måndag 30 november 2009

Reflektion om sjukersättningen

Det ser ut som att det kommer att bli tuffare för den som blir sjuk innan hon/han har kommit ut i arbetslivet ordentligt. Men, en reflektion: detta borde innebära att det blir mindre tufft för dem som t.ex. förlorar sitt jobb och blir sjuka i samband med eller nära inpå detta. Det borde också innebära att folk som är på gång att bli sjuka kan trappa ner till del- eller halvtid under en period utan att riskera att tappa en stor del av sin ersättning om man faktiskt skulle bli sjuk. Fast, å andra sidan så blir det kanske svårare att gå upp till heltid igen? Fast, å det tredje, hur rimligt är det att någon som har jobbat halvtid en längre tid kan gå upp till heltid, gå hem nästa dag och plötsligt lyfta sjuklön för heltidsarbete, trots att personen inte har jobbat heltid?

Jag tror att en del sjukskrivningar skulle kunna undvikas om folk hade bättre möjligheter att trappa ner till del- eller halvtid innan man blir sjuk, men som det har varit tidigare så har det varit mycket svårt – gick man ner till halvtid för att rädda sin hälsa så kunde man hamna i en taskig situation med ersättning om man väl blev sjukskriven, så då var det bättre att jobba heltid tills man gick sönder. Gav det bättre hälsa, ekonomi och arbetsmiljö?

Tråkigt om man råkar bli sjuk precis efter att man har blivit anställd efter att ha studerat eller varit arbetslös… men hur vanligt är egentligen problemet? Jag vet inte. Hur ofta händer det att folk blir långtidssjuka alldeles efter att ha fått sitt första jobb? Och varför ska denna grupp gynnas på bekostnad av den grupp som har arbetat och betalat skatt i många år och sedan råkar ut för ödet att bli arbetslösa och långtidssjuka samtidigt? De är väl också en utsatt grupp?

I mina ögon handlar detta om att göra en höna av en fjäder. Villkoren blir något sämre för den ena gruppen och något bättre för den andra, men de flesta lär nog inte ens märka av någon skillnad. Personligen tycker jag också att det känns som att man får en betydligt mycket mer rättvisande bild om man tittar på det senaste året, än om man baserar uträkningarna på en gissning av vad personen kanske skulle kunna tänkas tjäna framöver.

Och visst är det detta som känns så svårt och tröstlöst med fördelningspolitiken – för att ge åt en måste man ta från en annan, och alla blir ALDRIG nöjda. Man måste acceptera att nyanställda inte kan ha exakt samma villkor som de som har varit anställda länge – t.ex. har en nyanställd ofta svårare med att få ut semester första året eftersom man inte har jobbat in några dagar. Är det också en orättvisa? Eller är det bara så det är?

Det stör mig när det blir värsta ramaskriet om sådana här saker, och sedan när man räknar efter så visar det sig att det skiljer typ 100 spänn.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Inga kommentarer:

Stella och Molly

Stella och Molly