Viss kultur är mer kultur än annan kultur

I dagens kulturpolitik finns det en tydlig uppdelning vad gäller momssatser. Opera, konserter, film och böcker har en momssats på 6 procent medan dansband och dataspel har en momssats på 25 procent. Inför en enhetlig momssats på kultur, skriver Camilla Lindberg (FP), Adam Cwejman, LUF och Alexander Bard, Liberati.

Ett mycket vettigt förslag! Kultur är kultur, och det känns oerhört fånigt att viss kultur anses vara mer allmännyttig än annan. Särskilt om man betänker att opera och konserter knappast är tillgängligt för alla - hur ofta spelar U2 eller Madonna i Åmål, till exempel? Bor man inte inom köravstånd från Stockholm, Göteborg eller möjligen Malmö är man ganska rökt när det gäller intressanta konserter. För att inte tala om opera...

Jag ska inte skriva mer om detta idag, är alldeles för trött efter att ha spelat Playstation hela kvällen. Synd bara att det inte räknas som fullvärdig kultur...

Läs artikeln istället!

Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturspridning, spel, konsert, artister

Reflektion om sjukersättningen

Det ser ut som att det kommer att bli tuffare för den som blir sjuk innan hon/han har kommit ut i arbetslivet ordentligt. Men, en reflektion: detta borde innebära att det blir mindre tufft för dem som t.ex. förlorar sitt jobb och blir sjuka i samband med eller nära inpå detta. Det borde också innebära att folk som är på gång att bli sjuka kan trappa ner till del- eller halvtid under en period utan att riskera att tappa en stor del av sin ersättning om man faktiskt skulle bli sjuk. Fast, å andra sidan så blir det kanske svårare att gå upp till heltid igen? Fast, å det tredje, hur rimligt är det att någon som har jobbat halvtid en längre tid kan gå upp till heltid, gå hem nästa dag och plötsligt lyfta sjuklön för heltidsarbete, trots att personen inte har jobbat heltid?

Jag tror att en del sjukskrivningar skulle kunna undvikas om folk hade bättre möjligheter att trappa ner till del- eller halvtid innan man blir sjuk, men som det har varit tidigare så har det varit mycket svårt – gick man ner till halvtid för att rädda sin hälsa så kunde man hamna i en taskig situation med ersättning om man väl blev sjukskriven, så då var det bättre att jobba heltid tills man gick sönder. Gav det bättre hälsa, ekonomi och arbetsmiljö?

Tråkigt om man råkar bli sjuk precis efter att man har blivit anställd efter att ha studerat eller varit arbetslös… men hur vanligt är egentligen problemet? Jag vet inte. Hur ofta händer det att folk blir långtidssjuka alldeles efter att ha fått sitt första jobb? Och varför ska denna grupp gynnas på bekostnad av den grupp som har arbetat och betalat skatt i många år och sedan råkar ut för ödet att bli arbetslösa och långtidssjuka samtidigt? De är väl också en utsatt grupp?

I mina ögon handlar detta om att göra en höna av en fjäder. Villkoren blir något sämre för den ena gruppen och något bättre för den andra, men de flesta lär nog inte ens märka av någon skillnad. Personligen tycker jag också att det känns som att man får en betydligt mycket mer rättvisande bild om man tittar på det senaste året, än om man baserar uträkningarna på en gissning av vad personen kanske skulle kunna tänkas tjäna framöver.

Och visst är det detta som känns så svårt och tröstlöst med fördelningspolitiken – för att ge åt en måste man ta från en annan, och alla blir ALDRIG nöjda. Man måste acceptera att nyanställda inte kan ha exakt samma villkor som de som har varit anställda länge – t.ex. har en nyanställd ofta svårare med att få ut semester första året eftersom man inte har jobbat in några dagar. Är det också en orättvisa? Eller är det bara så det är?

Det stör mig när det blir värsta ramaskriet om sådana här saker, och sedan när man räknar efter så visar det sig att det skiljer typ 100 spänn.

Läs även andra bloggares åsikter om fördelningspolitik, sjukersättning

Vargen kommer! Vargen kommer!

Madde orkar inte med att höra om svininfluensan längre och jag håller helt med. Svinis har varit förstasidenyhet i typ ett år och, vilket Pezster noterade, så har ca 15 personer dött av influensan i Sverige och ca 12 av vaccinet. Men, såklart, när en influensasjuk med hjärtfel dör så framställs det som influensans fel och när ett vaccinationsoffer med hjärtfel dör så framställs det som hjärtats fel. Sammantaget så är det i alla fall färre döda i influensan än i trafiken, och färre döda i influensan än vilket vanligt år som helst.

Nu rapporteras det att viruset har muterat i Frankrike och USA. Kommer vargen nu? Och varför ska vi lyssna när media har smällt upp rubriker om världens undergång på förstasidan var och varannan dag i typ ett år?

Jag ska fortfarande inte vaccinera mig. Väck mig när vargen faktiskt kommer.

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, ropa varg, integritet, sjukvård

Kampen mot väderkvarnar

DN rapporterar idag att torrent-sajten Mininova kastar in handduken. Mininova har tidigare varit en (i mitt tycke) mycket bra torrent-sajt, som jag absolut hade kunnat tänka mig att använda för att lansera min ljudbok och e-bok så snart de är färdigproducerade. Det blir dock mindre intressant nu, i och med att de flesta användarna kommer att söka sig till andra sajter.

Mininova kommer framöver endast att tillåts torrents från godkända uppladdare. Alla övriga torrents tas bort. Detta får den bisarra effekten att mängder av torrents som pekar på helt lagligt material tas bort pga att uppladdaren inte var godkänd, och människor hindras från att sprida kultur som de har all rätt att sprida.

Den holländska domstolen har alltså, i praktiken, kriminaliserat torrent-tekniken och gjort det olagligt för två personer att byta helt lagligt material med varandra, utan att den ena parten först har blivit godkänd som avsändare.

Det är den digitala motsvarigheten till att Posten skulle vägra att leverera brev från alla som inte först har registrerat sig hos dem, blivit undersökta och fått skriva på ett avtal om att vem som helst får titta i innehållet i deras brev.

Låt oss inte heller glömma vad en torrent är för någonting. Det är inte en fil som har en upphovsrättsstatus – filen i sig är inte ett kulturellt verk. Torrent-filen är som en adress. En pekare. En länk. Och låt oss heller inte glömma att vi inte behöver trackers för att hitta varandra längre. I mina ögon är det som händer lika bisarrt som om man skulle försöka stämma tillverkarna av det självspelande pianot idag. Visst kan det skapa ett farligt prejudikat, men kulturen har redan gått vidare från det steget i utvecklingen och – mirakulöst nog – både överlevt och frodats.

Läs även andra bloggares åsikter om mininova, fildelning, pirat, piratkopiering, kulturspridning

Säpo vill granska privatanställda som arbetar med kommunikation

Varför känns det som att man angriper problemen med informationsattacker från fel håll? Man försöker få det till att världen ska delas upp i godkända och icke-godkända människor, där man på ett oerhört naivt sätt tror att problemet med läckage och sabotage försvinner bara det är godkända människor som hanterar kommunikationen.

– Man ska nu kunna utöka kontrollen av vad de anställda har för hemligheter även
inom de privata företagen. Det är områden som är samhällsviktiga för Sverige och
som tidigare fanns inom statliga bolag, säger Joakim von Braun,
säkerhetsrådgivare.

Det låter som en utmärkt idé. Låt oss skapa en kategori godkända övermänniskor utan hemligheter som vi betror med att hantera och kontrollera kommunikationen för övriga drägg. Ingenting kan väl gå fel i ett övervakningssamhälle om bara personal som är särskilt utvald av säkerhetspolisen sköter alla samhällets kritiska funktioner och räddar oss från de farliga terroristerna. Hemligheter är överskattade, privatlivet är ett hot. Eller?

Nej, jag blir mörkrädd när Säpo talar om att vill kunna undersöka privatanställdas hemligheter! Vem avgör vem som är ”ren”? Enligt vilka kriterier bedöms min påse med mjöl? Enligt EUs Rent Mjöl-direktiv, där det specas precis vilka kriterier som gäller, eller blir det upp till en enskild Säpo-tjänsteman att avgöra om mitt mjöl duger?

Och hur rent blir mjölet i den där jävla metaforiska påsen efter att Säpo har rotat runt i det? Tvättar de händerna först?

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Piratpartiet, rent mjöl, säpo, övervakning

Allemansrätten hotad - kommuner kräver inträdesavgift till naturen

Det oroar mig att det inte bara är vår rätt till privat kommunikation som är hotad, utan även vår rätt till att fritt vistas i naturen. På sina håll börjar kommunerna kräva ”inträdesavgift” för att man ska få komma ut i naturen. Är det rimligt att kräva att man betalar en avgift för att få nyttja naturen, när kommunen håller i ordning ett skid- eller vandringsspår, eller är det en kränkning av allemansrätten?

Awickedone kommer med ett förslag som ger kusliga vibbar till piratdebatten – varför ska man kräva betalt av var och en som vill ge sig ut i naturen, när man istället kan erbjuda extratjänster till dem som vill?

Det finns många extratjänster som skidåkare kan lockas av, men borde väl nog själva naturen vara fri att vistas i, även om kommunen håller ordning?

Badlands Hyena har andra förslag på hur man kan komma tillrätta med problemet med ”piratåkare” – människor som helt enkelt ger sig ut i skogen på egen hand och inte betalar kommunen för att använda de fina spåren.

Allemansrätten är en rättighet som verkligen är värd att värna om. Det känns oacceptabelt att man kan inskränka den rättigheten genom att slänga upp en lampa i skogen, kratta lite, och kalla det för ”idrottsanläggning”.

Läs även andra bloggares åsikter om skidåkning, allemansrätt, frihet, piratpartiet

Pappakvotering gör mig förbannad

Ständigt läser man om hur olika former av kvotering av föräldraledigheten ska leda till förbättrade villkor för kvinnor på arbetsmarknaden. Senast var det FP som hade diskussionen uppe.

Något som man ofta missar i diskussionen är aspekten om fucking jävla vardagsekonomi. Det kan skilja många tusenlappar i kassan mellan om mamma eller pappa är hemma, och mamman får faktiskt inte högre lön på sitt jobb bara för att pappan är hemma ett tag. Ofta gnälls det om kvinnofällor och att kvinnan sitter fast på ett jobb utan karriär och är mammaledig länge medan pappan gör karriär på firman osv. Men om mamman nu har ett jobb där det egentligen inte finns någon karriär - t.ex. förskolelärare, så uppstår det inte helt magiskt karriärsmöjligheter och högre lön bara för att hon lämnar ungen hos pappan och kommer tillbaka en hel månad tidigare.

Det är inte alltid så enkelt som att man kan dela lika. Jag känner t.ex. en tjej som nyligen fick barn och där en maximalt lång ledighet troligen räddade hennes jobb eftersom hon kunde vara borta från jobbet under en tid i finanskrisen när det gick mycket dåligt för företaget. Hade hon velat komma tillbaka direkt så hade hon kanske förlorat sitt jobb. Är det så man ska göra i jämlikhetens namn? Gå tillbaka till jobbet och bli uppsagd på grund av arbetsbrist, och sedan sitta hemma vid det hypotetiska köksborget och bränna amningsbehån för att fira sin seger över patriarkatet? Sedan får ju mannen likförbaskat gå tillbaka till jobbet då han nu är den enda försörjaren i familjen. Hans kvoterade pappadagar brinner inne. Yes, vilken fantastisk seger för jämlikheten och för barnet!

Personligen tror jag att kvinnors lönenivåer överlag skulle stiga mer om de vågade byta jobb oftare. Utan att kunna stödja detta med någon som helst statistik, så får jag en känsla av att män byter jobb oftare medan kvinnor stannar på positioner som känns trygga. Det är lättare att förhandla upp sin lön om man kommer till en ny arbetsplats än om man ska slåss på sin gamla.

Nej, politikerna ska hålla sig borta från att försöka reparera skillnader i lön genom att sabotera familjernas vardagsekonomi. För mig är det fullständigt självklart att familjerna ska få bestämma själva, så att lösningen passar deras situation.

Och har ni någonsin reflekterat över att mamman kanske faktiskt VILL vara hemma längre än pappan? Varför ska det ses som ett så nedvärderat alternativ att vara föräldraledig? Varför är det så jävla icke politiskt korrekt att faktiskt tycka om sina barn och vilja vara hemma hos dem så mycket som möjligt som nybliven mamma? Varför ska man ses som något slags freak bara för att man älskar sitt barn och hellre tillbringar tid med det barnet än att hinka in ungen på dagis så fort man kan torka tuttarna, och gå tillbaka till ett jobb som man kanske inte ens trivs med?

Låt människor besluta över sina egna liv, politiker - ni vet väl inte hur just jag har det hemma!

Läs även andra bloggares åsikter om förälder, kvotering, pappaledighet, frihet, ekonomi

Om filmintresse och självutnämnda experter

På en maillista där jag är medlem har det uppstått en diskussion kring filmer, filmintresse och filmhistoria. Det hela började med en klassisk penisförlängardemonstration från listans självutnämnde filmexpert, som skulle göra en topplista över de bästa filmerna som man bara måste se, varpå han listade ungefär 100 filmer utan att motivera urvalet eller sammansättningen.

Såklart dröp listan av gammal skåpmat på ett förutsägbart vis. Stumfilmer, 30-tal, 40-tal, 50-tal… och såklart fanns det en attityd över det hela där man inte är godkänd att delta i debatten om man inte håller med om listan, om man tycker att någon film på listan är dålig, om man ifrågasätter det icke motiverade urvalet. Enligt den självutnämnde experten så har jag inte något intresse för film.

Men det har jag.

Jag hör till dem som är mycket intresserad av film, men inte nödvändigtvis uppskattar gammal film bara för att det är ”klassiker” och ”filmhistoriska milstolpar”. Och det är faktiskt okej att känna så. Det är okej att tycka att Citizen Kane är en snyggt filmad men plågsamt tråkig film med i stort sätt noll underhållningsvärde. Det är okej att tycka att stumfilmer inte är givande att titta på. Det är faktiskt okej att inte skratta åt Charlie Chaplin.

Man kan vara intresserad av film och filmskapande ändå, utan att dela de självutnämna filmexperternas smak. Men på något sätt accepteras sällan den ståndpunkten. Personligen tror jag att det beror på att de här experterna har en så mossig filmsmak att de måste stänga in sig i klubben för inbördes beundran för att få något gehör för sina åsikter. Det bildas som en bubbla omkring dem, där de anser sig vara bättre och mer kunniga än alla andra, för att de har sett Ljuset och är tillräckligt intelligenta och bildade för att uppskatta obskyra svartvita stumfilmer. Det går inte att vinna med sådana människor, för har man inte sett alla filmer på deras topplistor så är man outbildad, och de kan då alltid dra till med argument i stil med ”men du har ju inte sett Kane i ljuset av Godot! Du förstår inte sammanhanget!” Ironiskt nog saknas ofta klassiska ”tjejfilmer” och tecknade filmer på deras listor, och vill man lägga till en sådan så behandlas man som en primitiv organism.

Det är faktiskt okej att tycka att det finns guldkorn bland gamla filmer, men att vi nu på 2000-talet befinner oss på en mycket mer intressant plats i filmens historia – att filmerna nu överlag har en mer slipad teknik, bättre skådespeleri, bättre effekter och historier som är mer relevanta för vår samtid.

Jag dissar dock inte gammal film rakt av bara för att den är gammal. Jag anser t.ex. att Borta med vinden, från 1934, väl förtjänar sin plats på vilken topplista som helst. Inte bara för att det som en tidig episk storfilm är en intressant klassiker ur ett filmhistoriskt perspektiv, utan för att det är en riktigt bra film som fortfarande känns fräsch. Det historiska perspektivet hjälper såklart – det amerikanska inbördeskriget var ju dåtid redan -34, så filmen behöver inte lida av att kännas inaktuell. Och Clark Gable är faktiskt riktigt, riktigt snygg. Han sopar mattan med de flesta pretty boys som gör filmer idag.

Jag antar att det jag efterlyser är lite perspektiv på filmintresset. Är det meningsfullt att stänga in sig i sin lilla rökbubbla och tända på att vara Bäst för att man uppskattar filmens stora klassiker? Tja, det får folk gärna syssla med om de tänder på sånt. Jag anser dock att det mest intressanta steget inom filmens historia sker nu, omkring oss. När vi har nått den tekniska mognadsgraden där man kan förverkliga vilken fantasi som helst på filmduken utan att ögat ser skillnad på effekter och verkliga föremål. Särskilt som vi nu har kommit förbi den pinsamma Star Wars prequel-fasen, när effekterna ansågs mer intressanta än innehållet och man gladeligen slätade över bristen på historia genom att trycka upp explosioner näsan på tittaren.

Nu blir jag väl lynchad, men jag anser att många av de där gamla klassikerna som de självutnämna filmexperterna hänvisar till är precis lika dålig som de nya Star Wars-filmerna, på det sättet att de är bra på ETT vis, men uppvisar epic fail på andra vis. T.ex. Citizen Kane, som har snyggt fotografi men tråkig/meningslös/plågsam historia och halvtaskigt skådespeleri. Är inte det bara dåtidens version av nya Star Wars? Bra effekter, ingen story?

Så, ursäkta mig om jag inte känner mig superroad av att titta på oändliga filmer om tråkiga män som gör tråkiga saker i filmer med snygg ljussättning. Jag vill ha hela paketet: bra historia, bra skådespeleri, bra effekter, snyggt fotografi, sjysst ljud. Vi har gått igenom många steg på vägen för att komma hit där vi kan få hela paketet och det är intressant att se hur filmen har utvecklats genom tiderna, men jag är faktiskt mer exhalterad över var vi är nu än över var vi var för 50-100 år sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmhistoria, citizen kane, kulturskapande, kultur

Om fildelning och stöld

I helgen blev min cykel stulen. Och med ”cykel” menar jag inte någon obskyr dataterm, utan en klassisk 2-hjuling med kedja och växlar. Den stod parkerad på gatan utanför huset där jag bor.

Jag har nu inte cykeln längre. Den är stulen. Den är borta.

Jag tänkte därför utnyttja den här oerhörda personliga tragedin för att visa på skillnaden mellan stöld och fildelning, eftersom det uppenbarligen finns ett och annat pucko som inte har lyckats greppa den skillnaden än.

Mina noveller som ligger på www.vangrind.se har laddats ner över 200 gånger tillsammans. Det har alltså skapats över 200 kopior i första steget, och troligen ett antal i andra och tredje steg. Men trots detta så finns källfilerna kvar. Det är inga problem att göra ytterligare en kopia, och det är sannerligen inga problem för mig att själv avnjuta novellerna. Jag har dem kvar. Visst är det fantastiskt? Du kan skapa kopior av varenda novell på listan, och ändå finns de kvar hos mig.

Tänk om cykeltjuven hade kunnat göra en kopia av min cykel när han gick förbi!

Om du känner för att läsa lite fantasy så är du välkommen till sidan med noveller.

Nä nu jävlar...ett slag för "barnporren"!

Regeringen vill göra det olagligt att inneha eller ens titta på pornografiska bilder av människor under 18. Det gör mig förbannad.

Kan någon berätta för mig hur gammal tjejen på den här bilden är? (bilden är illegalt "stulen" härifrån och nu fildelad till dig genom Blogger.)

Grattis, förresten! Genom att gå in på den här sidan har det överförts en upphovsrättsskyddad bild till din dator (du är nu upphovsrättsbrottsling) och om regeringen får som de vill så är du nu också (eventuellt) en barnporr- och sexualbrottsling. Beroende på hur gammal tjejen på bilden är. Det ska nämligen bli olagligt att ens TITTA på bilder av nakna människor under 18 år. Har du blivit påkommen med att surfa runt på Ravennas blogg så kan du glömma att få jobb inom skolan i framtiden!

Ja, vad kan man säga annat än att dessa vansinneslagar inte har någonting med att minska övergrepp på barn att göra. Det handlar enbart om att man vill kväsa människors sexualitet och ta stryptag på yttrandefriheten. Och om att tillämpa ett övervakningssamhälle fullt ut - till och med inne i folks sovrum.

En 17-åring är biologiskt könsmogen och har en sexualitet. Han/hon är inget barn och den som tycker att en naken 17-åring är sexig är, i min mening, en fullt normal person. Vi kan inte hålla på och kriminalisera fullt normala människor till höger och vänster! Om varenda människa är en brottsling och man till och med kan bli en barnporrbrottsling oavsiktligt, så tappar vi snabbt bort de verkliga brotten i uppsjön av dessa fjanterier.

Dessa lagförslag kan, med rätta, kallas medeltida. Helt och hållet värdiga en medeltida kyrklig syn på människans sexualitet (skall icke finnas utanför den äktenskapliga sängen, och särskilt inte på Internet) och rätt att yttra sig (endast den som säger rätt saker äga rätt att yttra sig).

Piratpartiet plockar upp den här frågan. Kör hårt!

Läs även andra bloggares åsikter om barnporr, kiddy porn, Piratpartiet, övervakning, Internet

NetOnNet lagershop suger

Litet gnäll-inlägg:

Igår var jag och spanade in NetOnNets nya lagershop i Linköping. Och besvikelsen var stor - lagershoppen var som att uppleva alla nackdelarna med att shoppa på nätet, och alla nackdelarna med att shoppa i butik. Utan några av fördelarna.

Man kunde inte se hur bilden på en TV faktiskt såg ut, höra hur högtalarna faktiskt lät, känna på hur ett tangentbord kändes osv. Ingenting var uppställt. Som att handla på nätet - man kan läsa om prylarna, men inte utforska dem med några sinnen.

Därtill var man tvungen att springa runt och leta efter sakerna i en jättestor lokal där det inte fanns någon tillgänglig personal att fråga om vad som egentligen fanns i lådorna (ofta med text på spanska).

Dessutom har vi MediaMarkt i Norrköping där jag bor, så jag var inte så imponerad över priserna heller. Inte ens på små saker - t.ex. 199 kronor för ett Playstation 2-spel som jag såg för 99 kronor på ICA Maxi häromdagen!

Jag tittade halvt efter ett Wii baskonsol... men tror ni att det fanns? Näääää... bara en massa tillbehör.

NetOnNet kan gott stanna på nätet!

Läs även andra bloggares åsikter om Netonnet, shopping, teknik, prylar

S fortsätter att tramsa om IPRED

SvD skriver om vad sossarna har kommit fram till för strategi om IPRED, och artikeln säger det ena efter det andra som borde få vilken tänkande människa som helst att ta sig för pannan. Låt oss titta på lite av det som står i artikeln:

Utgångspunkten ska vara att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten, slår S nu fast. Tanken med Ipred-lagen är emellertid att upphovsmännen och deras företrädare själva ska kunna gå till domstol för att få ut identiteten på personer som ägnar sig åt illegal fildelning.

Fundera över ordningsföljden här. Polisen ska utreda brott - okej. Men det är upphovsmännen och deras företrädare som ska kunna gå till domstol och begära ut identiteten på personer som ägnar sig åt illegal fildelning. Man har vänt på ordningsföljden.

Upprepa det här för dig själv: du är oskyldig tills du blivit funnen skyldig.

Du måste alltså ställas inför rätta och få rätt att försvara dig INNAN du anses vara skyldig. Innan du har stått inför rätta så kan ingen, varken polisen eller upphovsrättslobbyn, avgöra om du ägnar dig åt illegal eller legal fildelning. Det är alltså inte illegal fildelning som det handlar om, utan MISSTANKE om illegal fildelning. Det måste man vara extremt tydlig med - att det är blotta MISSTANKEN som kan göra att ett PRIVAT FÖRETAG ska få begära ut uppgifter om just dig.

Sofi Bringsoniou, en av de unga ombudsmän som rest till Stockholm för att ta strid mot partiledningens inställning till Ipred, är nöjd med den kompromiss som nåtts.

– Vi stod rätt långt från varandra i de ursprungliga skrivningarna och jag var inställd på en hård debatt. Men partistyrelsen har lyssnat på våra krav, och vi har landat i en bra avvägning mellan den personliga integriteten och upphovsmännens rätt att ta betalt. Jag är övertygad om att alla de ungdomar som är oroliga kommer att bli nöjda med de förändringar som partistyrelsen nu gör för att stärka den personliga integriteten, sa hon.

Beakta det fetmarkerade stycket. Upphovsmännen har ingen rätt att ta betalt för privat kopiering. Ingen. Det finns ingen lagparagraf som ger någon, upphovsman eller inte, rätt att ta betalt för privat kopiering. Precis lika lite som det finns en lag som ger en designer rätt att ta betalt varje gång du lånar ut dina märkesjeans.

Fundera också över: ska man verkligen lägga den personliga integriteten och rätten till ett privatliv i en vågskål mot någons affärsmodell? Ska vi prova det på en annan situation? Ska vi lägga möjligheten att låsa om sig på toaletten i en vågskål mot att någon ska få sälja popcorn på biografens toalett? Vem, vid sina sinnes fulla bruk, lägger dessa två saker i vågskålarna mot varandra? Varför ska man alls kompromissa mellan dessa två saker? Är det en acceptabel kompromiss att man får låsa om sig (en seger för integriteten, yay!), men att popcornförsäljaren har nyckel och rätt att gå in när du sitter och kissar?

När Leif Pagrotsky föredrog kulturfrågorna, där integriteten numera ingår, var han hårdare i kritiken mot Ipred än tidigare.

– Vi föreslår att kongressen ställer sig bakom kulturskaparnas rätt att få betalt för sitt arbete.

Jag har sagt det förr, men det tål att sägas igen. En kulturskapare får inte betalt för sitt arbete. En kulturskapare får betalt för sin produkt, OM han/hon lyckas sälja den under rådande marknadsförhållanden.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, socialdemokrati, sossarna, idioti, Piratpartiet, fildelning