onsdag 7 oktober 2009

Kluvet om PPs sjukvårdsattityd

Jag är kluven när det gäller förslaget att avskaffa rutinmässiga identitetskontroller i sjukvården.

Det finns två sidor av saken. Å den ena sidan så känns det självklart att sjukvården finns till för människan, och att man inte ska behöva visa legitimation när man ligger på gatan och blöder för att någon ska kunna ge hjälp. Det känns också självklart att man borde förfoga över sin egen journal. Trots allt ligger det mycket i att kunna få en helt fräsch bedömning där man kan gå till en ny läkare utan att hans syn färgas av tidigare läkares anteckningar. Det ligger också en stor vikt i att man kan utföra aborter och andra känsliga procedurer anonymt.

Men det finns också den andra sidan av saken – när säkerhet och hälsa hotas av att man inte kan kontrollera patientens historik. Detta blir särskilt påtagligt vid akutfall när patienten inte är kontaktbar och inte kan berätta om sina allergier och sjukdomar, vilket avsevärt försvårar läkarnas arbete och riskerar patientens hälsa. Problem uppstår också när man kommer upp i åldrarna och minnet sviker, eller när man som patient helt enkelt inte klarar av att hålla ordning på allting.

Men frågan är – skulle det bli någon skillnad i praktiken med piratpartisternas förslag? Om en patient inte är kontaktbar vid ett akutfall idag så finns det två möjligheter – antingen vet man inte vem det är, eller också får man reda på vem han är på något sätt (genom att titta i plånboken eller genom att någon anhörig identifierar honom). Då finns därmed genast möjligheten att få reda på eventuella allergier och sjukdomar på samma sätt som man fick reda på identiteten. T.ex. kan man bära ett kort i plånboken som innehåller viktig information om medicinska allergier, eller informera sin omgivning om sina sjukdomar, eller själv välja att journalföra detta hos sjukhusen.

Om jag utvecklade en potentiellt farlig medicinsk allergi så skulle jag (även i ett system där jag inte var tvungen att identifiera mig och journalföra allting) se till att den informationen hamnade såväl i mina journaler som i plånboken. Det är sådan information som jag definitivt skulle ta aktiva steg för att informera vården och min omgivning om.

Man måste också fundera över hur stor kunskap jag som ekonom egentligen har om medicinska förhållanden. Är jag kompetent att bedöma vilken information som en läkare behöver ha tillgång till för att kunna reparera ett brutet ben? Kanske inte. Det mesta jag vet om sjukvården är vad jag har lärt mig av att titta på Cityaktuen och Scrubs.

Jo, och jag vet också att jag tycker att det är enormt störande och frustrerande att bli kallad till cellprovskontroll jämt och ständigt! Jag är faktiskt inte det ringaste intresserad av att betala pengar, missa flera arbetstimmar och låta någon gynekolog rota runt i mig efter livmoderhalscancer – en cancerform som drabbar bara 450 svenska kvinnor årligen och där jag inte ens befinner mig i någon särskild riskzon.

Jag är irriterad på dessa kallelser och de hamnar direkt i pappersåtervinningen. Jag hör av mig om jag vill kolla mig – till dess, låt mig vara ifred!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

17 kommentarer:

Martin a.k.a NPC]Otyg sa...

Håller med om att det finns två sidor av myntet.

Och det är inte helt enkelt för en patient att veta vad läkaren vill ha eller behöver.
En sak som slår mig nu är blodprover, många gånger är det så att man vill jämföra provsvaren med tidigare därför att det finns folk som har "fel" värden naturligt utan att vara sjuka.
Samma sak gäller egentligen blodtrycket, ett blodtryck taget vid ett enda tillfälle säger egentligen ingenting om patienten (om vi inte pratar om extrema resultat).

Det du skriver om att ha informationen i plånboken förekommer redan idag, en del personer med blodsmitta, blödarsjuka och diabetes har såna kort eller liknande.

Men som sagt; jag är också splittrad i denna frågan mest för att jag själv är verksam inom vården.

grey sa...

Jag tycker det är ganska stor skillnad på att förvägra vård utan ID, och att i ett akutfall titta på ID-kortet hos en medvetslös person i livsfara för att inte ge den en medicin som skulle döda denna.

Kalle sa...

Då jag arbetat inom akutsjukvården under ett par år nu så kan jag förkasta den bilden som vissa av de här inläggen ger. Självklart tar man emot en patient oavsett om han eller henne kan identifiera sig vid ett akutfall. Anledningen till att man ber om legitimation är för framförallt av faktureringsskäl men även för att kontrollera så att personen som ska få vård är den personen hon eller han säger. Det sker årligen många vårdfel på grund av felbehandling av fel patient vilket gör det otroligt viktigt att faktiskt hålla koll på vem som det är man vårdar. En fullt frisk person kan självklart hålla koll på detta själv men hos en dement person är inte detta lika självklart.
Något jag dock vill trycka på är att även om man legitimerar sig vid sjukvården så har, med undantag från soc, sjukvården en av de högsta kraven för sekretess. Alla uppgifter som samlas in är för patientens vård. Det enda undantag är vid fakturering och då är det inte sjukvården som har bestämt riktlinjerna.

Anders Troberg sa...

Man kanske har högsta svansföringen när det gäller sekretess, men det fungerar inte i praktiken. Vi ser det med DNA-registret, vi såg det med Anna Linds mördare osv. Jag har vänner som jobbar inom vården, och det pratas mycket om konfidentiella saker på fikarasterna.

Det finns ett sätt att garantera konfidentialitet: att inte ha tillgång till den känsliga informationen, eller sammanhang som gör att den kan missbrukas. Allt annat är på sin höjd näst bäst.

Ingi sa...

Jag förstår inte argumentet med risken för felbehandling om man inte journalför. Det finns väl inget centralt journal-register? Om jag råkar ut för en trafikolycka i Västra Götalands län så lär de väl inte ha tillgång till min sjukjournal från SÖS eller min vårdcentral i Stockholm? Hur skall då akuten på Sahlgrenska kunna vårda mig om jag är avsvimmad?
Senast jag kollade så hade inte ens vårdinrättningarna inom samma landsting ett gemensamt journalsystem, dvs det spelar ingen roll om jag så råkar ut för en bilolycka på hemmaplan för SÖS har förmodligen inte min sjukdomshistoria i alla fall.

Kalle sa...

1. All journalföring är för patientens vård
2. Patienten har rätt att få kopior av sin journal från sjukhuset.
3. Det finns centrala journalregister inom vissa landsting. Tex där jag jobbar inom skaraborgs sjukhus delar fyra sjukhus journaler vilket är mycket användbart i vården av patienter. Detta är nog dock något som kommer förbättras så fler sjukhus delar journalföring.
4. Om du svimmar eller blir råkar ut för en bilolycka så är det korrekt att det inte i normalt fall i det perhospitala eller akuta skedet kräver upplysningar om din sjukdomshistoria. Det finns dock undantagsfall då din sjukdomshistoria kan ha avgörande roll för eventuella åtgärder som sätts in.
5. Ang hög svansföring över sekretess så visst, alla register läcker, vilket är anledningen till att jag är kritisk emot register i allmänhet. Dock tror jag det finns få register som faktiskt har så mycket tanke bakom sig som journalföringen i vården. Det är inget nytt påhitt som nån politiker hittat på under kafferasten utan något som utvecklats under lång tid.
6. Av nån anledning så är psyk-vården undantagen för delad journalföring vilket gör dessa patienter klart mer svårvårdade än vad de skulle kunna vart. Verkar finnas något allmänt skamfullt över att behöva söka psykvård som att det vore nån skillnad emot all annan vård?

Anonym sa...

Något jag funderar på är om det verkligen är ett integritetsproblem i rutinärenden?

Jag menar... vem bryr sig om att jag har sökt hjälp för ett fästingbett, hade vinterkräksjukan 2004 och har gått till en kiropraktor för att fixa till ryggen?

Det är väl lika anmärkningsvärt som att jag kör en Volvo och bor i Motala?

Anonym sa...

Vill bara påpeka detta kring livmoderhalscancer.

Anledningen till att endast ett hundratal drabbas av cancerformen varje är just att vi har screening i Sverige där vi finner förstadierna till cancerformen som snabbt och effektivt kan avlägsnas.

Utan screening är livmoderhalscancer den absolut vanligaste cancerformen som därtill ofta är obotbar.

Jag ber dig för din egen skull att fundera en gång till över om du verkligen ska avhålla dig från testen. Riskfaktor för att få sjukdomen är främst oskyddat heterosexuellt samlag.

Kalle sa...

Ramlade precis en studie som sa att 63,9% av patienterna som sökte akut ansåg att deras sjukdomshistoria skulle finnas tillgänglig för vårdpersonalen. :)

Martin a.k.a NPC]Otyg sa...

@Kalle: Länk... eller motsvarande så man kan kika på den :)

Anna Högberg sa...

Anonym, "Jag ber dig för din egen skull att fundera en gång till över om du verkligen ska avhålla dig från testen. Riskfaktor för att få sjukdomen är främst oskyddat heterosexuellt samlag."

Tack för att du bekräftar precis exakt det jag skrev i bloggposten - jag tillhör ju inte den riskgruppen!!! Jag har aldrig någonsin haft ett oskyddat heterosexuellt samlag i hela mitt liv. Vi har ingen cancer i familjen, jag röker inte, jag är fullt frisk och använder kondom.

Varför skulle jag testa mig? Jag har gjort ett sånt test, och det var fullt tillräckligt. Det var mycket obehagligt och gjorde ont.

Ingi sa...

Kalle. Det enda jag försöker påpeka är att argumentet som många använder sig av, dvs: "Tänk om man kommer in akut och inte kan berätta sin sjukdomshistoria pga att man är avsvimmad", inte är relevant. Precis som du påpekar så kan man förmodligen ta reda på sjukdomshistorien vid en senare tilfälle om det behövs, och då är det rimligt att man behöver legitimera sig. Men vad artikelförfattarna först och främst vänder sig emot (enligt min tolkning) är den rutinmässiga leg-kontrollen, även när den inte är nödvändig.

Kalle sa...

Artikeln jag läste heter "Patient expectations of emergency department care: phase II - a cross-sectional survey" (2006) Timothy Cooke
CJEM 2006;8(3):148-157.

Den sa även att 35,2% ansåg att de skulle ge tillstånd innan vårdpersonalen fick tillgång till journalanteckningar om tidigare sjukdomshistoria.

eNoLd sa...

"när säkerhet och hälsa hotas av att man inte kan kontrollera patientens historik."

Precis. I vanliga fall haller jag med piratpartiet till fullo men den har artikeln var ju helt pantad. Om jag ligger pa gatan och bloder till dods vill jag att sjukvarden ska kunna fa tillgang till min journal sa jag inte far fel blodtyp.

Ravenna sa...

Mmm... detta är nog en av de få gångerna som jag riktigt har känt att "nä, jag håller inte alls med" när Piratpartiet har uttalat sig i media.

Kalle sa...

Ingi jag får förtydliga mig, i det direkta omhändertagandet så kan man basera vården på de parametrar som patienten visar, t.ex. yttre skador, bltr, puls, saturation osv... Dessa kontroller syftar till att skapa sig en bild av patienten för att kunna diagnostisera vad som är fel. En medicinsk journal kan snabbt ge hjälp om patienten tidigare haft stroke, hjärtproblematik, högt/lågt blodtryck, diabets, suicidförsök osv. Allt detta har en avgörande roll till hur man ska
handla som vårdpersonal. I nästa nästa steg så kommer mindre viktiga saker som kända allergier, tidigare/pågående behandling osv i vilket patientens tillåtelse hade kunnat vara mer rättfärdigad.

Varför använder sig inte PP av en publik debatt på bloggar och annat innan "vi" går ut i media med en sån här notis? Känns som att det kunde ge en mer intelligent debatt och svärmen först fått debattera igenom frågan lite först.

disa sa...

太極峽谷,磐石營地,九族文化村,風櫃斗,雅築沙里仙溫泉,蛇窯蟬說,合歡山,嘉南八卦窯,糯米石橋,震災紀念公園,芙蓉瀑布,水鳥保護區,牛耳藝術渡假村,敷榮堂,登瀛書院,木屐蘭溪谷,木生昆蟲館,泰雅渡假村,惠蓀林場,水沙連古道,台一生態教育休閒農場,清境農場,生態農場,豐年靈芝菇,錦吉昆蟲館
奧萬大,埔里酒廠,埔里鯉魚潭,中台禪寺,台灣地理中心碑,九族文化村,玉山國家公園,合歡山,日月潭,田尾公路花園,新百果山,鹿港龍山寺,台灣民俗村,鹿港天后宮,溪頭森林,廬山溫泉,草嶺風景區,劍湖山世界,北港朝天宮,三條崙海水浴場,夏威夷,池南森林遊樂區,鯉魚潭,太魯閣,秀姑巒溪,長春祠,大佛風景區,東勢林場,古奇峰,五指山風景區,海水浴場,六福村,秀姑巒溪,石梯坪,磯崎灣,掃叭石柱,七星潭,小叮噹科學園區,大聖渡假,三義木雕博物館,谷關風景區,武陵農場,大坑風景區,亞哥花園,崎頂海水浴場

Stella och Molly

Stella och Molly