Vilket jävla samhälle när...

Imorgon ska jag iväg över dagen och åka sidor. Förra gången var 12 år sedan. Hur som helst, jag kom nyss på mig själv med att fundera över ifall jag behöver ha med mig legitimation. Hallå... jag tänkte just... behöver jag LEG för att ÅKA SKIDOR?

Jag vet inte.

Behöver jag kanske visa leg på bussen för att visa att jag är den som har bokat? Kommer mitt namn att stå på skipasset, behöver jag legitimera mig i backen? Kommer de att vilja kolla leg i samband med att jag hämtar ut skidorna? För att inte tala om att jag kanske behöver visa leg för att få betala för maten.

Det blir nog så att körkortet följer med. För säkerhets skull.

Man vet ju aldrig när någon utbrister "Papieren bitte!"

Jag blir allt mer övertygad om att Piratpartiet behövs för att se till så att det här inte går överstyr... om det inte redan har gjort det. Ska man verkligen behöva ha med sig leg vart man än går i det fria landet Sverige, för att inte få problem i vardagen?

(bilden till höger är snodd härifrån)

Läs även andra bloggares åsikter om Papieren bitte, kontrollsamhälle, Piratpartiet, övervakning

Filminstitutet kommer med bra förslag

Filminstitutet uppmärksammar ett samband som vi pirater har känt till länge: att det där "fönstret" när filmer visas på bio... det är då som det är extra intressant att ladda ner. Det är nytt, man är nyfiken på det, folk pratar om det osv.

Man rekommenderar att för att minska att folk laddar ner under den tiden (varför detta nu skulle vara något dåligt) så bör man släppa filmerna för nedladdning direkt, själva. Det tycker jag låter som en helt briljant idé. Folk laddar ner dem i vilket fall, det går inte att komma ifrån. Då är det väl ändå bättre att de laddar ner i bra kvalitet från filmbolagets egen site, istället för att de laddar ner ett halvkasst camrip med kinesiska undertexter? Man kan ju tycka att filmskaparna borde vilja undvika att folk ska uppleva deras filmer i usel kvalitet - det lär ju inte framställa filmen i sitt bästa ljus! Kanske kan man också tjäna en del pengar på reklamintäkter eller prenumerationer.

Jag skulle till exempel gärna köpa biobiljetter genom en sajt där jag fick ladda ner och kolla på biofilmer i bra kvalitet. Jag ser det som att jag vill ha möjlighet att utvärdera produkten innan jag köper den, och jag är övertygad om att jag skulle gå MER på bio om den möjligheten fanns. Idag är jag nämligen ganska restriktiv med att gå på bio, eftersom det är såpass dyrt (ofta är det dyrare att gå på bio än att köpa filmen - ett sjukt förhållande i mina ögon).

Det där "fönstret" där man släpper först på bio och sedan på DVD och slutligen på teve... det är verkligen helt retarderat. Tanken är väl att man tjänar mest på bion, och man tror att folk inte kommer att gå på bio om de får se filmen hemma först. Man ska titta på bio först, och sedan köpa DVDn.

Bakåtsträvande puckon, tycker jag. Jag kan förstås bara tala för mig själv, men jag har sett ganska många filmer hemma på sista tiden, som jag tyckte var så bra att jag gärna hade gått och sett dem på bio efteråt om de fortfarande hade gått. För att inte tala om alla gamla storfilmer som jag gärna skulle gå och se på bio igen... hallå, någon som tvivlar på att folk skulle gå och se om Härskarringen om den gick på bio igen, trots att alla som är intresserade av filmerna troligen äger sitt eget exemplar av DVDn vid det här laget?

Det där "releasefönstret" bio - DVD - teve har spelat ut sin roll för länge sedan. Det är dags att erkänna detta, slopa ensamrätten på filmerna under biograftiden och våga släppa biofilmer direkt på DVD och Internet i samband med premiären.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, bio, film, pirater, Piratpartiet, DVD

Piratfolkets frågor

Enligt min Humla ställer några frågor som alternativ till Filmfolkets vinklade frågor. Självfallet antar jag utmaningen och svarar!

1. Vilket är din bästa nedladdning någonsin?

Svårt val... mest använt har nog små nyttoprogram som Daemon eller VLC blivit. Just nu pillar jag mycket med Audacity. Oscuro's Oblivion Overhaul är en riktigt bra game-mod av Oblivion. Gillar också mina WoW-addons. Miranda är ett måste!

2. Hur brukar du oftast rösta, har du exempelvis testat något av alla de svenska vårdskolaomsorg-alternativ som klumpat ihop sig i Mittens Rike?

Jag har bara en röst, och jag vill att det ska framgå tydligt vad jag säger med min röst. Och det ska vara något mer än "öh, jag gillar det här partiet i allmänhet och jag är typ okej med att de släpper typ 99% av sina frågor och istället slavar åt (m) eller (s). Typ. Och kanske möjligen att de ändrar sjukskrivningslängden från 3 månader till 90 dagar och byter namn på det till rehabiliteringsskrivningslängd, det vore typ bra."

3. Tycker du att rättssäkerhet, budbärarimmunitet och brevhemlighet är viktigare för samhället än att en välmående bransch med en armé av gråterskor får idka utpressning mot barnfamiljer?

Oh ja.

4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala underhållningskartellen för de legala aktörer som distribuerar kultur via nätet, bland annat på The Pirate Bay?

Genom att ta hårdare tag mot företag som beter sig svinigt mot folk. Att skicka ut kravbrev eller hota med utpressning så som har förekommit borde t.ex. leda till brottsutredning och stränga straff.

5. I många europeiska länder fanns en gång i tiden så kallade black rooms där maktens lakejer öppnade och kontrollerade all post. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?

Låt mig fundera lite på den. Jag kom inte på något tillräckligt fyndigt.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, fildelning, konkurrens, maffian, antipiratlag,

Piratproduktion vs piratkopiering

Jag blir djupt störd när jag läser artiklar där man behandlar kommersiell piratproduktion av mediciner och märkeskläder med piratkopiering.

Låt mig poängtera skillnaden:

Kommersiell piratproduktion = du tar receptet på en medicin och sätter igång produktion av medicinen i en skum fabrik någonstans i Kina. Sedan säljer du medicinen till ett billigare pris än originalet och tjänar pengar. Affärsverksamhet, alltså.

Piratkopiering= kompisen har köpt en tv-serie på dvd som du lånar hem och bränner av. Fullt normalt beteende, alltså.

Forskaren i artikeln säger en del vettigt. Den är väl värd att läsa! Framförallt tycker jag att det är intressant att hon tar upp anledningarna till varför en kommersiell piratmarknad uppstår - det är för stor prisskillnad mellan det som företagen vill sälja, och det pris som folk kan köpa för. Då uppstår ett utrymme där man kan tjäna pengar på att sälja kopior.

Det mest effektiva sättet att komma tillrätta med denna kommersiella piratverksamhet torde vara att differentiera sig mer mot olika marknader, sänka priserna och öka tillgängligheten. Då kan man själv fånga upp de konsumenter som har viss (men inte full) betalningskapacitet.

Den tar också upp vikten av att göra skillnad på kommersiell piratverksamhet och vanlig piratkopiering. Det är två helt olika saker - den ena är en affärsidkare som tjänar pengar, den andra är en helt normal människa med sunda värderingar som uppskattar kultur och vill dela kultur och information med sina vänner.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, piratkopiering, piratproduktion, kopiering,

Miljömål vs funktionalitet i samhället

För att tala om någonting icke-piratigt (och bara för att inte skapa förvirring så vill jag poängtera att nedanstående är mina egna högst personliga åsikter) så läste jag i morse en artikel om att man funderar på att höja trängselskatterna i Stockholm till max 210 kronor per dag.

Många tycker att det är dyrt såklart, andra pratar om att miljömålen är viktigare än allt annat (jag undrar om dessa människor ens kan rabbla upp miljömålen), ytterligare andra menar att man inte ska använda trängselskatter för att uppnå miljömål, utan istället höja bensin- och fordonsskatter. Folk borde åka kollektivt istället.

Personligen känner jag mig mest trött på denna diskussion.

Som jag ser det så har vi de stora problemen i storstäderna, där det är konstanta trafikinfarkter och mycket onödigt avgasande. Och detta trots att det ofta finns tillräckligt bra kollektivtrafik. Då är det väl ändå där som problemet är, och inte hos bilismen i allmänhet?

Problemet med att höja bensin- och fordonsskatter är att det drabbar alla bilister hårt, istället för de bilister som kör i onödan. Jag menar - det är inte familjen som bor 10 mil från närmaste tätort i Norrland som är ett miljöproblem - de behöver sin bil för att kunna bo och fungera där ute. Problemet är inte heller personen som bor i Linköping och jobbar i Söderköping och kör den sträckan varje dag - för det finns inget alternativ då det inte finns någon användbar kollektivtrafik mellan städerna.

Om man höjer bensin- och fordonsskatter så drabbas de som inte har något annat val än att använda bilen, och det slutar med att vi i övriga landet får betala för Stockholm. Bottom line. Vansinneshöjer man bensin- och fordonsskatter så måste vi fortfarande använda bilen eftersom kollektivtrafiken "på landet" SUGER, medan stockholmarna kan välja t-banan om de tycker att det blir för dyrt att köra och rycka på axlarna åt problemet. Trafiken i Stockholm minskar något, luften i Stockholm förbättras något och folk i glesbygden blir mycket fattigare.

Heja miljömålen. Snälla, låt oss som inte har något annat val än att ta bilen betala för att folk i storstäderna inte åker tillräckligt kollektivt.

Personligen ser jag inte riktigt vad man prompt ska in och köra i storstäderna för. Man får ju rabies och dödsskräck av att köra runt där. Jag har i alla fall tur - jag har den säkraste bilen som finns. Den är nämligen KNALLGUL i samma nyans som en postbil, vilket innebär att den syns. Hej här kommer jag, GUL BIL FÖR HELVETE!!!!

Till och med Arthur Dent på bakfyllan registrerade att bulldozern utanför hans fönster var GUL.

Läs även andra bloggares åsikter om bilism, miljö, stockholm, miljömål, gnäll

Författaren (pp) till Anna König Jerlemyr (m)...

Idag skickade jag nedanstående mail till Anna König Jerlemyr (m) appropå det hon skrev som svar på dessa frågor. Jag undrar hur hon kommer att svara?


Hej Anna!

Jag läste dina svar på filmfolkets frågor och såg bland annat detta svar:

"3. Tycker du att film- och tv-skapare ska ha rätt att ta betalt för sitt arbete även på Internet?

Självfallet. Precis lika självklart som att en författare ska kunna leva på intäkterna från sina böcker."

Jag måste då ställa dig en fråga angående detta... jag är nämligen författare och gav ut en bok i julas. Jag har hittills tjänat ungefär 600 kr på den i form av försäljningsintäkter och gåvor. Men det är lite svårt att leva på dessa intäkter, särskilt som jag också har haft produktionskostnader.

Om det är självklart att jag ska kunna leva på intäkterna från min bok... så undrar jag vem jag kan vända mig till med klagomål i det här ärendet? 600 kronor på en månad räcker inte att leva på.

Snälla hjälp mig, jag är författare och har väl enligt dig rätt att leva på intäkterna från min bok!

/mvh, Anna, 29, författare och ekonom

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, moderaterna, fildelning, författare, publicering

Filmfolket frågar – Anna Svensson (pp) svarar:

1. Vilken är den bästa film du någonsin sett?

Ett mycket svårt val mellan Härskarringen-filmerna och Borta med Vinden. Watchmen, Nimhs hemlighet och Mononoke Hime finns också på topplistan.

2. Hur brukar du oftast se på film, har du exempelvis testat någon av alla de svenska legala alternativ som nu finns för att se långfilm och tv direkt över Internet?

Jag brukar se på film från min DVD-spelare, min PS3a (BD) eller min Popcorn Hour. Jag använder ofta den fullt legala tjänsten The Pirate Bay – den är suverän och jag kan verkligen rekommendera den! Jag har även testat ett par av filmbolagens egna tjänster, men de är riktigt usla när det gäller utbud och prestanda. SVTplay kan dock vara trevligt ibland på grund av att det är smidigare att titta på programmen när det passar mig än när de sänds på teven. Deras utbud är dock skralt, bildkvaliteten är kass och det är svårt att söka i utbudet.

3. Tycker du att film- och tv-skapare ska ha rätt att ta betalt för sitt arbete även på Internet?

Alla har självfallet rätt att försöka ta betalt för sina produkter. Om man sedan säljer eller inte beror på om priset är rätt och om man kan konkurrera med andra aktörer och med vad människor kan göra själva hemma. Alla har självfallet rätt att försöka sälja bröd för 200 kronor per limpa, men då skulle varenda människa antingen handla av någon annan eller byta recept med varandra och baka hemma istället.

4. Hur tycker du att man ska minska konkurrenstrycket från den illegala piratmarknaden för de legala svenska aktörerna som distribuerar film och tv direkt över nätet?

Vilken ”piratmarknad” avses? På en marknad köper och säljer man. Frågar filmfolket alltså efter den kommersiella piratmarknaden? I så fall är svaret att den marknaden knappast är så utbredd i Sverige att den utgör något problem. Trycket från den kommersiella piratmarknaden minskar man bäst genom att sänka priserna. Om en svart marknad uppstår så är det vanligen på grund av att skillnaden mellan säljarens pris och köparens betalningsvilja är för stor. För att återgå till exemplet med brödlimpor – om normalpris i affären var 200 kronor per limpa så skulle det genast uppstå en svart marknad där folk bakade hemma och sålde bröd till varandra till ett lägre pris.

Frågar man efter den icke-kommersiella ”piratmarknaden”, alltså helt normal och privat fildelning, så är detta inte direkt en konkurrenssituation, utan snarare en intressant och spännande komplementsituation.

5. I många europeiska länder har internetoperatörerna ett ansvar för att motverka illegal fildelning. Tycker du att vi ska ha samma regler i Sverige?

Det finns ett EU-direktiv (E-commerce, 2002) som tydliggör att en operatör inte är ansvarig för innehållet i nättrafiken. Om det är så att något land har infört ett sådant ansvar i strid med EUs direktiv så bör vi verkligen inte uppmuntra fler länder att följa efter. Vi bör istället kräva att EU vidtar tunga åtgärder mot dessa länder. Mere conduit-begreppet är viktigt och värt att slå värn om!

Andra som har svarat på frågorna: Rick Falkvinge (pp), Anna Troberg (pp), Hans Wallmark (m), Anna Konig Jerlmyr (m)

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, Piratpartiet, film, the pirate bay, kultur

Internet, pirater, sprutor och köande svenskar

Ställ dig i kö, svensk, och ta din spruta!

Vi svenskar är så duktiga på att ställa oss i kö. Vi var bland de bästa i världen på att vaccinera oss. Vi pepprades med kampanjer där vi fick budskapet att det fanns färdiga sprutor med våra namn på. Det var bara att gå till vårdcentralen, ställa sig i kö som en snäll svenne, och ta sitt stick för solidariteten.

Personligen tycker jag att det är pinsamt hur lite vi svenskar ifrågasätter när farbror staten kallar. Hur fokuserade vi är på likriktning – att stå snällt i kön, inte störa våra medmänniskor, inte prata med främlingar, inte synas, inte höras, acceptera och var tyst. Stå snällt i kön. Ta din spruta, det är för ditt eget bästa. Inte ifrågasätta – det är osolidariskt att vägra sprutan! Du dödar dina medmänniskor om du säger nej.

Hade inte Internet funnits, så hade vi inte haft någon möjlighet att få någon riktig bild av influensan. Vi hade varit utlämnade till de närmast propagandeliknande kampanjerna. Nu kunde man dock hitta information här och var på nätet, och bilda sig en uppfattning om hur allvarlig (eller inte) situationen egentligen var.

Nu i efterhand så får WHO stå till svars för att ha stressat upp situationen med influensan, och det finns seriösa misstankar om att läkemedelsindutrin har påverkat beslutsfattarna för att göra ekonomisk vinning. Har alla människor som snällt ställde sig i kö i själva verket bara bidragit till att våra skattepengar formligen hälldes i händerna på privata företag, som såg en möjlighet att sko sig på vår rädsla?

Kanske det.

Själv känner jag ingen som fick svinis – däremot känner jag många som blev sjuka av sprutan. En del var hemma en dag eller två, men ett par arbetskamrater blev utslagna i ett par veckor över jul. Jag undrar om inte sprutan har orsakat minst lika många sjukdagar totalt som själva influensan?

Våga vara skeptiska, svenskar! Våga skaffa en andra åsikt innan ni ställer er i kön. Internet är fullt av information, och det är den bästa källa vi har till att kritiskt granska det som händer runt omkring oss.

Piratpartiet vill värna om Internet, så att det kan förbli en öppen kanal för information där alla kan komma till tals. Ett demokratiskt redskap för att kommunicera, granska och kritisera. Dagens makthavare tror att Internet är en leksak – någonting overkligt som man kan ta ifrån folk om de inte sköter sig, och som man leker bäst med under övervakning. Men det är det inte. Internet utgör redan idag en grund för demokratin.

Det är inte makthavarna som ska granska oss (diktatur). Det är vi som ska granska dem (demokrati). Och redskapet för detta är Internet.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, svininfluensan, informationspolitik, integritet, svenskar

Vill du ha mitt provocerade liv?

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här artikeln, som är en reaktion på fallet Alexandra (ni vet, unga mamman på sjukersättning som undrar om vi vill ha hennes omförsäkrade liv).

Å ena sidan känns det riktigt skönt att någon, någon gång, vågar ifrågasätta dessa snyfthistorier som media trycker ut på löpande band så fort de bestämmer sig för att smutskasta istället för att granska.

Å andra sidan känns det olämpligt att personer i artikelskribenternas ställning ger sig in i ett enskilt fall på det viset.

Olämpligt och uppfriskande på samma gång. Verkligen provocerande och tankeväckande.

Medias vinkling i sjukersättningsdebatten anser jag har varit ett rent missbruk av medias tänkta funktion – att granska. Faktum är att bloggarna har gjort ett betydligt bättre jobb med att konkret och nyanserat framställa sjukvårdsreformerna än vad media har gjort.

Jag finner det allvarligt att gammelmedia inte tar sitt uppdrag på större allvar än såhär. Det borde finnas en ordning på saker och ting, där man först beskriver och sedan eventuellt kritiserar. Det första (och ibland enda) som gammelmedia fokuserat på i sjukvårdsdebatten har varit enskilda fall och snyfthistorier. En mediatäckning som är nästan identisk med den som man förde om sossarnas sjuksystem under förra mandatperioden. Historier som hade kunnat skrivas med exakt samma ord för 5 år sedan. När politikerna väl får kommentera så är situationen redan uppstressad och ”skandalös” tack vare medias orgie i enskilda fall.

Jag har inte läst en enda artikel de senaste månaderna (och jag har följt den här debatten) där tidningarna NEUTRALT och KONKRET granskar det faktiska innehållet i sjukreformen och verkligen djupdyker på ett proffsigt sätt i vad omförsäkringarna faktiskt innebär.

Jag tycker att det finns god anledning att ifrågasätta attityden i historierna om enskilda omförsäkrade, och att media inte gör sitt jobb när de hoppar ner i sandlådan och använder Alexandra och Marie-Louise och allt vad de heter som slagträn i debatten. Att man hittar Alexandror och Marie-Lousiar i vartenda sjuksystemen är tydligen ointressant när man kan använda deras historier för att skapa snaskiga rubriker.

MEN att ifrågasättandet ska komma från ministrar, ordförande i socialförsäkringsutskott eller andra i liknande positioner känns fullständigt olämpligt. De ska väl ändå ha vett att stanna utanför sandlådan?

Det här fallet tycker jag visar på vikten av att lyfta bloggarnas ställning gentemot gammelmedia. Bloggarna tar sig tid att vrida och vända på saker, granskar och sammanställer. Och de kan kommentera enskilda fall och lyfta aspekter som t.ex. en minister inte bör ge sig in i. Jag känner allt oftare att bloggarna gör tidningarnas jobb, medan tidningarna sysslar med att gotta sig i snyfthistorier och dra in pengar på sensationella rubriker. Och det är såklart inte PK att ifrågasätta en historia om en sjuk människa - vilket innebär att man svårligen kan försvara sig mot angrepp som utförs på detta vis.

Fundera över piratrörelsen, och över vad vi kan göra för att förbättra informationsflödet i samhället och granskningen av statsmakten.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukersättning, bloggande, media, Piratpartiet, informationspolitik, granskning

Fredrik och Mona har fel om årets valfrågor

Inte oväntat så tror Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin att valet kommet att handla om arbetslöshet, sjukersättning och skatter. Och visst är dessa saker viktiga frågor: nu när finanskrisen håller på att ebba ut så dras vi fortfarande med en något hög arbetslöshet, de nya sjukreglerna har införts ganska noobigt av alliansen och det känns relevant att diskutera huruvida landet med världens högsta skatter bör sänka eller höja skatterna. Fredrik beskylls för att vara hjärtlös, Mona beskylls för att inte ha några konkreta planer på problemen. Gäsp.

Men årets valfrågor?

Nej, Fredrik och Mona, detta är troligen var fokus kommer att hamna i era debatter och dueller. Avgörandet lär dock ligga på två helt andra frågor i år:

Informations/integritetspolitiken och invandrarpolitiken.

Det ser nämligen ut som att ett par gamla riksdagspartiet kan halka ur riksdagen i höst, och beroende på vad som händer i landet och på vad blocken svarar på invandrarpolitiken så tror jag att fördelningen mellan SD och PP kan ändras radikalt framöver.

Hur som helst, det är en intressant situation när man potentiellt har ett byte av partier i riksdagen. Dels för att det kommer in nytt blod, men också för att det finns möjligheter att de gamla blockgränserna sprängs. I nuläget så säger alla såklart att de inte tänker ta i SD med tång och de skrattar åt PP, men vad gör de om både SD och PP drar in i riksdagen med 15-20 stolar vardera?

Goddag, förhandling.

Både med de nya partierna och med varandra.

Det blir ett mycket intressant val i höst, och det kan nog vara nyttigt för både högern och vänstern att bli ifrågasatta som block och behöva ta ställning till nya partier. Min uppfattning är nämligen att alliansen skulle behöva en skopa ödmjukhet och lyssna bättre på varandra, och att de rödgröna måste lära sig hur man kommer överens och ge konkreta bud tidigare.

Det är också mycket intressant när det ser ut som att valets fokusfrågor och valets ödesfrågor kan komma att vara två helt olika saker. Förstår Fredrik och Mona vad som är på gång att hända?

Läs även andra bloggares åsikter om http://www.dn.se/nyheter/valet2010/pensioner-och-sjukforsakring-ledde-till-debatt-1.1032472

Vågmästarrollen för dummies

Eftersom det har varit en del mer eller mindre intelligenta kommentarer på några av mina inlägg som berör höger/vänsterpolitik så tänkte jag förtydliga angående vågmästarrollen som PP strävar efter. Mina privata åsikter om höger respektive vänster riskerar inte att påverka maktbalansen enligt följande strategi:

Från PPs hemsida:

1) Det ena blocket går med på våra krav, och det andra gör det inte. Då väljer vi det block som går på vår linje. Huruvida det blocket är rött eller blått struntar vi i. Så länge vi ser att de gör sitt yttersta för att med kraft driva våra frågor, stöder vi reservationslöst regeringen i alla andra frågor också.

2) Båda blocken går med på våra krav. Om det finns nyansskillnader som gör att det ena blocket framstår som lite bättre än det andra väljer vi det blocket. Om båda är precis lika bra stöder vi det som fått flest röster i valet. På så sätt påverkar vi inte höger/vänster-balansen i svensk politik. Så länge regeringen driver våra frågor med kraft stöder vi den reservationslöst i alla andra frågor, precis som i scenario 1).

3) Båda blocken tvärvägrar att gå med på våra krav. Det här är det krångligaste fallet, men vi kan hantera det också. Till att börja med stöder vi det ena blocket, och släpper fram en regering. Troligen det block som fick minst röster i valet, så att de andra, "segrarna", känner sig snuvade på regeringsmakten. De kan dock inte göra mycket åt saken, eftersom vi reservationslöst stöder sittande regering i allt som inte är våra frågor.

När "segrarna" väl sitter tryggt placerade i utvisningsbåset i opposition inleder vi sakliga och lågmälda samtal med dem, tills de börjar inse att våra förslag faktiskt inte är så farliga, och att de bara har att vinna på att göra som vi ber dem. När de fått syna våra argument i glansen från den hägrande regeringsmakten ett tag, finns det goda skäl att tro att de kommer att hålla med oss. Då ställer vi ett misstroendevotum och byter regering. Därefter stöder piratpartiet den nya regeringen reservationslöst i alla frågor, så länge de driver våra frågor med kraft, precis som i scenario 1) och 2).

Det här är hela strategin. På så sätt kan vi garantera att våra frågor får genomslag.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, strategi, vågmästare, val 2010

Spelbranschens framtid?

Detta var intressant.

– Många i spelbranschen verkar ha förlikat sig med tanken att det inte går att utveckla mediet, säger hyllade indieutvecklaren Erik Svedäng. Vi har en större framtidstro.

Jag får ge en liten applåd såhär på söndagskvällen. Jag har ofta känt att branschens dinosaurier gör samma spel om och om igen. Fast med snyggare grafik. Och visst förför det en stund, men sedan vänjer man sig. Än finns det wow-potential kvar... jag menar... vi är ju inte riktigt framme vid 3D-teknik i hemmet och spel som är så detaljerade att ögat inte kan skilja dem från verkliga livet. à la eXistenZ. Något att se fram emot?

Ja, men bara om det finns innehåll. Explosioner från nya vinklar är bara fascinerande med en gäspning.

Jag kommer absolut att kolla in några rekommenderade indiespel. Vem vet, jag kanske får uppleva något nytt? Efter att jag har gjort mina dailys, såklart. Måste ha mina frost emblems, ffs.

Spelbranschen - var så god att darra.

Jag undrar förresten vad indiebranschen tycker om fildelning? Jag menar, det måste ju vara fullkomligt centralt att man når ut till så många som möjligt utan onödiga hinder om man ska kunna få folk att stänga av sina flashiga spel en stund, och lyssna på nya idéer.

Läs även andra bloggares åsikter om spel, indie, utveckling, fildelning

Att burka eller inte burka

SvD skriver om att fransk imam vill förbjuda burkan i Frankrike. Det är lätt att stå kluven i den frågan.

Å ena sidan finns det människor som har detta plagg som en del av sin tradition, religionsutövning och identitet, och av dessa skäl finns det all anledning att respektera den i ett land med religionsfrihet.

Å andra sidan har inte vi den traditionen i västvärlden och det ställer till problem - vi kommunicerar oerhört mycket genom ansiktet och burkan bildar en mur som håller ute kommunikation och förståelse. På många arbetsplatser är det direkt olämpligt att bära den typen av plagg - till exempel om man arbetar med barn som behöver lära sig att läsa av ansiktsuttryck och känslor.

Ska kvinnorna tvingas ta av sig burkan för att göra andra nöjda? Eller ska man ta seden dit man kommer?

Inte vet jag. Jag har aldrig ens pratat med någon som har burit burka. Jag är dock böjd att anse att det är upp till var och en hur de vill utöva sin religion, men att arbetsgivare själva borde få bestämma om vad som är godtagbar klädsel på arbetsplatsen. I övrigt känns det bara som ett onödigt kränkande av människors integritet att diktera hur de får gå klädda.

Personligen anser jag att IFPI ägnar sig åt betydligt mycket mer förargelseväckande beteende än människor som väljer att klä sig i det ena eller det andra. Och jag finner burkor betydligt mer smakfulla än de outfits som Lady Gaga porrar omkring i. Vad ska detta föreställa? En snibb-blöja som hon dragit upp till hakan?

Läs även andra bloggares åsikter om burka, integritet, förargelseväckande beteende, lady gaga, mode

Är PP vänster eller höger?

En kommentar från Peter Andersson på ett av dagens inlägg lyder:

Det andra är att inlägget, vid sidan av temat "väska och klocka" är viktigt politiskt. Jag har skrivit några inlägg tidigare, bla riktat till Rick för att få tydligare besked om var Piratpartiet står ideologiskt. Han har själv uttalat att moderaterna i det närmaste är "halvsossar" och ditt inlägg visar ju att han har stöd för en sån linje. Antar att PP:s ganska många sympatisörer som gått från tex V och MP noterar det.

Som svar till Peter och andra kan jag utreda följande:

Piratpartiet som parti är varken höger eller vänster. Människorna som är intresserade av vårt perspektiv kommer fantastiskt nog från både höger och vänster och mitten. Vi har bestämt oss för att åsidosätta klassiska höger- och vänsterfrågor för att kunna samarbeta om bland annat integritets- och informationspolitik.

Det fantastiska är att vi kan ha olika anledningar till varför vi vill driva den politiken - olika ideologiska synsätt. Men oavsett anledningen så är vi överens om målet. Och det är både viktigt och bra.

Jag har noterat att bland högerfolk så har PP ett rykte om att vara ett flummigt vänsternäste, och bland vänsterfolk så har vi rykte om oss om att vara högermuppar. Visst är det underligt? Och visst är det fantastiskt att vi kommer överens om våra frågor, trots att vi är både vänsternäste och högermuppar på samma gång, och ändå ingetdera?

Jag hoppas att folk som har kommit till oss från V och MP noterar att de är i sällskap av folk som har kommit till oss från M eller FP. Jag hoppas att de förstår att vi åsidosätter våra personliga åskådningar när vi samlas som parti. Det måste vi göra för att kunna agera vågmästare i valet 2010.

Åsikterna på den här bloggen är för övrigt mina personliga. De sammanfaller ibland, men inte alltid, med Piratpartiets. Utifall ni undrar så röstade jag på Folkpartiet -98 och -02. 06 röstade jag pirat.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, moderaterna, socialdemokrati, politik, vågmästare,

Jag kan blogga som vanligt folk

Idag har jag bakat matbröd. Första gången på jag vet inte hur länge. Vetegroddar, vetekli, vetemjöl, rågmjöl och linfrön. Luktar jättegott, men kan inte äta det än. Vi håller nämligen på att montera en spegelvägg i 10 delar från Ikea. Inte alls svårt när man har buckliga gamla väggar från 40-talet, jag lovar.

Sambon ligger nu på knä i hallen och svär över att fästena inte hamnar där de ska... på exakt 404 millimeters avstånd från varandra enligt Ikea-manualen. Jag är inte betrodd med betongborren.

Agerar jag som feminismens begravningsentrepenör genom att laga mat och baka bröd (barfota, ska tilläggas) medan sambon umgås med betongborrmaskinen?

Övrigt som händer i världen:
MsNoob hoppas på att få flytta (lycka till!)
Blondinbella reser till Cannes (blääää, värme är för losers!)
Kåtakyrkan i Storuman (någonstans i Norrland) måste byta namn (vaffödå?). Lokalinvånarna i protest!
Jag undrar om min utvandrade lillasyster är inblandad i den här skandalen i Bergen? (kvinna hittad naken på museum - inrullad i en matta)

Läs även andra bloggares åsikter om feminism, bloggande, dagbok, skandal, män och kvinnor, vardag

Har pirater rätt att tycka?

Peter Andersson (med rätt att tycka) fäller några underliga kommentarer angående mitt inlägg om Mona Sahlins märkesväska. Han trodde först att jag var ironisk i mitt resonemang kring Mona Sahlins väska vs Fredriks Reinfeldts klocka, men blev sedan mörkrädd när han insåg att jag var allvarlig och svamlar lite om att jag är en av Piratpartiets kandidater till riksdagen... jag får en känsla av att han ser det som underligt att en piratpartist har en åsikt om någonting annat än fildelning och integritet?

Eller är det så att han finner det underligt att det finns piratpartister som tycker att alliansen faktiskt gjort ett bra jobb med att rycka upp Sverige, om än med några allvarliga klavertramp i vissa frågor?

Nå, Peter, både du och jag har "rätt att tycka", och Piratpartiet kämpar för att den rätten ska finnas kvar. Jag har åsikter om Monas väska, Rick Falkvinge har åsikter om sexualitet, Anna Troberg har åsikter om ComHem. Yttrandefrihet ftw.

Vi är inte bara pirater, vi är också människor. Med rätt att tycka. Inklusive rätt att tycka att vår nuvarande statsminister är mer sann mot sin politiska åskådning än Mona Sahlin.

Simonsblogg skriver f.ö. mycket läsvärt om den moderna socialismen!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Piratpartiet, yttrandefrihet, mona sahlin, fredrik reinfeldt

Den röda väskan

Debatten om Sahlins handväska för 6000 kr tycker jag betonar det hyckliga i socialdemokraternas politik. Visst handlar det om att minska klyftorna i samhället - men inte mellan rika och fattiga, utan mellan vanligt folk och fattiga. Oftast handlar det om att trycka ner vanligt folk till en nivå där man hamnar farligt nära att leva för samma resurser som människor som av en eller annan anledning inte arbetar.

Man kan tycka vad man vill om kvinnans rätt att bära handväska... men visst ringer det lite falskt när en sådan person som Sahlin svänger den framför näsan på sina bidragstagande väljare i ett partiledarfoto... paraderar den framför vanligt folk som hon vill höja skatterna för. Folket ska vara en grå massa där alla lever på lika låg nivå, men hon ska ha sin rosa färgklick.

Jag tycker att det ska finnas ett tydligt och kännbart trappsteg mellan arbetande och icke arbetande. Om det var en platå, varför skulle man bemöda sig med att flytta sig mellan grupperna? Det finns ingenting som motiverar, och ingen belöning för att ta sig någonstans.

Jag har vidare ingenting emot att folk som har lyckats i livet har dyra handväskor. Sahlins väska betonar dock det hyckliga i hennes politik, och den är dessutom ful.

Jag gillar däremot Fredriks klocka. Den är diskret, snygg och inte in your face. Mona breder ut sin väska över halva bilden - klockan sitter där den ska och Fredrik viftar ju inte direkt med den framför kameralinsen. Därtill förespråkar han en politik där det är okej att lyckas i livet.

Läs även andra bloggares åsikter om sahlin, märkeskläder, väska, socialdemokrati, hyckleri,

Små partier och begränsade områden

Några ord om det här med vågmästarstrategi och att begränsa sig till vissa områden, eftersom jag fick den frågan av NT nu på kvällen.

Det handlar inte om att försöka smita undan ansvar från andra viktiga politiska områden, utan om att vara ärliga och ansvarsfulla gentemot folket. Ett litet parti som får kanske 4-5% kan inte effektivt driva politik på alla områden samtidigt. Det går inte. Se bara hur bra det går för de mindre partierna i alliansen när moderaterna svänger med piskan! Som litet parti har man inte folk och kraft till att vara överallt samtidigt, och om man försöker blir man överkörd.

Små partier som lanserar fullständiga program som täcker in vartenda område inom politiken kan råka ut för två saker:
1) De försöker hålla fast vid allt och blir fullständigt ineffektiva.
2) De måste kompromissa bort det mesta för att kunna driva igenom ett mindre antal frågor.

Piratpartiet har realistiska förväntningar om hur stora vi kommer att bli i riksdagen - vi kommer att bli små. Inte tillräckligt stora för att kunna driva politik på alla områden, men tillräckligt stora för att göra skillnad på några områden som vi kan arbeta fokuserat på. Så tänker alla småpartier egentligen, fastän alla inte erkänner det. En del lanserar ett helt program, men för det mesta är det bara symboliskt - man vet vad de kommer att syssla med. Miljöpartiet ville från början syssla med miljöfrågor, SD vill driva invandrarfrågor, FI vill driva kvinnofrågor osv.

Vi vet alla om att det tog många år innan t.ex. miljöpartiet växte till sig såpass att de på allvar kunde driva ett fullständigt partiprogram på alla områden.

I Piratpartiet har vi dessutom problemet med höger- och vänsterdimensionen. Eller snarare - vi har inte det problemet. Vi kommer från både höger och vänster sida, och ändå kan vi enas om en informationspolitik. Vi skulle inte i vår nuvarande form kunna driva en egen politik i klassiska vänster- och högerfrågor på grund av att vi då skulle spricka till två partier och bli mindre effektiva i våra prioriterade frågor.

Istället vill vi bli vågmästare. Vi vill driva våra frågor, och vi spelar med det lag som hjälper oss mest att uppnå våra mål.

Med det inte sagt att vår politik inte kan beröra t.ex. sjukvården eller försvaret - det finns intressanta frågor för oss även inom dessa områden. Inom sjukvården finns det t.ex. integritetsfrågor, och FRA-frågan berör försvarspolitiken.

Så oroa er inte - vi kommer allt ha saker att syssla med i riksdagen, men vi kommer att göra det på vårt eget sätt och med fokus på de frågor som andra partier inte bryr sig om.

Alla måste inte syssla med allt, men någon måste syssla med informationspolitik.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, riksdagsval, riksdagen, vågmästare, politik

Anna till riksdagen 2010

Idag offentliggjorde Piratpartiet sina vallistor inför höstens riksdagsval efter en process med interna val. Jag hamnade på plats nummer 4 på riksdagslistan och såklart vill jag börja med att skicka ett tack till alla pirater som röstade fram mig! Tydligen var jag en av de högst rankade kandidaterna i hela internvalet.

Varför jag...

Jag är en Svensson som är trött på att beslutsfattarna trampar på min frihet, och jag vill göra någonting åt det.

Jag är en kulturskapare som inte bara vill skapa spännande historier, utan också ser positivt på framtiden och vill skapa goda kreativa möjligheter i samhället genom att modernisera upphovsrätten och kulturpolitiken.

Jag vill göra nytta för en sak som jag verkligen tror på, och jag tror på delad kultur, fri kunskap och ett skyddat privatliv.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, riksdagsval, val 2010, pirater, kultur

Telia fortsätter striden

Telia fortsätter striden mot IPRED och tar upp två väldigt viktiga punkter:
1) IRPED-lagen kan trumfas ut av EUs datalagringsdirektiv – under det direktivet finns det ett integritetsskydds för individen som omöjliggör utlämning av uppgifter.
2) Tingsrätten har prövat frågan utifrån felaktiga tekniska förutsättningar – de talar nämligen i domen om material som finns upplagt på hemsidan, trots att det enda som hemsidan ifråga innehåller är länkar till material som finns på andra platser.

Det här – Källlänken till en artikel i DN – är också en länk till upphovsrättsskyddat material.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning, Telia, rättegång, EU-direktiv, datalagring

Det stör mig att det handlar om att vara kvar

De senaste veckornas sjukersättningsdebatt börjar gå mig på nerverna och senaste exemplet är Alexandra som talar ut om sin oro i Aftonbladet. Det som stör mig är att alla dessa artiklar fokuserar på det negativa och att människorna i artiklarna förutsätter att den enda lösningen som finns för dem är att vara sjukskrivna livet ut, som om det vore ett självändamål i sig. Signaturen Anonym på Högbergs tankar sammanfattar min reaktion på artikeln alldeles ypperligt:

Människan i artikeln skall delta i ett introduktionsprogram MED ersättning från försäkringskassan baserat på hennes SGI/antagandeinkomst. Hon får således ersättning. Hon står inte nödvändigtvis till arbetsmarknades förfogande och tvingas ut i arbete på heltid som aftonbladet försöker få det till. Det är ett 3 månader långt program där hennes arbetsförmåga skall prövas. Därefter har hon möjlighet till ytterligare sjukpenning alternativt a-kasseersättning där hon prövas mot arbeten på hela den svenska arbetsmarknaden utefter hennes eventuella arbetsförmåga. Ta gärna reda på vad som faktiskt gäller innan du bloggar på om empatilöshet och okunskap. Jag röstar inte blått men är allergisk mot tramsande bloggare som uppenbarligen försöker plocka politiska poäng genom att aktivt feltolka/missförstå hur verkligheten hänger samman.

Tjejen i artikeln, Alexandra, skriver själv:

Jag har skrivit en lista på hur mitt "ultimata" jobb skulle se ut. Och idag finns det ingen sån tjänst att tillgå.

Jag tycker själv att det är djupt tragiskt att läsa artiklar som går ut på att unga människor ser det som den enda lösningen att vara helt och hållet beroende av andra livet ut utan att någonsin prövas eller utvärderas, särskilt när man inte ens skriver artiklarna med någon typ av journalistisk granskning om hur verkligheten runt omkring hänger ihop. Det får mig att ta mig för pannan när sjuka människor påpekar att det ultimata jobbet inte finns att tillgå. Gissa vad? Det ultimata jobbet finns inte att tillgå för mig heller, trots att jag är frisk.

Kalla mig cynisk om ni vill, men vågen av "jag vill leva på så hög ersättning som möjligt tills det ultimata jobbet dyker upp"-artiklar kan ställas mot vågen av "jag har varit sjuk och vill nu jobba men det går inte att anställa mig"-artiklar som kom under den förra regeringen. Till exempel den här från 2005 om en kvinna som ville ut och jobba, men där sjukreglerna gjorde det för riskabelt för företagen att anställa.

Jag är säker på att en stor andel sjukskrivna skulle kunna ta sig ut på arbetsmarknaden igen om reglerna uppmuntrade till anställning. Men just nu är jag en jätterisk för arbetsgivarna.

Detta skrevs 2005, under socialdemokraternas regering. Jag vill också uppmärksamma på följande artikel från 2005.

Sagor från livbåten skriver en skitbra och nyanserad artikel om sjukvårdsreformen:

Alliansen är faktiskt inne på rätt spår, men det har hanterat frågan valhänt och utan förståelse för att karta och verklighet är helt skilda saker.

Det är tragiskt när människor hamnar i kläm, och det måste till ändringar - kanske framförallt hos själva försäkringskassan, så att de som arbetar där förstår de direktiv de ska tillämpa och har goda och människovänliga metoder. Men vi ska hålla i åtanke att det inte är ett självändamål att leva på ersättning eller bidrag livet ut. Det ska ses som en absolut sista utväg. Och, åter igen, vi kan inte ha ett system där man inte kollar upp med viss förutsägbar regelbundenhet vilken arbetsförmåga som sjuka faktiskt har.

Signaturen Johan skriver:

I vilken värld kan det vara fel att kolla vilken förmåga man har och vilka eventuella lösningar som kan finnas?

Jag tycker ärligt talat inte att det känns som någon tragedi när en långtidssjukskriven 30-åring får delta i ett introduktionsprogram och får sin arbetsförmåga prövad. Inte så länge hon fortfarande kan bli sjukskriven igen om det inte skulle fungera för henne. Jag förstår att hon är orolig för framtiden - men vem är inte det? Vem vet hur deras liv ser ut om ett år eller ens en månad?

Att en 30-årig trebarnsmor ser livslång sjukersättning som den enda lösningen är väl den verkliga tragedin.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukersättning, sjukreglerna, vård, kritik, regering

Sann historia från vården

Det är så mycket skriverier nu om de nya sjukreglerna att jag kände att jag ville dela med mig av en sann historia och ge mitt perspektiv:

Jag har jobbat en sväng inom vården, på ett sjukhem för gamla… ”sista anhalten”, så att säga. Ingen flyttade någonsin därifrån, och många var amputerade på grund av ålderdiabetes. Jag var där på sommaren, när terapeuterna var på semester. Det var ett skrämmande och ibland deprimerande arbete, att se vad som blev av människor när de inte har någonting annat att göra än att stirra in i väggen eller ut genom fönstret. Titta tomt på teven och bara vänta på ingenting.

Jag skulle duka bordet på hemmet en dag, till frukost tror jag att det var. En av tanterna satt i sin rullstol i närheten och jag frågade om hon ville hjälpa till att duka.

Hon log med hela ansiktet, nej, med hela kroppen!

Det var helt otroligt att se.

Jag gav henne några tallrikar och hon rullade långsamt runt bordet och ställde upp dem medan jag ordnade med glasen. Hon log hela tiden, trots att det gick långsamt. Hon kände att hon gjorde nytta, någonting som var viktigt. Känslorna var skrivna i hennes ansikte lika tydligt som i en bok. Hon skulle få göra nytta idag – hon hjälpte till och vi gjorde någonting tillsammans. Någonting verkligt som hon förstod nyttan med – detta var inte bara någonting för att sysselsätta händerna, vi skulle allihop sätta oss och äta vid bordet sedan.

När halva bordet var dukat kom en sköterska ur den ordinarie personalen och tog ifrån tanten tallrikarna som var kvar. Hon sade någonting i stil med: ”men det där ska inte du göra!” och så lade hon snabbt och kallt ut tallrikarna på bordet och stegade iväg till köket där hon gav mig en sur blick – höll inte sommarvikarien koll på tanterna?

Jag glömmer aldrig hur ljuset försvann från tantens ansikte när sköterskan tog tallrikarna ifrån henne.

Vet ni vad – jag kan aldrig någonsin, aldrig, acceptera ett sjuksystem där vi inte ens får fråga de sjuka vad de klarar av. Jag såg med egna ögon en människas värde stiga inom henne, som en termometer när man håller den över ett ljus, när hon upptäckte att hon kunde göra någonting som hon inte trodde att hon kunde.

ALLA måste få frågan: vad klarar du av? Kan du göra det här?

Om vi inte vågar ställa den frågan, av rädsla för att den sjuka ska bli ledsen, känns sig ifrågasatt, eller ta livet av sig, då är vi inte människor längre. Då har rädslan segrat. Det är hälsosamt att låta de som har varit sjuka länge prova på nya saker och lära sig nya saker om sig själva.

Högerns system utmålas gärna som kallt i media, men jag ser det annorlunda eftersom jag ser passivitet, social isolering och underskattande av arbetsförmåga som de långtidssjukas tre värsta fiender.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukersättning, vård, sjukreglerna, historier, människor, självmord

Skåne är läskigt

Andra dagen av min exil i grannlandet i söder. Igår jobbades det och jag träffade ms Noob på fik för att prata om bland annat inspelning av ljudbok. En hyggligt produktiv och trevlig dag. Idag på lunch fick jag dock höra det läskigaste jag någonsin hört någon säga om en maträtt:

Den är ångkukad!

Tack, jag tar nog salladen istället.

Läs även andra bloggares åsikter om skåne, läskigt, skånska, ångkukad,
resor,
http://bloggar.se/om/ljudbok rel="tag">ljudbok

Det är snökaos! Nej, det är istid!

WTF liksom.

Ibland undrar man om folk inser vilket land de lever i. Stora artiklar och rubriker om fasansfullt snökaos finns i var och varannan tidning... men konstigt nog så tycks det främst vara Skåne och Stockholm som drabbas av dessa "snökaos". Där jag bor (Östergötland) kallar vi det oftast bara för snö, och jag misstänker att man i Norrland knappt ens skulle rycka på axlarna åt de fem snöflingor som orsakar snökaos i Stockholm och Skåne.

Men visst är det lite att ta i att tidningarna efter ett par veckors vinter publicerar artiklar med titlar i stil med "lilla istiden kan redan vara här"?

Artikeln slutar i alla fall med:

Det är hög tid att rusta så att samhället fungerar även i betydligt kallare klimat.

Man kanske skulle börja med att investera i några snöplogar i Skåne och sluta kuka runt med förbud mot dubbdäck? En helt vansinnig idé i ett land som faktiskt har riktiga vintrar (även i Stockholm). När jag körde till jobbet igår morse var jag riktigt glad över att jag hade dubbdäck - det var isgata på E4an och vid en punkt var jag övertygad om att jag skulle få ringa chefen och förklara att jag låg i diket. Säga vad man vill om friktionsdäck, men utan dubbdäck som ruggade upp isen skulle det sluta med blankslipad is och det vara helt omöjligt att ta sig fram på vägarna.

Istället för att ropa "istid!" så kanske vi skulle börja med att inse vilket nordligt land vi lever i och inte bara lära oss att älska våra dubbar.

Läs även andra bloggares åsikter om dubbdäck, förbud, partiklar, vinter, istid, skåne

Poliser vs övervakning - pest eller kolera?

Isobel Hadley Kamptz skriver tänkvärt om rädslan för polisen. Ökar tryggheten med antalet poliser på gatorna?

Själv tror jag att den rädslan beror på att man idag främst möter polisen i jobbiga situationer - när man blivit utsatt för någonting, när det är bråk på gång, eller när de vill att man ska flåsa i en alkoholmätare. Det är otrevligt att möta polisen när man kör på vägen, för genast sticker blicken till hastighetsmätaren. Visst finns det en rädsla för farbror blå, eller åtminstone ett obehag! Samtidigt så flyttar polisen från närpoliskontor som man inte har råd med in till stora skrämmande byggnader med en obehagligt federal känsla.

Men det är sällan idag som man bara ser en polis gå omkring (annat än när människor är fulla). Visst förstår man att resurserna dras till risksituationerna, men det finns platser som är obehagliga, där jag känner att en polisnärvaro skulle öka tryggheten. T.ex. järnvägsstationer sent på kvällen, torg osv.

Frågan är också... om vi inte känner oss tryggare av polisen, vad skulle vi bli tryggare av? Fler övervakningskameror? Det är nästan ännu värre, för då kommer vi snart att lura i oss själva att de brott som inte fastnar på kamera inte är verkliga. Det som kan ses och dokumenteras med bildbevis har hänt - övrigt inte. Det minskar antalet brott i våra sinnen. Kan detta vara syftet? Är det en falsk säkerhet som vi sveper in oss i bland alla dessa kameror - som kommer att se och identifiera min mördare när han hugger mig i magen?

Personligen tar jag hellre några extra poliser på stan än fler kameror. Sorry, Isobel, men jag tycker att kamerorna är betydligt mycket otrevligare än snuten.

Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, polisen, Piratpartiet, integritet

STIM ger upp bredbandsskatten

STIM har länge gnällt om att man ska införa en slags bredbandsskatt, där folk genom sin operatör skulle betala pengar som skulle gå till de stackars artisterna. Man ville med andra ord att vi skulle betala flera gånger om för detta (vi betalar ju redan kassettersättning på hårddisken i datorn och utan den fungerar inte datorn så bra).

Det fanns många frågor: hur skulle det bli med verk som inte var anslutna till STIM? Filmer, till exempel. Om STIM ville ha en avgift så skulle detta ha öppnat dörren för andra organisationer att lägga på sina avgifter.

Bra att bredbandsbolagen stod på sig!

STIM backar ner och släpper detta idiotförslag - de har insett att metoden redan har blivit gammalmodig.

Edit: Det är kassettersättning på vissa typer av hårddiskar med ett pristak (350 kr). Den interna hårddisken i datorn tror jag därför inte att du betalar någon kassettersättning för, men troligen betalar du för externa hårddiskar, samt såklart för CD- och DVD-skivor som du använder för att göra backup på systemfiler. ;-) Det är därför ganska safe att säga att du redan på ett eller annat vis har betalat för din "privatkopiering".

Läs även andra bloggares åsikter om STIM, fildelning, p2p, bredbandsskatt, kassettavgift,