Parley!

Den 17-18 oktober är det stort piratevent i Linköping!

Det får ni inte missa, det är det perfekta tillfället att bli uppeldad inför slutspurten till valet. Och såklart hälsosamt förbannad över världens galenskaper i nya och gamla goda vänners lag.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, event, IRL, AFK, fildelning, kommunval, riksdagsval

Utan Internet kan jag inte…

x) Sköta mitt arbete
x) Söka nytt arbete för att ersätta det Internet-beroende arbete jag inte längre kan sköta
x) Betala min hyra
x) Söka efter aktuell information om svininflusenan
x) Komma framåt med mitt bokprojekt
x) Fortsätta mitt politiska engagemang i Piratpartiet
x) Hålla kontakt med vänner och kontakter genom e-post eller andra program för kommunikation
x) Boka resor
x) Anmäla mig till utbildningar
x) Blogga eller delta i samhällsdebatten

Att ersätta dessa viktiga funktioner med en traditionell motsvarighet skulle innebära enorma kostnader för mig. En avstängning från Internet skulle alltså innebära ett dolt bötesbelopp. Och då pratar vi bara om de sakerna på listan som alls går att ersätta.

Visst, människor kan uppenbarligen överleva utan Internet. Det är inte riktigt lika viktigt som mat, vatten och en fungerande kropp. Men efter de mest grundläggande behoven är uppfyllda så är delaktighet i samhället och möjlighet att utföra de grundläggande krav som ställs på oss som medborgare definitivt högt upp på listan.

Och hur i all världen står alla dessa kostnader och obehag och utanförskap som man utsätts för i proportion till det fasansfulla ”brottet” att ha gjort en kopia av en halvdassig fransk komedi?

Det hela är i samma härad som att förbjuda någon att använda post bara för att man skickat en kopia av ett muffinsrecept till en bekant.

Och hur i all världen stänger man alls av någon från Internet? Förutom hemdatorn har jag också tillgång till Internet på jobbet, på biblioteket, på pressbyrån, på Internetcaféet, hos grannen, hos mamma, hos min sambos mamma, hos min syster, hos samtliga människor som jag känner, samt trådlöst lite varstans.

Det enda realistiska är väl att man får bära en eldröd bokstav på sitt bröst. Eller varför inte en stjärna?

Jag menar… det har ju fungerat förut att märka upp vilka människor som får äga en radio, bo i vissa kvarter, röra sig på gatorna… och så länge det är en myndighet som har bestämt hur man ska märka upp folk och under vilka omständigheter, så är det väl lugnt? Ja, Frankrike har mycket att lära sig av Tyskland nu när fildelande fransoser ska märkas upp med ett F för Fildelare och stängas ute från samhället.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, Hadopi, Piratpartiet, övervakning, rättighet, medborgare

Jävig nämndeman i TPB-härvan likställer fildelning med stöld

En av nämndemännen som ska behandla TPB-överklagandet i hovrätten är anställd på Spotify. Han själv ser inget problem med detta och menar att det är som att någon som arbetar med försäljning inte ska kunna döma i ett mål som handlar om stöld.

– Jag har noga övervägt min anställning och kan inte se att det finns risk för jäv. I så fall skulle ingen som någonsin arbetat med försäljning kunna vara nämndeman i ett misstänkt stöldfall, säger han till SvD.se.

Redan där borde varningsklockan ringa.

Nämndemannen i fråga har alltså redan gjort en jämförelse mellan medhjälp till fildelning - och stöld. Han har dessutom uttalat sig på ett sådant sätt att det känns som att han förutsätter att ett brott har begåtts.

Det man ska ta ställning till är ju om det över huvud taget har begåtts något brott, och då TPB i allra högsta grad fyller en konkurrerade funktion till Spotify så är det svårt att se hur man kan se det som att inte vara jävig.

Läs även andra bloggares åsikter om the pirate bay, Piratpartiet, fildelning, jäv, TPB, hovrätten

Var ska det inte finnas kameror?

Snart är det dags att kräva kamerafria zoner i samhället.

Vi har övervakning på bussar och skolor. Utanför krogar. I affärer. Snart på räddningsfordon.

Steget är inte längre långt till London, där det sitter en övervakningskamera i vart och vartannat gatuhörn. En "lugnande effekt" ska det ge, tydligen. Konstigt. Jag tyckte mest att det skapade en oro att röra sig i en sådan miljö, och jag misstänker att man snabbt trubbas av. Vill man kasta en sten framför en kamera är det inte svårare än att man drar ner mössan eller fäller upp jackans huva.

Det känns som att man underskattar rädda och arga människors finurlighet.

Hur mycket övervakning ska vi behöva stå ut med i brottsbekämpningens namn? Och hur mycket nytta gör egentligen övervakningen, om vi tittar på övervakningssystemet som helhet? Jag har en gnagande misstanke om att alla dessa kameror tillsammans bara tjänar till att flytta brottsligheten en aning till vänster, och gör mindre nytta än om man anställde ett par nya polismän.

Igår åkte vi förbi en poliskontroll i Linköping vid 9-tiden. Är det inte lite skevt att polisen står vid vägen och letar folk som kör fulla på lugna stadsvägar en fredag förmiddag, och man lämnar det till kamerorna att försöka förhindra misshandel av räddningspersonal?

Och så undrar jag: finns det några kamerafria zoner i samhället? Vi kanske skulle börja skylta upp dessa istället, och helt enkelt anta att vi är övervakade på övriga platser.

Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, Piratpartiet, kontrollsamhälle, big brother, frihet

Google ser efter herrelösa böcker

Det värmer faktiskt att läsa om att Google tar hand om herrelösa böcker. Böcker som publicerades innan 1923 och därmed inte länge faller under någon upphovsrätt kan nu återupplivas och tryckas av vem som helst. Genom print-on-demand så behöver man heller inte investera någonting i att trycka upp stora lager, utan böckerna kan tryckas upp när någon vill köpa dem. De kommer att bli hyggligt billiga att köpa – ca 60 kr. Googles del av förtjänsten ska tydligen placeras i en fond för främjande av läskunnighet och digitalisering.

Låter som en liten puttinuttig saga för den digitala tidsåldern.

Synd bara att böcker måste ligga och vänta i 75 år eller mer (en hel livstid) innan de kan tillgängliggöras.Tänk på alla de böcker som sitter inlåsta för att någon sitter på rättigheterna och inte agerar.

Att finnas tillgänglig digitalt och som print-on-demand borde vara varje boks grundläggande kulturella rättighet.

Läs även andra bloggares åsikter om kulturskapande, kulturspridning, Piratpartiet, google, google books

Har rättssystemet redan havererat?

I mina ögon så ser det ut som att rättssystemet redan har havererat.

Black Internet beordrades nyligen av tingsrätten att strypa tillgången till The Pirate Bay, något som det är ytterst tveksamt om tingsrätten ens hade rätt att beordra. Nu måste Black Internet starta en fond och förlita sig på donationer från allmänheten och andra operatörer för att kunna överklaga.

Rättsprocessen har blivit ett effektivt vapen som upphovsrättsindustrin använder mot tekniken och infrastrukturen. Inte bara är en rättsprocess långdragen, upphovsrättsindustrin har också finanserna på sin sida. Att ta en strid i domstol mot en rikare motståndare är minst sagt svårt – det kan innebära att man måste sätta hela företagets framtid på spel. Alla företag är inte beredda att göra det.

Jag är mycket glad att Black Internet väljer att överklaga, men det är direkt skrämmande att de här frågorna idag ligger på advokaters och åklagares bord, där man baserat på gamla förlegade lagar försöker slåss om en situation som lagarna inte var skrivna för att kunna hantera. Vi har fått en situation där lagstiftningen etableras från fall till fall, av människor utan nödvändig kompetens och utan att det hela kan gå ut på remiss eller granskas.

Därav finns det en vikt och en brådska att ta tillbaka upphovsrättsfrågan och frågan om teknikens och infrastrukturens ansvar till den politiska arenan och slå fast med lagstiftning vad som ska gälla. Vi ska inte behöva ha en situation där vår tillgång till infrastruktur och information avgörs från fall till fall i tingsrätter och där felaktiga beslut blir prejudicerande bara för att ett enda företag inte hade tillräckligt stabil ekonomi för att kunna överklaga.

Lagar om hur vårt framtida samhälle ska fungera ska inte stiftas i tingsrätten under tidspress och ekonomisk press.

Läs även andra bloggares åsikter om the pirate bay, Piratpartiet, fildelning, black internet, övervakning

Planka visar vägen

Idag har SvD en artikel om att SL ska skärpa kontrollerna av resenärer för att komma tillrätta med problemet att folk plankar, dvs åker utan att betala.

SL själva gör en glädjekalkyl och gissar att man förlorar mellan 100 och 200 miljoner kronor på att folk plankar. Precis som i fildelningsdebatten tycks man ignorera att många som plankar inte skulle ha åkt om de hade behövt betala fullpris.

Jag känner plankare. Att de plankar beror uteslutande på en sak: att kollektivtrafiken är för dyr och att det på flera håll är oerhört bökigt att vara kund. Då blir det billigare och enklare att köpa sig ett medlemskap i Planka.nu för 100 kronor (+ 100 kronor per gång man åker dit).

Kollektivtrafiken är, i min mening, helt orimligt dyr. Normalt grundpris för en vuxenbiljett är 20 kronor. Är man två personer som ska åka tur och retur in till stan så blir det 80 kronor totalt. Låt oss säga att det är en halvmil - hade man kört bil samma sträcka och vi räknar på 20 kronor / mil + 15 kronor i P-avgift, så landar vi på 35 kronor.

Kalla mig knäpp, men visst borde man i ett miljömedvetet samhälle ha en situation där det är billigare att ta bussen än att ta bilen?!?

Låt oss titta på en lite längre sträcka. Ta en familj som bor lite utanför stan - 2 vuxna och 2 barn. I Östergötland skulle de behöva köpa ett dygnskort om de ska in till stan och tillbringa några timmar där. För dessa 4 skulle prislappen bli 500 kronor prick. Och biljetterna måste köpas i förväg - inne i stan! Låt säga att de har 3 mil till stan och kör en bil som kostar 30 kronor / mil - detta skulle bli 210 kronor om man räknar med 30 kronor i P-avgift. Mindre än hälften så mycket som att ta bussen! Och istället får bussarna gå tomma.

Och så undrar man varför folk plankar?
Och så tycker man att det är underligt varför man ständigt måste dra in landsortsbussar?

Jag tycker inte att det måste vara gratis med kollektivtrafik, men någon rimlighet måste det väl ändå finnas! Vill man satsa på kollektivtrafiken så ska man sänka priserna så att folk har råd att åka, göra det billigare att åka utanför stan (bussen går ju samma väg ändå och har samma kostnader - så varför ska det kosta mer att åka ut på landet?) och rusta upp de fordon som är i tjänst. Inte slänga pengar på fåniga biljettkontroller och spärrar och nya övervaknings- och registreringssystem.

Det är inte vad folk vill ha.

Vi vill ha en billig och bra kollektivtrafik som fungerar även på landet, så att vi kan lämna bilen hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om kollektivtrafik, planka, övervakning, bussar, pirater

Svininfluensan - en handfull snor eller ett hot mot rikets säkerhet?

Idag rapporterar DN att de första omgångarna vaccin mot svininfluensen har delats ut. Man börjar med en icke-riskgrupp. Samtidigt har vi ett mycket lugnt influensaår på händerna - den fruktade svininfluensan visade sig visst vara mindre dödlig än vanliga influensan, och man börjar ju undra om inte alltihop var en mediacirkus, regisserad av någon som ville sälja vaccin. Det verkar faktiskt som att vaccinet är minst lika farligt som själva influensan.

Har jag haft svininfluensan? Ingen aning. Jag blev jäkligt sjuk några dagar efter att jag kom hem från Thailand i början av juli. Från vad jag har läst så kan det mycket väl ha varit svinis. Jag hade feber i några dagar, mådde allmänt skit och hade en envis hosta. Kan ha varit svinis eller en vanlig förkylning.


(Bilden från Jinge)

Men vad vet jag egentligen? Jag är inte läkare. Jag vet bara vad jag har läst i tidningen.

Alla turerna kring svininfluensan tycker jag tydligt visar på behovet av en välfungerande informationspolitik och en hård granskning av såväl gammelmedia som de företag som sticker fram näsan. Jag känner inte att jag idag kan bedöma situationen med svininfluensan, och det känns livsfarligt att det hela har förvandlats till en mediahysteri.

Borde inte hälsofrågor avgöras på sjukhusen, istället för genom journalistik? Borde inte media uppvisa någon slags återhållsamhet när det gäller den här typen av frågor, för att lämna utrymme för faktisk information och riktig expertis?

Särskilt illamående blir man när man ser artiklar som uppmanar: "var solidarisk - vaccinera dig!". Nej, jag tänker fan inte vara solidarisk och riskera hälsan för att vaccinera mig mot ett par dagars feber som jag kanske (eller kanske inte) redan har haft. Jag tänker snyta mig och gå vidare med livet.

Istället för att övervaka folket, kanske man borde lägga lite resurser på att granska media. Att måla upp en falsk hotbild av ett icke-existerande supervirus borde väl gränsa till att vara ett hot mot rikets säkerhet?

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, informationspolitik, media, kunskapspolitik, övervakning

CDA ansöker om konkurs

CDA, som distribuerar skivor åt de små skivbolagen, går i konkurs. Detta på grund av att de inte längre får kulturstöd för att bedriva sin verksamhet.

Till detta säger jag: hurra!

Det övergår mitt förstånd varför skattebetalarna ska behöva skjuta till pengar i dessa tider, för att smal musik som få har intresse av ska kunna distribueras på ett gammalmodigt och onödigt dyrt sätt.

Välkomna till år 2009.

De som är intresserade av CD-musik i så smala genrer att musiken inte kan försörja sin egen distribution, borde väl ändå kunna klara av att gå ut på nätet och beställa en skiva som bränns efter behov?

Detta är inte en katastrof - det är ett steg framåt. Nu måste artisterna i de "icke-kommersiella" kategorierna tänka till och hitta nya sätt att nå sina kunder. Tro mig, det blir en bättre musikvärld i slutänden på grund av detta.

Läs även andra bloggares åsikter om piratkopiering, fildelning, kulturspridning, kulturskapande, musik

Terroristerna började - vi fortsatte

För åtta år sedan arbetade jag på Burger King på Stora Torget i Linköping. Det var en vanlig morgon, förutom att det kom in några stressade kunder och beställde sina whoopers som take away medan de jiddrade om någon flygkrasch.

Whatever.

När jag fick rast tog jag med matbrickan upp till personalrummet och slog på teven. Det var någon ny katastroffilm som gick. Den såg underligt högbudget ut för att vara mitt på dagen på en svensk kanal - det såg riktigt verkligt ut när de där höghusen föll ihop.

Vänta lite nu, varför kommenteras det av en svensk röst?

Åh fan. Det är ingen film.

Visst var själva attentatet en stor tragedi, men ibland undrar jag om inte den största tragedin var att vi själva fortsatte det terrorverk som terroristerna påbörjade. Med den skillnaden att den terror vi lever med idag är betydligt mycket mer djävulsk. Vi lever snart i glasburar, där staten övervakar och analyserar våra liv - en tillvaro där vi inte kan resa som vi vill och ständigt måste identifiera oss. En tillvaro där vi måste leva med en rädsla för att en dag plötsligt stängas av från kommunikation och demokrati, utan möjlighet att försvara oss.

Det finns ingen skäggig krigare i en grotta att skjuta för att den terrorn ska försvinna. Det finns inga bomber att lokalisera, beslagta och oskadliggöra. Det finns ingen att ställa inför rätta.

Hur kämpar man, när terrorn byggs in i själva systemet, skrivs in i lagen, stämplas i våra pannor?

Vi håller i sanning på att själva signera det terrordåd som påbörjades den elfte september 2001.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, fildelning, 9/11, terrorism, frihet, övervakning

Vems moral gäller på nätet?

Regina Lunds video, där hon korsfästs som en kvinnlig Jesus, plockades bort från YouTube. Tydligen är den nakna kvinnokroppen ingenting som får spridas på Internet, ens med skaparens tillstånd. (pun intended)

Man undrar ju... är det amerikanska ideal och moral som gäller på nätet? Är det svenska? Tänk, jag trodde att nyskapande kreativa uttryck skulle kunna få utrymme på YouTube, och att man kanske på sin höjd skulle sätta en "vuxenstämpel" på en del material.

Vore det inte bättre om det fanns en videotjänst där man kunde dela med sig av videos utan att bli censurerad, och det enda som personalen gjorde var att se till så att allting var rätt uppmärkt och kategoriserat, och att eventuellt olagligt material (á la nazistisk barnporr) plockades bort?

Man kan ju alltid hoppas på att det kommer en sådan tjänst en dag.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, kulturskapande, regina lund, YouTube, yttrandefrihet

Voddler, Voddler, Voddler...

Idag läste jag om Voddler, den nya filmtjänsten som beskrivs som filmens Spotify.

Alla filmer kommer alltså inte att finnas i gratisversionen och filmer kommer även att kunna flyttas från gratisvarianten till premiumvarianten och vice versa. Baserat på filmbolagens så kallade releasefönster kommer filmer även att kunna försvinna helt i perioder.

När jag läser sådant, så undrar jag återigen: när ska man lära sig?

Det verkar tyvärr som att gratisversionen av Voddler inte blir annat än en stympad reklamversion för den fulla versionen. Och det är riktigt, riktigt synd, för då missar man hela den grupp av människor som är intresserade av film men inte kan eller vill betala en abonnemangsavgift. Det är en stor grupp - som man skickar raka vägen tillbaka till piratkopierade varianter.

Dessutom håller man fortfarande på med tramset "releasefönster". I've got news for you: det finns bara ETT releasefönster: NU.

Så fort man börjar kuka runt med en fördröjning så kommer filmen att piratkopieras. Vill man dra till sig tittare till de såkallade "lagliga" tjänsterna, så kan man inte hålla på med releasefönster-tramset.

Vill man fånga upp så många som möjligt och skapa en så bra tjänst som möjligt, då är det tillgängligt samtidigt som (eller gärna innan) biopremiär, och samma utbud och kvalitet i gratisversionen som i betalversionen.

Voddler låter lovande, men det låter också som "samma gamla skit". När ska det dyka upp en verkligt innovativ tjänst?

Slutligen: jag hoppas att jag har fel.

Läs även andra bloggares åsikter om voddler, fildelning, piratkopiering, Spotify, kritik

Ett år till valet - dags att fjäska!

Nu är det ett år till valet, och vi inleder officiellt den stora fjäsk-perioden inom svensk politik. Det är från och med nu som löpsedlarna kommer att prydas av leende män i övre medelåldern, som lovar guld och gröna skogar bara vi röstar på dem. Ingen tänker kompromissa om sina frågor. Ingen tänker ens prata med SD. Alla ska få det bättre. Mer pengar åt alla!

Och visst har de på sätt och vis ett guldläge nu när många har det dåligt pga lågkonjunkturen. Nu går det nog lätt att fjäska med högre ersättningar och allehanda åtgärder för att minska arbetslösheten (vilket dock vanligtvis handlar om att trycka in folk i sysselsättningsprogram med olika fånighetsgrad).

Under ett år försöker politikerna fjäska och locka sina väljare med allehanda löften. Få håller dem i efterhand, för när det väl kommer till kritan så sitter man sedan där och är tvungen att förhandla med 3-4 andra partier om skolan, vården om omsorgen, och man inser för Nte gången att... oops... det finns visste inte resurser så det räcker till att göra livet bättre för alla.

Så är man tillbaka på ruta ett.

Jag tycker att det är dags att tänka om. Detta känns tröstlös. Samma skit varje gång. Samma brutna löften. Finns det verkligen ingenting mer spännande man kan göra än att slåss om hur många procent som ska fördelas till vem?

Jag vill att 2009-2010 blir året då vi uppmärksammar en ny dimension inom politiken - informationspolitiken. Kunskapspolitiken. Det är någonting unikt eftersom det är en obegränsad resurs. Kunskap om någonting kan innehas av alla människor samtidigt. Vi har t.ex. alla en gemensam kunskap om hjulet och elden. Att den kunskapen är gemensam i hela världen är någonting som stärker oss som samhälle.

Vilka andra kunskaper kan vi förbättra livet för alla om vi befriar från sina bojor och gör till allmän egendom? Kanske man på det sättet kan göra mer för alla i samhället, än genom att fördela om pengar till vissa.

Läs även andra bloggares åsikter om informationspolitik, kunskapspolitik, Piratpartiet, val 2010, riksdagsval

SJs galenskap

Thomas Jonsson skriver att SJs biljetter är en klassfråga. Jag kunde inte hålla med mer. Vilken tid man väljer att resa handlar oftast inte om när man vill resa, utan om vad man har råd till. I Tobias Värld ställer man sig frågan: Vad är problemet? Har du inget att dölja, spelar det väl ingen roll att SJ vill kolla att rätt person använder biljetten?!

Men vad är "rätt" person? På SvD försöker Ulf Wallin på SJ dölja problemet genom att säga att man bara lagrar data i "max en månad". Det är en månad för mycket! På en månad kan hur mycket som helst av registret läcka eller säljas. Vet du någon som skulle vara intresserad av att veta när din lägenhet är tom för att du har åkt till Karlstad över helgen?

Eftersom inte personnummer lagras så klarar sig kanske en Svensson som jag, men de med mer unika namn? Det är viktigt att uppmärksamma att vissa är i allra högsta grad icke-anonyma även om inte personnummer tas upp. Vi har unika namn i Sverige, och namn som det bara finns ett av i en större stad.

Dessutom etablerar detta ett tänkande där det blir acceptabelt att registrera, registerföra och övervaka. Gradvis vänjer man sig vid att bli registrerad vart man än går. Och risken för ändamålsglidning är hög - vad händer den dag som man får för sig att man vill använda tågregistren i brottsbekämpningssyfte och därför måste lagra uppgifterna längre? Då är systemet redan inarbetat.

Slutligen vänder jag mig också mot de personliga biljetterna av den anledningen att det gör att många måste köpa "återköpsförsäkringar" i onödan. Priserna kryper då uppåt.

Nej, SJ, nej. Man ska inte behöva legitimera sig för att åka tåg inrikes. Och SJs monopolsituation gör det extra allvarligt - man har inga alternativ.

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, Piratpartiet, resor, register, övervakning

SJ kräver legitimation på tågen

Alla som någon gång har rest med SJ känner till att biljettpriserna är ett rent lotteri. Och då menar jag i stil med ”tag fem slumpmässiga sedlar ur plånboken, slå en tärning och multiplicera beloppet med antalet prickar”. Om tärningen är 3-sidig eller 20-sidig lämnar jag osagt.

Hur som helst, man har alltså skapar en prissättning som inte är av denna värld, vilket naturligtvis har resulterat i att folk köper ut de billigaste biljetterna och säljer vidare, i de fall där SJ har satt priserna tillräckligt långt under värdet.

Istället för att sätta vettigare och stabilare priser så drar nu SJ slutsatsen att det är andrahandsmarknadens fel, och bestämmer sig för att kräva legitimation på tågen. Det är bara att ta sig för pannan. Det säger sig självt att det kommer att kräva mer personal, särskilt på de större tågen, om man ska hinna med att kontrollera legitimation på tågen. Ökade kostnader, alltså. Vilket oundvikligen i slutänden innebär höjda kostnader för resenärerna.

Det kan tyckas kontraproduktivt att införa detta och dra på sig kostnadsökningar bara för att kunna fortsätta sälja ett fåtal biljetter under marknadsvärdet… men men, de har säkert räknat på det.

Då är det betydligt mycket mer oroväckande om detta hamnar i någon typ av register, där människors resande kartläggs. Är det nödvändigt? Vilken information sparas? Är det billiga midnattsbiljetterna verkligen värda allt detta?

Och borde man inte kunna sälja en tågbiljett vidare, om man kommer på att man inte kan utnyttja den?

Jag anar lite ugglor i mossen. Det känns som att de billiga biljetterna är ett dåligt svepskäl för någon mörkare plan. Kanske ytterligare en kugge i övervakningssamhället – eller är det bara pirat-paranojans lilla röst jag hör?

Läs även andra bloggares åsikter om SJ, resor, datalagring, övervakning, pirat