tisdag 28 december 2010

Kvotera inte mitt lego!


Ibland vill jag bara spy på feminister. Nu senast gnälls det om att legolådan innehåller för många manliga legogubbar och att kvinnorna och männen i legovärlden gör olika former av arbeten på ett ojämlikt sätt.

Göran Hägglund ger svar på tal när han skriver att vi inte kan lagstifta om lego-gubbar.

Jag bara undrar... hur handlingsförlamade är egentligen dagens föräldrar?

Med handlingsförlamning så syftar jag på... att om man nu tycker att det är ett problem att lego innehåller för lite flickor, varför kan man inte själv ta sig en spritpenna och måla på läppar på legopersonen, eller själv köpa hår som man knäpper på huvudet på dem? Eller kanske till och med ta lite garn och limma på knoppen, om nu kvinnligheten sitter i håret. Eller varför inte köpa ett tjejpack och ett killpack och blanda själv om man nu anser att barnen blir traumatiserade av att leka med annat än en 50/50-fördelning mellan skägg och långt hår?

Hur vet man förresten ens om en legoperson är en pojke eller flicka? De är normalt skalliga och bär tröja och byxor. Kan det kanske vara så att det är barnens egen fantasi som avgör ifall det är pojkar eller flickor som man leker med? Jag vet inte hur det är med er, men jag lekte i alla fall att några av mina neturala legogubbar var flickor.

Jag ser lite rött när man gnäller på att lego vänder sig till pojkar som vill ha "allt från groteska rymdmonster till vidunderliga undervattensskepp", medan det finns ett mycket smalt sortiment för flickorna som vill ha ett legosjukhus med kvinnliga läkare.

KOM IGEN!!!

Jag gör följande två reflektioner:

1) Om en produkt inte säljer tillräckligt bra så måste den få försvinna ur sortimentet, även om det är en tjejprodukt. Det är fullt möjligt att lego som koncept är mer tilltalande för pojkar, och det saknas på inget sätt andra leksaker som vänder sig till flickor. Lego är dessutom mycket anpassningsbart och den som är lite påhittig kan bygga sitt eget sjukhus eller för den delen sin egen hästhage eller sminkstudio i lego - det är liksom det där med att bygga själv som är lite grejen med lego! Man måste inte leka bara med färdiga byggsatser.

2) Jag lekte med lego. Jag hade inte så många specialsatser, mest var det neutralt lego som man kunde bygga vad man ville av. Vi hade också två riddarborgar, en grå och en svart. Nästan alla gubbarna var gubbar / riddare, men jag tror att vi hade en prinsessa som man kunde rädda. Jag känner mig inte det minsta traumatiserad av bristen på damer i riddarborgarna och jag tyckte att det var jätteroligt att leka krig med de båda borgarna.

Jag tycker att det är oerhört töntigt att gnälla över att legot inte är tillräckligt kvoterat, när lego är den leksak som är MEST ANPASSNINGSBAR i hela världen! Man kan bygga precis vad som helst av lego och leka vilka lekar som helst. Men det har kanske inte slagit gnällmammorna som agiterade över legogubbarnas dominans att man kan tänka själv också, använda sin fantasi och en spritpenna, samt visa sitt nöje eller missnöje med plånboken.

Det är varken politikernas (eller legos) uppgift att kompensera barnen för föräldrarnas brist på fantasi.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En alvedon, tack!

Med anledning av att användandet av värktabletter ökar så skriker oppositionen efter åldergräns för att handla receptfria läkemedel. På en ytlig nivå kanske det känns vettigt, men om man funderar lite djupare så undrar man snart vad syftet är och om det inte finns bättre sätt att uppnå det syftet. Till exempel så informeras det mycket om alkohol och rökning i skolorna, men informeras det om värktabletter och deras biverkningar? Följer skolsköterskor upp återkommande fall av huvudvärk ordentligt?

Det riktiga problemet är väl ändå att unga mår dåligt, och inte att de tar piller. Problemen försvinner inte för att man gör det svårare att få tag i piller - mår man dåligt på det viset så tar det sig uttryck på ett annat vis. På min tid (90-talet) hade vi t.ex. ett gäng tjejer på skolan som skar sig med rakblad. Vi hade också folk på skolan som använde alvedon ihop med sprit för att det skulle "slå bättre", så det där med att missbruka alvedon är knappast ett nytt fenomen.

När det gäller 18-årsgränsen så kan jag känna att... mjeh. Särskilt effektivt skulle det nog inte vara. Den som vill kan säkerligen få tag i det ändå, då många behöver värktabletter innan de fyller 18, och samtidigt så komplicerar man folks vardagsliv när man som förälder tvingas "köpa ut" värktabletter till sin 17-åring.

Vissa verkar vara helt och hållet emot receptfritt och självmedicinering. Man dumförklarar människan och visar på fall av missbruk. Titta, säger man. De här flickorna missbrukar alvedon! Då måste vi göra det svårare för alla att få tag i tabletterna. Människan är uppenbarligen dum. Det här problemet kan vi inte lösa genom information, utan bara med restriktioner.

Öhm.

Jag är ärligt talat rätt så trött på att systemen utformas på ett sätt som dumförklarar människan och tar ifrån henne val, ansvar och konsekvenser. Ska vi verkligen behöva en lapp från en läkare som säger att vi får äta ipren mot huvudvärk? Ska man verkligen behöva fylla 18 för att själv kunna köpa värktabletter mot mensvärk, när man normalt får mens runt 13-14 års ålder?

Att vissa missbrukar tabletterna är olyckligt, men det är ett problem som jag är övertygad om att man bäst löser med hjälp av information och genom att angripa orsakerna bakom istället för att försöka hindra folk från att behandla symptomen. Att göra det svårare att köpa tabletter är dessutom ett oerhört trubbigt verktyg när det gäller enkla vardagsprodukter som de allra flesta behöver då och då och alla har i handväskan.

Sedan kan man också ifrågasätta sensationsvärdet i att fler flickor än pojkar i åldern 14-16 år äter värktabletter. Mig veteligen är det en bra mycket större andel av flickorna i den åldern som lider av mensvärk än pojkarna och därför kan det vara ganska så naturligt att flickorna äter mer värktabletter.

Man ska också tänka på att ökad konsumtion inte automatiskt innebär onödig konsumtion. Det kan också innebära att vi inte konsumerade tillräckligt tidigare. Jag har haft huvudvärk tidigare utan att ta värktabletter - helt enkelt för att jag inte hade några hemma vid tillfället och apoteket var stängt eller otillgängligt. Nu finns de på macken på hörnet som är öppen dygnet runt, så jag slipper det problemet. Att jag konsumerar något fler värktabletter nu är därför bra - det innebär att jag lider mindre.

Man kan ju aldrig gardera sig mot att en karta tabletter kommer bort, att sambon tar de sista tabletterna och glömmer skriva upp ipren på veckans shoppinglista eller att man använder såpass sällan att ett paket hinner gå ut. Förr eller senare inträffar det oundvikligen att man står utan värktabletter när man verkligen behöver dem. Förr, om det inträffade på en söndag, då var man rökt. Om det inträffade på andra dagar så tog det över en timme att ta sig fram och tillbaka till ett apotek. Nu finns lösningen nere på hörnet dygnet runt.

Det är en redig förbättring av livskvaliteten. Att det sedan missbrukas, det får man hantera på ett annat sätt än att göra det svårare att få tag i tabletterna. Att göra det svårare att få tag i tabletterna är, ironiskt nog, en åtgärd som attackerar symptomen istället för sjukdomen.

Det kom en julklapp?

Det här nyhetsbrevet är värt att uppmärksamma och återges i sin helhet. Med anledning av läckta Wikileaks-dokument så reder Rick Falkvinge ut hur och i vilken omfattning som påtryckningar från USA har legat bakom jakten på fildelare och de lagändringar på det upphovsrättsliga området som vi har drabbats av de senaste åren.



Piratpartiets NYHETSBREV
25 DECEMBER 2010

Det kom en julklapp?

God fortsättning, alla!

Några dagar innan jul fick jag ett paket med några telegram ur WikiLeaks' stora samling, "som kanske kunde intressera mig", av en anonym källa. De hade publicerats delvis av SVT tidigare.

Men det var vad som inte hade publicerats av SVT som var rena sprängstoffet. Det tog mig fyra dagar att förstå vad jag precis hade fått i svart på vitt, och jag har fortfarande inte smält det. Kortfattat: varenda lag, varenda utredning som varit fientlig mot nätet, ungdomar och medborgarrätter här i Sverige de senaste åren har varit beställningsjobb av USAs regering och amerikanskt näringsliv. Vi anade att det var så, men hade trott att det kanske kommit lite härifrån och lite därifrån. Det var fel. Det var koordinerat och den svenska regeringen hade fått en checklista att bocka av, och beskrivs i diplomattelegrammen som "mycket samarbetsvillig" och "är helt med på noterna".

Sedan 2006 har vi påstått att datalagring, polismetodutredning, utredningen som ville stänga av folk från nätet (Renforsutredningen), den politiska rättegången och förföljelsen av The Pirate Bay, IPRED och FRA alltihop är del i en större helhet, en sammanhängande helhet som är styrd av amerikanska intressen. Det har låtit konspiratoriskt i överkant. Rentav löjligt. Vi har menat att den amerikanska regeringen jagar på en systematisk nedmontering av medborgarrätter i Europa och på andra platser för att amerikanska företags dominans inte ska riskeras, och då framför allt på upphovsrätts- och patentområdet.

Men plötsligt stod det där i svart på vitt. Så långt att de tjänstemän på Justitiedepartementet som har skrivit själva lagtexten till IPRED, tjänstemän som jag har namngivit och kritiserat, har varit på ambassaden och fått instruktioner.

Det här blir ett lite långt nyhetsbrev, för jag tänker gå igenom dokumenten i detalj. Om du inte känner att du vill läsa mycket just nu, så räcker den här meningen:

Piratpartiet hade rätt i precis allt. Jakten på vanliga Svensson som delar musik och film med varandra har legat bakom den största nedmonteringen av medborgarrätter i modern tid, och amerikanska intressen har legat bakom allting.

Sprid gärna det här brevet på alla sätt som går: skicka vidare till vänner och bekanta, posta i forum, på bloggar, Facebook, twittra om det, etc. Åh, och prata om det också.

För den som vill ha mer kommentarer i stället för hårda referensdokument rekommenderar jag Christian Engströms blogginlägg "Foliehatten av för Sveriges marionettregering".

I mitten av härvan finns diplomattelegrammet Stockholm 09-141, som rekommenderar att Sverige inte svartlistas av USA på den s.k. Special 301-listan, och motiverar varför. Special 301 är en lista som USA sätter ihop varje år som pekar ut länder som de anser inte vara tillräckligt tillmötesgående för amerikansk industri. En majoritet av världens befolkning står med på listan, bland annat Kanada och Spanien. Ganska hyvens sällskap att vara i.

Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar -- detta beskrivs ingående i boken Information Feudalism om hur Trips-avtalet och WTO kom till för den som är intresserad av detaljer. Rent praktiskt fungerar det så att branschorganisationerna i USA går till det amerikanska näringsdepartementet, som i sin tur går till det amerikanska utrikesdepartementet, som går till ambassaderna, som i sin tur pratar med regeringar, bland annat den svenska, och kräver lagändringar för att gynna de amerikanska företagen.

Det låter som science fiction, eller hur? Men här är dokumenten. Det här dokumentet kommer från upphovsrättsindustrins branschorganisation IIPA, som i huvudsak består av skiv- och filmbolag. De har listat sex krav på den svenska regeringen, som står att finna i det länkade dokumentet:

- Gör det möjligt att stänga av medborgare från Internet utan eller i väntan på rättegång (så kallad "injunctive relief" på juristspråk) och inför IPRED på ett sätt så att upphovsrättsindustrin kan få ut IP-adresser.
- Åtala personerna bakom The Pirate Bay så långt det absolut är möjligt.
- Öka antalet poliser som bara arbetar med att jaga vanliga fildelare.
- Påbörja en storskalig kampanj för att få bukt med fildelning och pirater.
- Säkerställ att rättighetsinnehavare kan få skadestånd [från fildelare] snabbt och enkelt.
- Avskaffa budbärarimmuniteten så att Internetleverantörer blir ansvariga när upphovsrättsintrång sker över deras nät, och att sådant stoppas i själva överföringen.

Vi känner igen allt det här, eller hur? Med ett undantag, så ser det ut som den checklista som svenska regeringen har följt. Ambassaden förklarar till och med undantaget.

Telegrammet Stockholm 09-141 lyder (i översättning), med mina kommentarer:

1. Stockholmsambassaden rekommenderar att Sverige fortsätter att stå på bearbetningslistan i stället för svarta listan i år. Vi är medvetna om att branschorganisationerna IIPA [upphovsrättsindustrin] och PhRMA [läkemedelsindustrin] tycker annorlunda. Vi baserar vår rekommendation på:

– Framstegen som den svenska regeringen har gjort på fem av de sex punkter som IIPA identifierade förra året och som vi givit till den svenska regeringen;

[Ricks kommentar: De skriver rakt ut att regeringen har fått en checklista.]

– Den känsliga inrikespolitik som regeringen behöver hantera när man slår ner mot fildelning. Regeringen kämpar, med goda avsikter, mot en högljudd ungdomsrörelse och ett negativt medieklimat. Till exempel vill vi lyfta fram risken att Piratpartiet väljs in i EU-Parlamentet senare i år.

[Ricks kommentar: Det är tydligen "en högljudd ungdomsrörelse" som kämpar för grundläggande medborgarrätter.]

2. Vi går här igenom de framsteg som Sverige har gjort i den checklista som vi gav till regeringen förra året. Ambassaden fortsätter att arbeta väldigt konstruktivt med svenska regerinen, och har bra tillgång till och ett bra arbetsklimat med tjänstemän på beslutande och arbetande nivåer. Det som gjorts sedan förra årets genomgång stärker lagarna för att kämpa mot fildelning. Rättegången mot The Pirate Bay sker just nu i Stockholms Tingsrätt. Sista rättegångsdagen är 4 mars, och domen kan väntas på eller omkring 25 mars.

[Ricks kommentar: Ambassaden skriver att de har bra tillgång till tjänstemän. I andra telegram namnger de vilka, och det är bland annat mannen som skrev lagtexten till IPRED.]

3. [...] Justitiedepartementet, som har huvudansvaret för de här frågorna, är helt med på våra noter och vet vad som står på spel. De slåss just nu med Näringsdepartementet om nästa lämpliga steg för att slå ner på fildelning. Nu när IPRED äntligen kommer att ta effekt den 1 april, och det snart kommer att finnas en tingsrättsdom i Pirate-Bay-målet, så kommer Justitiedepartementet att ge uppmärksamhet åt andra nyckelfrågor, framför allt frågan om hur Internetleverantörer ska kunna hållas ansvariga [för det som folk skickar i deras nät]. [...]

[Ricks kommentar: det står alltså i klartext att Justitiedepartementet och Ask arbetar för att avskaffa budbärarimmuniteten och göra Internetleverantörer ansvariga för vad deras kunder gör, så att vi ska få en kraftig form av censur utanför lagen. Det här är ett av de allvarligaste hoten som finns mot Internets grundläggande principer idag. Notera också skrivningen om att Justitiedepartementet sitter i USAs knä i de är frågorna.]

4. [...] Ambassaden har givit en lista med saker att åtgärdas till den svenska regeringen där amerikanska regeringen hade hoppats att se framsteg under 2008.

5. Åtgärdslistan under [det så kallade] Special-301-initativet innehöll rekommendationer i sex områden. Sveriges regering har agerat, i olika omfattning, i fem av dessa områden. En genomgång av detta följer i följande paragrafer.

[Här kastar jag om paragrafernas ordning lite, så att vi kan jämföra med checklistan från amerikanska upphovsrättsindustrins branschorganisation IIPA, och jag tar med den som referens. Siffrorna framför textstycket finns alltså i diplomattelegrammet och markerar vilket textstycke som refereras. Checklistans punkter tas uppifrån och ner i IIPAs lista.]

Checklistan säger:

Gör det möjligt att stänga av medborgare från Internet utan rättegång eller i väntan på rättegång (så kallad "injunctive relief" på juristspråk) och...

Ambassaden säger:

7. Injunctive relief: den enda punkten utan framsteg är nummer två på listan, "injunctive relief". Svenska regeringen vidhåller att det finns tillräckliga åtgärder i svensk lagstiftning, och avser inte att lägga nya lagförslag. (Notera att [upphovsrätts]industrins påståenden om motsatsen stöddes av Renforsutredningen, en utredning som skulle undersöka fildelningssituationen. Svenska regeringen har meddelat att den inte kommer att gå vidare med Renforsutredningen.)

Ricks kommentar:

Renforsutredningen var det lagförslag som uttryckligen ville stänga av medborgare från nätet utan rättegång. Dess sekreterare, Johan Axhamn, lobbar just nu hårt för att införa censur utanför lagen genom en annan av dessa sex punkter.

Checklistan säger:

...och inför IPRED på ett sätt så att upphovsrättsindustrin kan få ut IP-adresser.

Ambassaden säger:

8. Implementation av IPRED: Lagen godkändes av riksdagen den 25 februari, och den nya lagstiftningen tar kraft den 1 april 2009. De politiska känsligheterna gjorde slutskedet av lagförslagets hantering väldigt känslig för Alliansregeringen. Mycket av debatten och förhandlingarna har skett i öppenhet, och enskilda riksdagsledamöter har hamnat under enormt tryck. Att lagen gått igenom är därför en mycket större seger för Sveriges regering än vad det kan verka. Stora förändringar, jämfört med det ursprungliga lagförslaget:

– lagen kommer inte att vara retroaktiv. [...]

– domstolen kommer att göra en proportionalitetsbedömning, det vill säga, väga behovet från rättighetsinnehavaren att få reda på identiteten bakom internetabonnemanget mot integritetsaspekterna för den personen. Lagen säger att en viss nivå av upphovsrättsintrång måste ha skett för att informationen ska lämnas ut. I normalfallet, så skulle detta inträffa då intrånget består av uppladdning av en enda film eller musikstycke [...]

– Lagen innehåller text om att regeringen avser att observera och bedöma hur lagen används [...]

Ricks kommentarer:

Här är det två saker som är värda att notera. För det första, så är det tydligt att USA och ambassaden låg bakom hela de kontroversiella delarna av IPRED (delen om att lämna ut abonnentuppgifter är nämligen frivillig i EU-direktivet). För det andra ska man dra öronen åt sig när regeringen pratar om "storskaliga fildelare", för här står i svart på vitt vad det betyder: att ladda upp en enda film eller låt, sådant som två miljoner svenskar gör dagligen.

Notera också tonen av besvikelse över att lagen inte gjordes retroaktiv.

Checklistan säger:

Åtala personerna bakom The Pirate Bay så långt det absolut är möjligt.

Ambassaden säger:

12. Efter razzian mot The Pirate Bay den 31 maj 2006, så diskuterades fildelning intensivt i Sverige. Medieklimatet var huvudsakligen, och är fortfarande, ofördelaktigt för de ställningstaganden som gjorts av rättighetsinnehavarna och USAs regering. Razzian mot The Pirate Bay framställdes som att svenska regeringen hade vikit sig för tryck från USA. Den känsliga situationen gjorde det svårt, om inte kontraproduktivt, för ambassaden att lägga sig i den offentliga diskussionen om upphovsrätt. Bakom kulisserna har ambassaden arbetat bra med alla intressenter. Efter 18 månaders förundersökning, så väckte åklagaren åtal mot fyra individer för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen på grund av deras aktivitet med att administrera bittorrent-webbsidan The Pirate Bay. Målet hörs just nu i tingsrätten i Stockholm, och sista förhandlingsdagen är den 4 mars. Domen förväntas på eller omkring den 25 mars, alltså före Special-301-genomgången är slutförd. Notera dock att vi förväntar oss att domen kommer att överklagas till högre instans, vilket innebär att den slutliga domen inte kommer att vara känd på flera år.

Ricks kommentar:

Redan när razzian kom den 31 maj, så framkom det tydliga indikationer på att USA hade tryckt på. Det gick dock inte att bevisa. Nu står det i svart på vitt på en åtgärdslista, tillsammans med kommentaren att justitiedepartementet helt är med på noterna och är mycket samarbetsvilliga.

Ambassaden skriver också hem att de har arbetat bakom kulisserna med "alla intressenter". Några av dessa namnges i andra diplomattelegram, bland annat målsägarsidan i Pirate-Bay-rättegången.

Checklistan säger:

Öka antalet poliser som bara arbetar med att jaga fildelare.

Ambassaden säger:

10. Polis och åklagare: det finns nu två heltidsåklagare som arbetar med upphovsrättsfrågor. Poliser har utbildats, men vi har förstått att de inte får ge upphovsrättsfrågor någon uppmärksamhet. De är tillbaka på sitt vanliga jobb i sina polisdistrikt, där det finns andra prioriteter. Vi har förstått att åklagarna har flaggat för att detta är ett problem för deras arbete -- de sitter fast med en backlogg av gamla ärenden utan stöd från undersökande poliser. Åklagarna ber om undersökande poliser som är vikta på heltid åt immaterialrättsfrågor [upphovsrättsfrågor], idag finns det inget sådant. Justitiedepartementet har upprepade gånger frågat Rikspolischefen hur han planerar att åtgärda dessa brister. Även om statsförvaltningen inser behovet, så kommer budgeten för nästa år troligen inte att innehålla kraftigt höjda anslag till polisväsendet, givet det ekonomiska läget. Det här är ett område där ambassaden kan arbeta med statsförvaltningen och [upphovsrätts]industrin för att belysa vilket stort genomslag som kan fås av ytterligare resurser till detta område.

Checklistan säger:

Påbörja en storskalig kampanj för att få bukt med fildelning och pirater.

Ambassaden säger:

11. Utbildning av allmänheten: På hösten 2008, så skickade regeringen/Justitiedepartementet ut nytt utbildningsmaterial, primärt riktat mot ungdomar, som kommer att distriberas brett i svenska skolor. Justitieminister Asks personal överväger just nu för- och nackdelar med att engagera enskilda ministrar i den offentliga debatten. Givet all den negativa uppmärksamhet som kommit runt IPRED-lagen och Pirate-Bay-rättegången, så har beslutet hittills varit att hålla en låg profil. Statsförvaltningen medger att det finns en verklig risk att fönstret för debatt förlorades för flera år sedan, när ledande politiker inte tog debatten. Hur man lägger sig i vid den här tidpunkten är en känslig fråga.

Ricks kommentarer:

Vi kritiserade det här materialet när det kom ut. Justitiedepartementet skickade ut "läromedel" med ensidig upphovsrättspropaganda som skolmaterial! Det hade inte hänt tidigare, och jag kritiserade materialet på punkt efter punkt för att vara politiskt vinklat, bara berätta halva historien eller bitvis direkt felaktigt. Nu vet vi att det var beställt av USA.

Exempel på text ur materialet finns på i det här tidigare blogginlägget. Det är en ren partsinlaga från upphovsrättsindustrin som skickas ut som opartiskt läromedel.

Checklistan säger:

Säkerställ att rättighetsinnehavare kan få skadestånd [från fildelare] snabbt och enkelt.

Ambassaden säger:

9. Att ge polis och åklagare rätt till identitetsuppgifter bakom IP-adresser [internetabonnemang] för individer misstänkta för upphovsrättsintrång av lägre dignitet, det vill säga bötesbrott i stället för fängelsebrott: Justitiedepartementet har också arbetat mot målet att ändra lagstiftningen så att polis och åklagare kan komma åt identiteter bakom IP-adresser i de fall där brottet som mest kan ge böter, snarare än fängelse. Den vanliga svenska termen för denna sorts brottslighet är "mindre allvarliga brott". För närvarande, så får brottsbekämpande tjänstemän bara ut sådan information om upphovsrättsintrånget kan ge fängelse. Regeringen/Justitiedepartementet har gått med på att ändra lagen, och ändringen bakades in i en utredning som skulle föreslå de nödvändiga stegen för en sådan förändring. Förändringarna plockades nyligen ut från resten av utredningen, och presenterades i förväg för Justitieminister Ask sent i januari 2009. Även om den långsamma lagstiftningsprocessen är en besvikelse, så har regeringen/Justitedepartementet redan gått med på de nödvändiga förändringarna som kommer att stärka de utredande möjligheterna för brottsbekämpande tjänstemän.

Ricks kommentarer:

Detta är datalagringen. Detta är den så kallade "steg 2″ av datalagringen som Beatrice Ask presenterade förra torsdagen -- när trafikdatalagringen gick från att bara gälla grova brott till att även gälla bötesbrott som fildelning. Det är alltså inte ett inaktuellt telegram, utan regeringen håller fortfarande på att bocka av sin checklista.

Nu kan riksdagen åtminstone, med facit i hand, rösta ner det här beställningsjobbet från främmande makts näringsintressen.

Checklistan säger:

Avskaffa budbärarimmuniteten så att Internetleverantörer blir ansvariga när upphovsrättsintrång sker över deras nät, och att sådant stoppas i själva överföringen.

Ambassaden säger:

6. Industrikonsultation och ansvar för Internetleverantörer: Svenska regeringen höll en serie industrimöten under sommaren och hösten 2008, med det uttryckliga målet att diskutera en frivillig industriöverenskommelse mellan internetleverantörer och rättighetsinnehavare. Industrikontakter rapporterade att internetleverantörerna var ovilliga (de hävdade att det var  omöjligt) att agera på detta sätt frivilligt. Den första förhandlingsrundan avslutades under hösten 2008. Justitiedepartementet jobbar för närvarande internt med att få till en andra förhandlingsrunda med en tydlig morot att komma till resultat, det vill säga, hot om lagstiftning om en uppgörelse inte nås. Det finns visst motstånd i Näringsdepartementet mot detta, och förhandlingar pågår på seniora nivåer inom regeringskansliet.

Ricks kommentarer:

Det här är ett av de fulaste sätten att förstöra Internet som vi känner det. Om budbärarimmuniteten försvinner, om internetleverantörer görs ansvariga för vad deras kunder kommunicerar, så kommer de att censurera nätet hårt och skoningslöst helt utanför lagen. Det är precis som om Posten skulle göras ansvarig för vad som fraktas i brev, eller som om telebolag skulle hållas ansvariga för medhjälp till brott som planerats i telefon. De skulle bara tillåta vissa förutbestämda, godkända och ofarliga saker att sägas. "Tryck 1 för att säga hej då.". Annars skulle själva de hållas till ansvar för allt som sades.

Konceptet är helt främmande. Det enda som egentligen hjälper någorlunda mot fildelning är att döda hela Internet, och det här skulle vara en sådan åtgärd. Christopher Kullenberg kommenterar mer ingående.

Upphovsrättsindustrins lobbyorgan Netopia arbetar intensivt med påtryckningar kring just detta och kallar det för "mellanhandsansvar" för att få det att låta positivt.

Avslutande kommentarer

Så här har vi det. Allt i svart på vitt.

Detta tar, som Christian Engström skriver, lite tid att smälta. Men nu vet vi att politikerna ljög, hela tiden. Allt var enkla beställningsjobb för att kränka svenska medborgare för att gynna amerikansk industri. Precis som vi har sagt ända sedan 2006, men inte riktigt haft belägg för att allt hängt ihop så här tydligt.

Skicka gärna vidare det här på alla sätt som går.

Hörs snart igen,
Rick

Kommentarer?

Kommentarer på det här brevet är alltid välkomna, och kan postas i forumet. Det går bra att posta anonymt.

Detta är ett nyhetsbrev från Piratpartiet, som skickas ut till medlemmar i Piratpartiet och andra intresserade. Du kan välja vilka brev/utskick du vill ha och inte genom att logga in på PirateWeb, eller klicka på den här länken.


tisdag 21 december 2010

Vem är far till alla barnen?

Det är en väldigt ovanlig och speciell situation som SvD skriver om, där en nybliven pappa måste bli stämd av sin son och sedan stämma sin sjuka sambo för att få vårdnad om sitt barn. Problemet är att han bara var sambo med mamman, som har insjuknat svårt, och de hade inte gjort upp någonting juridiskt kring faderskapet i förväg. I artikeln skrivs bland annat:

– Jag tycker att systemet med att erkänna faderskap är fel. Samhället uppmuntrar att man ska ta ansvar som pappa, men fäder har inte samma rättigheter som mödrar. Jag vill ju bara ta hand om mitt barn, säger han.

Och det är klart att man förstår, men det finns en rad tunga fördelar med ett system där det är mamman måste fatta ett beslut. Lagen idag är väldigt tydlig, den säger att när mamman inte är i stånd att fatta beslut måste faderskapsfrågan upp i domstol.

Det anser jag vara det enda rimliga, och det kokar ner till de olika funktioner vi har. Mamman är -faktiskt- den enda person som man på ett objektivt sätt kan vara säker på är förälder till barnet utan att behöva utföra några tester eller en juridisk process. Hon födde barnet, därför är hon dess mor. Därav är det rimligt att hon betraktas som den enda föräldern tills dess att man ordnat upp det juridiska kring faderskapet, om det inte redan är ordnat.

Oavsett vilken relation hon har haft till sin pojkvän (om han har flyttat in, om de har dejtat, om de har haft en one night stand... ) så är det enbart mamman som man kan vara säker på. Och det är -faktiskt- bara hon som vet vem eller vilka som kan vara far till barnet. Därför är det rätt och riktigt att hon avgör frågan, och om hon inte kan så måste det falla på rättsväsendet. Annars får vi en situation där det är möjligt för män som är skrivna på samma adress att knalla in på sjukhuset och plocka med sig ett barn hem om mamman inte är i stånd att säga ifrån. Trots allt är det det enda som samboskap egentligen säger: vi bor tillsammans på samma adress.

Det är -inte- tillräcklig grund för att det ska räknas som ett faderskap!

Nej, vissa situationer är helt enkelt så sällsynta att man inte kan anpassa reglerna efter dem. Vill man bli officiellt erkänd som far redan i förväg så finns det faktiskt någonting tämligen enkelt man kan göra innan man skaffar barn tillsammans... mmm, just det, man kan agera lite ansvarsfullt och skriva någonting juridiskt förhand. Det går ju att ordna med faderskapspapprena redan under graviditeten!

Det oansvariga i sammanhanget tycker jag inte är samhällets regler för faderskap, utan snarare alla dessa par som skaffar barn ihop utan att ordna med någonting juridiskt. Liksom, hallå, ni ska ha ett barn ihop men hur ska omgivningen kunna veta vilken relation ni har om ni inte skriver någonting juridiskt? Pelle som bor hos Stina kanske bara är en kompis som har sovit på soffan, eller så finns det en annan man i bilden som är den riktige partnern. Att skaffa barn tillsammans är det största gemensamma steget man kan ta i livet - ordna upp det juridiska om ni är i en stadig relation!

Jag vet att det är värsta modegrejen att skaffa barn i fria samborelationer... man lever i något slags låtsasäktenskap där man köper varsinn ring, flyttar ihop, skaffar ungar... men man skippar ofta de juridiska bitarna med att göra upp kring testamenten och ägande och barn och hus och fan och hans moster. Att gifta sig är en behändig paketlösning på dessa frågor, som i sin grundutformning ger ett standardpaket när det gäller allt det juridiska kring en gemensam vardag. Vill man inte gifta sig så måste man, IMHO, ta ansvar genom att ersätta det paketet med andra uppgörelser. Särskilt om det finns barn med i bilden.

Jag vet inte riktigt varför många är så rädda för det juridiska och hur man kan leva i någon liten fluffig bubbla där man liksom bara tror att allt ordnar sig ändå även om man inte skriver några avtal. Skärp er, människor! Ta reda på vilka lagar och regler som berör er och skriv de avtal som behövs så att ni får som ni vill om någonting inte går som planerat. Det kallas ansvarstagande och tyvärr finns det en stor brist på detta nuförtiden.

tisdag 14 december 2010

Smala modeller stör mindre än smalt sortiment

Jag stör mig inte så mycket på att H&Ms modeller ser ut som representanter för Anonyma Anorektiker. Visst förstår jag att andra gör det, och visst saknar jag normalviktiga modeller, men whatever. Det är bara reklam.

Något som stör mig bra mycket mer är H&Ms usla storlekssortiment. I en normalstor H&M-butik i en vanlig stad så går de vanliga kollektionerna sällan över storlek 40 i praktiken. Ibland kan man ha tur och se en 42a på räcket. Den sportiga kollektionen och något enstaka plagg kan mööööjligen gå upp till 44/46, men då finns det sällan mer än en skjorta eller byxa att välja på. Och, ja, 44/46 är lätt övervikt, men knappast mer extremt än XS, som passar lätt underviktiga. Och XS finns det verkligen gott om på H&Ms räcken!

Big is Beautiful-kollektionen finns ju... typ. Tältformade klänningar och tunikor (ofta med horribla tantmönster). Vanligtvis hänger det bara motsvarande storlek 50 och uppåt på den avdelningen. Kläderna har absolut ingen form. Säkerligen passar de bra för tjocka personer, men var finns kläderna för oss kurviga kvinnor?

Inte på H&M i alla fall.

De "vanliga" kollektionerna är anpassade för kvinnor utan höfter och bröst. En A- eller B-kupa fungerar de för, men när kläderna ökar i storlek så ökar de i storlek lika mycket på alla håll, vilket oundvikligen leder till att de hänger som säckar över rygg och axlar om de är stora nog att rymma ett par bröst framtill (där vi normalt förvarar dem). Och de "stora" kollektionerna är anpassade för kvinnor som vill dölja snarare än visa sina former.

Av de vanliga klädkedjorna är både Lindex och Kappahl långt mycket bättre än H&M på att anpassa sina kläder för vanliga kvinnor. H&M verkar ha låst in sig i någon slags idealisering av den 12-åriga fjortiskroppen, alternativt den formlösa tjockisen som är desperat nog att klä sig i vad som helst som har rätt storlek.

Var finns kläderna för kvinnoformade kvinnor? Dvs vi som inte kan trycka ner oss i skjortor som är tänkta för B-kupor men ändå inte vill gå runt klädda i ett tält?

Någon borde slå H&M i skallen och få dem att starta kollektionen Shapes are Beautiful och börja producera snygga skjortor för kvinnor med F-kupa. Samt att man borde låta de vanliga kollektionerna gå upp till 48 istället för att sluta runt 40-42 - det finns idag ett stort glapp hos H&M mellan de vanliga kollektionerna som slutar på 40/42 och de stora kollektionerna som börjar runt 48/50.

måndag 13 december 2010

Vad sker i rättsstaten?

Per Gudmundsson skriver idag i SvD:

I en rättsstat skannar man inte av facebook. Däremot jagar man dem som hotar rättstaten. I den jakten grips tyvärr även oskyldiga. Men det som utmärker rättsstaten, är att de oskyldiga sedan släpps.


Låt mig fundera igenom det här inlägget... han menar alltså att det i en rättsstat är helt okej att gripa oskyldiga människor... hålla dem (hur länge?) i förvar... medan man utreder... vänder ut och in på deras privatliv... analyserar deras kontakter... hindrar dem från att arbeta... förstör deras rykten... men allt detta är chill, bara man släpper dem efteråt?

Det är ju just detta som skiljer en rättsstat från en polisstat!!!

I en rättsstat så har individen ett rättsligt skydd gentemot staten och en grundförutsättning för en rättsstat är att man är oskyldig tills man har bevisats vara skyldig.

En polisstat däremot, kan beskrivas som en stat där en maktfullkomlig poliskår upprätthåller ordningen med hjälp av godtyckligt övervakande, censur, frihetsberövande, angiveri osv, utan att medborgarna har tillbörligt skydd från en rättsinstans.

Jag tycker -faktiskt- att det som herr Gudmundsson kallar för "rättsstat" låter mer likt en polisstat. Det som utmärker en rättsstat är INTE att den som bedöms vara oskyldig med tiden (hur lång tid är okej?) sedan släpps, utan att man behandlas som oskyldig tills man har bevisats skyldig, att man har ett rättsligt skydd gentemot staten, och att godtyckligt övervakande, censur osv INTE används som maktmedel mot medborgarna för att hålla ordning i samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 12 december 2010

Både fildelning och skidåkning är stöld, tydligen

Jag ser rött när jag läser den här "artikeln" från Johan Esk.

Han argumenterar (i ett nötskal) att det kostar skattebetalarna att preparera skidspår, och han menar att det därmed är en form av stöld att vi åker i dem gratis. Han drar också en extremt märklig parallell till fildelning när han skriver:

I det gamla var det självklart att spänna på sig ett par skidor och dra ut när, var och hur som helst utan att betala en spänn för det.

I det nya är det självklart för vissa att ladda ner och hämta hem allt från nätet utan att vara i närheten av några kontokortssiffror.

Det sista är en sjukt, socialt accepterad form av stöld. Folk snor något andra jobbat fram.
Det första är fortfarande tillåtet nyttjande – för oss som inte behöver betala.

Jag skulle då vilja poängtera för herr Esk att i den gamla världen var det självklart att man kunde spela in musik från radion, låna CD-skivor av varandra, spela in film från TVn, koppla ihop två videoapparater och göra backuper av sina videoband, göra mixade band och byta med varandra, skriva av matlagningsrecept och skicka till varandra på vykort, ta med sig en bergsprängare till stranden osv... utan att någon för den sakens skull kallade det för STÖLD!!! och införde lagar som tillät privata intressen att söka igenom folks videohyllor, godtyckligt undersöka innehållet på deras kassettband och lagföra dem om de inte kunde visa kvitton på innehållet, övervaka deras postgång och förbjuda dem från att spela musik på stranden.

Sedan vill jag fortfarande ha förklarat för mig på ett begripligt sätt hur jag "stjäl" någonting genom att jag lyssnar på ett musikstycke över nätet, jämfört med om jag lånar en skiva från en kompis och lyssnar på den. Eller hur jag "stjäl" någonting genom att ladda ner ett avsnitt av Big Bang Theory från nätet istället för att spela in det från TVn. Var försvinner det någonting?

Jag skulle också vilja poängtera för herr Esk att förmågan att ta betalt för någonting står i direkt relation till "ägarens" möjlighet att ta betalt. I slalombackar kan du inte ta betalt för själva åkningen - däremot kan du ta betalt för tillträde till liften. Ja, faktiskt är det så. Det är inte åkningen i sig vi betalar för - ingen kan hindra dig från att gå upp på berget och åka ner. Oavsett hur mycket det kostar att pista och lägga upp snö i backen, så kan du inte kräva betalt för människor bara för att de vill åka ner, såvida du inte sätter upp stängsel och avspärrningar och tar betalt för själva tillträdet till berget.

Däremot kan man självfallet ta betalt för parkering, tillträde till liften, hyra av skidor, mat, boende och allt annat runt omkring.

När det gäller skidåkning ute i det fria så kan man inte spärra av spåren. Det hör liksom till konceptet med att vara ute i naturen. Att börja spärra av naturen och säga att "här får du bara vistas om du betalar, för här har vi kört med en spårmaskin", det vore att ogiltigförklara allemansrätten.

Lika idiotiskt som att tro att man kan kräva betalt av bärplockare för att de utnyttjar krattade stigar, eller ta betalt av badgäster för att de utnyttjar badplatser som hålls i ordning med skattepengar.

När det gäller aktiviteter i naturen så kan man inte kräva betalt av människor för att man utnyttjar dessa om man inte också spärrar av spåren från allmänheten. Däremot kan man självfallet ta betalt för saker runt omkring, såsom parkering, tilltugg, vallning osv.

Jag skulle slutligen väldigt gärna vilja att herr Esk förklarade för mig varför skidåkare ska betala för att nyttja skidspår som hålls i ordning med hjälp av skattepengar, men badgäster inte ska betala för tillträde till badplatser som hålls i ordning med hjälp av skattepengar, och varför vandrare i skog och mark inte ska betala för krattning av stigar. Varför ska inte joggare betala för tillträde till elljusspår? Varför ska inte cyklister betala för snöröjning av cykelbanor?

Varför i hela världen ska jag som skattebetalare stå för att kommunen ska hålla i ordning en badplats som jag inte nyttjar? VA???!?? Ska dessa badgäster obehindrat kunna fortsätta att gratis nyttja frukten av mitt hårda arbete?

Johan "dumskalle" Esk, svaret är naturligtvis att det ligger i vårt gemensamma intresse att allemansrätten finns kvar, och att kommunerna gör satsningar på motion, natur och friskvård. Allemansrätten är någonting fint och motion i natur och mark (oavsett om det gäller skidåkning, simning, jogging osv) är någonting som är bra för oss och som det är bra att våra skattepengar går till att tillgängliggöra istället för att var och en får betala för de motionsspår som man vill ha.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 8 december 2010

måndag 6 december 2010

Hetsjakten mot dubbdäck

Centern föreslår att den som kör med dubbdäck ska betala extra avgifter för skadorna på miljön. I så fall vill jag veta följande:

1) Vilka åtgärder kommer man att vidta för pengarna och hur blir miljön bättre av att den som har råd kan köpa sig fri från ansvar?
2) Varför skyller man över huvud taget på dubbdäcken när mängder av rapporter visar att persontrafikens påverkan på de här partiklarna är försumbar? Är det verkligen utrett bortom rimlig tvivel att det är dubbarna som är boven?
3) Kommer bilister som inte använder dubbdäck i så fall att få betala extra för de halkolyckor som de orsakar?

På is är det dubbat som gäller, era svampsniffande miljöpuckon! Dubbdäck är överlägsna på isiga vägar. Dubbdäck är en säkerhetsfråga i det klimat som vi lever i och säkerligen finns det andra åtgärder man kan vidta för att bättra på miljön nära bilvägar med mycket trafik... till exempel bygga bort fotgängarna från trafiken med tunnlar och gångbroar, fixa bättre ventilation, dimensionera om vägarna eller leda om en del av trafiken.

Istället för att piska, piska, piska, ta och leta upp en liten jävla morot någonstans, någon gång, i en enda miljöfråga! Istället för att straffa de som kör med dubbat, vad sägs om att införa en friktionsdäckspremie vid inbyten eller sänka momsen på friktionsdäck?

Jag kör själv dubbat. Det är awesome. Vägarna är isiga i ödemarken mellan Norrköping och Finspång, och står det mot förmodan någon astmatisk vägsniffare vid Svärtinge-avfarten och störs av partiklarna på pin kiv, så får den personen skylla sig själv.

söndag 5 december 2010

Medborgarlön utan medborgaransvar

Det har varit en hel del snack för medborgarlön från profilpersoner inom Piratpartiet de senaste dagarna och det är på tiden att det blir bemött.

Jag känner mig nämligen väldigt kritisk till både medborgarlön i sig, och till hur detta skulle relatera till piratpolitik. Faktum är att jag skulle vilja kategorisera medborgarlön som utopistiskt flum.

Det finns ett enkelt samband - om det relativt sett blir mindre lönsamt att jobba och lättare att leva utan att bidra till samhället, så kommer fler att välja detta alternativ. Det måste man vara bra naiv för att inte förstå sig på. Förutom de som faktiskt behöver stöd av andra så skulle man också få en grupp som frivilligt väljer att leva på andra och kan göra detta obehindrat eftersom medborgarlön förutsätter att man släpper på kontrollerna. Och däri ligger den enda fördelen med medborgarlön - enklare och billigare administration. Notera "billigare". Inte "billig". Stora delar av socialen, FK och AF skulle fortfarande behöva finnas kvar eftersom de instanserna sysslar med mer än bara att betala ut ersättning och bedöma ansökningar.

(Man skulle dessutom missa att fånga upp alla som behöver annan hjälp än rent finansiell - de som idag fångas upp av soc i samband med att de söker socialbidrag. Det kan röra sig om narkomaner eller dysfunktionella familjer. Om man bara sätter in pengar på kontot till alla som vill utan frågor eller möten så träffar man aldrig på de som behöver hjälp. Tro det eller ej, men socialen gör faktiskt nytta också och mötena med handläggare fyller en viktig funktion. Jag vet att det inte är vidare PK att tala om andra typer av socialbidragstagare än de stackars oskyldiga människor med otur som hamnar där av misstag eller på grund av att allt är regeringens fel, men det är faktiskt så att det finns många socialbidragstagare som har någon form av problem som gör att de inte kan hantera sin vardag och/eller sin ekonomi på ett normalt sätt.)

Detta är inte en allt-eller-inget-argumentation som Magnihasa skriver om, det är helt enkelt ett konstaterande att om det blir lättare att leva på andra så kommer fler att välja det alternativet. Inte alla, men fler.

Att fler ska leva på färre innebär att det blir dyrare för de som faktiskt arbetar. Skatterna måste höjas för att finansiera kalaset. Allt färre ska betala för allt fler. Det är en fasligt dålig modell att kombinera med ett samhälle som redan har problem med en åldrande befolkning. Och oavsett hur bra man mår av att sitta hemma och göra det man vill, ta lite foton och vara lite kreativ på nätet, så bidrar inte sådant till den gemensamma välfärden.

Tommie Gran skriver:

Om vi tar Wikipedia som exempel, så kan jag sitta hela dagarna och redigera artiklar (eller någon halvtimme om jag känner för det) och lyfta en futtig men anständig lön. Hur bidrar detta till potten av medborgarlön?
Det gör det naturligtvis inte och jag har väldigt svårt att acceptera en syn på samhället där man tycker att det är okej att sitta och arrangera kottar medan andra arbetar och ställer maten på bordet. För att vara fair, i just fallet med Wikipedia kan man möööööjligen tänka sig svaret att någon någonstans på ett företag sitter och letar efter en artikel om lyftkranar och hittar den artikeln som Tommie ovan skrev, vilket besparar företaget en kursavgift och därmed ger en kostnadsbesparing... men som sagt, det är bra naivt att tro att merparten av det vi skulle syssla med skulle leda till sådant. Och det förklarar inte varför man inte lika gärna kan redigera Wikipedia på fritiden om man tycker att det är kul.

Till syvende och sist så måste man naturligtvis översätta de här systemen till en personlig nivå för att kunna förstå dem. Ta vilket försäkringssystem som helst - det kan beskrivas som att tio vänner lägger en slant var i en kruka och den som råkar illa ut får använda pengarna i krukan. Det fungerar och accepteras av alla så länge alla bidrar till potten i krukan (till och med om man bidrar efter förmåga och inte med ett absolut belopp), och så länge man använder potten till det syfte som avses. Om pengarna i krukan är till för reparationer eller skador, så accepterar inte gruppen att man tar för sig och drar till Thailand för att man kände att man behövde relaxa lite.

Den sociala kontrollen som existerar i små personliga system måste på något vis översättas till de anonymiserade och storskaliga systemen för att vi ska uppleva dem som rimliga. Därav gör man kontroller innan man ger någon pengar ur krukan, och ställer vissa krav på motprestation. Den som har 2 miljoner på banken anses t.ex. inte behöva ta pengar ur den gemensamma krukan. Inte heller den som vägrar att ens försöka bidra till potten. Det skulle inte accepteras i den lilla gruppen att någon som är ung och frisk helt enkelt sade: "Nej, jag skiter i er, bitches, jag tänker inte söka jobb eller göra någonting för att fylla på krukan, jag tänker sitta här och arrangera kottar och jag tänker ta pengar ur krukan när jag känner för det."

När det gäller medborgarlön så är det också relevant att ta upp frågan om kvinnofällan. Vårdnadsbidraget har redan fått kritik för att vara just detta, med effekten att kvinnor stannar hemma och sköter om barnen istället för att arbeta. Det är lätt att förstå även där, att om det relativt sett blir mindre fördelaktigt att ha båda föräldrarna i arbete så ökar chansen/risken att man väljer att ha en förälder hemma... troligast kvinnan. Risken är stor att medborgarlön skulle bli ett steg tillbaka mot ett samhälle där fler familjer skulle leva på en inkomst och fler kvinnor hamnade i beroendeställning igen, såväl till samhället som till sin man.

För att inte tala om vilka problem det skulle innebära för integrationspolitiken... vågar man undra vad som skulle hända med SD i nästa val om vi införde ett system som tillät arbetslösa nysvenskar att leva på andra utan kontroll, krav eller granskning?

Varsågod, välkommen till Sverige, här har du 8000 kronor i månaden utan krav, puss och kram från de svenska arbetarna. Ta gärna hit din familj och alla kusiner, vi har så mycket pengar att vi inte vet vad vi ska göra av dem! Ju fler som sitter på svensk mark och redigerar Wikipedia och spelar Iron Maiden på ukelele, desto bättre.


Okej, nu var jag lite fånig. Men det finns en poäng där. I ett system med medborgarlön, vad ska man kräva för att någon ska bli medborgare? Det är inte oproblematiskt, och det är en aspekt av det hela som jag ännu inte har sett någon lyfta. Kan någon ML-förespråkare svara på den frågan?

Vidare skapar medborgarlön också problem för utbildningssystemet. Idag har vi ett incitament hos studenterna att ta sig igenom sin utbildning inom rimlig tid och att tänka igenom sina studieval ordentligt, eftersom det är förknippat med finansiell risk att utbilda sig. Om man tar bort den finansiella risken och helt enkelt ger alla som vill utbilda sig en hög med pengar så uppstår följande effekter:
1) Det blir snordyrt för de som jobbar (uppenbarligen)
2) Fler vill studera och fler vill studera längre
3) Genomloppstiden på utbildningarna ökar när den ekonomiska pressen försvinner
4) Betygskraven trycks upp i taket när trycket på utbildningarna ökar
5) Fler väljer utbildningar som inte leder till jobb

"Problemen" som man avser lösa med medborgarlön finns det lättare lösningar på. Att administrationen är tung och krånglig på soc och FK kan man ordna på andra vis, t.ex. genom att strukturera om myndigheterna och eventuellt slå ihop delar av dem samt skriva nya och bättre reglementen. Problem med att arbetena inte räcker till alla som vill jobba kan man bearbeta genom diverse olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och korrigeringar av moms och skatter - se på RUT-avdraget, till exempel, som krympte skattekilen mellan konsumenter och producenter och öppnade upp en helt ny marknad med mängder av nya jobb. Kanske det kan vara så enkelt att högskattesystemet är illa anpassat till tjänstesamhället? Med lägre skatter på tjänster så gör man det lättare för människor att köpa och sälja tjänster till varandra, vilket sätter fart på ekonomin och skapar fler jobb.

Medborgarlön är främst ett sätt att få andra att betala för ens fritidsintressen. Det är ett system som skulle trycka upp skatterna i taket, sabotera utbildningssystemet, skapa en kvinnofälla och högst troligen få ekonomin att haverera. Vi skulle hamna i en ond cirkel där skatterna måste höjas för att möta kraven från de som inte vill arbeta, där det blir mindre och mindre lönsamt att arbeta och där bidragsberoendet skulle öka lavinartat. Medborgarlön är inte bara utopistiskt flum, det är den ultimata bidragslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 2 december 2010

Niqab i skolan?

DN resonerar som så att det är skillnad på teoretiska och praktiska utbildningar när det gäller vilken klädsel som passar sig på utbildningen. Man skriver:

Men det finns ett stort hål i DO:s argumentering: Barnskötarutbildningen är en yrkesutbildning med stora praktiska inslag. Den som inte gör sin praktik har inte fullföljt utbildningen. Och eftersom praktiken utgör en del av utbildningen är det mycket rimligt att ställa villkoret att de som vill gå barnskötarprogrammet ska ha en klädsel som inte döljer ansiktet.

Det ligger lite grann i detta... men bara på ytan. Det är inte troligt att en kvinna i niqab kan fullborda sin utbildning, och det är inte troligt att en kvinna i niqab kommer att få jobb inom sitt utbildningsområde i Sverige, men inget av detta är skäl att neka någon utbildning. Så länge kvinnan ifråga är medveten om svårigheterna (omöjligheterna) med att få jobb i den klädseln så ser jag inget problem i det här avseendet med att hon utbildar sig och följer de teoretiska momenten.

Man kan trots allt använda även halvfärdiga utbildningar till mycket annat än bara till att jobba inom just det fältet. Att ha en halv utbildning i ryggen är bättre än att ha ingen utbildning i ryggen, och de teoretiska kurser som man kan fullborda iklädd niqab kan mycket väl vara av stort värde när det ska sökas jobb.

Man ska heller inte underskatta möjligheterna att få jobb utomlands om familjen flyttar. Ska en kvinna pga sin klädsel nekas att delta i en utbildning i Sverige med motivationen att det är osannolikt att hon får jobb här efteråt? Naturligtvis inte. Det är upp till henne om hon vill läsa utbildningen på de villkoren. Kanske bor familjen bara i landet under några år och har planer på att flytta hem efteråt - eller kanske öppnas en dag ett muslimskt friskoledagis som hon kan arbeta på?

Sedan säger jag inte att jag tycker att niqab i skolan är okej. Det tycker jag inte. Om religionen är sådan att den hindrar kvinnor och män från att umgås, då är det religionen det är fel på och utövningen av den som man måste ändra på. Vi ska såklart inte acceptera och anpassa oss till förtryckande och könssegregerande traditioner som andra för med sig. Här i Sverige så pratar män och kvinnor med varandra och vi tittar på varandras ansikten. Det är en viktig del av kommunikationen här i landet och det är en del av vårt språk.

MEN vi får aldrig basera argumentationen kring slöjans vara eller icke vara i skolan på kvinnans möjligheter att få jobb efteråt. Debatten måste handla om andra saker, för hennes möjligheter att få jobb kan ändras i efterhand om hon flyttar, klär sig annorlunda eller blir accepterad mot alla odds.

söndag 28 november 2010

Varför TPB-skadeståndet inte stämmer...

Hittade den här bilden hos Opassande... läs och begrunda.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det antipiraterna egentligen är rädda för

Idag laddade jag upp min debutroman i några olika format samt lite extramaterial i form av bilder som bekanta från nätet har skapat till boken.

Jag laddade upp torrenten på The Pirate Bay och du kan hitta den här - enda problemet jag stötte på var att det var ett aber att försöka skriva in en svensk text på The Pirate Bay. Jävla ÅÄÖ.

Hur som helst, det är det här som den etablerade industrin är rädda för och det är därför som de försöker släcka ner The Pirate Bay och försöka kväva de mötesplatser som vi Internetanvändare själva har skapat för att dela kultur med varandra. Om vi själva kan skapa och byta kultur med varandra så minskar industrins roll och inflytande. De tappar sitt grepp. Förlagen får inte längre välja vad människor ska läsa. Musikproducenterna får inte längre välja vilken grupp som ska bli nästa stjärnskott. Filmmakarna får konkurrens från privatpersoner för första gången, nu när tekniken har kommit såpass långt att vem som helst kan skapa film billigt och enkelt - en omöjlighet för bara 20 år sedan.


"Brinnande Hav" från SilverSerpent


För oss författare så är upphovsrättsdiskussionen på många sätt märklig. Det är extremt få författare som får ett kontrakt på sin debutroman innan den är skriven - såvida man inte redan är en stor stjärna eller råkar ut för någonting extremt tragiskt á la Fritzl så är ingen intresserad av att betala oss i förskott för att skriva. Om vi vill skriva måste vi göra det själva, utan några garantier för att någon ens kommer att läsa det. De flesta manus hamnar i byrålådor - men de skrivs!

Varför skriver vi, om vi inte är garanterade någon ersättning? Hur ska vi få betalt? Vem ska ersätta mig för de tusentals timmar jag har lagt ner på det här manuset?

Det är skit jävla samma när jag sitter vid datorn och tio fingrar smiskar tangenterna i en rasande fart. Historien finns och den vill komma ut. Det är roligt och jag trivs och om folk efteråt säger att det de läste var bra så blir jag glad. Jag har aldrig någonsin haft en tanke på att jag skulle kunna försörja mig på att skriva svensk fantasy - troligen den minsta jäkla genren som finns. Det finns inte en enda människa i Sverige som kan leva på att skriva svensk fantasy. Marknaden är för liten.

Och ändå skrivs det. Det ligger andra drivkrafter bakom än de rent ekonomiska. Jag skrev för min egen skull, för att jag trivdes med det. Jag lät trycka boken (hos Vulkan) för att kunna känna att den var klar till slut så att jag skulle kunna gå vidare och jag delade ut den till världen för att en historia som inte blir läst är något oerhört tragiskt.

Tänk på alla historier som ligger inlåsta i byrålådor bara för att den som skapade dem inte fick ett godkännande av ett etablerat förlag - något som i flera genrer är lika sannolikt som att vinna på lotto, även om manuset är hur bra som helst.

Ekonomisk ersättning är inte en förutsättning för skapande. Om man förstår det, så förstår man också vilken kulturell revolution som vi är mitt uppe i. Det är skaparna själva som tar makten över sitt skapande nu.

Det är vår tid. Aldrig förr har det varit så lätt att skapa kultur som nu.

Media om TPB: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, DN2, DN3, DN4, SR, SVT, SVT2, Newsmill, AB, AB2, Expressen, Ex2, Idg,,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

fredag 26 november 2010

Godtyckligt skadestånd i The Pirate Bay-fallet

"Angående de höga skadestånden, som kan låta astronomiska, så poängterar hon att målsägarna inte ens fått hälften av det de begärt." Aftonbladet angående Boutz som var med och dömde TPB-killarna till 46 miljoner kronor i skadestånd och fängelse med medhjälp till upphovsrättsbrott, utan att ens ha utrett på ett riktigt sätt huruvida upphovsrättsbrott faktiskt har begåtts och i så fall i vilken omfattning.

Man har alltså tagit upphovsrättslobbyns påstående om hur mycket de har "förlorat" på nedladdningen (all tillgänglig oberoende forskning till trots) och justerat siffrorna lite godtyckligt och sedan dragit till med någonting. Man räknar med att folk ska acceptera det eftersom beloppet man höftade till med är lägre än det vansinnesbelopp som industrin grundlöst krävde.

Man har också återigen dömt för medhjälp utan att utreda huvudbrottet. Upphovsrättslobbyn PÅSTÅR att upphovsrättsbrott har begåtts, men varken tingsrätten eller hovrätten har utrett det verkliga brottet. Det som krävs innan man kan döma någon för medhjälp är ju att man först avgör frågan om huvudbrottet, och där har inte de berörda ens fått uttala sig. Man har bara hört den ena sidan.

Borde man inte fråga de som faktiskt har fildelat vilken rätt de eventuellt har att dela med sig av det berörda verket innan man fastställer att upphovsrättsbrott faktiskt har begåtts? Det kan väl aldrig i ett rättssamhälle räcka med att höra den ena sidan?

Lobbyns seger är för övrigt meningslös. Som alla vet så ligger fildelningen på rekordnivåer, samtidigt som det går bra för musik- och filmindustrierna. Jag tror nog faktiskt aldrig att jag har varit med om en dom som har varit så illa förankrad i det allmänna rättsmedvetandet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag 22 november 2010

Tintin är rasist

När jag hittade den här artikeln så var det ett total WTF ögonblick. Någon håller alltså seriöst på och bråkar och stämmer folk för att en 80 år gammal barnbok har rasistiska inslag. Seriefiguren Tintin reser till Kongo, där invånarna framställs som "allmänt dumma och kolsvarta afrikaner".

Det må så vara (jag kommer inte ihåg detaljerna i just den här Tintin-boken), men eländet väcker flera frågor.Först och främst, hur långt fram i tiden ska vi kulturskapare kunna hållas ansvariga för innehållet i det vi skapar? Tintin skrevs/ritades som sagt för 80 år sedan, när det rådde en annan attityd i samhället gentemot invånarna i Kongo. Enligt samma logik kan man hävda att ett antal böcker och andra konstverk från 1910-talet skulle vara kvinnoförnedrande, trots att de bara skrevs enligt den kvinnosyn som då rådde i samhället. Och i vilket ljus hamnar då historisk fiktion? Måste alla filmproduktioner som behandlar en svunnen tidsålder knäppa publiken på näsan och förklara att "attityderna som visas i filmen var minsann fel!" eller kanske till och med vinkla filmen från ett nutida perspektiv?

Hur ska man kunna skapa någonting om perspektivet ständigt måste uppdateras så att det följer rådande lagar?

Vår historia är full av rasism, förtryck, krig och alla möjliga hemskheter. Även i forntiden så tillverkades kultur och den speglade den syn på rätt och fel som rådde i samhället. I gamla amerikanska konstverk så hittar man herrar och deras svarta slavar och det beskrivs i de texterna och bilderna som den naturliga ordningen. Ska sådan litteratur och annan konst förbjudas bara för att den inte överensstämmer med de ideal som vi har idag?

Vilket ansvar kommer att utkrävas av mig om 80 år, för de konstnärliga verk jag producerar idag? Vilka regler kommer att gälla år 2090?

Okej att man kanske möjligen kan sätta vissa krav på saker och ting som publiceras idag, på så vis att det inte är okej att sätta upp rasistiska affischer på torget, men kan vi verkligen ställa samma krav på konst som skapades för 80 år sedan? Bör vi över huvud taget ställa sådana krav på konst?

Kanske borde förbudet mot rasistiska konstyttringar anpassas till sitt sammanhang, så att det bara gäller om man använder materialet i ett rasistiskt sammanhang eller som propaganda.

En sak står i alla fall klar: vi kan inte skriva om historien.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 16 november 2010

Striden om Internet

Johan Axhamn, som är knuten till den upphovsrättsligt sponsrade intressesajten Netopia, skriver idag om sin vision om ett kastrerat Internet.

Vi kan väl titta på några märkligheter som han delar med sig av:

"Med oönskat material avses till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång."
Fundera en sekund över vad det är han skriver här. Städa lite i den krångliga meningen, så får vi till exempel fram "Information som uppmuntrar till otillbörlig marknadsföring." Menar människan verkligen att information som uppmuntrar till upphovsrättsintrång eller otillbörlig marknadsföring ska klassas som oönskat material i samma klass som barnpornografi och att Internetoperatörerna (de som tillhandahåller infrastrukturen) ska bära ansvar för att sålla bort detta från Internet?

Betänk att information som uppmuntrar till upphovsrättsintrång kan vara en guide till hur man använder två videoapparater för att kopiera en film på VHS.

Att den som sprider eller medverkar till spridning av oönskat material har ett ansvar följer av vanliga straff- och civilrättsliga bestämmelser. Vid överträdelser som sker via internet kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av Internets mellanhänder – så kallade internetleverantörer, vilka tillhandahåller uppkoppling mot Internet (internetabonnemang).

Enligt samma logik skulle man kunna resonera som följer:
Vid överträdelser som sker via postpaket kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av postgångens mellanhänder – så kallade paketombud, vilka tillhandahåller möjligheten att skicka och ta emot paket.

Internetoperatörerna ska inte vara ansvariga för den trafik de förmedlar. Det Johan Axhamn talar om i sin artikel är ingenting annat än avskaffandet av möjligheten för människor att kommunicera med varandra utan att informationen som man utbyter först måste godkännas av en censureringsnämnd.

Hur i hela världen detta skulle leda till att Internet skulle få lättare att utvecklas kan jag för mitt liv inte förstå. Internet är inte ett laglöst land - samma respekt för grundläggande mänskliga rättigheter måste gälla på Internet som i den verkliga världen. Så länge vi har budbärarimmunitet / meddelarskydd och så länge det inte är Postens ansvar vad du skriver i dina brev så ska samma sak gälla även på nätet.

Att vi ska bli berövade budbärarimmuniteten för att tillmötesgå kontrollivrare kallar inte jag rättssäkert i alla fall. Eller människovärdigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag 10 november 2010

Förbjuden kultur och förbjudna tankar

Det är inte svårt att reagera över likheterna mellan förbudet mot viss kultur i nazityskland som inte fick visas för att den misshagade etablissemanget och dagens lagstiftning mot barnporr som även inkluderar tecknade verk.

I båda fallen handlade det i grund och botten om att viss konst förbjöds för att tankarna som konsten ansågs vara avsedd att frammana inte var accepterade av etablissemanget. Tankekontroll. Censur. Dikterad moral genom begränsning (eller till och med kriminalisering) av konsten.

Några serieskapare skriver på Aftonbladet att detta är dåligt, och de kommer (helt korrekt) fram till att detta skapar en ohållbar situation för konstnärer eftersom man inte kan avgöra var gränsen går - det är oerhört subjektivt. Men istället för att ropa efter en lagändring som ordnar detta så ropar idioterna... sorry, konstnärerna, på en granskningsnämnd som ska ta ställning till konstnärliga verk innan de släpps. Med andra ord en censureringsnämnd för serier och tecknat, som skulle avgöra vad som var godkänd kultur och inte.

Hade jag varit Knatten så hade ni fått se mitt huvud explodera nu.

Det finns så många problem med hela situationen att det är helt sanslöst. Vi kan börja med det mest uppenbara: oavsett hur äckliga vissa tycker att bilderna är så har inget brott begåtts mot någon, såvida inte konstnären målade av verkliga modeller. Ingen skadades när bilderna skapades. Möjligen kan vissa bli äcklade när de ser på bilderna (men i så fall vet jag ett antal skräckfilmsskapare som vi skulle kunna ställa inför rätta på samma grunder) och möjligen kan vissa få farliga tankar i huvudet (men i så fall skulle vi behöva censurera bort det mesta från kulturen - till och med Bibeln innehåller ju slakt, incest, tortyr och allt möjligt), men inget av detta är brottsligt.

Brott begår man med handling, inte med tanke.

Det är en vansinnigt farlig bana som vi är inne på med den svenska barnporrlagstiftningen. Den skapar en situation där brottet inte är vad man faktiskt gör, utan vad man tänker. Och i den världen som skapas nu så är det naturligtvis djupt ologiskt att det är kriminellt att tänka på barn i sexuella situationer, men så lagligt att tänka på mord att det nästan dagligen förekommer reklamfilmer i våra TV-apparater för våldsamma filmer som involverar diverse ohyggligheter.

Lagstiftning mot barnporr ska vara utformad för att skydda barn från övergrepp, inte för att skydda människor mot orena tankar.

(Ps, hej polisen! Ja, detta inlägg är taggat med "barnporr", så ni har säkert hittat hit!)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

torsdag 4 november 2010

Om lärartärhet och friskolor

Kan den mindre lärartätheten på friskolor möjligen bero på att friskolorna har något andra program än den kommunala skolan? Vissa program på gymnasiet har ju väldigt få elever per lärare (ofta praktiska program och specialprogram) medan andra klarar sig med en lärare på 30-35 personer. Beroende på vilka program som friskolan tillhandahåller så kan måttet på lärartäthet därmed vara svårt att relatera till något verkligt. Kanske man kan diskutera lärartäthet baserat på program istället, i fallet med gymnasier? Borde ersättningen till skolorna kanske också beräknas baserat på programutbud på något vis?

I artikeln så skriver Sten Svensson att lärartätheten kan ligga under 6 lärare per 100 elever på friskolor som ägs av stora koncerner. Jaha, säger jag. 6 lärare per 100 elever är ca 16-17 elever per lärare.

På lågstadiet var vi 15 i min klass.
På mellanstadiet var vi 29-30.
På högstadiet var vi 30 men hade mycket undervisning i grupper om 20.
På gymnasiet var vi 36.

Inte sedan lågstadiet har jag själv upplevt en lärartäthet i praktiken som har varit så god som 6 lärare per 100 elever, och jag gick hela vägen genom kommunala skolor. Vissa av dem var riktigt dassiga. Om lärartätheten är så mycket bättre där än på friskolorna, var är lärarna? Kanske på specialprogram för elever som behöver en lärare var? Det lär snedvrida bilden ganska så rejält.

Sten skriver i artikeln: Så länge det finns en elev som inte nått målen på en skola borde då ingen vinst kunna delas ut utan då ska den eleven ha resurserna till undervisning.

Trams, säger jag. Det enda som detta uppmuntrar till är att sätta målen så lågt att till och med den värsta dumskallen skulle klara sig. Alternativt till att man sätter för höga betyg. Om man skulle tvingas vräka all vinst över de svagaste eleverna - vilken friskola vill då ta emot svaga elever? Ibland är det inte brist på resurser som är problemet utan brist på tid och/eller felaktiga undervisningsmetoder.

Jag anser att den som inte når målen i kärnundervisningen ska gå om och att mer specialresurser istället ska läggas på de duktiga eleverna. Jag anser att lärartäthet är ett högst ofullständigt mått på hur bra/dåligt en skola fungerar - man måste se till en helhetsbild och inte hänga upp sig på det exakta beloppet i kronor som någon tjänar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 2 november 2010

Var mer flexibla istället

I Aftonbladet ondgör sig ordföranden i lärarnas riksförbund över att föräldrar väljer att ta semester med barnen på andra tider än när barnen har lov, vilket gör att en del barn missar en eller ett par veckor i skolan vissa år.

Jag tycker att det absolut är helt okej och att det till och med borde uppmuntras att ta semester på andra tider än höstlovet. Skolorna måste vara såpass flexibla att barn kan missa 1-2 veckor av undervisningen. Det kan hända vem som helst av en mängd olika anledningar och det måste skolan kunna hantera inom rimliga gränser!

Alla vuxna kan/får inte ta ledigt exakt samtidigt för att kunna vara med sina barn på höstlovet. Det går inte. Vi som arbetar utanför skolvärlden har inget höstlov och alla kan inte lägga sin semester på exakt samma vecka. Vi får inte vara lediga exakt samtidigt allihop för våra arbetsgivare.

Vi kan också diskutera den ekonomiska aspekten: ALLT är dyrare på höstlovet. Särskilt resor. Det är i princip bara välbärgade familjer som har råd att åka bort tillsammans på höstlovet. Men det är väl chill, barn från enklare hem förtjänar väl inte att resa någonstans med familjen? Eller? Har man inte råd att åka bort när det är som allra dyrast så ska man stanna hemma och göra en utflykt till folkparken bara för att läraren inte ska behöva anpassa undervisningen till individernas behov?

En veckas undervisning eller två är ingen katastrof. Det klarar vem som helst av att ta igen och de allra flesta måste ta igen vid något tillfälle på grund av sjukdom eller andra omständigheter man inte råder över. Skolan måste därför erbjuda den flexibiliteten i utbildningen och ställa krav på den som har varit borta.

Jag inser att det kan vara svårt för en person från skolvärlden (där man har sommarlov, höstlov, jullov, sportlov och påsklov) att förstå sig på verkligheten och vardagen för "vanliga" heltidsarbetande vuxna som bara har 5 veckors semester totalt på hela året, att det kan vara omöjligt av en rad skäl (inte minst ekonomiska) att alltid ta ut sin semester på de mest populära veckorna när allting är som allra dyrast och alla andra på arbetsplatsen också vill ha ledigt.

Total Beauty säger det bra: Jag kan inte ta ledigt när helst det passar lärarna. Jag måste ta ledigt när det passar jobbet, barnen och barnens far!

Självfallet finns det fler saker som avgör när man tar ut semester och åker bort än bara lärarnas terminsplanering! Klarar inte lärarna av att hantera att normalbegåvade elever missar 1-2 veckors undervisning, så är det lärarna det är fel på och inte familjerna.

Personligen tror jag också att en vecka med familjen i Grekland eller Turkiet kommer att betyda mer för barnen i längden och vara mer allmänbildande än att tillbringa en normal vecka i den svenska skolan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 1 november 2010

Jaha, och vad har det för negativa effekter?

I DN idag kan man läsa en gnällartikel om att allt färre respekterar 30- och 50-hastighetsgränserna. Jaha, säger jag. Så fler kör för fort? Okej, men artikeln svarar inte på den naturliga följdfrågan: har detta beteende lett till fler olyckor? I så fall hur många? Det man ondgör sig över i artikeln är att folk kör för fort som om det i sig var något dåligt, och över att man ibland kan ha svårt att ta sig ut på trafikerade vägar.

Personligen anser jag att man många gånger har 30- eller 50-gränser i onödan på platser där det hade varit mer lämpligt med 40/50 eller 70, alternativt att smacka upp ett övergångsställe och/eller trafikljus istället för att ha en onödigt låg hastighetsbegränsning som människor inte följer för att de bara upplevs som onödiga och frustrerande hinder.

Hastighetsgränserna ska vara rätt satta. Inte för högt och inte för lågt.


Vintertid är bra fånigt

Förra veckan var det sommartid. Då var det mörkt när jag åkte till jobbet och ljust när jag kom hem.

Den här veckan är det vintertid. Idag var det mörkt när jag åkte till jobbet och det kommer att vara mörkt när jag kommer hem.

Vintertid är bra fånigt! Vad är poängen? Att det ska bli marginellt ljusare på förmiddagen i ett par veckors tid - när man ändå är på jobbet och inte kan njuta av ljuset?

Vi borde köra samma tid året om. Vintermorgonen är ändå mörk - bättre att ha lite ljus kvar på eftermiddagen istället!

söndag 24 oktober 2010

När brottsbekämpningen börjar i fel ände

Problem:

Man tycker att grooming är hemskt och vill komma åt de som begår denna handling, men dagens straffskala (böter) tillåter inte att man vidtar långtgående och integritetskränkande åtgärder gentemot befolkningen för att kunna bekämpa detta brott effektivt.

En normalt funtad person skulle i det här läget resonera som följer:

Okej, om nu är ett så hemskt brott att vi tycker så illa om det, så borde vi överväga att placera det högre upp i straffskalan, så att det kan ge fängelse och vi därmed får större befogenheter när det gäller att bekämpa det.

En gravt efterbliven gorilla som just har ätit suspekt svamp resonerar som följer:

Okej, om vi inte kan bekämpa det här brottet effektivt med nuvarande regler så måste vi släppa på reglerna! Vi kan inte ha regler som hindrar oss från att bekämpa ett brott.

Min reaktion mot det här förslaget är naturligtvis i linje med vad den normalt funtade personen tänker:

Om nu grooming är ett så hemskt brott att ni vill kunna vidta tuffare brottsbekämpningsåtgärder, så ska ni ranka upp brottet till en högre straffskala. Att släppa på reglerna och ge rättsväsendet mer långtgående befogenheter för att bekämpa mindre brott är fascistfasoner och leder till en lång rad kränkningar gentemot befolkningen.

Bestäm er! Antingen är grooming (t.ex. att sexchatta med en minderårig på nätet) ett riktigt allvarligt brott, och då ska det ha en straffskala som tillåter långtgående brottsbekämpning (böter eller fängelse), eller så är det ett mindre allvarligt brott, och då får man leva med en mindre effektiv brottsbekämpning (endast böter).

Långtgående och kränkande brottsbekämpningsmetoder för brott som endast ger böter är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Och slutligen:

Den som inte har något att dölja kan föregå med gott exempel och sluta stänga dörren om sig när han/hon besöker en offentlig toalett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 20 oktober 2010

EU om mammaledighet

Om man ska tro DN så innebär det nya EU-förslaget att:

Mammor ska ha rätt till minst 20 veckors mammaledighet med 100% ersättning.
Mammor måste vara hemma de första 6 veckorna.

Såklart reageras det en del över detta. Själv kan jag tycka att 100% ersättning under den första perioden kan vara helt okej, om medlemsländerna kan få ihop det ekonomiskt. Det återstår att se. Jag tycker att det är bra att minsta antalet veckor som kvinnor har rätt till ökar överlag i EU.

Att just mamman måste vara hemma de första 6 veckorna känner jag mig dock lite mer skeptisk till. Tvång är aldrig en bra lösning. Visst finns det säkert nyblivna mammor som tvingas ut i arbetslivet alldeles för fort, men det är inte bra att gå för långt åt andra hållet heller. Trots allt finns det säkerligen familjer där mamman vill gå tillbaka till jobbet efter 3 eller 4 veckor medan partnern är hemma istället. För att inte tala om regnbågsfamiljer där det kanske finns två mammor, eller ingen mamma!

Jag tror inte att det kommer att göra kvinnor särskilt mycket mindre anställningsbara om man bara tänker lite på hur man marknadsför sig. Vi hade ett litet rollspel en gång när jag läste organisationsteori: en kille spelade intervjuaren (företaget) och en tjej spelade den som sökte jobb. Han började fråga om hennes familjesituation och hon sade att hon var 34 år, nygift och inte hade några barn än.

Läraren menade att det var intervjuaren (företaget) som gjorde fel när han frågade efter hennes situation. Jag argumenterade att man får förvänta sig att sådana frågor kommer upp och vinkla svaren till sin fördel. En nygift 34-årig kvinna som "inte har några barn än" är definitivt mindre anställningsbar än en 34-åring som är gift med en bankman, gillar att resa och precis har totalrenoverat sin centrumtvåa. Barn? Kanske någon gång i framtiden, men inte på ett bra tag, jag har jobbat med dem!

Läraren (en av de sämsta jag har råkat ut för) menade att jag hade fel och att det var intervjuaren som gjorde fel. Jag försökte då argumentera att man inte kan styra över vad han frågar, utan bara över sina egna svar och vilken bild man förmedlar med dem. Svarar man "sköt dig själv" eller "ingen kommentar" i en intervju så får man garanterat inte det jobbet.

Jag anser fortfarande att jag hade rätt. Man kan inte styra över vilka frågor man får på en intervju. Man kan bara styra över sina egna svar och man måste marknadsföra sig själv så bra man kan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 16 oktober 2010

Ständigt fel perspektiv i fildelningsdebatten

Idag läste jag artikeln i DN titulerad filmälskarna ska lockas att betala. Jag tycker att skribenten själv sätter fingret på problemet genom följande formulering:

Lars Hedlund är långt ifrån ensam. Genom sitt beteende sätter han fingret på filmbranschens stora utmaning: att förmå gemene man att sluta ladda ned film som är skyddad av upphovsrätt.


Nej, filmbranschens stora utmaning är inte att få folk att sluta ladda ner film. Utmaningen är att lyckas sälja trots att folk laddar ner. Det är inte filmbranschens uppgift eller ens "utmaning" att förmå folk att sluta fildela. Det är deras uppgift som företag att förhålla sig till den marknad som finns och lämna eventuell brottsbekämpning till polisen.

– Det har inte funnits tillräckliga incitament för förändring inom filmbranschen. De tjänar fortfarande stora pengar, säger Daniel Johansson, forskare vid KTH i Stockholm.


Mmm, just det, så varför ska man alls ge sig på nedladdningen, då? Det är uppenbart för alla som innehar minst en halv hjärna att det fortfarande går bra för filmbranschen, trots att fildelning av filmer har förekommit i stor skala på Internet i ungefär 10-12 år. (Det var runt 1998-2000 som filmerna på nätet tog klivet från sopig kvalitet till sevärt, ungefär samtidigt som DVD-filmen slog igenom).

Motstånd och hård kritik till trots – det branschfolk som DN talat med ser ljust på framtiden. De flesta är förvissade om att filmindustrin kommer att få bukt med piraterna.

Artikeln fortsätter med sin märkliga retorik. För inte mindre än TREDJE gången så hamrar man in budskapet att det är filmindustrins uppgift att "få bukt med piraterna".

Tänk, jag som trodde att det var filmindustrins uppgift att producera, distribuera och sälja film.

Man tillbringar alldeles för mycket tid med att ge sig på piraterna istället för att skapa bra produkter för sina kunder.

"Bukt med piraterna" kommer filmindustrin aldrig att få. Någonsin. Att fildela är ett normalt vardagsbeteende idag och den generation som nu växer upp känner inte till någon annan verklighet än den där man delar filer med varandra. Filmindustrin måste förhålla sig till verkligheten och ska inte syssla med vare sig lagstiftning eller brottsbekämpning.

Ett annat tips till filmindustrin:

Det enda sättet att bli av med illegal fildelning är att göra den legal. Släpp produkterna under lösare upphovsrätt som tillåter fildelning för privat bruk, så försvinner piraterna. ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly