tisdag 17 juni 2008

FRA, vi är inte rädda!

Debatten har aldrig gått hetare. Och det är sällan jag har observerat en sådan storm komma i sista sekund! Det påminner mig om historien bakom ordet ”Kamikaze”. För de flesta av oss så betyder ordet självmordspilot och tankarna går till modiga japanska män som tjänade sitt land i andra världskriget. Men jag tänker på en långt tidigare epok, 1200-talet, när mongolerna försökte invadera Japan. Först försökte de året 1274, men deras flotta slogs tillbaka inte av japanska försvarstrupper, utan av en tyfon. Samma sak hände när de försökte göra överfarten igen sju år senare – en ny tyfon räddade landet. Så föddes ordet kamikaze, som bokstavligen betyder gudavind.

Vågar jag hoppas att stormen som de senaste veckorna har skapats av bloggare och media ska vara vår gudavind, som i sista stund får styrka och fart och kraft nog att rädda oss?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att den enda rädslan jag hyser är för att morgondagens omröstning ska sluta med ett ”ja”.

Jag är inte rädd för terrorister eller andra yttre hot.

Där, FRA, har ni sanningen. Vi är inte rädda. Läs det igen:

VI ÄR INTE RÄDDA!

När jag kör över bron över Göta Kanal på väg till jobbet varje morgon så fruktar jag inte att terrorister plötsligt ska spränga bron. När jag sitter på jobbet så fruktar jag inte att någon ska bomba vår fabrik eftersom det bland alla detaljer till bilindustrin också tillverkas en eller två detaljer som går till svenska försvaret.

Inte ens den tolfte september 2001 var jag rädd. WTC och Pentagon var högprofilmåltavlor, symboler för det amerikanska. 9/11 gjorde mig inte det minsta rädd för att liknande bombdåd skulle ske i min närhet. Vad sjutton skulle de bomba? Linköpings tingshus? Spränga vattenledningar i Norrköping för att svämma över Motala ström?

Jag är inte rädd för terrorister.

Det är när vi låter rädslan för dem styra våra liv som de har lyckats. Visst, de såg säkert WTC som en lyckad träff, men de långsiktiga skadeverkningarna som vi har gjort på våra egna samhällen har varit minst lika lyckade träffar för dem. Nu blir vi, i terrorismens namn, strippgenomsökta på flygplatser, vi får inte ens ta med oss linsvätska ombord på flygplan, vi övervakar varandra, alla är misstänkta, folk vågar inte skaffa sig bekanta i vissa länder i mellanöstern och negativ särbehandling av vissa befolkningsgrupper präglar verkligen dagens samhälle. Och till vilken nytta?

I terrorbekämpningens namn offrar ni våra privatliv, vår brevhemlighet, vår trygghet. Ni överdriver en rädsla som inte ens finns. Varför spana efter hot, när ingen känner sig hotad? Var ska det hela sluta? När är det ni övervakningshetsare som skapar hotet?

Det kan jag berätta. Det är när ni vill ta ifrån oss samma friheter och rättigheter som terroristerna. När ni överdriver hotbilden. När ni skapar rädsla och otrygghet!

Och det gör ni. Det enda hotet, FRA, det är NI. Det är ni som hotar vår trygghet, inte det vaga och avlägsna ”terrorhotet” eller ”andra yttre hot” som ni så vagt men gladeligen hänvisar till. För att förebygga dessa påstådda ”hot” som ingen känner av så skapar ni otrygghet i samhället och tar ifrån oss vår frihet.

Slutligen påminns jag här om fallet Fritzl och skräckpappans motivering för att låsa in Elizabeth: han ville skydda henne från omvärlden och från den moraliskt tvivelaktiga väg som hon slagit in på. Han ville vara en god make och god far. Och visst var hon säker från droger och omoral och till och med bombdåd i hans källare?

Men var det ett liv?

Jag avslutar med en vädjan till alla som lyssnar: vi, folket, är inte rädda för vaga och avlägsna ”yttre hot”. Vi är trygga. Och vi vill inte offra vår frihet på storebrors altare. Vi kommer att kämpa. Även om bloggarna och media inte visar sig vara den gudavind som sveper in i sista stund och räddar oss, så kommer vi att kämpa för att få ha kvar vår trygghet och frihet och brevhemlighet. Vi kommer att kryptera och jobba runt förtryckarlagarna. Vi kommer att kämpa tills vi återigen kan tänka på oss själva som fria.

http://www.stoppafralagen.nu/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly