torsdag 19 juni 2008

Midsommarmod

Det finns tillfällen när hela världen tycks stanna upp och allt som finns kvar att göra är att bita på naglarna i väntan på ett beslut eller ett besked som riskerar att förändra hela vår värld. Kanske som de där plågsamma tre minuterna när man väntar på att graviditetstestet ska pipa till?

Den här veckan har varit en enda lång väntan. Jag har varit rädd, frustrerad, upprörd, arg, och rädd igen. Det fanns hopp någonstans… det fanns röster som framträdde genom töcknet av byråkrati. Annie. Fredrick. Birgitta. Karl.

Vem är du?

Vem är du, om du inte vågar stå upp för det du tror på, ens när folket har trott på sig så mycket att du har fått äran, privilegiet och ansvaret att rösta för oss. Vem är du?

Vi läser idag underliga uttalanden från de tidigare tveksamma om att de hela tiden såg behov av signalspaning… men snälla ni! Inte vill ni väl att vi ska tro på att det Fredrick Federley våndades för i veckor och stod och grät för i riksdagen var hur många kontrollanter man skulle bussa på FRA? Det är fullständigt uppenbart att de riktiga betänkligheterna låg i kärnan i lagen: att vi nu inför godtycklig övervakning av medborgarna. En person som verkligen, i sitt hjärta, tror på att det är fel att övervaka oskyldiga och icke-brottsmisstänkta kan inte se sig själv i spegeln efteråt utan att skämmas och se en främling där, efter att ha sagt ”ja” till att slänga svenskarnas brevhemlighet i papperskorgen.

FRA-spaningen ska vara teknikneutral. Men inte brevhemligheten, tydligen.

En enda våga säga nej. En enda person av alla de vi har valt att företräda oss den här mandatperioden. Jag vill kalla det vid namn och kalla det midsommarmod, Camilla Lindberg. När vi tänker på Sverige, ligger inte då midsommarfirandet vid hjärtat? Små grodorna, majstången, lukten av gräs, en liten nubbe eller fem i solskenet. Hur kan man gå direkt från att rösta ”ja” till att lägga ut svenskarnas frihet på entreprenad, till att fira midsommar och se sina landsmän i ögonen?

Jag är i alla fall glad över att se en gnutta, en gnista av hederlighet. En enda människa, en representant för Sverige, som visade midsommarmod igår. Det är inte tillräckligt för att vi fortfarande ska känna oss fria, men det är tillräckligt för att vi ska känna att det finns hopp.

Vi kan aldrig lita på att demokratin finns där och skyddar oss från grumliga beslut som leder samhället i oönskad riktning om vi inte accepterar att vårt parlamentariska system bygger på en inbyggd motsättning mellan effektivt beslutsfattande och det individuella ansvaret som folkvald. Om det inte finns några motspänstiga individer finns det ingen motspänstig debatt. För var och en av oss som ska utgöra folkstyret i praktiken, dras gränsen olika. Men för mig var linjen i sanden dragen här. Och den linjen kunde jag inte kliva över. – Camilla Lindberg.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 18 juni 2008

FRA, what rough beast, its hour come round at last?


Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world

Idag känner jag mig betydligt räddare än igår. Igår stod valet mellan FRA-avlyssning eller inte FRA-avlyssning och det fanns hopp om mod och heder även från politiker. Idag verkar valet vara avgjort bakom kulisserna och det man egentligen röstar om är politisk prestige. Ingenting har egentligen ändrats för folket. Den nya versionen är lika illa som den tidigare – det är inte bristen på kontroller som är den egentliga kränkningen, utan själva övervakningen i sig. Det är i det steget som kränkningen sker, inte när man i efterhand visar upp informationen för andra eller motiverar det man gör. Det är bara ett spel för gallerierna, tomma garantier.

The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.


Jag känner mig lika trygg som om de skulle ha sagt: ”vi tänker göra det lagligt att mörda, så länge mördaren 1) bokför tidsåtgången korrekt, 2) en inspektör finns närvarande vid mordtillfället och 3) inspektören rapporterar in bortfallet till folkbokföringen.” Ändringen är en förolämpning mot folket! Att ge med sig och motivera ett ”ja” som de egentligen inte tror på med skitprat om att integriteten nu blir bättre skyddad, det är inte bara att lura sig själva utan också folket.

The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;

Jag förvånas också över brådskan, timingen och förfarandet som omger hela den här FRA-affären. Lämnas ut på remiss över julhelgen… försök att klubba igenom i tysthet… mobbing på riksdagsnivå… partipiskor som har lämnat ärr på många ryggar för resten av livet… sista-minuten-remisser i panik… nytt förslag som kompromissas igenom utan att någonting egentligen har ändrats. Vad är det egentligen som man försöker skapa?

The darkness drops again; but now I know
That twenty centuries of stony sleep
were vexed to nightmare by a rocking cradle,

Jag undrar… hur det här förslaget kommer att stå sig internationellt. Vi är med i EU, vi kan inte införa vilka galenskaper vi vill här i landet! Det finns inte en chans att en avlyssningslag, oavsett hur många kontrollinstanser som finns, ska kunna förenas med mänskliga fri- och rättigheter. Vad tycker utlandet om att vi här i Sverige tar oss rätten att spionera på deras Internettrafik bara för att den går i kablar som råkar passera Sverige? Och vad tycker egentligen näringslivet? Förstår inte riksdag och regering att de totalt förstör framtiden för Sveriges företag? Vem vill etablera sig i ett land där trafiken övervakas? Vem vill leva i det landet, oavsett hur många kontrollanter som hjälper till att kränka oss?

Hela situationen påminner mig om en dikt av Yeats. En stämning, en tanke. Bisarrt nog var det raden "the center cannot hold" som jag i huvudet komiskt översatte till "centern kan inte hålla ut", som fick associationen att ske i sinnet. Kan det vara så att politikerna oroar sig så över att hjärtat i samhället ska brister på grund av terrorism och anarki ska börjar råda, att de föder fram en tanke om en räddning... FRA... men minns det mörka slutet på dikten:

And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born?



Ps, Yeats dog 1939 och hans upphovsrätt gäller därmed till 2009. Jag har varken tillstånd att använda hans dikt ”The Second Coming” eller publicera den. Men jag gör det ändå. Ds.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 17 juni 2008

FRA, vi är inte rädda!

Debatten har aldrig gått hetare. Och det är sällan jag har observerat en sådan storm komma i sista sekund! Det påminner mig om historien bakom ordet ”Kamikaze”. För de flesta av oss så betyder ordet självmordspilot och tankarna går till modiga japanska män som tjänade sitt land i andra världskriget. Men jag tänker på en långt tidigare epok, 1200-talet, när mongolerna försökte invadera Japan. Först försökte de året 1274, men deras flotta slogs tillbaka inte av japanska försvarstrupper, utan av en tyfon. Samma sak hände när de försökte göra överfarten igen sju år senare – en ny tyfon räddade landet. Så föddes ordet kamikaze, som bokstavligen betyder gudavind.

Vågar jag hoppas att stormen som de senaste veckorna har skapats av bloggare och media ska vara vår gudavind, som i sista stund får styrka och fart och kraft nog att rädda oss?

Jag vet inte. Det enda jag vet är att den enda rädslan jag hyser är för att morgondagens omröstning ska sluta med ett ”ja”.

Jag är inte rädd för terrorister eller andra yttre hot.

Där, FRA, har ni sanningen. Vi är inte rädda. Läs det igen:

VI ÄR INTE RÄDDA!

När jag kör över bron över Göta Kanal på väg till jobbet varje morgon så fruktar jag inte att terrorister plötsligt ska spränga bron. När jag sitter på jobbet så fruktar jag inte att någon ska bomba vår fabrik eftersom det bland alla detaljer till bilindustrin också tillverkas en eller två detaljer som går till svenska försvaret.

Inte ens den tolfte september 2001 var jag rädd. WTC och Pentagon var högprofilmåltavlor, symboler för det amerikanska. 9/11 gjorde mig inte det minsta rädd för att liknande bombdåd skulle ske i min närhet. Vad sjutton skulle de bomba? Linköpings tingshus? Spränga vattenledningar i Norrköping för att svämma över Motala ström?

Jag är inte rädd för terrorister.

Det är när vi låter rädslan för dem styra våra liv som de har lyckats. Visst, de såg säkert WTC som en lyckad träff, men de långsiktiga skadeverkningarna som vi har gjort på våra egna samhällen har varit minst lika lyckade träffar för dem. Nu blir vi, i terrorismens namn, strippgenomsökta på flygplatser, vi får inte ens ta med oss linsvätska ombord på flygplan, vi övervakar varandra, alla är misstänkta, folk vågar inte skaffa sig bekanta i vissa länder i mellanöstern och negativ särbehandling av vissa befolkningsgrupper präglar verkligen dagens samhälle. Och till vilken nytta?

I terrorbekämpningens namn offrar ni våra privatliv, vår brevhemlighet, vår trygghet. Ni överdriver en rädsla som inte ens finns. Varför spana efter hot, när ingen känner sig hotad? Var ska det hela sluta? När är det ni övervakningshetsare som skapar hotet?

Det kan jag berätta. Det är när ni vill ta ifrån oss samma friheter och rättigheter som terroristerna. När ni överdriver hotbilden. När ni skapar rädsla och otrygghet!

Och det gör ni. Det enda hotet, FRA, det är NI. Det är ni som hotar vår trygghet, inte det vaga och avlägsna ”terrorhotet” eller ”andra yttre hot” som ni så vagt men gladeligen hänvisar till. För att förebygga dessa påstådda ”hot” som ingen känner av så skapar ni otrygghet i samhället och tar ifrån oss vår frihet.

Slutligen påminns jag här om fallet Fritzl och skräckpappans motivering för att låsa in Elizabeth: han ville skydda henne från omvärlden och från den moraliskt tvivelaktiga väg som hon slagit in på. Han ville vara en god make och god far. Och visst var hon säker från droger och omoral och till och med bombdåd i hans källare?

Men var det ett liv?

Jag avslutar med en vädjan till alla som lyssnar: vi, folket, är inte rädda för vaga och avlägsna ”yttre hot”. Vi är trygga. Och vi vill inte offra vår frihet på storebrors altare. Vi kommer att kämpa. Även om bloggarna och media inte visar sig vara den gudavind som sveper in i sista stund och räddar oss, så kommer vi att kämpa för att få ha kvar vår trygghet och frihet och brevhemlighet. Vi kommer att kryptera och jobba runt förtryckarlagarna. Vi kommer att kämpa tills vi återigen kan tänka på oss själva som fria.

http://www.stoppafralagen.nu/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Stella och Molly

Stella och Molly