torsdag 6 december 2007

TV-licens eller inte TV-licens?

I våra Internet-dagar så sprids debatten snabbt online. Att läsa bloggar och artiklar om det här med TV-licens är intressant. En del veckar tycka att den som inte betalar licensen är en tjuv som stjäl från staten, en lat och snål girbuk som bara vill ha allting gratis. Ofta skyller man på nedladdare och pirater också, att vi har blivit så vana att ta för oss av allting gratis att vi inte vill betala för någonting längre.

Men är det verkligen en rättvisande bild? Det finns ju också en annan sida av saken, som säger att vi inte vill bli påtvingade att betala för kanaler som vi inte tittar på och att den verkliga tjuven är den som under hot om stämning och böter tvingar oss att köpa en tjänst vi inte vill ha. Motståndarsidan säger att TV-licensen kanske var relevant på den tiden när den kom till och det bara fanns en eller två kanaler att titta på – då var det ju inget mysterium vad folk såg på TV. Man hade ingenting att välja på. Till och med jag, som bara är 27 år gammal, inte någon tant direkt, minns tiden i föräldrahemmet när det bara fanns ettan och tvåan. Det var innan vi fick parabolantenn någon gång på 90-talet.

Men nu när det finns så mycket att välja på vill jag inte betala för kanaler som jag inte är intresserad av att titta på. Och jag köper inte argumentet med att man måste finansiera oberoende TV med licensen för att inte smala program ska försvinna. Jag anser inte att vi behöver en licens för att finansiera reklamfria kanaler. Inte när det finns ett sådant enormt utbud av kanalpaket där man själv kan välja vad man vill betala för. Och ofta kan man plocka ihop ett riktigt okej kanalpaket för TV-licensens motsvarande 166 kronor i månaden.

Om kanalerna inte intresserar tittarna tillräckligt för att de ska vilja betala för dem, varför ska de finnas? Finns det något egenvärde i att sända program som man tvingar folket att betala för, men som folk zappar bort så fort de startar? Och hur vet vi, för den delen, att folk inte skulle betala om de fick välja? Jag känner nog ett antal människor som gillar ettan och tvåan och faktiskt följer många av programmen. Bland annat barnfamiljer som gillar bolibompa.

Finns det verkligen inte, i dagens IT-samhälle, andra sätt att förmedla oberoende program till folket? Och kommer verkligen de smala programmen att dö ut, i en värld där det finns exklusiva golf-kanaler, poker-kanaler och rumänska dokumentärkanaler? Kan man verkligen inte tänka sig en kanal som sänder nyttiga program, och som de som vill ha kanalen betalar en rimlig månadskostnad för?

TV-licensen har spelat ut sin roll i samhället. Numer är det bara ett gissel som det inte är någonting annat än ett spännande spel att försöka undvika. Och sedan är det ju så att pejlaren inte kan pejla tillräckligt exakt för att kunna säga att det finns en TV i en viss lägenhet - det bästa han kan säga är möjligen att det finns en TV i huset, vilket är ganska värdelös information om man bor i hyreshus. Och kontrollanten har ingen rätt att gå in i din lägenhet, så om de knackar på är det bara att säga "tack, men jag ska inte ha något", precis som om de vore vilken försäljare som helst. Vill du protestera mot licensen, våga ljug. Tittar du inte på kanalerna de erbjuder så gör du rätt i att smita. Säg bara nej tack och stäng dörren. Bli inte tvångskonsument, då stödjer du bara ett system som borde avskaffas.

Ser man inte på kanalerna som finansieras av licensen så blir ju dessa 2000 kronorna om året bara en extra utgift som man inte får någonting för över huvud taget. Hittills i år (och nu är det december) skulle jag uppskatta att jag har sett på ettan eller tvåan kanske 4-5 timmar totalt. Det skulle alltså kostat mig ca 400 kronor i timmen. Hej jävlar. För det priset hade jag kunnat köpa de där två filmerna jag såg tre gånger om.

Varför, varför, varför? Varför ska vi tvingas konsumera saker vi inte är intresserade av? Tänk om någon skulle marschera upp till mig dörr, ringa på och visa upp en billig motorcykel.
”Hej, du ska köpa den här hojen”.
”Men jag vill inte ha den där…”.
”Det kostar dig bara 2000 kronor om året, eller 166 kronor i månaden, och du behöver bara betala så länge du har ett giltigt motorcykelkörkort”.
”Jo, det har jag ju… men…”
”Jo men, då är ju saken klar. Du har ett motorcykelkörkort, då ska du alltså ha en motorcykel, och staten har bestämt att just DEN HÄR, den ska du ha, för det främjar samhället om du åker på den, tillverkarna är sponsrade av staten förstår du, de måste ju kunna fortsätta producera sina miljömotorcyklar förstår du väl. Även om modellen inte är lika bra som andra så behöver vi ju tillverkare av motorcyklar som inte är associerade med Hells Angels eller andra MC-klubbar. Vi måste ha oberoende MC-tillverkare här i landet.”
”Men jag vill inte ha din jävla MC, jag har redan en bra motorcykel som är mycket bättre än den där skithögen.”
”Okej, då får vi lov att dra in ditt MC-kort. Du måste äga den här hojen för att få köra motorcykel.”
”Fascistiska rövhatt!”.

Mmm… man kan säga vad man vill, men TV-licensen handlar inte om någonting annat än tvångsförsäljning för att finansiera kanaler som inte skulle klara av konkurrensen på annat sätt. Och vet du vad? Klarar kanalen inte konkurrensen så behöver den heller inte finnas. En kanal som ingen tittar på är ingenting värd. Men jag tycker att kanalerna ska få visa vad de går för. Om folk verkligen vill ha dem så kommer de att överleva ändå.

Debatten är aktiv, särskilt i och med att många politiker (och jag hyllar er) har visat sig vara licensfuskare. Eller, snarare, licenshjältar. TV-licensen måste tas bort. Vill man ha kvar kanalerna så får man göra dem till betalkanaler och låta dem som vill se skiten betala för den.

Jag vill inte vara tvångskonsument.

6 kommentarer:

Rick Falkvinge (pp) sa...

Det här har inget med bloggpostningen jag kommenterar att göra, men Expressen låter mig inte kommentera där jag borde av någon anledning jag inte begriper.

Ville bara säga att jag är imponerad av din skarpa retorik.

Rick

Mumfi sa...

Bah, betala & se glad ut!
Alternativet är bingolotto!

Problemet med tittarsiffror är att det är bättre att ha 5k missnöjda tittare än 100 nöjda. Vi får mer och mer strömlinjeformade program och referensgrupper som ser alla filmer innan de visas allmänt. Snart smakar all media McDonalds. TV som ingen vill se bjuder på en motpol. Naturligtvis kan man tycka att eftersom alla ändå ska betala avgiften så kan man lika gärna låta staten finansiera direkt. Konstruktionen är för att staten inte ska kunna styra utbudet, men man kan självklart fundera på om inte finansieringsmetoden behöver reformeras.

Vi behöver inte fler tittare till de fria kanalerna, vi behöver färre! Vi behöver kvalitetsprogram som nästan ingen skulle se, om det så var det sista som visades; utom varannan torsdag då jag kliver över lik för att komma åt en TV!

(Är det du från expressen? Jag fastnade för grammatikdiskussionen och mindes plötsligt att jag med viss behållning läst en novell av en Ravenna på Catahya... Internet är litet)

Ravenna sa...

mumfi,

jo, det stämmer att jag har ett par noveller uppe på Catahya. =) Så det måste vara jag.

TV-upproret sa...

Ett annat problem med tv-avgiften är att den kostar mycket pengar för staten att hantera. Radiotjänst som ansvarar för att ta in tv-licensen kostar varje år med än 160 miljoner att driva. Upproret mot detta slöseri finns på TV-upproret:
TVupproret.se

Eva the Weaver sa...

Har varit helt omedveten om detta senaste vansinnet fram till nu. Blir djupt upprörd över att behöva tvångsbetala för något som jag inte använder - jag har alltså inte haft TV på tio år och TITTAR inte på TV över huvud taget. Sitter däremot hela kvällarna och labbar med egna bilder och lägger upp på Flickr, så nu ska jag alltså behöva betala för en passiv konsumtion som jag vägrar bara för att jag vill vara aktiv producent av kultur på Nätet. Jag tror jag spricker!!

Nej till TV-avgift sa...

För att få bort TV-avgiften så har nu Föreningen Nej till TV-avgift (FNT) bildats. FNT är en ideell förening med syfte att sätta press på regering och riksdag att antingen avskaffa TV-avgiften, eller i vart fall godkänna en folkomröstning om dess existens. Vår åsikt är att Folket, i sann demokratisk anda, ska få bestämma.

Stella och Molly

Stella och Molly