lördag 13 juni 2009

Informationspolitik - att blicka framåt

Är det någon annan som slås av bristen på visioner i samhället? Jag tycker att man pratar alldeles för lite om visioner och sysslar alldeles för mycket med brandsläckning och att gnälla om att det var bättre förr.

Detta tänkande ställs till sin spets i fallet med skivindustrin. Nu i veckan har det varit en del nyheter om att skivförsäljningen har ökat i år - som om det vore ett framsteg att vi köper mer av en vara som var het på 90-talet och föråldrad redan när 00-talet inleddes. Ska vi glädjas åt att vi köper fler exemplar av en plastbit som kommer att vara repig om 3 år och oanvändbar om 5? Ska vi glädjas att vi köper fler exemplar av en plastbit som det knappt ens säljs spelare till idag?

Vad gör de flesta med den där plastbiten? Jo, man tankar ner den i sin mp3-spelare och ställer skivan i hyllan. Där får den sedan stå ända tills svärmor kommer på besök och man känner ett tvångsmässigt behov av att damma av varenda pinal man äger.

Är det en vision för framtiden?

Borde vi inte istället fundera över den märkliga övergång som vi står inför? Tidigare har kunskap och information alltid varit bundet till sin pärm. Kunskap fanns i begränsad upplaga och på grund av detta var man tvungen att föra in mer av den i huvudet. Jag har information i mitt fickminne som det skulle ha behövts en hel skottkärra fulla med uppslagsböcker för att få med mig bara för 10-15 år sedan.

Vill jag veta när Gustav Wasa kröntes till kung så tar det ungefär lika lång tid att söka på Google som att tänka ut rätt ramsa i huvudet.

Kultur och information har tagit ett steg från att vara bundet till fysiska föremål till att kunna förmedlas utan hinder från person till person - lika lätt och naturligt som vi pratar med varandra. På mindre tid än jag kan kortfattat beskriva Gustav Wasas liv för någon, så kan jag föra över ett enormt bibliotek av hela historiens samlade kunskap om denne man från mitt fickminne till min kompis fickminne.

Betyder det att kunskapen har tappat sitt värde?

Nej, men det betyder att vi måste ändra vår attityd gentemot kunskapen. Framförallt måste vi upphöra med att tänka på exemplar i sammanhanget, och anpassa oss till en värld där kultur och information kan tillgängliggöras alla människor på ett ögonblick. Vi måste fråga oss om inte nyttan av att all världens kultur finns fritt tillgänglig gynnas mänskligheten mer än att vissa företag tillåts ha monopol på exemplarframställning, när tekniken för detta finns i varje hem och är en naturlig del av alla människors liv.

Hur kommer detta att påverka utbildning, politik, vård, arbeten, miljösatsningar?

Vilka innovationer och framsteg kan göras om vi inte behöver oroa oss för vem som "äger" informationen? Och hur ska vi utbilda nästa generation till att hantera och sålla i denna oerhörda informationsmängd?

Det är intressanta frågeställningar som blickar mot framtiden och inte hänger upp sig på det förflutna.

Hur skulle världen se ut, om kunskap kunde flyga genom luften och materialiseras i varenda människas hem på befallning? Det låter som en fråga en science fiction-författare kunde ha ställt för 50 år sedan. Och nu är det vår verklighet, som vi måste blicka ännu längre framåt för att kunna hantera.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Applåd!
Än en gång ger du mycket bra beskrivning av dagens problem.

Jag känner att du matrialiserar mina tankar.. fast mycket bättre.

Tack!
Fortsätt gärna!
Jag läser din blogg hela tiden!

Stormhierta sa...

Jag kan bara hålla med. Det gäller att anta positivare attityder, att se möjligheterna istället för problemen och att ta tag i dessa och göra något av dem.

Världen har förändrats, och som du säger, så bör vi förändras med den. Med hjälp av de fantastiska verktygen kan ALLA bli kreatörer om de själva så önskar.

Väl mött i framtiden!

samface sa...

Klok som alltid!

Intressant och inte helt irrelevant länk: E-demokrati

Helt klart något att utgå ifrån för en diskussion om IT som ett redskap för demokratin.

Friheten kostar allt sa...

Kampen på gatan.

Jag känner någonstans att i kriget/slaget för demokratin borde vi gruppera oss, ge utlopp för dom "rebellgrupper" vi har i partiet.
Offentliga och kontinuerliga debatter i den fysiska tillvaro, demonstrationer..att överhuvudtaget synas fysiskt.
Till skillnad från dom etablerade partierna i kommunen, vill jag att vi finns även mellan valen.
Då ska vi påminna och informera människor om vad som händer i Sverige, om mänskliga rättigheter och vilka möjligheter som fortfarande finns för dom att göra något konkret.

Jag har en förhoppning om att från augusti i år ha ett lila partytält stående på torget i Vara 1-2 dagar i veckan.
Ett partytält för frihet, demokrati och information.

Vi måste göra mer än att bara debattera och ha synpunkter på internet.
Alla är inte på nätet.
Vi MÅSTE även överföra debatten på internet även till gatorna, till människorna.
Det är från människa till människa som den faktiska förändringen kan gå vidare.
Och för att beröra etablessimanget måste dom uppleva ett reelt motstånd/hot mot sin existens.
Det finns redan ett hot mot dom på internet.
En förstärkning av det hotet och motståndet måste komma från det svenska folkdjupet.

Det är mångfalden och den gemensamma insikten som förändrar världen.

Detta är kanske inte rätt sätt för alla att göra, men det är rätt för mig.
Var och en gör som man känner man själv...det viktiga är ändå att vi gör något.

Vi pratar om att vi piratpartister är en folkrörelse.
Låt oss då sätta folk i rörelse.
Det både behövs och är nödvändigt för att vi ska stoppa vansinnet som sker, både här hemma och utomlands.

Vår frihet står på spel...frågan är om vi är beredda att kämpa för den eller prata om den.
Viktigt att poängtera att jag INTE förespråkar våld eller rättsövergrepp på människor.
DET klarar dom etablerade partierna så bra själva.
Men KUNSKAP ÄR MAKT och den makten måste vi föra över till medborgarna i landet.

upplagd av friheten kostar allt

Stella och Molly

Stella och Molly