fredag 8 augusti 2008

51% av folket säger nej till FRA

Siffrorna från Sifo talar sitt tydliga språk, och Reinfedlt ses börja krypa mot korset när han erkänner att regeringen kanske inte träffade ”helt rätt” med FRA-lagen. Ändå verkar han fullständigt ta avstånd från att riva upp lagen och pratar om ytterligare integritetsbevarande åtgärder, vilket på vanlig svenska betyder: ”om ni inte gillar lagen får vi väl dekorera den lite mer och lägga på ännu fler dyra granskningsnämnder som ska vända papper medan FRA läser er privata kommunikation”.

Jag tror inte att Reinfeldt har förstått att det enda godtagbara svaret på ”får FRA lyssna i kabel?” är NEJ. Inga om eller men.

I dagens artikel i Aftonbladet kan man läsa följande:

Enligt statsministern skulle motståndet inte vara så stort om människor förstod vilka nya typer av hot FRA kan hjälpa till att avvärja. Reinfeldt nämner terrorism, sönderfallande stater, massförstörelsevapen på drift och mycket grov organiserad brottslighet.

Men snälla Fredrik, vi förstår mer än väl att det är sådana hot som FRA främst syftar till att spana på. Det har inte undgått någon i debatten. Problemen är:
1) Vi vill ha brevhemligheten kvar. Finns det ingen konkret misstanke om att just mitt brev innehåller kritisk information om en nationell säkerhetsrisk så ska det heller inte öppnas. Det är inte acceptabelt att leta igenom alla människors kommunikation och se vad man råkar hitta.
2) Vi ifrågasätter effektiviteten i signalspaning i kabel. För pengarna som FRA kostar så kan betydligt mycket mer effektiva motmedel mot terrorism finansieras. FRA har ett anslag på 562 miljoner kronor för budgetåret 2008 – drygt en halv miljard. För att sätta det i perspektiv så har vi under 2008 ett underskott i vården på ca 2,5 miljarder kr för hela landet. FRA-budgeten skulle kanske inte lösa hela landets vårdproblem, men det skulle t.ex. kunna få Skåne att gå +/-0 istället för –530 miljoner kronor. Hur många liv skulle vården kunna rädda med en starkare budget? Vad får DIG att känna dig tryggare i din vardag – fler övervakningskameror eller korta vårdköer och tillgängliga läkare när din son bryter benet?
För att sätta FRAs 562 miljoner kronor i ytterligare perspektiv kan vi titta på landets 18 000 poliser. I Sverige har vi mindre än hälften av polistätheten i snitt i Europa, 1,9 poliser per 1000 invånare jämfört med 3,5 i övriga EU. I t.ex. Malmö så begås det fler brott per invånare än i New York. Det är för mig obegripligt att man i ett samhälle där det sker så mycket brott på gatorna pumpar in pengar i avlägsna hot med låg risk och låg angelägenhet för folket. Gå ut på gatan och fråga människor vad de är mest rädda för – att bli överfallna/rånade på väg hem sent om natten, eller att bli utsatta för terrorism eller indragna i massförstörelsevapensmugglingshärvor.

Allt är en fråga om ekonomi. Visst är det hemskt när bombattentat sker, men allt är en fråga om hur många liv man räddar till vilket pris. Jag är övertygad om att man räddar fler liv genom att lägga pengarna på vård och säkerhet, än genom att spana på kabeltrafik mot utlandet.

För att ytterligare sätta FRAs 562 miljoner kronor om året i perspektiv kan vi fundera på vad pengarna skulle kunna göra om de istället lades i en fokuserad satsning på att bekämpa hemlöshet, barnmisshandel eller trafficking. Var räddar vi flest liv? Det kanske inte är lika glamoröst som att i bästa Jack Bauer-stil stoppa terroristattacker, men det gör betydligt mer för människors vardag och livskvaliteten i Sverige.

3) Vi tror dessutom att lagen får negativa effekter på Sverige som IT-nation och avskräcker företag från att etablera sig här, något som ironiskt nog kan bli ett mycket reellt hot mot Sveriges ekonomi (något som FRA vill kunna spana för att upptäcka). I en allt mer global värld där företagen blir mindre och mindre känsliga för var de placerar sig rent fysiskt tappar man snabbt allt intresse för att företagen ska etablera sig om man skapar ett dåligt IT-klimat.

– Skulle hoten verkställas och människor börja dö skulle vi få en helt annan diskussion. Då skulle folk säga: Varför har ni inte förberett oss för det här? frågar Reinfeldt.

Nej, vi skulle säga: Det var olyckligt att det hände, men vissa saker går inte skydda sig mot. Vi är glada att pengarna istället lades på att bota våra sjuka, hålla gatorna säkra och värna om vår frihet och miljö, istället för att kastas bort på verkningslös spaning.

Det kommer i vår värld alltid att finnas galningar som kastar bomber omkring sig, skjuter ner barn på skolor eller hotar oss på det ena sättet eller det andra. Men att avskaffa brevhemligheten och sålla och filtrera privat kommunikation för att hitta ledtrådar är ett dyrt, ineffektivt och kränkande sätt att försöka förhindra dessa dåd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 7 augusti 2008

En farlig övertro på trafikdata

Idag läste jag följande artikel i Aftonbladet: Polis kan övervaka dina bussresor .

Det finns mig att börja fundera över den oerhörda övertro som beslutsfattarna hyser gentemot datalagring i processen med att lösa brott.

Det nya kollektivtrafikkortet ska man tydligen bara vifta med i riktning mot en apparat, så registreras kortet som resande. Jag ser många problem med detta system: praktiska vardagsproblem, integritetskränkningar och kanske framförallt, skapandet av brus.

Vardagsproblemen blir uppenbara: istället för att ha ett eller två kort i en familj som man delar på efter behov måste man skaffa ett kort till varje person som reser ofta. Det kommer att binda upp mer pengar i busskassan för hushållen och det kommer att göra det svårare att låna varandras kort. Visserligen blir korten inte personliga för själva färden, men påladdning mm kan bara göras av ägaren. Samtidigt stiger säkerligen priserna då det alltid är konsumenten som får betala kalaset – sämre service till högre pris.

Integritetskränkningarna är nog uppenbara för alla som har följt FRA-debatten – man utsätter sig själv för censur om man vet att någon tittar över axeln. Man börjar tänka på vart man åker, hur mönstret ser ut, vad som går att utläsa ur ditt mönster. Man kanske till och med börjar bli rädd, eftersom man kan bli misstänkt för brott om man råkar passera fel station vid fel tillfälle i en nästan tom spårvagn. Vågar man resa dagligen till hållplatsen utanför en HIV-klinik? Vågar man? Kommer kanske övervakningen och signalspaningen att om några år användas till att identifiera dolda hälsorisker? Kan inte en sjukdom vara ett hot mot nationen? Ett reseregister som samkörs med en medicinjournal och privat kommunikation kan totalt förstöra en människas liv.

Därtill föreligger en påtaglig risk för informationsläckor – registret måste alltid på något sätt hanteras av människor och även om man radera en rad med information ur datorn så kan man aldrig radera den ur människans hjärna. Inte än i alla fall. Betänk dessutom följande från Sydsvenskan:

Medarbetarna i Skånetrafikens kundtjänst har tillgång till registret. Om man kommer in med någon annans busskort och frågar hur det har använts, får man veta det?
– Nej, sådana frågor svarar vi inte på. Men när det gäller enskilda resor där man till exempel tror sig ha fått betala för mycket kan vi gå in och titta i registret. Det måste vi kunna göra enligt konsumentlagen.


Med andra ord, vem som helst kan i praktiken få ut information om en enskild resa, så länge man låtsas att något har blivit fel.

Slutligen, och detta ser jag som det största problemet, så skapar all den här övervakningen av vår korrespondens, resor, läkarbesök och gudarna vet allt en herrans massa brus. Det säkraste stället för en brottsling att gömma sig på, det är inte i skuggan av en soptunna i gränden, nej, det är mitt på torget bland tusentals andra människor som pratar, skrattar, bär omkring på portföljer, köper korv och leker med barnen. En lista som polisen har över vilka som befann sig på torget den där dagen när stölden begicks är totalt värdelös – den verkliga brottslingen kan lätt försvinna i mängden.

På samma sätt skapar data om resenärerna onödigt brus. Man kan få fram femtusen namn som gick av på en viss hållplats en viss eftermiddag. Man kan få fram sextio människor som åkte förbi en viss korsning vid ett visst tillfälle. Man kan få fram sjuhundra namn på människor som ofta gick av på kvällen nära en känd knarkarkungs bostad, varav 699 är oskyldiga och den sista lätt kan gömma sig i mängden. Brus.

Polisen måste ha någonting mer att gå på än bara den typen av data. Dels på grund av allt brus som skapas, dels på grund av att ett kort inte är synonymt med dess ägare såvida man inte planterar in det under huden. En man som känner till att resorna loggas och ändå tar spårvagnen till närmaste hållplatsen för att mörda någon, använder sitt eget kort, vinkar till grannarna och dessutom använder sin egen personliga kod för att komma in i offrets lägenhet är så inkompetent att han garanterat lämnar fler spår efter sig, antagligen ett blodigt visitkort. Brottslingar är inte dummare än resten av oss. Vill man resa osedd så kan man resa osedd. Och sedan kan polisen roa sig med att lägga ner mantimme efter mantimme på att analysera bakgrundsbruset och undersöka osykldigas resvanor.

Gör systemet att brottutredningen blir mer eller mindre effektiv? Min tanke är att den blir mindre effektiv då det skapas alldeles för mycket brus och myndigheterna sätter en alldeles för stor tilltro till systemets effektivitet. De gamla metoderna är antagligen bättre. Trots allt behövs det mer än bara en reselogg för att man ska kunna fälla någon och man måste veta vad det är man letar efter.

Resultatet blir bara att man strular till vardagen för Svensson, kränker folkets integritet och får oskyldiga att censurera sig själva. Brottslingarna är det tveksamt om man får fast.

Själv tänker jag alltid ekonomiskt. Vad kan ett sånt här system kosta att införa, upprätthålla och serva? Vad kan det kosta att analysera all datan? Det kan inte vara billigt. Vi måste fråga oss själva, finns det bättre sätt att använda pengarna på? För ett par år sedan beviljades SL i Stockholm 70 miljoner kronor för att sätta in nya kamreror i tunnelbanan i övervakningssyfte. För 70 miljoner kronor skulle man på ett ungefär kunna ha 25 extra poliser i tjänst i tunnelbanan i tre års tid. Vad skulle få dig att känna dig säkrare i tunnelbanan? Nya övervakningskameror så att en tekniker kan titta på när du blir nedslagen, eller en stark polisnärvaro? När jag semestrade i Barcelona för ett år sedan så stod det poliser med k-pist och attackhund i tunnelbanan. Jag lovar, det skapar en helt annan säkerhet än en kamera. En kamera förhindrar inte brotten. En kamera gör det bara lättare att bevisa i efterhand vem som slog ner dig.

Östgötatrafiken spenderade nyligen ca 75 miljoner kronor på ett nytt betalsystem (som visserligen inte övervakar dig, i praktiken är det bara ett bökigare och dyrare system utan några förbättringar för resenären). Kanske hamnar notan för det nya övervakningssystemet i samma klass. Hur många mordutredningar tror ni att man löser för de här pengarna tack vara trafikloggarna, som i praktiken inte kan knytas till människor utan bara till plastbrickor? Hur många brott tror ni att ytterligare 5 poliser i tjänst i ditt distrikt skulle kunna förhindra eller klara upp?

Det som stör mig mest med det hela är att man pumpar in så oerhört mycket pengar i system som bara syftar till att reda upp brott efter att de redan har begåtts. Självfallet är det mer glamoröst att lägga resurser på att jaga en mördare än på att förhindra att ett mord sker - då blir polisarbetet osynligt och inte alls sensationellt. Det ser ut som att ingenting händer. Men i praktiken är det billigare och bättre att förhindra att brotten alls sker än att lägga miljarder på att reda upp dem i efterhand. Vad gör i slutänden mest för att dra ner brotten - nya kameror och mer övervakning för miljarder, eller fler poliser på gator och torg? Visste du till exempel att det begås fler rån per invånare i Malmö än i New York? Löser man problemet genom övervakning, trafikloggning och genom att läsa människors post, eller löser man problemet genom att öka polisnärvaron?

Övertron på övervakning gör mig illamående. Det skapar inte trygghet att Skånetrafiken vet hur plastbrickor reser. Fler poliser på gatan gör det däremot.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

måndag 4 augusti 2008

Mindre Markoolio – mer delfiner, tack!

Kolmårdens nyhet i år är en ny delfinshow designad av Markoolio. Och dessvärre har resultatet blivit en delfinshow utan flyt, med hackigt låtval, total avsaknad av harmoni och enormt långa pauser där man får se filmer från Markoolios delfinträning. Med andra ord har de totalt massakrerat den tidigare underbara delfinshowen.

Kolmården ska handla om "vilda djur på riktigt". Varför upptar då TV-inspelningar med Markoolio bokstavligen halva föreställningstiden? Årets delfinshow handlar mer om Markoolio än om delfinerna.

Jag har jobbat på Kolmården och därför sett delfinshowen många gånger tidigare. Jag var till och med där och sjöng för Flip på hans 40-årsdag. Delfiner är enormt charmiga och magiska djur och den gamla delfinshowen var helt underbart sagolik. Den hade harmoni, bra takt och flyt och tydliga höjdpunkter. Visst, de andra delfinerna överträffar inte Flip, den gamla delfinhannen som var stjärnan på Kolmården, men Markoolio är en sämre ersättning för Flip än ingen alls. När vi lämnade delfinshowen i lördags var det många som suckade och skakade på huvudet eller beklagade sig över de långa Markoolio-inslagen.

Vad tänker man med egentligen, när man för det första låter en sporttönt designa en delfinshow, och sedan bryter showen för filmvisning vid inte bara ETT utan TVÅ tillfällen?

Skäms, Kolmården!

En djurpark ska handla om vilda djur på riktigt, inte om Markoolio på TV.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly