måndag 6 juli 2009

Innan kulturen dör

Igår tipsades jag om det här klippet YouTube, som är en såkallad ”literal version” av Bonnie Tylers 80-talshit Total Eclipse of the Heart. Literal version kan innebära att man har tagit bilden och musiken från en musikvideo, men lagt till egen sång och egna undertexter. Resultatet är underbart roligt – långt mer givande än att titta på den roligaste komedieserie som går på teve. Har du inte sett videon – gör det nu.

Och det är dessutom tänkvärt. Naturligtvis är det ingen som köper rättigheter av rättighetsinnehavarna för att få göra någonting sådant – det är inte ett kommersiellt projekt, det är bara någonting man gör för att det är så förbannat roligt. Och resultatet är kultur så god som någon, och roligare än det mesta.

I alla fall för oss som faktiskt har upplevt 80-talet.

Och däri rotar sig dagens resonemang. En parodisk version på Total Eclipse från 1983 är naturligtvis roligast om man själv har upplevt 80-talet, älskat låten, sett musikvideon i originalversion, suttit och lurpassat med fingrarna på record-knappen på kassettbandspelaren för att lyckas spela in låten från radion till sitt ultimata mixband. Det är roligast om man en gång har tagit det på allvar, för då skrattar man inte bara åt Bonnie Tyler utan också åt sig själv.

Om dagens upphovsrättsliga regler respekterades så skulle inte literal versions kunna tillverkas och publiceras. Inte förrän rättigheterna gått ut i alla fall. Bonnie Tyler är född 1951 och är idag 58 år. Om vi räknar med att hon blir max ca 100 år så kommer hennes upphovsrätt att sträcka sig till någonstans mellan år 2080 och 2120. Efter det skulle det stå vem som helst fritt att göra literal versions eller liknande parodier.

Kommer det vara alls intressant, på någon nivå, för våra barnbarnsbarn att göra hånhyllningar till 80-talshits runt år 2100? När inte en enda människor som har upplevt 80-talet fortfarande lever? Det känns lika intressant som om vi idag skulle sitta och göra parodier på Charlie Chaplins stumfilmer från 1910-talet och tycka att detta var höjden av underhållning. Inte för att vi kan detta heller, Chaplin trillade av pinn -77, och därmed borde hans upphovsrätt gälla fram till 2047.

Det ligger någonting fullkomligt perverst i att på detta vis låsa in kultur och försöka stänga ute de generationer som faktiskt skulle ha någon glädje av att delta i sin samtida kultur. Det är vi som har upplevt 80-talet och faktiskt på allvar har våfflat håret och sett livs levande kvinnor gå runt med axelvaddar som skrattar åt parodier på 80-talet. Det är för oss som det är kultur. För våra barnbarnsbarn kommer det på sin höjd att vara kuriosa. De kommer att vara upptagna med att göra egna mixversioner av kulturen från det pinsamma 2090-talet när hockeyfrillan gjorde comeback och flygande solcellsbilar var det allra senaste.

Dessutom kan vi titta på musikvideon som fenomen. Jag finner det intressant att musikvideos produceras, trots att det aldrig har funnits någon signifikant marknad för styckeförsäljning av denna konstform. Man har redan från början behövt se videon som en typ av promotion för skivan, och få produktionen att gå runt genom att sälja till tv-kanaler (där naturligtvis MTV är den mest kända). Finns det kanske en affärsmodell att lära sig av här?


13 kommentarer:

andersjakobnilsson sa...

I detta fall har man tagit en kommersiell video och lagt på nytt ljud och bränt in egna subtitles. Remixen är antagligen gjort av icke-kommersiella skäl, men genom att lägga upp den på youtube så har man fått gratisexponering (från youtube/google) som i sin tur låter en ha den uppe gratis mot att de får in reklamintäkter från andra besökare. Youtube/google drivs dock av vinstmål (även om de eventuellt går minus på youtube just nu).

Förutsatt att det var samma människor som gjorde remixen och lade upp den på youtube, då får man väl se det som en remix gjord i "kommersiellt" syfte?

Är mest nyfiken på hur det ligger till i denna frågan. Räcker det med att avskaffa inskräkningar på icke-kommersiellt nyttjande, eller krävs det även att delar av det kommersiella nyttjandet lättas upp för att remixandet ska få ta fart?

/Anders

Anna Högberg sa...

Anders,

Nej, det kan inte ses som kommersiellt syfte.

Någonstans i kedjan så finns det alltid någon som kan tjäna pengar - om jag sjunger en sång för dig över telefon, är det då i kommersiellt syfte bara för att telefonbolaget tjänar pengar på vår kommunikation?

Naturligtvis inte.

Detta är ett ypperligt exempel på att fri icke-kommersiell användning kan skapa bra kommersiella möjligheter.

Anonym sa...

Hallo

Det är alldeles uppenbart var felet ligger i dagens upphovsrätt.

Jag har skrivit inlägg efter inlägg efter inlägg om denna aspekt och nästan fått blodiga fingertoppar på det. Men kommentarerna har för det mesta varit glesa.

Skyddstiderna i dagens upphovsrätt är inte bara för långa - de är GROTESKT och OMORALISKT långa !!

Jag kräver kategoriskt en harmoniserad immaterialrätt som behandlar alla typer av kreatörer lika med avseende på skyddstider:

Kreativa konstnärer (upphovsmän), utövande konstnärer (artister, skådisar), tekniska kreatörer (uppfinnare) och formgivare.

I patenträtten gäller 20 års skyddstid per uppfinning. I mönsterskyddet som skyddar formgivning gäller något liknande.

DET är den omfattning som jag anser rimlig även för upphovsrätten. Allt annat är en oacceptabel och omoralisk olikbehandling som ger konstnärliga kreatörer en gräddfil, medan andra kreatörer -uppfinnare och formgivare - behandlas mycket sämre.

Många av dagens problem skulle vara lösta om inte upphovsindustrins lobbyister och maffiagäng under flera årtionden lyckats muta sig fram hos lagstiftarna till dagens korrupta upphovsrätt.

Skyddstiderna behöver kapas till max 20 år, räknat från verkets första publicering och utan någonsomhelst koppling till upphovsmannens livslängd.

Odin
En ANNAN upphovsrätt är möjlig !

Anders Andersson sa...

Jag instämmer med Anna H i att överföringen av ett skyddat verk per telefon inte sker i "kommersiellt syfte" bara för att teleoperatören får betalt för tjänsten; den kostar ju lika mycket oavsett vad abonnenterna använder den till. Detsamma borde gälla exempelvis försäljning av blanka CD (men det gör det inte, eftersom sådana är belagda med kopieringsersättning motiverad just av den förmodade användningen).

Jag anser dock att reklamfinansieringen av YouTube innebär användning i kommersiellt syfte. Även om "betalningen" utgörs av exponering för reklam snarare än av ett visst belopp i någon valuta, så är det innehållet i filmerna som lockar tittare, och därmed resulterar i reklamintäkter. Om alla filmer på YouTube var ointressant skräp, så skulle det inte bli några reklamintäkter alls. Huruvida pengarna från reklamen går till YouTube eller till den som har lagt upp filmen saknar betydelse för resonemanget.

Jag är själv tveksam till att sprida mina egna videosnuttar via YouTube när jag ser hur tjänsten har kommersialiserats. Jag betalar inga pengar för att använda den, vilket är trevligt, men om det i själva verket är det stora intresset för mitt och andras fotografiska arbete som motiverar företag att annonsera på YouTube, då känns det ändå som om jag har betalat för tjänsten in natura, genom att YouTube har fått en implicit licens att sprida filmerna tillsammans med reklam. På det viset "betalar" alltså en skicklig filmare mer för en minut kvalificerad konst än vad en amatör gör för samma tid suddigt mobilfladder. Är det vettigt?

Ännu en invändning jag har mot YouTube är den ibland godtyckliga censur som utövas enligt avtal med vissa stora mediebolag, exempelvis Warner Music som har tvingat YouTube att ta bort en stor mängd ljudspår. Det påverkar visserligen inte YouTubes eller användarnas syfte med tjänsten, men den blir därmed de facto kommersiell, i och med att användarna anses konkurrera på samma marknad som Warner Music. Ingen av mina filmer har drabbats, men det känns likafullt olustigt att veta att de kanske har granskats i upphovsrättshänseende och befunnits "ok" av någon som jag inte har det minsta förtroende för. Att jag ändå fortsätter att ha mina filmer på YouTube beror på att jag inte känner till något likvärdigt alternativ; jag hoppas det dyker upp fler videotjänster. Kanske Video Bay?

Tittar man på upphovsrättslagen, så spelar graden av "kommersiell användning" normalt ingen roll; man behöver i princip alltid upphovsmannens medgivande för att sprida ett verk vare sig man tar betalt för det eller ej. Före 2005 kunde ickekommersiell användning i stor utsträckning försvaras under benämningen "enskilt bruk", men detta begrepp togs som bekant bort ur lagen det året och ersattes med "privat bruk", som ännu inte är riktigt preciserat i praxis men som torde vara betydligt mer begränsat.

Jag ser gärna att man återinför en åtskillnad mellan kommersiellt och ickekommersiellt bruk i lagen, antingen det kallas "enskilt bruk" eller något annat, fast jag vet inte om det längre är juridiskt eller politiskt möjligt. Går inte det, så ser jag ingen annan råd än att vi avskaffar upphovsrätten. Jag borde inte behöva oroa mig för att jag begår lagbrott som kan föranleda fängelse när jag återger en text för någon utanför min närmaste familjekrets, men det är i princip vad som gäller nu.

Anna Högberg sa...

Jag kan inte hålla med om att det inte spelar någon roll vem i kedjan som har det kommersiella syftet.

Den som gör och lägger upp videon har inte ett kommersiellt syfte. Om han sedan väljer att lägga upp det på en gratissajt eller en gratissajt som finansieras indirekt av reklamintäkter, det kvittar faktiskt.

Sedan är det också världens skillnad på att direkt ta betalt för innehållet, och att finansieras indirekt via reklam.

Att avskaffa upphovsrätten är fullkomligt onödigt, och det finns redan idag bra defintioner på kommersiellt och icke-kommersiellt bruk. Läs gärna Christian Engström om saken, http://christianengstrom.wordpress.com/2008/02/23/gransen-kommersiellt-icke-kommersiellt/

Huruvida YouTube är en laglig tjänst idag, det kan man dock diskutera. Om TPB är olagligt när man länkar till material så är YouTube illegalt av bara helsike eftersom de hostar material.

andersjakobnilsson sa...

Vågar inte säga huruvida publicering på youtube gör det kommersiellt eller inte, men det är definitivt i någon form av gråzon! Tycker dock din poäng är relevant; en levande remixkultur måste remixa aktuella verk. Däri ligger hela poängen.

Analogin med telefonbolaget håller inte riktigt tycker jag. En analogi som mer liknar scenariot vi har är snarare:

Jag ringer till en tjänst som Telia har. Jag får prata/sjunga in vad jag vill på en telefonsvarare. Senare publiceras en telefonkatalog där alla sådana insjungna meddelande finns med (telia väljer ett passande namn). Vem som helst får ringa ett betalsamtal för 1:- varav 10 öre går i vinst till telia och 90 öre går till att driva tjänsten (kopiera upp band efter behov, bandspelare, telefonväxlar etc). Catchen är bara att jag valde att spela upp en CD-skiva och sjunga lite till (en remix). Användaren drivs inte av vinst men telias tjänst gör det, trots att den är gratis.

Huruvida detta gör det kommersiellt eller inte vet jag inte. IANAL.

Odin: Det finns två vägar att gå här.

1) Det finns "gamla" kreatörer som är fast i kontrakt med skivbolag. Låt de va. Ignorerera deras musik och lyssnade inte på den. Var konsekvent (en vegan äter inte kött) och konsumera bara "fri" musik, t.ex. CC, musik där artisterna har paypalknappar etc. Musik man får fildela. Skapa tjänster för att sprida den (som t.ex. en bra mediaspelare för http://www.jamendo.com/en/ samt få dem att ha video också). Var konsekvent. Remixa bara CC-verk. Se till att icke CC-saker bara dör ut av sig själv. Pumpa inte in en krona i icke-CC-saker och gör CC-tjänsterna extremt enkla (borde gå att göra fantasiska tjänster när man inte måste försvåra för att dölja sina spår). En viktig aspekt här är att övertala musiker om att släppa musiken friare och få med dem i sina tjänster. Grupper som Radiohead, NiN, Timbuktu etc har ju släppt en del skivor gratis. Kan man få in dem?

Eventuellt kan man samtidigt fildela de gamla kreatörernas verk men även om det kanske inte är stöld så är det iaf mot deras vilja och mot lagstiftningen.

2) Förändra lagstiftning. Detta måste dock antagligen ske internationellt varför det kommer ta fantastiskt lång tid. Antar det är denna vägen PP delvis går, även om integritetsfrågan kanske är ett större motiv för dem (?).

/Anders

Anna Högberg sa...

ANDERS,

Det som inte stämmer med din liknelse är att jag inte betalar någonting till youtube för att titta på materialet som finns där - inte ens en krona. Det är fritt och öppet.

Hur de finansierar driften av sajten angår mig inte.

Se på den här bloggen till exempel. Du skriver en kommentar här som vem som helst kan läsa. Blogger får naturligtvis pengar till drift någonstans ifrån (just det, från annonsintäkter). Innebär detta att jag bloggar i kommersiellt syfte? Att dina kommentarer har en kommersiell natur?

Indirekt så gynnar vi ju blogger, som ägs av google, som också äger YouTube.

Om ingen bloggade så skulle det inte finnas någon affärsidé i blogger. Bloggandet är kommersiellt UR BLOGGERS PERSPEKTIV. Men det betyder inte att det jag lägger upp på bloggen är kommersiellt.

Hänger ni med?

Joakim sa...

En dum fråga bara: hur har den här literal-videon kommit till då? Har de köpt rättigheterna till musiken och videon? Och om inte, varför låter youtube den vara uppe?

Anna Högberg sa...

Jag är inte insatt i produktionen för just den här videon, men en kvalificerad gissning är att man inte har köpt några rättigheter, utan bara har gjort det för att det är roligt, som en hobbyverksamhet på sin fritid.

När det gäller rättighetsinnehavarna så finns det två troliga alternativ:
1) De känner inte till att videon ligger på YouTube.
2) De bryr sig inte om att videon ligger på YouTube.

YouTube har ju annars rykte om sig att censurera sin sajt om någon gnäller.

andersjakobnilsson sa...

Anna Högberg: Du har nog rätt. Youtube hostar den dock av kommersiella skäl. Så reklamfinanserad hosting funkar inte för att sprida verk icke-kommersiellt. Kanske är det någon form av anstiftan/medhjälp att lägga upp den. Youtube tar väl ner den om skivbolaget klagar.

Funderar mest på om det räcker med icke-kommersiell rätt att fildela/ändra verk, men det går nog så länge man hoppas kommersiell hosting.

Ravenna sa...

Eh, försöker du föreslå att det är medhjälp till kommersiellt användande att lägga upp någonting på YouTube?

I så fall, min vän, så är allting i hela världen medhjälp till kommersiellt användande.

Inklusive dina telefonsamtal, e-mail, slösurfande, sökande på nätet, läsande av tidningen, tittande på teve och kommentarer på blogger.

andersjakobnilsson sa...

Riktigt så menade jag inte.

Om jag gör/remixar en video som jag har rätt att sprida så kan jag ju lägga upp den på youtube. Om licensen medger. Gör jag den själv har jag ju all rätt att välja licens (eller flera licenser). Det jag grunnade på nu var om jag remixade något verk som jag bara hade rätt att sprida icke-kommersiellt, får jag då lägga upp den på youtube?

Men jag menade väl inte att det brottsligt, mer att det var mot youtubes EULA och att youtube måste ta ner videon ifall någon påpekar att den finns där.

Men vad vet jag :)

Anna Högberg sa...

Och min poäng är att det är felaktigt att man inte ska få dela med sig av den här typen av verk i icke-kommersiellt syfte.

Att lägga upp någonting på YouTube är inte en kommersiell handling. Den som lägger upp får inga pengar i utbyte. Att någon, någon stans i världen, tjänar pengar på att man gör det, det är irrelevant. Eftersom det är sant vad vi än gör i samhället. Minsta lilla handling orsakar en händelsekedja som leder till vinst eller förlust hos någon annan människa.

Det är inte vad "kommersiellt syfte" betyder. Det enda syftet jag kan ta ställning till är mitt eget, ingen annans.

Jag kan t.ex. tillkännage att jag kommer att sjunga på torget på måndag. Gratis. Om någon uppmärksammar detta och ställer upp en glassvagn så ändrar det ju inte mitt syfte till kommersiellt.

Glassvagnen är där i kommersiellt syfte, och han är där för att jag är där. Men jag sjunger inte i kommersiellt syfte.

Att lägga upp någonting på YouTube som användare är enligt samma princip INTE en kommersiell handling.

Stella och Molly

Stella och Molly