måndag 24 november 2008

Varför allt tjat om ”få betalt för sitt jobb”?

När ska debattörer i fildelningsfrågan inse att artister, författare och andra skapande grupper inte får betalat för det jobb de lägger ner på att skapa, utan för den produkt som de i slutänden säljer?

Låt oss ta en författare, till exempel. När författaren Frans lägger fram sitt manus till förlaget så struntar alla högaktligen i om han har lagt ner en eftermiddag eller ett årtionde på att producera manuset. Det som bedöms är manuset som Frans lägger på redaktörens bord. Det enda som spelar någon roll är: är manuset en säljbar produkt som förlaget vill investera i?

Det handlar alltså inte om att ”få betalt för sitt jobb”. Timavlönad flytthjälp får betalt för sitt jobb. Artisten får betalt för sin PRODUKT.

Av detta följer att den produkt som artisten lägger ner jobb på att skapa måste vara säljbar om artisten ska kunna få betalt för den. Det som var en säljbar kulturprodukt 1958 är inte en säljbar kulturprodukt idag, och det som är en säljbar kulturprodukt idag kommer antagligen inte att vara säljbar år 2058. Eller är det någon som på allvar tror att vi kommer att köpa DVD-boxar med America’s Next Top Model säsong 127 i denna avlägsna framtid?

Vad är då en säljbar kulturprodukt idag? Vad är det man måste göra för att kunna sälja sin produkt som artist?

Jo, man måste naturligtvis producera kultur:
1) med ett innehåll som folk vill betala för
2) i en form som folk vill betala för

Båda dessa punkter måste uppfyllas för att man ska få någon framgång som artist med att få betalt för sin produkt. Betalt får man nämligen bara om det är någon som vill betala. Vår författare Frans ovan kan självfallet ha ett mycket intressant innehåll i sitt manus, men om han insisterar på att endast sälja den på så sätt att han själv åker runt och läser upp den för betalande åhörare, så kommer han inte att få betalt, för det finns ingen som vill betala för Frans högläsning. När det gäller böcker så vill folk ha ett halvkilo pressad skog, behandlad med någon deciliter bläck i taktiska mönster.

Att tillhandahålla en produkt i ett visst format och sedan kräva att folk ska köpa i detta format är naturligtvis vansinne. Då lever man i villfarelsen att det är arbetet man ska ha betalt för, och inte produkten. Då tror man att konsumenten är någon slags arbetsgivare som det existerar ett osynligt anställningsavtal med, där man kan förvänta sig betalt oavsett vad man levererar.
Men då har man inte förstått att ”artist” egentligen innebär att vara frilansande säljare av sin egen produkt. Artister får betalt för produkten – inte för arbetet. Och produkten idag måste vara tillräckligt stark för att kunna konkurrera med gratisversioner, oavsett om man vill det eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly