Sahlin tramsar om IPRED.

–Ipred, telekomdirektivet och FRA hör alla ihop i någon mening. Det är allt det
här tillsammans som skapat en berättigad oro. Jag är inte säker på att man vare
sig bör eller ska riva upp hela Ipred, det tror jag inte. I Ipred ligger snarare
behov av att hitta fler lösningar som Spotify.

Så säger Sahlin i SvD.

Ibland undrar man om vissa alls förstår vad hela frågan handlar om. Sahlin är (som vanligt) fullständigt clueless. Hon tycks här vilja mena att lösningen på Ipred-lagen ligger i att ha lagen kvar i stort sett som den ser ut, och att lagen på något magiskt vis ska göras oproblematisk bara människor struntar i att fildela och istället använder Spotify. FRA-lagen ska man riva upp och ersätta med en ny FRA-lag. Vad man vill om telekomdirektivet vete fan.

Det är så dumt resonerat att jag inte vet var jag ska börja. Är en lag som belägger det med fängelsestraff att gå över vägen där det inte finns ett övergångsställe inte en vansinnig lag bara för att det finns gott om övergångsställen i centrala Stockholm?

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva. En lag som ger privata företag större befogenheter än polisen är alltså inte ett problem bara det dyker upp några fler konkurrenter till Spotify? Sedan när blev Spotify en sådan magisk lösning på allting? Det är en tämligen dassig tjänst med ett begränsat utbud och en usel sökmotor och sorteringsfunktion som erbjuder musik som man inte ta med sig till en diskutabel kvalitet. Ja, det måste vara Lösningen på ”problemet” med att människor skickar ”fel” information till varandra i privata kommunikationskanaler.

Fall på era knän och tillbe Spotify, Sahlin och Sossarna. Det är LÖSNINGEN.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, sahlin, fildelning, Spotify, övervakning

World of Warcraft övervakar spelarnas chattar

Det populära spelet World of Warcraft från Blizzard Entertainment kräver nu att man konverterar sitt konto till ett BattleNet-konto. Visst, inga problem. Det kan jag väl göra.

Men vad ser man i registreringen på BattleNet? Jo, följande:

In order to provide the Battle.net Service, Blizzard must be entitled to access, monitor and/or review text chat, including private, or "whisper" chat, in the event of complaints from other users or violations of the law. By clicking the check box below, you agree that Blizzard (or one of Blizzard’s affiliates) has the right to monitor and review personal messages you send or receive on the Battle.net Service, or through any game that is playable through the Battle.net Service, to investigate potential violations of the law, the Battle.net Terms of Use, or the Terms of Use agreement specific to any game playable on the Battle.net Service. Blizzard will not use the information for any reason other than pursuing such violations.

I consent to Blizzard monitoring and/or reviewing my personal messages.*

*Required.

Detta gör mig naturligtvis förbannad. Det står ingenting om ifall någonting lagras eller om det bara är realtidsövervakning, hur länge uppgifterna lagras, vilka uppgifter som lagras, i vilken mån de är knutna till mitt konto och därmed till min person eftersom kontot är knutet till mitt VISA-kort.

På någon nivå har jag sympati för att man vill kunna gå in och kolla upp vad som har hänt vid ett klagomål eller om någon misstänks för att vara en goldspammer osv. Visst, då kanske jag kan tänka mig att se chattarna som icke-privata och mer som ett modererat forum.

Jag ställer mig också frågande till det här med brottsbekämpning! Snälla människor, detta behöver man inte avtala om!!! Har det skett ett brott (genom WoW eller på annan plats) så är det polisens sak att utreda enligt gällande lagar. Ett användaravtal som säger att det är okej att övervaka när det misstänks ha skett ett lagbrott är varken nödvändigt eller motiverat.

Jag hoppas verkligen att det blir polisen, och inte Blizzard Entertainment, som ska utreda dessa hypotetiska lagbrott som man känner att man måste skriva avtal med användarna om.

Som pricket över i:et så kan man naturligtvis inte fortsätta spela om man inte går med på att låta Blizzard övervaka person-till-person-chattar.

Vad kan man göra? Ingenting.

Annat än att försöka påverka lagstiftarna och politikerna så att den här typen av användaravtal inte kan förekomma i framtiden.

Edit: senare i registreringsprocessen tillkom även detta:

I agree to the collection and use of my personal data by Blizzard in accordance with Blizzard’s Privacy Policy.*

Också required såklart. När jag nådde detta fält så gick jag tillbaka och ändrade mina adressuppgifter så att de blev felaktiga.

Läs även andra bloggares åsikter om World of Warcraft, Piratpartiet, övervakning, chatt

Spänt läge mellan Sverige och Norge

Det var länge sedan vi hade ett spänt läge mellan Sverige och Norge. Det verkar faktiskt som att FRA-lagen orsakar riktigt dåliga relationer med våra grannar. Norrmännen känner sig, av förståeliga skäl, inte helt bekväma med att blir övervakade av svenska FRA.

Men oroa er inte, om oppositionen vinner nästa val så river du upp FRA-lagen och gör en helt ny FRA-lag! Yay!

Man kan undra... hur svårt ska det vara att få alternativet "ingen FRA-lag alls" prövat på allvar?

Alla alternativ som innebär att kablarna kopplas in till FRA. oavsett hur man sedan sållar i materialet, är oacceptabelt ur en integritetssynpunkt. Och jag skulle också vilja hävda att det skapar fler säkerhetsproblem än det löser.

Det är pinsamt och skrämmande att varken regeringen eller oppositionen tar folkets oro på allvar.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Piratpartiet, övervakning

Kluvet om PPs sjukvårdsattityd

Jag är kluven när det gäller förslaget att avskaffa rutinmässiga identitetskontroller i sjukvården.

Det finns två sidor av saken. Å den ena sidan så känns det självklart att sjukvården finns till för människan, och att man inte ska behöva visa legitimation när man ligger på gatan och blöder för att någon ska kunna ge hjälp. Det känns också självklart att man borde förfoga över sin egen journal. Trots allt ligger det mycket i att kunna få en helt fräsch bedömning där man kan gå till en ny läkare utan att hans syn färgas av tidigare läkares anteckningar. Det ligger också en stor vikt i att man kan utföra aborter och andra känsliga procedurer anonymt.

Men det finns också den andra sidan av saken – när säkerhet och hälsa hotas av att man inte kan kontrollera patientens historik. Detta blir särskilt påtagligt vid akutfall när patienten inte är kontaktbar och inte kan berätta om sina allergier och sjukdomar, vilket avsevärt försvårar läkarnas arbete och riskerar patientens hälsa. Problem uppstår också när man kommer upp i åldrarna och minnet sviker, eller när man som patient helt enkelt inte klarar av att hålla ordning på allting.

Men frågan är – skulle det bli någon skillnad i praktiken med piratpartisternas förslag? Om en patient inte är kontaktbar vid ett akutfall idag så finns det två möjligheter – antingen vet man inte vem det är, eller också får man reda på vem han är på något sätt (genom att titta i plånboken eller genom att någon anhörig identifierar honom). Då finns därmed genast möjligheten att få reda på eventuella allergier och sjukdomar på samma sätt som man fick reda på identiteten. T.ex. kan man bära ett kort i plånboken som innehåller viktig information om medicinska allergier, eller informera sin omgivning om sina sjukdomar, eller själv välja att journalföra detta hos sjukhusen.

Om jag utvecklade en potentiellt farlig medicinsk allergi så skulle jag (även i ett system där jag inte var tvungen att identifiera mig och journalföra allting) se till att den informationen hamnade såväl i mina journaler som i plånboken. Det är sådan information som jag definitivt skulle ta aktiva steg för att informera vården och min omgivning om.

Man måste också fundera över hur stor kunskap jag som ekonom egentligen har om medicinska förhållanden. Är jag kompetent att bedöma vilken information som en läkare behöver ha tillgång till för att kunna reparera ett brutet ben? Kanske inte. Det mesta jag vet om sjukvården är vad jag har lärt mig av att titta på Cityaktuen och Scrubs.

Jo, och jag vet också att jag tycker att det är enormt störande och frustrerande att bli kallad till cellprovskontroll jämt och ständigt! Jag är faktiskt inte det ringaste intresserad av att betala pengar, missa flera arbetstimmar och låta någon gynekolog rota runt i mig efter livmoderhalscancer – en cancerform som drabbar bara 450 svenska kvinnor årligen och där jag inte ens befinner mig i någon särskild riskzon.

Jag är irriterad på dessa kallelser och de hamnar direkt i pappersåtervinningen. Jag hör av mig om jag vill kolla mig – till dess, låt mig vara ifred!

Läs även andra bloggares åsikter om cellprov, Piratpartiet, sjukvård, integritet, identifikation, register

Hjälper man ett problembarn genom att ta familjens pengar?

Beatrice Ask vill att föräldrarna ska få böta när barnen begår brott. Men 12-åriga barn som begår allvarliga brott (á la stöld, skadegörelse eller misshandel) hjälper man knappast genom att ta familjens pengar. Och barn som begår små skitbrott typ snatta behöver snarare känna av konsekvenserna själva, inte lära sig att mamma betalar. Jag ser inte hur man löser problemen med barnbrott på detta vis.

Jag är helt och hållet för att man ska göra en rimlighets/vårdslöshetsbedömning, som idag. Om föräldern har begått något fel eller underlättat för barnet att begå brottet så känns det rimligt att föräldern drabbas av konsekvenserna, men jag tror att det är mycket farligt att etablera ett tänk hos så unga människor som det handlar om, att brott slutar med att mamma betalar.

Dessutom uppstår stora problem för fattiga föräldrar. En nota på 8000 kronor kanske inte är något problem för en välbetald politiker, men kan lätt knäcka ekonomin för ensamstående och göra utsatta familjer bankrutta. Står det bestraffandet av hela familjen i proportion till barnets brott? Familjen får sin ekonomi ruinerad, de ekonomiska möjligheterna till att skicka barnet (och dess syskon) på bra fritidsaktiviteter (t.ex. fotboll, scouting eller spela gitarr) försvinner, och man förstör möjligheterna för ett barn i en redan utsatt situation att få en bra uppväxt. Familjebanden slits sönder när de snarare skulle behöva stärkas. I kombination med bristen på fritidsgårdar och vettiga aktiviteter på många platser blir den här ”lösningen” rent livsfarlig och man förvärrar bara situationen för de barn som mest av allt behöver hjälp och stöd.

Istället för att stifta lagar som skyfflar bort ansvaret från staten, borde man försöka motarbeta problemen genom att se till att det finns fritidsaktiviteter runt om i kommunerna, lägga mer resurser på att förhindra mobbing, och vidta åtgärder i skolan. Dvs tackla problemen istället för att bara skyffla dem under mattan och låtsas som att det är så enkelt som att det är förälderns sak att lösa. Samhället bär ett minst lika stort ansvar för barnens agerande, med tanke på att ett barn efter det första levnadsåret ofta tillbringar det mesta av sin vakna tid på olika gemensamma samhällsinstitutioner: dagis, lekis, förskola, skola. När samhället svarar för en så stor del av barnets uppväxt är det orimligt att ovillkorligen och utan bedömning lägga hela ansvaret på föräldrarna.

Nej, lösningen på barnbrottslighet är inte att straffa hela familjen och slita sönder familjerelationerna ytterligare.

Dessutom uppstår en mängd frågor när det gäller det i särklass vanligaste barn & ungdomsbrottet idag – fildelning av upphovsrättsskyddat material. Är den här lagen kanske i själva verket bara ett försök att stärka tillämpningen av IPRED, så att man officiellt kan skita i vem som har fildelat, och helt enkelt bara straffa hela hushållet? Vad innebär det för den redan icke-existerande ”rättssäkerheten” i fildelningsfrågan, att man godtyckligt kan idka kollektiv bestraffning av familjer för en företeelse som de flesta trots allt inte anser vara fel?

Var går gränsen mellan kollektiv bestraffning och föräldraansvar?
Hjälper man ett barn genom att bestraffa familjen?
Och är det rätt att frångå principen att den person som begår felet är den som ska bära straffet?

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, IPRED, beatrice ask, uppfostran, kollektiv bestraffning