torsdag 23 oktober 2008

Grönt ljus för antipiratlag - grönt ljus för förtryck

Regeringen vill ge upphovsrättsinnehavare, till exempel film- och musikindustrin, möjlighet att begära fram information från internetleverantörer om vem som innehaft ett visst IP-nummer som använts för nedladdning av upphovsrättsskyddat material.

Säg det för dig själv, gärna högt:

Ett IP-nummer begår inga brott. Ett IP-nummer kan inte ställas inför rätta.

Det är människorna bakom datorerna som kan råka illa ut, och såvida inte upphovsrättsindustrin sitter utanför ditt fönster och fotograferar dig vid din dator, så kan de inte på ett rättssäkert sätt bevisa att det är just du som har suttit bakom en viss dator som vid ett visst tillfälle hade ett visst IP-nummer.

Ett IP-nummer kan delas av många - mamma, pappa, syster, bror, systerns vänner, broderns kompisar, en kusin på besök, en vän som lånar din dator för att kolla mailen, en främmande person som sitter utanför ditt hus och lånar ditt trådlösa nät.

Vem är den skyldige? Enligt upphovsrättsaktivisterna så är väl det den personen som äger datorn som de hittar upphovsrättsskyddade filer på efter att ha beslagtagit den.

Vid nedladdningstillfället går det inte för en utomstående part att avgöra om du har rätt att ladda ner en viss fil eller inte. Det går nämligen inte att se om du hämtar en fil du "äger" från en backup utanför ditt hem, om du tar del av den från en nära vän, om du äger ett original av filen du laddar ner, eller om du laddar ner filen utan att ha rätt till det. Upphovsrättsindustrin kommer dock att anta att du laddar ner filen illegalt, gå till din Internetleverantör och sedan starta en utpressningsprocess mot dig.

Enligt lagen ska en upphovsrättsinnehavare kunna gå till domstol och begära att information lämnas ut om ett viss IP-nummer om det finns sannolika skäl för att någon gjort sig skyldig till ett upphovsrättsintrång.

Men andra ord så blir det upp till upphovsrättsindustrin - en partisk lobbyorganisation - att avgöra om du sannolikt är skyldig till ett upphovsrättintrång.

Säg det för dig själv:

Uppvhosrättsindustrin (och inte polisen) ska bedöma om jag har begått ett brott.

Vart tog rättssäkerheten vägen? Vad hände med EU-direktivet, som bara talar om att man ska ha rätt att begära ut information i samband med en rättegång? Varför måste Sverige gå längre än så?

Det är regeringens eget beslut. EU-direktivet tvingar dem inte att göra detta. De kan inte gömma sig bakom något EU-direktiv eller skylla ifrån sig på det. De går längre än vad EU kräver, och de gör det på ett sätt som minskar rättssäkerheten i Sverige.

Behöver jag i praktiken känna mig rädd? Behöver jag frukta att polisen en dag står utanför dörren med en order från upphovsrättsindustrin om att ta min dator, för att någon screenshottade mitt IP-nummer på myTorrent när jag laddade ner senaste avsnittet av Project Runway?

Antagligen inte. Om det bara kan se att du laddar ner/upp EN enda sak, så är det antagligen ingen fara. Torrents är med andra ord ett ganska säkert val för den som vill fortsätta fildela, just eftersom den som tittar max kan se dig ladda ner/upp en enda fil, och detta enbart om de själva ansluter sig till filen och därmed begår exakt samma brott själva. Men om jag hängde på DC eller Kaaza eller liknande och delade ut en hel massa filer så skulle jag börja känna mig orolig.

I nästa val kommer jag självfallet att rösta på Piratpartiet. Vilka andra ska man rösta på? Vänstern har Bodströmsamhället, högern har Reinfeltsamhället. Båda precis lika illa. Vi kanske borde slå ihop begreppen och kalla det för Reinströmsamhället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

Rikard sa...

Reinströmsamhället? Haha, inte illa.

Själv har jag tänkt i banor kring Patriarkerna Reinfeldt och Bodström och så JuMin Beatrice Ask. Patriarker, Ask -> Patrasksamhället.

Stella och Molly

Stella och Molly