torsdag 6 december 2007

TV-licens eller inte TV-licens?

I våra Internet-dagar så sprids debatten snabbt online. Att läsa bloggar och artiklar om det här med TV-licens är intressant. En del veckar tycka att den som inte betalar licensen är en tjuv som stjäl från staten, en lat och snål girbuk som bara vill ha allting gratis. Ofta skyller man på nedladdare och pirater också, att vi har blivit så vana att ta för oss av allting gratis att vi inte vill betala för någonting längre.

Men är det verkligen en rättvisande bild? Det finns ju också en annan sida av saken, som säger att vi inte vill bli påtvingade att betala för kanaler som vi inte tittar på och att den verkliga tjuven är den som under hot om stämning och böter tvingar oss att köpa en tjänst vi inte vill ha. Motståndarsidan säger att TV-licensen kanske var relevant på den tiden när den kom till och det bara fanns en eller två kanaler att titta på – då var det ju inget mysterium vad folk såg på TV. Man hade ingenting att välja på. Till och med jag, som bara är 27 år gammal, inte någon tant direkt, minns tiden i föräldrahemmet när det bara fanns ettan och tvåan. Det var innan vi fick parabolantenn någon gång på 90-talet.

Men nu när det finns så mycket att välja på vill jag inte betala för kanaler som jag inte är intresserad av att titta på. Och jag köper inte argumentet med att man måste finansiera oberoende TV med licensen för att inte smala program ska försvinna. Jag anser inte att vi behöver en licens för att finansiera reklamfria kanaler. Inte när det finns ett sådant enormt utbud av kanalpaket där man själv kan välja vad man vill betala för. Och ofta kan man plocka ihop ett riktigt okej kanalpaket för TV-licensens motsvarande 166 kronor i månaden.

Om kanalerna inte intresserar tittarna tillräckligt för att de ska vilja betala för dem, varför ska de finnas? Finns det något egenvärde i att sända program som man tvingar folket att betala för, men som folk zappar bort så fort de startar? Och hur vet vi, för den delen, att folk inte skulle betala om de fick välja? Jag känner nog ett antal människor som gillar ettan och tvåan och faktiskt följer många av programmen. Bland annat barnfamiljer som gillar bolibompa.

Finns det verkligen inte, i dagens IT-samhälle, andra sätt att förmedla oberoende program till folket? Och kommer verkligen de smala programmen att dö ut, i en värld där det finns exklusiva golf-kanaler, poker-kanaler och rumänska dokumentärkanaler? Kan man verkligen inte tänka sig en kanal som sänder nyttiga program, och som de som vill ha kanalen betalar en rimlig månadskostnad för?

TV-licensen har spelat ut sin roll i samhället. Numer är det bara ett gissel som det inte är någonting annat än ett spännande spel att försöka undvika. Och sedan är det ju så att pejlaren inte kan pejla tillräckligt exakt för att kunna säga att det finns en TV i en viss lägenhet - det bästa han kan säga är möjligen att det finns en TV i huset, vilket är ganska värdelös information om man bor i hyreshus. Och kontrollanten har ingen rätt att gå in i din lägenhet, så om de knackar på är det bara att säga "tack, men jag ska inte ha något", precis som om de vore vilken försäljare som helst. Vill du protestera mot licensen, våga ljug. Tittar du inte på kanalerna de erbjuder så gör du rätt i att smita. Säg bara nej tack och stäng dörren. Bli inte tvångskonsument, då stödjer du bara ett system som borde avskaffas.

Ser man inte på kanalerna som finansieras av licensen så blir ju dessa 2000 kronorna om året bara en extra utgift som man inte får någonting för över huvud taget. Hittills i år (och nu är det december) skulle jag uppskatta att jag har sett på ettan eller tvåan kanske 4-5 timmar totalt. Det skulle alltså kostat mig ca 400 kronor i timmen. Hej jävlar. För det priset hade jag kunnat köpa de där två filmerna jag såg tre gånger om.

Varför, varför, varför? Varför ska vi tvingas konsumera saker vi inte är intresserade av? Tänk om någon skulle marschera upp till mig dörr, ringa på och visa upp en billig motorcykel.
”Hej, du ska köpa den här hojen”.
”Men jag vill inte ha den där…”.
”Det kostar dig bara 2000 kronor om året, eller 166 kronor i månaden, och du behöver bara betala så länge du har ett giltigt motorcykelkörkort”.
”Jo, det har jag ju… men…”
”Jo men, då är ju saken klar. Du har ett motorcykelkörkort, då ska du alltså ha en motorcykel, och staten har bestämt att just DEN HÄR, den ska du ha, för det främjar samhället om du åker på den, tillverkarna är sponsrade av staten förstår du, de måste ju kunna fortsätta producera sina miljömotorcyklar förstår du väl. Även om modellen inte är lika bra som andra så behöver vi ju tillverkare av motorcyklar som inte är associerade med Hells Angels eller andra MC-klubbar. Vi måste ha oberoende MC-tillverkare här i landet.”
”Men jag vill inte ha din jävla MC, jag har redan en bra motorcykel som är mycket bättre än den där skithögen.”
”Okej, då får vi lov att dra in ditt MC-kort. Du måste äga den här hojen för att få köra motorcykel.”
”Fascistiska rövhatt!”.

Mmm… man kan säga vad man vill, men TV-licensen handlar inte om någonting annat än tvångsförsäljning för att finansiera kanaler som inte skulle klara av konkurrensen på annat sätt. Och vet du vad? Klarar kanalen inte konkurrensen så behöver den heller inte finnas. En kanal som ingen tittar på är ingenting värd. Men jag tycker att kanalerna ska få visa vad de går för. Om folk verkligen vill ha dem så kommer de att överleva ändå.

Debatten är aktiv, särskilt i och med att många politiker (och jag hyllar er) har visat sig vara licensfuskare. Eller, snarare, licenshjältar. TV-licensen måste tas bort. Vill man ha kvar kanalerna så får man göra dem till betalkanaler och låta dem som vill se skiten betala för den.

Jag vill inte vara tvångskonsument.

söndag 29 juli 2007

America's Next Top Model Season 8

Yeah, I watch ANTM. It happends. OK, so I watched all the seasons. And the best season is still the first 4, when Janice was giving her harsh advice (she lit up the show). The best season ever was definately season 4. It has some really luminous and inspiring girls, like Naïma with her mohawk and Kahlen with her great smile. The final fashion show was the only one in the whole ANTM-series that really impressed me, Naïma looked like some otherworldly creature walking on water with that huge mohawk in that great swimsuit. She was larger than life.

But, on to the latest season. Number 8. I just watched the finale. The portion below contains spoilers.

I never really thought much of this season. The photo-shoots didn't have much to do with fashion (remember the good old days that actually had commercial photo-shoots and couture-shoots and shoe-ads and bathing suits and underwater high fashion) - what did we get this season? Just wierd scenes that didn't show off any clothing or products. Reinactments, characters, gender-bending... like... wtf? Where is the fashion?

And the winner is... the skeleton girl! Seriously, am I the only one who is creeped out looking at her? Ye, she has a fierce face and all and can move pretty well but when she is undressed and her skin is showing all I can see is one of those ads warning people about anorexia. "You DON'T want to be like this" - that is what her sick skeleton body says to me. That's the only thing it says, because when she takes that shirt off, you can't tear your eyes away to look at anything except how sickly thin she is.

Jaslene might have a nice diva personality, but her body makes me want to puke. She is UGLY.

Natasha or Brit should have won. Brit might be a bit annoying, but she was very cute, she had a healthy body and she was very versatile. And she got kicked off for a single mistake that could have been corrected if she had gotten some pointers! While Renee was saved until the last possible moment and then she got kicked for being too old - something that she can't correct and that the judges should have kicked her for at the start if it was going to be an issue! Why waste Renee's time? She can't turn back the clock and make herself younger, but Brit could have worked on her runway walk. Tyra should check her head and stop casting models that are too old if she is going to make age an issue.

Of the final two, Natasha should have won. She was funny, endearing, spirited and when she dropped that skirt and kept going like a pro she passed the ultimate challenge. She is the one I'll remember best from this season. Her attitude and happiness inspired me - whenever anyone said something negative to her she turned it into something good and learned from it. Literally Jaslene was a cool girl, but her disgusting body just made me want to puke. Tyra should have known better than to make a 70-pound skeleton the winner of ANTM. The winner will be a role-model for millions of girls. Do we need another role-model with an eating disorder? No thank you.

The winner that should have been - Brit!

Ir a España!

Igår hade jag tråkigt. Började chatta med Joan, som också hade tråkigt. Han hade semester och hade kommit tillbaka till Linköping från Göteborg (där det var mindre tråkigt) och letade efter något att göra på andra halvan av sin semester. Vi bestämde oss för att åka till Barcelona.


I alla fall efter att förstavalet - Rom - försvann från sistaminutensajten Lastminute.com, en väldigt rolig och lätt resesajt som faktiskt (till skillnad mot de flesta resesajter) har en lätt sökmotor (s.k. idésprutan) för folk som inte vet exakt vart de vill åka och exakt vilka datum. Så länge man vet vartifrån man vill åka så får man upp en massa alternativ. Rom 4 dagar var det vi tittade på först, men när det försvann så fanns det i princip bara Barcelona kvar av de varmare destinationerna till ett hyggligt pris. En varm destionation var vad jag var inne på först, typ runt sydfrankrike/Italien så det satte väl tonen när vi valde. Ja, det spöregnade och åskade i Linköping. Kanske hade något med valet att göra.

Mindre tvekan när jag gjorde en google-sökning på jellyfish + mediterranean och fick reda på att Medelhavet är invaderat av maneter. Maneter är det värsta som finns. På hela Jorden. Och det säger jag inte bara metaforiskt som man bara säger: bruna bönor är det värsta som finns! Nej, det är faktiskt sant på ett helt bisarrt vis. Visar man mig två bilder, en av en manet och en av en död bäbis så är det maneten jag blir mest störd av att se. Maneter är nog det enda jag fortfarande drömmer mardrömmar om. Inte för att jag någonsin har blivit stucken... och det är inte bara mördarmaneter utan till och med "snälla" öronmaneter utan trådar. Jag måste verkligen ha blivit skadad när familjen åkte ut till västkusten när jag var i lågstadieåldern och för första gången fick se kräken. Hela havet var som en enda hemsk soppa av geléklumpar, som någonting ur en skräckfilm. Jag vägrade bada och gick omkring i stövlar på stranden hela veckan. Vågade inte gå i vattnet. Även när det var få maneter så kunde det driva in stora svärmar av dem efter en liten stund och dessutom var hela stranden som en äcklig, illaluktande kompost bestående av torkande maneter och stinkade tång. Aldrig i livet. Jag hade mardrömmar långt upp i vuxen ålder om att simma ute i ett vatten jag trodde var säkert, bara för att upptäcka att jag var omgiven av maneter.

När man badar ska det vara jag och vatten och sand/sten. Inget mer. Inga långa trådiga växter och inga jävla maneter. Varken öronmaneter i miljoner (á la västkusten), enstaka smygande maneter påväg mot mig (á la stilla vatten i skymningen), döda maneter som ligger på stranden (jag går omvägar runt döda maneter på stranden, i skor), eller invaderande svärmar av stora rosa brännmaneter som det tydligen finns i Medelhavet nu.

Men men. Barcelona är ju en jättestad, större än Stockholm. Det finns så mycket att göra och så mycket att se. Och stränderna har varningssystem för maneter, dels finns det en hemsida med manetvarning för alla de olika stränderna (ush, manetvarning på 2 stränder av 7 just nu), dels så ska det finnas flaggor på stränderna som livvakterna hissar när maneter har siktats. Och det verkar som att det som det rör sig om är färgglada brännmaneter som man antagligen ser på lite avstånd, i alla fall om havet är lugnt. Jag får se om jag badar. Antagligen blir det så att jag plaskar runt nära stranden en liten stund och sedan springer upp snabbt igen. Kan hänga på stranden med en drink och en bok istället för att simma runt och vara rädd för maneter. =)

Tiden mellan nu och det att planet lyfter är halvstressig trots att det är några dagar dit:

Söndag - städa lägenheten, diska, planera vad jag ska ta med mig och sy en kjol att ha på resan. Med lite tur bio på kvällen, Harry Potter och Fenixorden med Hanna.

Måndag - möte på Profilpartner, arbetsintervju på AcademicWork, shoppa solglasögon och eventuellt en spanskabok. Pratar spanjorer engelska eller inte? Hmm. Ringa syster Sofia som jag ska sova hos i Göteborg, kolla av med Joan när och var vi ska mötas i Göteborg. Har Joan koll på biljetterna?

Tisdag - boka tågbiljett (SJ, sista minuten) till Göteborg. Är tågbiljetterna slut eller dyra, fixa Swebus. Packa.

Onsdag - frisören på morgonen. Färga håret efteråt. Fixa mat till GBG-resan. Packa klart. Städa det sista, mata katterna, åker till GBG på kvällen.

Torsdag - upp klockan 4 (fy faaaen), spårvagn ca kl 4:48, ute till Landvetter typ kvart i sex. Planet lyfter klockan 7. Räcker klockan 6? Behöver man mer tid? Har svårt att vara där tidigare med tanke på hur vagnarna går. Planet landar i Frankfurt, där byter vi plan och klockan 11:55 är vi i España!

Lovar att posta mina egna bilder senare!

söndag 22 juli 2007

Earth Wind and Firewater

Min adress i den andra världen jag lever i:

Vivacia of Ironforge
Earth Wind and Firewater
The Venture Co
World of Warcraft

Just nu sitter jag och väntar på att guildledaren ska fiska upp en boss i Serpentshrine Cavern. The Lurker Below. En stor fisk som man bekämpar genom att hoppa mellan olika plattformar och döda hans kompisar och allt möjligt. Det är rätt komplicerat, men vi har en bra dag och har kommit längre på honom än sist. Idag fixade vi Gruul's Lair på 35 minuter från start till finish. Inte så dumt. Det börjar röra lite på sig nu och man börjar känna som att vi ligger ett snäpp ovanför den stora massan av guild som är "sådär" och håller på med Karazhan och Gruul. Vi är liksom förbi den nivån och har kommit upp ett steg.

Roligt att se nya ställen. Börjar lära känna folk rätt bra också, och guildet känns allmänt bra. Förstås är det kul att ha varit med nästan från början. Jag gick med i guildet ett par veckor efter att det återskapades. Vi var typ tio personer totalt den första tiden. Det var jättemysigt och vi gjorde mycket i samma lilla grupp. Nu har vi växt och är stora.

Velar fortfarande lite fram och tillbaka om jag ska förbli helare ett tag till nu när det går framåt för oss, eller om jag ska byta om till tank ett tag. Att hela är rätt okej, det är inte så krävande och jag är bra på det. Men det börjar bli tråkigt. Man tittar på alla health bars, kastar en liten heal eller en stor heal. För det mesta är det inga konstigheter, man bara spammar på. En bubbla då och då. Gäsp. Inte så stor skillnad på olika encounters. Att tanka är roligare. Gillade paladin-tanking när jag var protection ett tag. Roligast av allt var när jag tankade i Karazhan. Skulle vilja göra det igen. Det är roligt att interagera med mobbarna istället för att bara titta på de andra människorna. Mer spännande. Man har ett annat ansvar också. En annan sort.

The Lurker Below var väldigt seg att kalla fram i alla fall. Titta på när någon fiskar är nog om möjligt ännu mer tråkigt än att fiska själv. Gäsp.

tisdag 19 juni 2007

Råkade ut för Kirby under annat namn

Jag springer ju runt på en massa arbetsintervjuer. Hittade något som verkade bra (RTS Scandinavia), såg ut som ett korttidsjobb inom försäljning över sommaren, såg ut som en koncentrerad kampanj riktad mot företag med bra provision där de kunde ha nytta av mina erfarenheter inom ekonomi och undervisning. De sålde någon liten och smidig multifunktionell pryl kallad Sentria, men det stod ingenting om vad det var för någonting och det fanns inga länkar eller hemsidor. Google-sökningar kom jag ingenstans med. Sökte jobbet ändå, de ringde upp nästa dag och bokade tid för intervju i Norrköping. Sjysst, tänkte jag. Efter att ha varit där så skrev jag följande brev till dem under kvällen:

Hej igen.

För det första måste jag bara gratulera till ert val av emailtjänst. Gratiskonton på spray skriker verkligen ut "seriöst företag"!

Jag var på intervju hos er i Norrköping idag. Anlände i god tid (ca 20 minuter innan min intervju). Lokalen såg sådär lagom dassig och sketen ut. Det stod ett annat företagsnamn på dörren än vad som stått i annonsen. Gick in och satte mig i en sprucken skinnsoffa. Började ana oråd. En hjälpsam tjej som också satt och väntade tipsade mig om att fylla i en blankett, som var amatörmässigt kopierad så att en del hade fallit bort.

Efter ca 30-35 minuter blev jag tillfrågad om jag ville ha en cappucino. Tackade nej. Funderade på att gå därifrån. Uppenbarligen var det inte ett företag som passade mig. Men jag satt kvar, jag hade ju trots allt åkt hela vägen. Ca 20 minuter efter att intervjun var inplanerad blev jag äntligen hämtad, utan någon ursäkt om att jag hade fått vänta. Men det är okej, jag har uppenbarligen ingenting bättre att göra med min tid än att sitta och vänta i en sprucken skinnsoffa. My time is your time.

Intervjun, eller ska jag säga "intervjun", började. Och visade sig vara inte en intervju alls, utan en kort och väldigt översiktlig information där jag fick berättat för mig ungefär vad som hade stått i annonsen på Internet. Intervjuaren ställde några korta frågor och jag fick fylla i ytterligare en blankett. Han vägrade blankt att svara på direkta frågor om produkten (såsom vad den kostade för kunden att köpa av företaget) och svarade i allmänhet undvikande eller ofullständigt på frågor. Det kändes mycket tydligt att han höll inne med saker. Han tog upp en produktkatalog och bläddrade lite i. Han visade väldigt noga sidorna om kvalster i sängkläder, ungefär som att detta skulle störa mig. Jag började känna som om han försökte kränga mig en kvalster-sugare. Kände mig dock inte så intresserad av detta, jag är gammal scout så jag har sovit bland myror, knott, myggor och koblajor. Lite skit rensar magen och kvalster är rätt gulliga.

I allmänhet kändes det som att han försökte "sälja" mig ett dassigt dörr-till-dörr jobb, snarare än att intervjua mig för en seriös säljtjänst, som jag hade letts till att tro att det hela handlade om av annonsen. Han använde uppenbara säljknep såsom att visa inkomstkalkyler uppåt 45-50 000 kronor, pekade på fina diplom på väggarna och kom med lite smicker medan han undvek direkta frågor och hänvisade till att dessa skulle besvaras vid en senare utbildning som jag kanske skulle kunna påbörja redan i övermorgon?

När jag gick därifrån kände jag mig direkt förolämpad. Och oerhört tacksam över att jag är intelligent nog att känna igen lurendrejeri när jag ser det. Ni snackade med en intelligent 26-årig ekonom med god förståelse för pyramidorganisationer och säljknep. Inte med en lättlurad 18-åring som precis gått ur gymnasiet, vilket torde vara en bättre målgrupp för er. Jag trodde att jag var där för ett seriöst säljjobb på korttid över sommaren riktat gentemot företag och upptäckte att jag precis stövlat in i en mycket genomskinlig bluffhärva.

När jag kom hem (och jag kände mig minst sagt snuvad på de 110 kronor jag betalade Östgötatrafiken för resan tur och retur) så började jag googla på Kirby istället för på det produktnamn ni skrivit ut i annonsen och hittade plötsligt skräckhistoria efter skräckhistoria och plötsligt förstod jag varför intervjuaren inte ville svara på några frågor. Det hela handlar ju om rent lurendrejeri och utnyttjande av utsatt arbetskraft. Ungefär vad jag hade misstänkt efter besöket i Norrköping.

Det jag gjorde efter att ha kommit hem var att maila de jobbsajter där jag hittade annonsen och varna dem för er, berätta att annonsen inte var rättvisande gentemot vad jobbet faktiskt gick ut på och så vidare. Jag lade ut varnande inlägg i olika Internetforum så att framtida googlare lättare ska kunna hitta den information som jag själv hade problem med att hitta innan intervjun: vad det hela egentligen är för ett företag.

Uppenbarligen finns det en marknad för att sälja er egentliga produkt: skitjobb. Det finns folk som är desperata nog att "köpa" jobben av er, och uppenbarligen gör ni er en god hacka på dem. Så grattis, uppenbarligen har ni hittat ett koncet att tjäna pengar på och som ekonom så är det bara att applådera detta. Men mig lurar ni inte på något skitjobb med maskerad minimilön. Jag har mer produktiva saker att göra med min tid än att gå ner på händer och knän för att övertyga privatpersoner om att köpa dammsugare till ockerpriser. Spela World of Warcraft eller pilla mig i naveln, till exempel.

Peace out.

/Anna

fredag 15 juni 2007

Summoning

Jaha, här var den första bloggen då. =) Ska börja med en gammal favoritdikt från egen repetoar, så får vi se vart bloggen tar vägen sedan.

Come witches and fearies
Come harvest moon
Come dragons and demons
Come with us soon
Come giants and ogres
Come rolling thunder
Come horrible creatures
From the world inunder

Hear my call
Come take the chance
Tonight you may live
Tonight you may dance

Come fighter and maiden
Come mighty storm
Come warewolf and pixie
Come in every form
Come goblin and ghost
Come dancing light
Come fantasies and dreams
From the endless night

Hear my call
Come take the chance
Tonight you may live
Tonight you may dance

Come magic and powers
Come maker of the dark
Come creature and beast
Come from evil a spark
Come banshee and ghoul
Come powers of the blight
Come nightmare and devil
To chase away the light

From the realm beyond
I summon thee
Come with the storm
And dance with me!

Stella och Molly

Stella och Molly