi hör för mycket, vilket ofta gör det svårt att skilja på vad som bara är vanliga samtal och vad som är officiell kritik. Var därför gärna tydliga med om ni vill att någonting ska hända - nöj er inte med att uttrycka er åsikt och tro att det räcker.

Det värsta jag har observerat var en kille som uttryckte en åsikt i chattkanalen Piratfrågor (som på den tiden genererade ungefär 100 sidor backlogg om dagen) och var sur över att inte styrelsen hade agerat på det han uttryckt där - han hade ju noterat att flera styrelsemedlemmar satt i kanalen.

Ibland är problemet kanske att kritiken faller för döva öron, men från mitt perspektiv i styrelsen så upplever jag för det mesta det motsatta - att öronen är vidöppna och redo att lyssna, men att informationen kommer i så enorma och samtidigt fragmenterade flöden att man snart inte hör annat än de åsikter som har sammanställts och uttryckts på ett mer klassiskt vis. Och framförallt på ett lugnt och sansat vis.

Och jag upplever dessutom en frustration över en oundviklig bieffekt av att många av det klassiska systemets spärrar är borta - att små skitsaker blåses upp till stora problem helt enkelt eftersom det inte finns något besvärshinder längre. Ungefär som att polischefen i sin ambition att lyssna mer på folket har blivit fast med en uppsjö av ärenden av typen "någon tog mitt tuggummi, vad tänker du göra åt saken?" eller "någon trampade mig på tån på discot! misshandel!"

I den röran är det minst sagt en utmaning att hitta de röster som faktiskt har någonting viktigt och konstruktivt att säga.

Vi har en hel del jobb kvar både uppifrån och nerifrån - det är inte så enkelt som att styrelsen inte lyssnar. Det handlar om att vi har att göra med en ny struktur för informationsflöden och kommunikation, och att det kräver inlärning och anpassning från alla parter.

Ha tålamod.

Vi lär oss tillsammans.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

lördag 6 februari 2010

Sagan om den stora datamaskinen

En väldigt klok man skrev 1966 en slags betraktande science fiction-bok som heter Sagan om den stora datamaskinen. Den beskriver samhällets utveckling tillsammans med datorerna och förutsåg faktiskt med skrämmande precision en hel del av den utveckling som Internet har följt (och detta från en tid när människor inte ens visste vad en mobiltelefon var för någonting och en dator var stor som ett hus). Boken tar också upp några intressanta förutsägelser om spårning och rättsskipning:
Av stor betydelse var att rättssäkerheten ökades. Då varje persons minitotal av tekniska skäl alltid måste stå i radioförbindelse med närmaste radiostation, var det enkelt att permanent registrera var varje person befann sig vid varje tidpunkt. Bärandet av minitotal blev obligatoriskt för alla och envar, och ett system utarbetades, som slog larm om någon försökte ta av den. Om ett brott hade begåtts blev det därför en rutinsak att finna, vem som hade befunnit sig på brottsplatsen vid den aktuella tiden, och det var i regel möjligt att omedelbart finna brottslingen, som några sekunder senare var dömd enligt de paragrafer som datan fann lämpliga. Härigenom ökades rättsäkerheten. Ett stort antal komplicerade dator med personal fordrades, men det är ju rättssäkerheten värd.

Det måste betecknas som mycket lyckligt att minitotal inte uppfanns under en tid när diktaturer förekom. En ondskefull diktator skulle nämligen ha kunnat utnyttja den till att utöva ett fruktansvärt förtryck. Genom att minitotal infördes under den mest fulländade demokrati som någonsin funnits, eliminerades alla sådana risker.

Det är kloka ord att ett fullständigt övervakningssystem kräver ett perfekt samhälle för att fungera väl. Med minsta lilla fel i systemet, eller hos människorna som styr det, skulle nämligen porten vara öppen för att utöva förtrycket. Eller, det räcker faktiskt bara med att den rädslan finns.

Så, vilken väg vill vi gå? Vill vi arbeta bort vårt motstånd mot systemet och indoktrinera nästa generation till att Lita På Farbror Staten så till den grad att all oro och självcensur försvinner, eller ska vi inse att vårt samhälle inte är tillräckligt perfekt för att lämna över i händerna på övervakningens demoner?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 4 februari 2010

Kvinna, bliv vid din spis!

Nu rasar en KD-stofil över att en gravid kvinna har blivit utnämnd till EU-minister.

Ve och fasa. En gravid kvinna på en ministerpost? Ni måste skämta? Gravida kvinnor ska ju för fasen stå barfota vid spisen och baka bröd till sin man! Att en sådan skulle klara av att läsa rapporter, skriva artiklar och sitta med på en och annan konferens är helt verklighetsfrämmande – det är illa nog att de försöker leka politiker med de stora pojkarna när en fasansfullt hög andel kvinnor lider av handikappande emotionella störningar, såkallad PMS, en åkomma som borde ligga grund för omedelbar förtidspensionering.

Faktum är att jag tycker att KD inte går långt nog i sin kritik. Kvinnliga politiker borde naturligtvis avgå från sina poster i samma stund som graviditeten är ett faktum, om inte förr. Vad ska kvinnor alls in i politiken att göra, för den delen? Om en kvinna har ett så krävande arbete, hur ska hon hinna med att byta blöjor, städa, baka, tvätta, stryka samt massera sin herres fötter?

/Anna, riksdagskandidat för Piratpartiet i riksdagsvalet 2010

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 3 februari 2010

Trafikpuckon del 2

Jag hatar snöröjningen i Norrköping. Verkligen.

I mitt område har man endast EN gång (just det, EN!!!!) sedan snön kom bemödat sig med att skylta undan bilarna och röja även där de vanligen står parkerade. Nu var den enda gången ganska (mycket) länge sedan. Idag hände det värsta som kan hända: man röjde snön (igen) mitt i gatan.

Vaddå det värsta?

Jo, för resultatet av detta är att man bygger ca halvmeterhöga vallar av snö och is som man trycker upp på bilarna som står parkerade. Och överallt där det inte står en bil så bildas en gigantisk snöhög.

Idag fastnade jag mitt i gatan pga detta och fick gräva mig loss med hjälp av en stjärtlapp. Sedan körde jag upp bilen i en snödriva och lämnade den där.

Kan också tilläggas att anledningen till att jag åkte bil idag var för att all spårvagnstrafik var inställd i Norrköping idag. Än så länge är jag ensam hemma för sambon har tillbringat sammanlagt 5 timmar idag med att sitta fast på olika tåg.

Varför har vi inte en infrastruktur som klarar av den svenska vintern?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 2 februari 2010

Trafikpuckon

Här har vi anledningen till att jag fick köra 5,5 mil till jobbet i morse istället för att åka kollektivt. Tack för den, pucko, som parkerade din bil på spårvagnsspåren. Till nästa gång, vänligen notera spåren i marken. Spårvagnen går på dessa spår. Den kan inte svänga runt hinder som du ställer i vägen för den, och tyvärr har inte Östgötatrafiken rätt att plöja ner din bil till snömos.

Bilden norpad från www.nt.se


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hur använder vi egentligen polisens resurser?

I samband med razzian mot fildelare så måste jag, likt Mackan Andersson, fråga mig hur vi egentligen prioriterar våra polisresurser i det här landet.

Cykelstölder, misshandelsfall och överfall läggs ner medan vi lägger resurser på att spåra och fånga människor som driver Direct Connect-hubbar för att dela film och musik med sina vänner? Samtidigt har vi stora problem med otrygga områden där några extra patrullerande poliser skulle kunna göra en enorm skillnad för tryggheten.

Ursäkta, men WTF som vi säger på Internet.

Borde inte den allmänna tryggheten i samhället och uppredandet av riktiga brott gå före musikindustrins häxjakt? Jag skulle känna mig tryggare om polisens resurser gick till att reda upp riktiga problem istället för det icke-problem som fildelningen utgör.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hur kritiserar man kritikern?

Dags för en postning om ett internt PP-problem: kommunikation och kritik.

Mattias Bjärnemalm
tillkännager att han tystnar som intern kritiker i Piratpartiet. Han framställer det som att han mer eller mindre har blivit mobbad till tystnad i partiet, i en post som genom antydningar misstänkliggör många inom partiet, särskilt från styrelse och ledning. Även om ingen konkret pekas ut (eller snarare på grund av detta) så berörs alla på dessa poster av hans utspel.

Mikael Nilsson ger en mycket bra kommentar till utspelet, där han bland annat frågar följande:
vågar man kritisera kritikern? Hur ska jag få fram min kritik av ditt sätt att framföra dina synpunkter, utan att det tolkas som att jag själv stödjer användandet av censur och maktspråk i partiet?
Och det är just det problem som även jag ser med Mattias sätt att framföra kritik på. Det kan mycket väl ligga någonting i det han säger (även om mycket i posten är taget ur sitt sammanhang och en del förvrängt till oigenkännlighet), men han säger det på ett sådant sätt att det inte går att bemöta. Alla som sitter på "den andra sidan" blir nämligen misstänkliggjorda som maktfullkomliga mobbare genom hans inlägg.

Jag tror också att den stilen kan vara anledningen till varför många olika människor har försökt prata med Mattias privat (han citerar lösryckt från några sådana försök). Hans sätt att framföra kritik på kan nämligen vara svårt eller omöjligt att bemöta öppet, eftersom man inte kan ge sig in i den diskussionen öppet utan att misstänkliggöra sig själv och andra. Jag har full förståelse för att folk har försökt resonera med honom privat - eftersom han själv genom sättet han framför kritik på ofta skapar en situation där det inte går att bemöta kritiken utan att förstöra saker och ting.

Hur kan till exempel jag, som sittande i styrelsen, bemöta kritiken i hans utspel? Den stämmer inte med verkligheten, den är överdriven och tagen ur sitt sammanhang, och den är framförd på ett destruktivt sätt. Men eftersom jag sitter i styrelsen så är jag väl redan stämplad som att vara "en av dem" och baserat på hans post finns det ingen anledning att tro ett ord av vad jag säger.

Men ta er gärna en funderare - hur kritiserar man egentligen kritikern?

För visst finns det väl anledning att fundera över vad som egentligen ligger bakom, och varför flera olika människor har valt att försöka resonera med Mattias privat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vad är mer integritetskränkande än att utsättas för brott?

Den frågan ställer Torkild Strandberg (FP), som känner att statens värnande om ”integriteten” (notera citationstecknen) hindrar kommunen från att införa drogtester i skolan.
Ja, vad är mer integritetskränkande än att utsättas för brott?
Ja, kanske att utsättas för systematisk och legaliserad brottslighet från kommunen eller staten? Det vill säga brott som man aldrig kan få upprättelse för eftersom staten väljer att legalisera dem.
Om en främling på stan drar in dig i en mörk gränd, sticker en spruta i din arm och tar några centiliter av ditt blod, skulle du uppleva det som okej?
Torkild beklagar sig vidare över att man inte får hänga ut misstänkta brottslingar med bild. Han vill mena att man på detta vis sätter brottslingens integritet över offrets. Ja du, Torkild, man kan ju undra hur det står till här i samhället när det finns politiker som anser att blotta misstanken om att någon har begått ett brott ska räcka för att man ska få hänga ut den personen. Personligen anser jag att man är oskyldig tills man funnits skyldig, men tydligen tycker Torkild tvärt om – man ska behandlas som skyldig tills man kan bevisa sin oskuld. Brottsoffrets integritet är redan kränkt – det går inte att göra någonting åt. Men det är ingen anledning till att börja kränka andra till höger och vänster baserat på bara en misstanke.
Om någon satte rubriken ”misstänkt våldtäktsman” på ett foto av dig och tryckte ut det på Aftonbladets framsida, skulle du uppleva det som okej, bara för att du befann sig något kvarter därifrån där brottet inträffade?
Naturligtvis måste det vara mycket speciella fall där man tar till dessa metoder.
Vidare vurmar denne Torkild såklart för övervakningskameror. De ska öka tryggheten i brottsutsatta områden. God dag, tjenare. Att övervakningskameror skapar en falsk trygghet och inte förhindrar brott kanske har undgått hans uppmärksamhet?
Man kan undra, om en svartklädd kille i skidmask slår ner dig på gatan, sparkar på dig så revbenen knäcks och tar din plånbok, känner du dig bättre av att det spelades in?
Övervakningskameran som brottsbekämpande medel är fullkomligt överskattat. Som bäst kan den skapa en falsk känsla av trygghet, troligast gör den ingenting mer än att flytta brottsligheten ett steg till vänster, och som sämst kan den falska känslan av trygghet placera dig i en onödig farosituation. Rädslan är faktiskt bra – den hindrar dig från att vandra ensam genom farliga områden om natten. Den får dig att lägga 100 kronor på en taxi istället. Hurra för rädslan!
Jag skulle gärna se en mer effektiv brottsbekämpning i Sverige, och jag skulle gärna se att man ökade tryggheten i utsatta områden. Men varken drogtester på skolor, kameraövervakning eller att hänga ut misstänkta brottslingar är acceptabla lösningar.
Ta en halvminut och föreställ dig en vardag där dina barn tvingas lämna blod för att visa att de inte knarkar, där kameror följer din väg mellan hemmet och arbetet, och där kommunen när som helst kan fatta beslut om att hänga ut dig som brottsling vid blotta misstanken. Och allt detta utan att polisen eller rättsväsendet är inblandade. Var finns tryggheten för individen i det systemet?
Brottslighet är hemskt – men någonting som är långt mycket värre är systematiska kränkningar av individens integritet.
Piratpartiet använder inga citationstecken om ordet integritet. Vi förstår att det är någonting viktigt som vi måste värna om, och jag blir mycket illa berörd när andra politiker sätter citationstecken om ordet, som om de vill förmedla bilden av att det inte var något viktigt som de just sparkade sönder, knäckte revbenen på och lämnade i den frusna rännstenen. Inga fara, hörrni, det var bara ”integriteten”. Ingenting att se. Allt är under kontroll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly