onsdag 16 december 2009

Pinsamt gnäll på regeringen

I ett pinsamt inlägg i SvD idag skriver representanter från en rad olika organisationer:


…regeringen fortsätter att bunta ihop människor i grupper istället för att se
till den enskilde individens särskilda behov.
Till detta kan man inte göra annat än imitera Homer Simpson och säga: ”DOH!”

Det är inte regeringens uppgift att se till den enskilde individens särskilda behov. Sveriges regering ska inte sitta och utforma individuella rehabliteringsplaner för Kalle med ledvärk, Lisa med förlossningsdepression eller Klara med brutet ben, och de ska definitivt inte sitta och göra individanpassad systemmässig skillnad på Klara med brutet ben och Stina med brutet ben. Det är inte regeringens jobb.

Tror man detta så har man inte förstått sig på vad en regering ska göra. De ska skapa ett system som, ja faktiskt, lämpligen buntar ihop folk i grupper, till exempel långtidssjuka, arbetslösa, pensionerade, studenter, föräldrar osv. För det är varken effektivt, rimligt eller ens möjligt att skapa ett system som på systemnivå tar individuell hänsyn till varje individs unika särdrag. Detta blir istället en uppgift för dem som ska tillämpa systemet och göra bedömningarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Konstigt att indivudualism helt plötsligt inte anses så viktigt längre när det kommer till sjukskrivna.

På andra ställen i samhället är det ju alltid individualism och valfrihet som de borgeliga talar sig varma för.

Hur går det ihop sig egentligen?

Anonym sa...

Snarare konstigt att så många inte förstår att det inte är systemet i sig som ska ta hänsyn till individen, utan människorna som använder systemet.

Bra skrivet ravenna!

Taura-Tierno sa...

Är väl lite som att man inte kan skräddarsy lagar för alla tänkbara fall, utan att domstolarna får tillämpa dem och väga in omständigheter när de bedömer saker?

Ingi sa...

Nu vet jag inte om jag förstår dig, eller för alldel artikeln korrekt, men som jag tolkar det så kritiserar artikeln det faktum att regeringen förespråkar en gruppbedömning efter vissa kriteria, istället för att ge riktlinjer (baserade på olika grupper) med tillägget "Att självklart ska man i möjligaste mån se till att beakta den enskilda individens möjligheter, förutsättningar och önskemål".

Personligen skulle ju jag mycket hellre bli bemött på de premisserna, om och när jag hamnar i den situationen, istället för att bli bemött med någon slags schablon-generalisering som ursäktas med att "Näpp regeringen har bestämt att 45-åriga utvecklingschefer inte ska ha någon rehabilitering", oavsett om jag som individ faktiskt har en mycket god rehabiliteringsmöjlighet till en mycket låg kostnad.

Stella och Molly

Stella och Molly