måndag 4 februari 2008

Att konkurrera med gratis

Världen vänder sig och tiderna förändras.

Definitionen av vad som är en "produkt" är inte densamma som tidigare. Tidigare så kunde man lätt se själva informationen, ettorna och nollorna, som en produkt, eftersom det bara var ett fåtal människor som kunde framställa och duplicera denna information. Men sedan hamnade tekniken för att framställa och duplicera ettorna och nollorna i varje hem. Nu kan alla göra det. Då tappar själva informationen sitt produktvärde.

Musiken i digital form är inte längre en produkt som man kan ta betalt för. Det går inte längre, för tekniken för duplicering finns i alla hem och är lika naturligt som en frysbox som gör att vem som helst kan göra sin egen is. Och den utvecklingen går inte att ta tillbaka - det är inte möjligt att backa utvecklingen och säga: "nej, ni får inte frysa vatten till is längre, de ska Isverket göra."

Tekniken ändrar förutsättningarna. Musiken i sig har inget värde längre, utöver vad konsumenten är villig att betala för den. Det går inte längre att säga "betala 200 kr eller skit i att lyssna", för numer flödar musiken som vatten ur kranen i varenda hem.

Det man istället kan ta betalt för är ett mervärde utöver det som går att kopiera, någonting utöver den rena informationen, utöver ettorna och nollorna. Man kan ta betalt för säkerhet, service, förpackning, leverans, garantier, framträdanden... allt möjligt som är associerat med musiken. Till och med mp3or går att ta betalt för om man erbjuder någonting som är bättre än sajterna som erbjuder musiken gratis: t.ex. en snabb och säker och virusfri sajt med bra urval och garanterat hela och högkvalitativa filer.

Förutsättningarna har förändrats, och artisterna måste lära sig att konkurrera med gratis. Och det är inte en svår läxa att lära sig. Titta bara på alla människor som går till affären och köper vatten! Vatten. I Sverige - där vi har världens renaste sjövatten. Varför skulle vi gå och köpa vatten på konsum för 5 kronor litern när vi kan dricka gratis ur Vänern? Varför skulle vi betala 20 kronor för ett glas vatten på restaurang med en liten citronskiva i? Varken vattnet eller citronskivan är värt 20 kronor. Svaret är att det inte är vattnet i sig vi betalar för - det är servicen att få det serverat, att få det på en viss plats vid en viss tid, att få det kylt en varm dag, att få det serverat på ett proffsigt vis på restaurangen, att få den där extra lilla citronskivan som gör det lyxigare än att dricka ur kranen, att få slippa diska glaset själv efteråt... Det är inte konstigare än att artister måste lära sig samma läxa, nu när musik flödar in i varje hem lika enkelt och naturligt och lätt som vatten ur kranen.

Förutsättningarna har förändrats. Då måste även affärsmodellerna ändras.

Och, för att vara tydlig, kopiering är inte på någon nivå stöld. Att gå emot någons vilja utgör inte stöld. Piratkopiering är för tillfället ett brott mot upphovsrätten, ingenting annat. Fildelning är inte stöld i någon mening, och de som ropar stöld om och om igen har helt enkelt inte förstått skillnaden mellan att stjäla och att kopiera.

Jag laddar ner en massa musik, och den musiken som jag känner är helt fantastisk, den köper jag, och stödjer artisterna på det sättet. Oavsett om jag laddar ner 0 skivor eller 3759 skivor så har jag fortfarande bara samma summa pengar att köpa skivor för varje månad, så det enda som ändras av nedladdningen är vilka skivor jag väljer att köpa. Jag köper bättre skivor nu och stödjer därmed bättre artister. Det är bra för framtiden.

Säg att två personer har 200 kronor var att spendera på skivor. Person A går direkt till affären och köper skiva X för 200 kr, som han har hört på radion. Person B laddar ner några olika skivor och beställer sig sedan för att köpa skivorna Y och Z för 100 kronor styck. Handlar det verkligen bara om att vilja slippa betala för konsumtion? När konsumerar man egentligen? Är en upplevelse verkligen synonymt med konsumtion?

Svaret är NEJ.

Konsumtion betyder att man förbrukar tjänster eller varor. När man gör en kopia så förbrukar man ingenting. Ingenting försvinner, förutom lite ström till datorn. Ingenting förbrukas. När man köper en skiva i butiken så förbrukar man - man förbrukar material, man förbrukar personalens tid osv. Men när man kopierar så förbrukar man inte. Konsumtion är intimt knutet till förbrukning. Förbrukning ska man betala för. Men en kopia förbrukar faktiskt ingenting.

Men produktionskostnaden? frågar ni då. Skivan har ju kostat att producera!

Javisst, men den produktionskostnaden är inte bunden till antalet digitala kopior. Oavsett om man gör 1 kopia eller femtio miljoner kopior så är produktionskostnaden densamma. Att den ska knytas till varje kopia är därför helt orimligt, med tanke på att det ena är oberoende av det andra. Produktionskostnaden måste man därför tjäna in på andra sätt, t.ex. genom spelningar eller försäljning av musiken tillsammans med ett mervärde, som jag gick igenom längre upp i postan.

Och sist kommer vi till frågan om integritet. Rätten till ett privatliv. Oavsett om man tycker att det är rätt eller fel att fildela upphovsrättsskyddat material så får aldrig den jakten inkräkta på våra privatliv. Att jaga fiktiva förlorade intäkter som man bara kan spekulering kring, det är inte en jakt som är värd att kränka privatlivet för att kunna utföra. Och kränka det måste man, om man vill komma åt piraterna. Det finns inget annat sätt, för varje gång man jagar piraterna så gömmer de sig längre in i cyberrymdens mörker, där ingen piratjägare kan finna dem.

Världen vänder sig, och vi med den.

Ny teknik kräver nya affärsmodeller, och man kommer ingen vart genom att bara skrika "tjuv" och slå händerna för öronen. Fildelning är här för att stanna, och oavsett om ni gillar det eller inte så måste ni leva med det.

Stella och Molly

Stella och Molly